Värde av högre utbildning?

Hej,

Jag funderar kring det här med universitetsutbildning, är det värt det?

 

Jag jobbar idag som marknadsansvarig på ett mindre IT-bolag i Göteborg.
Tjänar 37 000kr/mån och jobbar 8-17.

Jag är 23 och sparar ca 10 500kr/mån i LYSA.

Har en bostadsrätt och ca 200k i likvida medel.
Jag ser inte riktigt nyttan av att skaffa sig en utbildning - tänker t.ex på civilekonom, en utbildning som tar fyra år och som leder till en genomsnittlig ingångslön på strax över 30.

Jag skulle inte kunna lägga undan 10,5k/mån utan jag skulle också behöva ta studielån för att finansiera min utbildning. Någon som räknat på det här med utbildning och om det lönar sig?

MVH

1 gillning

Ska man tänka rent ekonomiskt så är det inte klokt alls att studera ett par år till något som kommer ge dig under 40.000 i lön.

Det smartaste ekonomiskt är att börja jobba vid 15 år efter nian på ditt lokala Ica, som byggnadsarbetare eller något och lägga undan typ 30-40% av din lön i aktier.

Men då missar du hela studietiden som är en rolig del av livet. Jag pluggar själv civilekonom och vet att det inte är det smartaste ekonomiska valet men det är jävligt kul så jag gör det ändå.

1 gillning

Jo det är väl ganska påtagligt i det sociala livet att det inte finns så mycket vänner.

Men frågan är om det är enda sättet att uppfylla den sociala aspekten av dessa år? Och om det är värt den kostnaden.

Håller med dig. Man utbildar sig för att få ett jobb. Nu har du redan ett jobb med bra lön. Om du vill byta bransch så är nån slags utbildning med ett certifikat bra.

1 gillning

Vad får dig att vilja utbilda dig från första början?

 

Det är ingen stress att utbilda sig. Du kan ha rätt till CSN-bidrag till och med det år du fyller 56. Men din rätt till studielån begränsas från och med det år du fyller 47.

 

Bara det att du bara är 23 och redan sparar 10,5k i lysa sätter dig i en väldigt bra position jämfört med jämnåriga. När jag var 23 sparade jag bara på sparkonto, hittade inte till börsen förrän jag var 31-32.

 

Spara i 5 år tex och få snöbollen i rullning sen om du vill kan du utbilda dig och byta jobb. När du redan har ett kapital som jobbar spelar det kanske mindre roll att du går ner lite i lön en period

Hej, Tack för ditt svar.

Jag vet att jag har en bra position, lite tror jag att frågorna uppkommit p.g.a min position.

Det enda jag vet just nu är att jag vill spara mig till 7 MSEK (inom ca 20 år med nuvarande sparande) och då ha möjligheten att leva på endast avkastningen (ex inflation, skatt).

Å andra sidan har jag brist på vänner, alla mina kollegor är 30-40 år med barn, en AW i halvåret…
Inte mycket av socialt liv som det ser ut, men frågan är om utbildning är lösningen…

1 gillning

Hej! I ditt fall hade jag tagit tjänstledigt för studier och testat att plugga. Det är kul att spara ihop pengar och känna att man har en god ekonomi tidigt i livet men oftast får man sig en chock lite senare i livet ifall man inte investerat i det sociala. För att må bra i livet behöver man ha en god balans mellan WEALTH-HEALTH-LOVE. Ta vänskap/kärlek och hälsa lika seriöst som pengar. Nu är jag 10 år äldre än dig men jag fokuserade också väldigt mycket på pengar i din ålder och nackdelen är att man nu tio år senare också har väldigt få vänner, ingen partner (man hittar oftast partner via vänner och aktiviteter eller skolan) och alla andra har precis börjat familjelivet. Det blir rätt ensamt i åldern 30-45 p.g.a. att jämnåriga lägger sin tid på familjelivet.
Utbildningen kanske inte är lösningen på ditt problem men det finns heller ingen universallösning än att “put yourself out there”. Socialt liv är också en investering. Se det som en aktie som genererar vinst i framtiden. Lycka till!

4 gillningar

Vårt land har ett av världens minsta lönespridning. Det i sin tur betyder att man kan unna sig att skaffa en passion och faktiskt ha kul på jobbet, istället för att bara jaga högre lön varje år.

Så, du frågar om det är värt att skaffa en utbildning. Det vet du bara själv. Har du skoj där du är, eller finns det nåt skoj yrke du inte har tillgång till nu men som öppnar sig efter en utbildning?

Själv har jag tagit både kandidat+master+PhD. Var det optimalt ekonomiskt? Nix, men jag har ändå högre lön än median, och tillsammans med sambons lön på samma nivå så har vi mer än tillräckligt (50% sparkvot). Däremot var dessa 10 år riktigt roliga, och nu har jag riktigt skoj på jobbet (och då pratar jag inte huruvida kollegorna är snälla, utan mina faktiska arbetsuppgifter).

