Hur hanterar man karriärosäkerhet i ung ålder? Hjälp!

Vardagsekonomi
21

Min första reflexion är att du är väldigt välformulerad. I like! Dessutom nyfiket intresserad av andras åsikter / insikter - bra egenskap att ha med sig.

Jag tycker att du ska gå vidare med alternativ 2. Det är många frågor som snurrar skrivet du … ja … så är kan det vara … men för att besvara dem behöver man kanske “gå ner i detaljerna” … läsa platsannonser, söka lite jobb, dels för att lära sig att gå på intervju men också för att bättre förstå olika roller. Att skriva här som du gör är ju en bra början i ditt kunskapsinhämtande.

  • Kolla lönestatistiker, läs om vilka yrken som förväntas vara bristyrken framöver.
  • Grunna lite mer på dig själv … vilka arbetsuppgifter gillar du allra bästa? Fråga folk runt omkring dig - vilka är mina viktigaste egenskaper tycker du?

Jag är själv en helhetsperson … och när jag ibland tycker att många frågor snurrar, jag vet inte hur jag ska gå vidare, så har jag lärt mig - jag behöver dyka ner mer i detaljer. Även om jag inte vet i vilket hörn jag ska börja behöver jag dyka ner någonstans för att samla information.

Jag tycker jag skönjer något liknande i din fråga. Så grotta ner dig lite mer i några yrkesroller och jobbannonser som ligger nära den du har tex.

Från vad jag har läst av dig här, så tror jag du kommer lyckas. Tider av förvirring och tankar som snurrar följs av klarhet & vishet :slightly_smiling_face:

Good luck!

2 gillningar
22

Insikten om att det är tufft att få en högre lön har sjunkit in. Däremot har jag några interna möjligheter som skulle kunna höja min lön ytterligare, även från 2024s nivå. Problemet är dock att de för tillfället är pausade.

När det gäller förvaltning, jobbar jag självklart för att få ut det mesta av mina pengar. Jag vill inte gå för djupt in på min privatekonomi, men jag har definitivt tillräckligt för min ålder. Jag skulle troligtvis kunna leva upp de pengar jag tjänar just nu och ändå ha det bra ekonomiskt senare i livet. Jag har dock ett stort intresse för sparande och föredrar att må ännu bättre senare än lite bättre just nu.
Varken förvaltning eller aktivt sparande är alltså ett problem för mig.

Högskoleprovet är definitivt en väg jag har övervägt. Kanske borde jag fundera och investera lite mer tid i det, som du säger, om inte annat för erfarenhetens skull.

23

Håll helt med i din argumentation förutom på denna punkten. Även om du politiskt inte stöttar facken så står du idag på arbetarnas sida. I eventuella varsel och konkurser är den fackliga juridiska hjälpen ovärderlig. Uppsägningar på felaktiga grunder kan ge ekonomisk ersättning och kompensation som man annars aldrig hade sätt luften av. Vi får se hur framtiden ser ut för Northvolt men brukar gärna bli smutsigt om båten sjunker. Facken har lagligt rätt till inflytande vid stora varsel så kan bli kostsamt att stå utanför paraplyet.

3 gillningar
24

Plus att det är moraliskt riktigt att vara fackligt ansluten. Det är kollektivet som har byggt välståndet som ger ts möjlighet att sväva ut. Glöm inte vart de flesta av oss kommer ifrån! (Torpare och bönder om någon mindre bildad råkar läsa).

3 gillningar
25

Tack, Karenina! Jag strävar efter att utvecklas och bli bättre, och en välformulerad man ingår såklart i det målet. Att ta del av andras åsikter och erfarenheter är en väldigt effektiv väg att ta sig framåt. Alla har säkert gjort misstag, stora eller små, som man önskar att man hade kunnat navigera bättre. Där blir lärandet av andra en nyckel!

Jag är därför såklart nyfiken på allt möjligt, hur ska man annars lära sig? :wink:

Jag får helt klart göra en djupdykning i olika yrken, som sagt. Det finns så mycket där ute, och det är inte alltid lätt att veta var man ska börja.

Återigen tack för de fina orden! Jag önskar dig all lycka!

1 gillning
26

Du gjorde en snabb hemläxa på min profil, snyggt! Det kanske inte verkar så, men jag är faktiskt en av dem som har jobbat längst på det här stället, åtminstone bland de personer jag har omkring mig. Detta innebär att även om jag inte är med i facket, står jag ganska långt bak i listan vid en eventuell varselrunda. Jag har nämnligen klarat mig igenom våg ett där halva min avdelning försvann. Nu finns det därmed inte mycket att ta av. Jag måste också tillägga att om jag skulle gå med i facket nu, ser det inte ut att ge några omedelbara säkerhetseffekter.

Eftersom ni pratar om samma sak, inkluderar jag svaret till @Malvina i denna text också.
Jag tar tyvärr inte till mig argumentet om att det skulle vara “…moraliskt riktigt…”. Varför skulle det vara det? Tidigare torpare och bönder har inget med mitt liv att göra i dag. Varför ska jag betala för något som inte gynnar mig? Det kallas välgörenhet, och om det är det jag vill ägna pengarna åt, skulle jag knappast vilja skicka pengarna till exempelvis politiska motståndare. Förstå mig rätt här – läs inte in något mellan raderna utan se bara till det jag faktiskt säger. Jag är inte en grym eller ond människa, men jag prioriterar mina pengar där jag tror att de gör mest nytta.

Jag utesluter inte helt att facken kan vara något bra, men det är som med politiken och vad man röstar på – man väljer det som passar bäst, inte det som är perfekt, för det finns förmodligen inte. Min syn på facket är helt enkelt att jag ser fler nackdelar än fördelar med att vara med i det.

2 gillningar
28

Du svarar inte på den avgörande frågan här. I vissa branscher är utbildning viktigt, rentav avgörande. Det behöver inte handla om huruvida det är ”praktiskt möjligt” att utföra vissa uppgifter med eller utan utbildning,

Någon har bara bestämt att det för alla tjänster av en viss sort krävs en viss utbildning. Det här med befordran blir dumt sett i det ljuset. Det skapar en sorts andra klassens medarbetare som inte fullt ut har den kompetens som egentligen anses behövas.

I någon helt annan bransch är utbildning vanligt men inte egentligen avgörande. Det finns inget generellt utbildningskrav för rollen. Ett bra typexempel kan vara rollen som säljare. Det är vanligt med vissa utbildningar bland de som jobbar som säljare inom vissa områden. Om du sedan råkar vara extremt duktig och säljer lika bra, eller bättre, som de med utbildning kommer ju ingen att dissa dig för att din utbildning är otillräcklig.

29

Klipp navelsträngen. Lev livet. Passa på att testa medans det är låg tröskel. Det blir svårare att göra tvära kast med åldern, både pga livet och hälsan. Man behöver som nån sa inte välja, kör på och gör det som ligger i fatet för tillfället. Blir det knas så går det alltid att omvärdera.

Ekonomi bör vara sekundärt i min mening. Låter nästan som du jobbar på northvolt.

2 gillningar
30

Jag tycker att jag svarade. Det du säger är med stor sannolikhet korrekt för flera olika karriärer. Exemplet med “chef” som jag gav var tänkt att illustrera de tankegångar jag hade när jag sa att “…jag har svårt att se… hur en erfaren person… helt skulle falla bort”. Här är också nyansen av ordet “helt” viktig – jag utesluter alltså inte att en person delvis kan bli påverkad, utan bara att någon skulle falla bort fullständigt i det roll exempel jag nämnde.

Jag betonar det igen, utbildning kanske kommer att behövas, även för mig, om jag inte får ut det jag vill av min nuvarande riktning. Det kan vara antingen för att jag fastnar på grund av det du just beskrev, eller för att jag vill byta väg framåt och detta är jag helt öppen och medveten om.

31

Min poäng är att ”erfaren” ofta innebär att ha jobbat 10-15 år inom yrket. Det finns självklart en typ av realism även i yrken där utbildning normalt krävs. Tiden man behöver ha jobbat i rollen för att anses ha lärt sig rollen tillräckligt bra för att inte behöva utbildning är som regel avsevärt längre än utbildningstiden.

Detta är nu en generaliserad bild och i specifika yrken och branscher kan det se annorlunda ut. Det gäller särskilt områden där det råder stor brist på personal. När företag är desperata efter personer att anställa tenderar kraven att sänkas rejält.

1 gillning
32

Jag är ganska mån om att fatta de bästa besluten i livet. Vad det betyder kan såklart alltid diskuteras och förändras, vilket det förmodligen gör för oss alla med tiden. Kanske drivs detta mål av något ytligt som kan uppfattas negativt, men jag kan inte påstå att jag hade velat ha det på något annat sätt, åtminstone inte just nu.

Jag tänker använda lite av det du sa “emot” dig: att det blir svårare att göra tvära kast ju äldre man blir. För mig känns det rimligt att bygga upp en ekonomisk trygghet medan jag har flexibiliteten att göra det, för att sedan kunna flytta mitt fokus till andra delar av livet.

Ur ett ekonomiskt perspektiv vill jag skapa en stabil och säker framtid. Jag är inte ute efter att “latcha runt”, utan snarare motsatsen. Jag förstår helt vad du menar med att man ska leva livet, och jag håller delvis med – lev för fan! Men lycka är subjektiv och ser olika ut för alla.

Man ska som du säger ta vara på de möjligheter som dyker upp, och det försöker jag verkligen göra. Samtidigt tror jag att många av de chanser vi får är ett resultat av vad vi riktar in oss på. Det är ett välkänt fenomen att vi ser och upplever det vi söker. Om man efter gymnasiet bara fokuserar på att plugga vidare, är det osannolikt att man av en slump stöter på en fantastisk affärsidé för att starta eget eller hittar en drömanställning man knappt vågat drömma om.

Ekonomi är nog mitt främsta mål, det kan jag erkänna. Men självklart finns det andra delar av livet som också får min uppmärksamhet och tid.

Fick du Northvolt-hinten från det jag beskrivit, eller var det något Oskis nämnde? Jag är bara nyfiken.

33

Vilket program på gymnasiet?

34

Ett helt orelaterat program till det jag jobbar med, nämligen Ekonomi.

35

Jag känner igen delar av det du säger. Har själv sedan jag var i din ålder haft en plan. Det är bra. Men personligen har jag ofta omvärderat och tagit omvägar för att nå samma mål. Varit väldigt flexibel och snäll mot mig själv, har man misslyckats eller otrivits gjort omtag och ställt in siktet igen. Ibland mot samma mål eller ett justerat.

Däremot har ekonomiska mål funnits där men aldrig varit primära. Vilket varit en framgång för att trivas med situationen. T.ex För att köpa en gård behöver man ett antal miljoner, men målet kan vara att just köpa en gård.

Att sätta sig ner och skissa en tankekarta har varit väldigt givande vid liknande vägskäl som ditt.

Ang nortvolt, din låga ålder, höga lön, företag i ekonomisk kris. En ren gissning utifrån det. Verkar va en hel del folk i din ålder som olikt dig köpt dyra hus och börjat leva upp hela börsen varje månad. Va glad att du inte är där, den omställningen är svårare att göra om det skiter sig, på tal om tvära kast.

1 gillning
36

Jag kan här tydligt se att du har missat väldigt väsentliga saker. Samtidigt är det inget konstigt utifrån att du är såpass ung och har begränsad erfarenhet.

Tiden när man är mellan 20 och 30 är optimal att använda för att plugga vidare. Det beror på följande:

  1. Du har inte vant dig vid gott om pengar utan kan enkelt leva på begränsad budget.
  2. Det är ännu inte aktuellt med familj och barn. Du kan satsa allt på att göra bara en grej.
  3. Du har roligt när du pluggar eftersom alla andra har samma situation som du. Du kan träffa kompisar, ”ligga runt” och ägna dig åt det du gillar. När du är 30 kommer du uppleva många av dina kurskamrater som ”tröttsamma barn”.
  4. Du har möjlighet att göra fel och välja om utan att det gör så mycket. Du har ingen brådska att bli klar utan har all tid i världen.

Universitetet är en plats där man växer som människa. Det är en plats där man byter position från B-laget till A-laget. Att plugga massor och ha högst betyg i allt kan vara viktigt för någon men är generellt inte nödvändigt.

Att inte ha läst vidare är att ha missat väsentliga delar av vad livet är och kan vara. Universitetet är lite som lumpen men roligt. Lumpen är rätt slitig och trist men ger särskilda minnen. Universitetet är också en speciell tid och miljö men ger mer positiva minnen. För många är det den bästa tiden i livet.

När man är lika ung och dum som alla andra kan man lätt skapa band som räcker hela livet. När man är 30 är det för sent. Då handlar universitetet om att ”läsa böcker” och ”få ett jobb”. Det är, i relativ mening, närmast dötrista saker som det inte är någon större poäng med.

Ingen plats i livet eller i världen är så optimal för att komma på bra affärsidéer som universitetet. Massor av ledande tech-entreprenörer har lagt grunden för sina karriärer på universitetet. Ofta har det då handlat om att de träffat andra som också varit smarta och kommit vidare tillsammans. Det är svårt att komma på något alls när man är själv. Själva studierna kan de mycket väl ha hoppat av sedan.

För mer normalpresterande personer ger universitetet också ofta en betydande kreativ boost. Ofta är universitetet den första plats du kommer till där riktigt smarta människor är en betydande grupp. Här finns förstås variationer men ofta ser det ut så. Du kommer att träffa blivande toppkrafter i samhället. De är normalt toppkrafter även på universitetet. Tar du en öl med dem får du inspiration till saker du inte visste var möjliga. På universitetet är alla i någon mening likvärdiga och ingen är för fin för att ta en öl med.

För att göra saken tydlig så pluggade jag i Uppsala och började direkt efter gymnasiet. Ovanstående är en blandning av egna erfarenheter och saker jag har förstått efteråt.

5 gillningar
37

Jag håller med om mycket av det du säger, särskilt om vikten av att vara flexibel och kunna omvärdera sina mål. En tankekarta låter som ett bra verktyg för att få klarhet i sådana här situationer!

Toppen att vi även har samsyn i stycket om Northvolt, det visar att jag har lite vett i alla fall! :smile:

38

Satan vad långt det här svaret kommer att bli märker jag redan nu… Tänker att jag ger det lite mer struktur just därför.

Helt klart finns det saker jag har missat, och som sagt är det därför jag behöver så mycket input som möjligt.

Om “ung och dum”

Jag vill börja med att säga att jag är fullt medveten om att jag, såklart, inte är lika erfaren eller mogen som någon som är 30 år. Däremot har jag väldigt få intressen som stämmer överens med bilden av en “galen, ung och dum universitetsstudent”. Det är varken kul eller tillfredsställande för mig att supa sig redlös eller leva ett vilt studentliv. Detta blir tyvärr därför ingen motivation för mig att börja plugga, snarare tvärtom. Detta kan säkert få mig att uppfattas som tråkig, och det förstår jag helt.

Om “all tid i världen”

Jag håller med om att man har fler möjligheter än någonsin när man lämnat gymnasiet och kanske flyttat hemifrån. Men det innebär inte att jag vill “slösa” min tid eller använda den mindre effektivt bara för att jag är ung. Jag är troligen lite extra mån om att använda min tid på ett sätt som känns meningsfullt. Som FallenFetaOst tidigare nämnde i denna tråd, finns det mycket i skolan som kan kännas “onödigt”, åtminstone i vissa sammanhang. Detta ska kanske inte avskräcka någon från att plugga vidare, men det gör det inte mer attraktivt i mina ögon.

Om affärsidéer

Jag håller med dig om att universitet kan ge mycket inspiration, särskilt genom att man uppmuntras att tänka öppet och samarbeta på ett sätt som kan främja affärsidéer. Där tänkte jag nog lite fel, men bara lite. :wink: Jag tror fortfarande att om en person inte aktivt strävar efter att starta eget, så är det osannolikt att de snubblar över en fantastisk affärsidé. Detta är ju och andra sidan likadant i arbetslivet, jag kan heltklart se hur studier ger större rum för detta.

Om kreativa nätverk

Angående om att universitet kan ge en kreativ boost, måste jag säga att jag håller med. Det är troligast en av de största fördelarna med att studera vidare, iallafall i min situation. Att omges av smarta och inspirerande människor är otroligt givande. Samtidigt måste jag tillägga att det inte är en brist ppå den tyen av nätverk på vissa arbetsplatser heller, åtminstone inte på min.

Som sagt håller jag med dig om mycket, men innan diskussionen avslutas vill jag ge lite mer information om mig och min situation, för att se om du fortfarande tror att studier är vägen framåt. Jag vill också sammanfatta mina tankar ovan med att säga att jag ser en balans mellan de positiva och negativa av att studera vidare. De spelar iprincip ut varandra. Om jag skulle börja plugga, skulle det vara strikt av ekonomiska skäl.

Min ekonomiska situation

Jag har ett relativt stort sparkapital. Eftersom jag är helt offentlig på detta forum vill jag inte gå in på exakta summor, men jag fick ett arv som 18-åring som var betydligt större än det “vanliga”. Jag definierar “vanligt” som inget arv alls eller runt 200 000 kronor. Jag har jobbat sedan gymnasiet och löpande sparat cirka 70 % av min lön. Mitt sparande uppgår nu till ungefär 600 000 kronor, och detta inkluderar bara insättningarna.

Det viktiga här blir att avgöra: Är det värt att fortsätta jobba för att ytterligare bygga upp förmögenheten, eller är det mer smartare att studera för att potentiellt få en bättre löneutveckling i framtiden?

Som vi alla vet är ränta-på-ränta-effekten fantastisk. I mitt fall kommer kapitalvinsten sannolikt att vara högre än min månatliga lön när jag är 50 år. Detta räknar jag utan att inkludera eventuella framtida insättningar, eftersom det är svårt att göra långsiktiga beräkningar på den biten.

Jag ser det heller inte som ett problem att pausa och börja plugga även senare i livet, även om jag har barn, iallaofall Ekonomiskt. Mitt sparkapital skulle räcka för att täcka levnadskostnaderna då ckså.

Slutsats

Mitt mål är att välja den bästa vägen framåt, och jag ser ränta-på-ränta som en av de enklaste och effektivaste sätten just nu. Jag tar dock till mig tipsen om studier och ska helt klart överväga detta ytterligare framöver.

Tack för mig och hoppas att det iallafall finns någon själ som orkar läsa detta :rofl:

39

En hel del av det jag skriver på forumet (oavsett ämne) är mer generellt och inte tänkt enbart som ”individuellt svar”.

Frågan om att vara ”ung och dum” avsåg ålder i allmänhet, inte att vara oansvarig eller mindre skötsam. I princip alla är ”unga och dumma” vid en viss ålder, även om man är t.ex. nykterist.

I studentstäder är socialt liv med betydande inslag av alkohol en central grej. Det är inget man ger sig in i för att man gillar alkohol eller ”tycker att det är roligt att vara full”. I så fall är man mer än normalt ung och dum. Man kan mycket väl se alkoholen som negativ och försöka hålla nere den delen. Alkoholen är ett medel, inget mål.

Det är också så att studentlivet ”har något för alla”. Jag har nog aldrig vid någon annan tidpunkt i livet umgåtts med så blandade människor som jag gjorde under studenttiden. Där fanns verkligen allt och för det mesta menar jag det nu i en positiv mening. Nördarna var verkligen unikt nördiga. Var skulle jag hitta sådana personer idag?

Jag levde själv inget vilt studentliv i meningen att jag var full hela tiden. Jag var med i ett gäng olika föreningar. Flera av mina närmaste vänner idag träffade jag där. Sedan förekom alkohol ändå överallt och hela tiden. Om man hade dragning åt alkoholism var risken att ”trilla dit” påtaglig.

