Ingenjörer, har jag lyckats eller misslyckats?

Spara och investera
21

det var det jag var rädd för

22

Hoppas du inte tog det jag skrev på alltför stort allvar, jag skojade lite grann bara.

Det verkar ha gått bra och kommer gå bra i framtiden ska du se😊

23

Du skulle säkert få en diagnos om du gjorde en utredning…men det får ju typ alla idag så det är inte så hjälpsamt. Kanske att du får ”medicin” så du inte behöver vara ditt naturliga nyfikna och passionerade jag. Ser två alternativ.

  1. Antingen tror jag du är överbegåvad i jämförelse med många andra… och det som serveras i denna världen räcker inte till. Du får söka jobb hos Musk eller någon som kan pressa och delegera dig till max dygnet runt så du slipper tänka.

  2. Eller så är du överambitiös och får reda ut varför det ”lilla barnet” i dig försöker prestera så mycket hela tiden och alltid har ett behov av att hitta nya duktiga saker att bemästra. För det är ju bara storartade projekt och utbildning som duger… Vem försöker du imponera på och få godkännande av?
    :rotating_light: Spoiler alert: Det är någon av dina föräldrar (förmodligen pappa).

2 gillningar
24

En ”finare” examen hjälper dig lite i jakten på första jobbet. Men sedan spelar helt andra saker roll. Att du är driven, duktig på det du gör och vill utvecklas kommer bygga din karriär.

2 gillningar
25

Plocka ut kandidatexamen och jobba dig uppåt on du har driv. Jag tog ut min kandidat när jag var 23 och har inte ångrat en dag att jag inte pluggade vidare, vid 24 var jag miljonär och köpte bostadsrätt (jobbade vid sidan av studierna och hade sparat från sommarjobb sedan cirka 16 års ålder). Nu är jag 27 och snittar runt 50-55k i lön och specialist inom mitt område.

Lycka till!

1 gillning
27

Jag var i samma sits och räknade ut att avkastningen på den där miljonen täcker skillnaden i livsinkomst på en genomsnittlig ingenjör och en vanlig arbetare. Sedan skippade jag framtida kontorsarbete med glädje.

Jag var precis som du och ogillade hela tillvaron på civ.ing. programmet/ universitet generellt. Jag antog att det skulle vara ungefär lika illa att vara på kontor hela livet.

Å andra sidan är mellanskillnaden såklart också pengar. Jag kunde haft mer om jag stått ut med att hata tillvaron mer. Det är bara att välja perspektiv - vill du vara optimerare eller satisfierare? Det säger sig självt vad som gör dig mest tillfreds och du kan välja själv i vilket sammanhang du vill vara vad.