1 gillning

Hej, Tack för ditt svar.

“Så, du frågar om det är värt att skaffa en utbildning. Det vet du bara själv. Har du skoj där du är, eller finns det nåt skoj yrke du inte har tillgång till nu men som öppnar sig efter en utbildning?”

Jag har skoj, men känner inte att jag når min fulla potential. Mina dagliga funderingar går åt till att tänka vart, och hur jag skulle känna att jag nådde upp till min potential - har dock ingen aning. Enklare att inte göra något än att gå ut i det okända.

Visst kan en utbildning ge högre lön, vänner och större nätverk. Även om de punkterna är viktiga är de bieffekter enligt mig.

Jag anser att huvudsyftet med en bra utbildning är:

  1. Att ge din hjärna ett strukturerat sätt tänka och angripa problem. Du förstår sammanhang och har verktyg för att inte bara få jobbet gjort utan även kunna föreslå effektivare arbetssätt än de din arbetsplats använder idag. En väl gymnastiserad hjärnan har du förmodligen glädje av även utanför jobbet.
  2. Möjlighet att väldigt snabbt kunna växla område. Under din utbildning kommer du läsa en mängd kurser som du inte behöver på ditt nuvarande jobb. Du kommer glömma bort större delen av innehållet i de kurserna, men de ligger kvar i bakhuvudet. Det gör att din tröskel för att ta dig in på de områdena är låg. Du känner till att området finns, vilka huvudfrågorna är och kan snabbt fräscha upp gamla kunskaper. Det har du nytta av oavsett om du plötsligt ska samarbeta med en kollega från annat område eller om du själv vill ha nya arbetsuppgifter.
2 gillningar

Jag vet att den här tråden är gammal, men jag sökte efter den här frågan då jag är i exakt samma situation som dig, nästan läskigt vilket sammanträffande.

23 år jag också, de senaste 2 åren har jag tjänat runt 40 000 per månad i genomsnitt (konsult inom ERP-system med prestationsbaserad bonus).
Har sparat ihop flera hundra tusen i olika tillgångsslag och äger bostadsrätt med sambo sedan 2 år tillbaka. Jag har också alltid varit klart yngst på företaget och vet att den sociala aspekten är “speciell”, på de få AW’s vi har verkar den största hobbyn för folk vara att dricka öl vilket jag inte är intresserad av.

Min Mamma vill att jag ska studera vidare, men jag ifrågasätter nyttan av det när jag har ett bra jobb med bra betalt. Hennes argument är att man lär sig metoder för att angripa problem och att man får större valmöjligheter senare i livet, exempelvis för jobb utomlands.

Ett riktigt I-landsproblem det här, men ändå något som tar mycket tankekraft för mig.
@Robert_B Har du kommit fram till något för dig själv? eller fortsätter du på det “enkla” spåret som mig i att bara fortsätta där jag är, inte förändra något. Jag fick dessutom precis en rejäl löneökning som gör det ännu svårare att gå till någonting annat.

Hur ser dina (och @Robert_B’s) planer för karriären ut? Ni är ju fortfarande extremt unga, och ska väl jobba i 47 år till innan ni börjar plocka ut allmän pension. En högre utbildning hjälper ju ofta när man ska byta jobb, eller senare i livet om man vill gå mer mot chefs-hållet. Kanske också är svårare att bli accepterad som teknisk specialist utan att ha en utbildning bakom sig?

Hur ser du på möjligheterna att hitta ett liknande jobb med samma lön? Är man ung med så bra lön så har man ofta bevisat sig väldigt duktig på jobbet och blivit belönad för detta, men den “valutan” man byggt upp kan vara svår att flytta till en annan arbetsgivare.

Brukar säga att plugga är att ta ”Akademiskt körkort” :nerd_face:

Inte så viktigt VAD man pluggar. Handlar mer om att se saker mindre svart/vitt, ha källkritik, förstå att myntet har flera sidor, ett kvitto på att man har kapacitet att bearbeta mycket information, kunna resonera/tänka mer abstrakt osv.

Vet duktiga personer som INTE kunnat få en åtråvärd tjänst för att de saknat en examen. (Trots att de jobbat som vikarie/tjänsteförrättande på exakt det jobbet)

Sen träffar många kompisar och bygger upp ett framtida nätverk under studietiden.

Nyttigt bo/plugga på annan ort osv.

Så många tänker främst på ÄMNESKUNSKAPEN som studierna ger men personligen anser jag de ANDRA erfarenheterna mer värdefulla.

