Jag behöver bara läsa en termin för att få en kandidatexamen som gör att jag kan söka mer kvalificerade tjänster. Lönemässigt kan det handla om 20’-25’ mer i lön innan skatt varje månad. Jag är dock inte säker på att heltidstjänst är för mig och det är det enda som finns på dessa kvalificerade tjänster. Å andra sidan innebär det mer stimulerande arbetsuppgifter än vad jag har på min ordinarie tjänst, så vore eventuellt värt heltid.
Vore det så fel att läsa terminen bara för att se om jag klarar det? Jag undrar ofta om jag hade klarat att ta min examen (hade dock inte svårt med mina studier eller så, bara allmänt självtvivel). Hade blivit riktigt stolt och glad om jag rett ut det.
Är det okej att studera och ta studielån bara för någon slags personlig utveckling? Har för närvarande 235.000 i studielån redan och ett fast jobb att ta tjänstledigt ifrån.
Det är mycket viktigare att du har kul på jobbet och nöjd med dig själv än att du tjänar mycket pengar. Om du är sparsam och inställd på FIRE eller dylikt kan du såklart räkna på vad kostnaden är för att plugga ett halvår och hur lång tid det tar innan du får tillbaka det. Men spontant känns inte det som rätt perspektiv.
Vara stolt = vara lyckligare.
Mer stimulerande arbetsuppgifter = vara lyckligare.
Att investera i sig själv är den bästa investeringen du kan göra. Särskilt utbildningar som leder till högre lön.
Men det är också viktigt att vara realistisk. Det är få jobb som ger 20 000 kr högre lön i ingångslön bara baserat på ett papper.
Medellön kan man inte räkna hem i kalkylen när man går utbildningen. Jobb som lärare och sjuksköterska är det många som hoppar av efter några år. De flesta kommer alltså aldrig hinna jobba sig upp till medellön.
Men med utbildning, erfarenhet av rollen samt rollen som samordnare och medarbetarnas arbete, i kombination med en skriande brist på enhetschefer inom äldreomsorgen är jag inte orolig att gå arbetslös. Jag kan även söka mig till regionen, där jag också har behörighet och erfarenhet. Samt lysande referenser från andra chefer inom regionen.
Har funderat på det i 10+ år men inte känt mig helt mogen för uppdraget då. Nu börjar stjärnorna stå rätt på himmeln så som snart 40-åring är det dags känner jag.
Vad är det för ämne du tar examen i? Jag vet att i min kommun blir folk enhetschefer inom ÄO utan akademisk examen. Tycker du ska köra på och se vart det tar dig!
(Liten varning dock som du redan känner till, det är svårt att locka folk till sådana här jobb av en anledning. Som socionom specialiserad på området hade jag INTE tagit ett chefsjobb inom detta område i nuläget).
Som universitetslärare vill jag hoppa in med perspektivet ”lärande för livet”. Om du är intresserad av studierna och skulle känna dig stolt och är nyfiken på den sista biten av utbildningen fram till examen är det bara att köra!
Det finns ett så högre egenvärde än bara att få ett papper i form av ett examensbevis.
Att ta studiemedel är aldrig fel. Jag maxade mina, även merkostnadslån för ett års studier utomlands och ångrar ingenting. Alla människor, upplevelser, ämnen och kompetenser av olika slag. Och variationen av arbetsuppgifter som kommit av utbildningen!
Men känns det ointressant och enda motivationen är att bli klar för att ”vara duktig” (utgår från mig själv som kbt:ar min inte klassiska ”duktiga flicka”) så skulle jag fundera en vända till!
Ge det en chans, ta chansen. Fånga dagen!