Pratet om att ”slösa tid” är ett centralt missförstånd. Det finns inget sådant. De flesta kurser man räknas in i en examen. Om du har läst programmet X en termin och byter till programmet Y är de kurserna normalt möjliga att tillgodoräkna ändå. Det leder alltså inte till något slöseri. Idén att ”man måste veta vad man ska bli” är bland de dummaste jag stött på. Det bästa är att bara lämna och åka iväg. Väl på plats kommer frågan om vad man ska bli att lösa sig.

Det är mycket på universitetet som är onödigt i relation till att få ett jobb. Det är i någon mening själva poängen med universitetet. En stor del av det man läser handlar om att förstå saker, inte att lära sig att göra saker. På ett jobb är fokus ofta det senare.

Jag har aldrig själv varit intresserad av affärsidéer eller att starta eget. För mig är det mer eller mindre okänd mark. Samtidigt noterar jag att de som har den läggningen ofta träffar likasinnade på universitetet.

Jag ser inte att det här med att ha si eller så mycket pengar har något alls med saken att göra. Jag har själv haft en del pengar som ung och kan idag se att det påverkat mitt beslutsfattande negativt. Jag har ”räknat med” pengarna på ett sätt som varit dumt. Det handlar om andra aspekter än det vi diskuterar här men parallellen är ändå fullt relevant.

Att få några miljoner i arv är inget märkvärdigt. Det får i princip alla som hör till en någorlunda vettig samhällsklass. Om det ska vara något extra så pratar vi 15-20 MSEK eller liknande. Då är det en summa som både kan lösa alla ens materiella problem idag och kan lägga en långsiktig grund.

Som jag skulle se det är stora arv inget skäl att avstå från att plugga, tvärtom. Då kan man mer aktivt strunta i vad som är ekonomiskt smart och göra bara det som man verkligen vill, inom rimliga gränser. Det finns en rad yrken som jag själv har dissat för att de inte är så spännande ekonomiskt. Att plugga hör till livets uppsida och att behöva bry sig om att få en viss lönenivå när man är klar är en negativ begränsning.

1 gillning
40

Jag hade gjort så här

  1. Stanna kvar så länge det är ok arbetsmiljö. Företag går alltid genom kriser förr eller senare men många klarar sig också igenom dem. Som du säger då kan möjligheterna vara stora
  2. Gå med i A-kassa omedelbart, inget att fundera på. Det tar oftast 12 månader från man går med tills man är täckt. Just do it
  3. I den sits företaget är, så försök glömma politiken och gå med i ett fack som du tycker är ok. Alla fack är inte uttalat på vänsterkanten om det nu är det du har problem med. Varför? Jo för att OM det blir nerskärningar så är det facket och arbetsgivaren som förhandlar. Du har ingen plats vid bordet. Det är då väldigt lätt att ”ryka” när ett antal måste bort. Ingen av förhandlarna ser till ditt bästa. Bara ett pragmatiskt råd eftersom jag ser bra folk åka för ingen av sidorna brydde sig. Inget personligt, bara business.
  4. Sök jobb parallellt med att du jobbar kvar. Ge det tid att klura ut vad som du skulle tycka var kul om det skiter sig hos nuvarande arbetsgivare
  5. Eftersom du inte verkar tycka det är så kul att plugga, försök skaffa dig akademiska meriter som enstaka kurser och utbildningar man kan köra på deltid samtidigt som man jobbar. Kvälls studier med andra ord. Istället för heltidsstudier i ett antal år. Sett en hel del som skaffat sig ”officiella” meriter på det sättet genom att parallellt jobba
  6. Få inte panik. Du har en bra situation så ta det lugnt.
    Lycka till :+1:
6 gillningar
41

Det är mycket bättre att studera när man är motiverad att göra det, oavsett ålder. Dessutom tycker jag att du har fel i sak. Jag har studerat på universitet både efter gymnasiet och vid 30+ och upplevelsen är inte nödvändigtvis annorlunda. Det beror på din livssituation i övrigt. Men visst, är du 35 och har en 3-åring där hemma kommer du kanske inte vara ute och supa hela natten.

3 gillningar