Jag undrar om jag har gjort rätt val här i livet när det gäller högskoleingenjör vs civilingenjör
Jag tog studenten 2020, jobbade 1 år på huvudkontor som utvecklare, på 60% under covid. jag gick ut med en merit på 20,7
Började plugga civilingenjör industriell ekonomi HT21, men som introvert insåg jag att det var bäst för mig att byta linje efter 1 år och hoppade av
Flyttade hem till föräldrarna igen och började läsa högskoleingenjör elektronik start HT22 på min hemort. Jag tar examen VT26, dvs efter 4 år, men då har jag hunnit jobba ett år som ingenjör under tiden.
Jag har idag 800k sparat, och kommer ha 1 miljon när jag tar min examen nästa år. Jag har dock misslyckat med 2st mattekurser (rättare sagt inte tentat alls då läraren är helt jävla galen, men har klarat de 3 första mattekurserna).
Jag kommer alltså ta ut en kandidatexamen men jag kommer ha läst samtliga elektronikkurser på högre nivå såsom reglerteknik etc.
Skolan har varit schysst som inte varit så hårda på förkunskapskraven, förmodligen pga den här galna matteläraren
Så, jag kommer vara 25 år, med en kandidatexamen i elektronik och 1 miljon på kontot. Jag skulle säga att det är en bedrift, men jag hade ju hjärnceller nog för att läsa civilingenjör om jag hade ansträngt mig.
Har jag ur den synvinkeln misslyckats med att ‘bara’ ha skrapat ihop en kandidatexamen + 1MSEK kontra en civilingenjörsexamen?
Absolut inte, om du tycker en högskoleingenjörsexamen är ett misslyckande så har du väldigt snäv verklighetsbild. Däremot tycker jag du bör fundera över vilka mål du har i livet. Vill du flytta från din hemort eller vill du bo kvar? Vill du plugga vidare eller känner du dig nöjd med din kandidat?
absolut! jämför man sig med snittet så är det ju bra! men jag gör inte det, jag jämför mig med mig själv. hade jag kunnat göra det ännu bättre? jag kommer ju aldrig ha en civilingenjörsexamen från KTH i bagaget, och jag kommer inte vara förstahandsvalet i platsannonser om någon KTH:are har sökt samma jobb
Tror det är där problemet ligger. Hade du haft den där utbildningen så hade du fortfarande frågat dig själv om du kunde prestera bättre. Kanske du hade stött på en ännu mer galen mattelärare på den andra utbildningen? Var tacksam för det du har och inse att du inte är din utbildning. Med den examen du har kan du fortfarande bli framgångsrik på alla sätt. Glöm inte heller att för att lyckas måste man misslyckas.
Jag ser det inte som ett misslyckande, men hade jag kunnat göra ännu bättre? Jag är från övre medelklass och har nog absolut en snäv verklighetsbild.
Jag vet inte riktigt vad jag vill. Jag måste ha ADHD eller något då jag byter hela tiden. Ibland vill jag bygga hus, andra dagar köpa lägenhet i Stockholm, eller flytta till norge/schweiz/tyskland och jobba där i några år, ibland vill jag bygga ett flygplan, ja seriöst bygga ett flygplan i garaget från scratch…
Så ja… jag vet ärligt talat inte riktigt på kort sikt vad jag vill göra. Jag funderar på att läsa en magisterexamen eller en ytterligare kandidat (krävs endast typ 75hp för att få en till examen i data) på halvfart på distans medans jag jobbar. Jag får nya idéer varje dag, men jag kanske bara dagdrömmer
Men klokast vore nog att spara ihop till miljon nummer 2 enligt Charlie Munger
Du låter rätt omogen för 25 så några år där du reser och samlar på dig erfarenheter och nya intryck istället för att fortsätta grinda gör du nog rätt i, för som du märker betyder cash inte så där jättemycket för själen mer än att man kan skryta om det på internet.
Om jag söker in på en civilingenjörsutbildning och tillgodoräknar det jag läst hittills så uppstår vissa komplikationer. Det kommer innebära att många kursers kursinnehåll inte stämmer överens med nya programmet vilket innebär att många kurser inte kan tillgodoräknas och kommer vara ganska bortkastad tid.
jag har övervägt att byta till högskoleingenjör från det lärosätet jag läste industriell ekonomi på under sista året, då det är en finare skola där jag även har en hel del vänner som studerar, men det skulle innebära att jag skulle behöva studera typ ett halvår extra då allt inte kan tillgodoräknas.
man kan ju annars också läsa en master, men då saknar jag matematiken som jag inte har klarat. det är ju dock ett enklare alternativ att bara klara de sista 2 mattekurserna och söka en master. eller så läser man en filosofisk master, då klarar man sig utan matematiken, tror jag… lite osäker dock på vilka elektronikkurser man skulle kunna läsa på masternivå utan att ha läst all matematik
Du kommer sannolikt att känna så hela livet, mer eller mindre starkt. Det enda sättet att lösa det är att läsa din civ, men då finns risken att du undrar över varför du inte doktorerar, du har eller kanske har kapacitet för det osv.
Du kanske också läser det och inser att det inte spelade någon som helst roll, men då vet du iallafall.
Det går inte att jämföra 1 miljon på banken med en utbildning, lika lite som du kan jämföra andra saker, har den fattiga föräldern lyckats bättre än den rika utan barn? Det beror på vem du frågar och hur du ser på det själv.
Det är ju inte helt orimligt att jobba utomlands, dessutom är jag rätt okej på tyska, lite duolingo på det lär nog inte göra saken värre. Schweiz har ju dessutom väldigt låg arbetslöshet