Ekonomiskt lönsamt? Beror nog på, finns många högre utbildningar som INTE lönar sig. Särskilt om man tittar på TS situation då ”karriären” redan kickstartat. Nästa steg i karriären bygger oftare på föregående karriärsteg än någon formell högre utbildning.

8 gillningar

Många tjänster (speciellt ansvarsroller) har väl en högre utbildning som krav? Jag har t.ex. svårt att se en ekonomichef/CFO utan ekonomiexamen… Det blir också en trygghet för företaget som vill anställa, man tänker sig att en högutbildad kandidat har ett djup i sin kunskap och inte bara lallat runt på några mindre företag :grinning:.

Jag skulle snarare kalla det för ett akademiskt avlatsbrev. Ingen bryr sig om vad du egentligen har för kunskap, sålänge du kan visa upp diplomet som visar att du besitter ett uns av driv för att söka ny kunskap och utvecklas personligt.

Jag är student just nu och måste säga att jag lär mig långt mycket mer på att lyssna på podcasts och läsa böcker vid sidan om studierna, än vad jag lär mig från själva studierna.

2 gillningar

@Ark Om man tjänar runt 40000 i månaden så är det så klart riktigt uselt rent ekonomiskt att börja på en utbildning och istället dra på sig en rejäl skuld (eller förbruka sparkapitalet).

Om man ska börja studera i det läget så är det för att man verkligen vill ha ett yrke som kräver en viss examen. Om du drömmer om att bli typ veterinär så är rätt utbildning enda vägen.

Om inte så är det i första hand vad man gör i arbetslivet som påverkar vilka jobb man får och inte. En utbildning hjälper för att få sitt första jobb, sedan är den inte så intressant längre.

Jag köper inte heller så mycket att man skulle bli så mycket bättre på att ”angripa problem” osv av att studera på universitet. Man lär sig hela tiden i arbetslivet också.

Det sociala är så klart viktigt och jag hade det väldigt roligt när jag studerade för ett antal år sedan, jag träffade även min blivande fru då. Men det bör finnas billigare och enklare sätt att få ett socialt liv om man känner att det saknas, det finns väl massor av olika hobbies, föreningar och annat att engagera sig i, så man träffar folk.

3 gillningar

Jag har just nu ingen speciell plan för karriären, jag känner att jag skulle vilja prova på olika typer av arbete. Exempelvis att jobba i team med kollegor istället för självständigt på olika korta uppdrag hos olika kunder, och inom olika områden.

47 år är en väldigt lång tid, och jag kommer att vilja byta jobb flera gånger på den tiden, men jag har inga speciella slutmål om att bli chef (om det inte är i mitt eget företag). Med intresse i Ekonomi, IT, Natur(uteliv), video har jag ingen inriktning jag vet säkert att jag vill satsa på.

Om jag byter jobb idag tror jag att jag skulle behöva gå ned en bra bit i lön. Fick precis en höjning på mitt nuvarande jobb som jag tror är nästan omöjligt att konkurera med vid ett byte, Så jag tror helt klart på det du säger att det är svårt att.

Jag behöver nog tänka på längre sikt, men jag känner FOMO över att inte tjäna pengar nu och investera. därför är default-läget att fortsätta som nu.

Ja, det är så här jag får det beskrivet för mig också, vilket jag köper. Och bland familj och bekanta så är det många som jobbar med något helt annat än de studerade, men ingen är missnöjd med att det faktiskt studerat.

Det gäller att veta vad man vill i framtiden för att se om det skulle vara något hinder att vara utan utbildningen eller inte.

Och om man väljer att plugga senare i livet är väl nätverksaspekten av studerande betydligt sämre om man pluggar med personer som är 10-15 år yngre? eller vad tror ni?

Jag menar inte på något sätt låta dyster eller cynisk men skaffa dig en fritid som du älskar.

Jag är inne på 4e arbetsgivaren på 2 år då jag aldrig tyckt stimulansen har varit tillräckligt hög från jobbet. Jag hittade en hobby som stimulerar mig mer.än vad antagligen något annat i hela mitt liv någonsin har gjort. Jag trivs på jobbet men det är skönt att känna att jag inte måste känna stimulans från det.

Min take på det hela är att maxa ekonomiska utfallet kvittar och det “perfekta” jobbet kan vara en utopi. Ursäkta om jag låter bitter för det är inte meningen :slightly_smiling_face: menar mer som att man kan vara lycklig ändå:slightly_smiling_face:

Måste man verkligen försöka få högre lön hela tiden?

Jag håller med om i princip allt du säger, och om framtida arbetsgivare håller med om det du säger nedan känner jag att en examen kanske inte är vägen för mig. Men jag är ju rädd att ångra mig i framtiden om mina aspirationer ändras.
Jag har ofta kontakt med ekonomichefer i mitt arbete, så jag ska försöka smyga in några frågor om det när jag pratar med dem :slight_smile: