Jag tror det centrala i många sammanhang är att ha ett mått av självkännedom. I vissa sammanhang agerar man utifrån en styrkeposition. I andra sammanhang är man outsider och har begränsade förutsättningar att komma dit man vill. Med en styrkeposition kan man ta ut svängarna lite. Skulle man skriva en debattartikel och skriva att jag är disputerad inom X, har 30 års avancerad erfarenhet och fick inte jobbet för att jag är 59 år så skulle många hålla med om att det låter märkligt. Skulle debattartikeln innehålla en massa mindre smickrande fakta om ens historik och fokusera på att jobbannonsen innehöll vissa formuleringar som skulle kunna tolkas på olika sätt blir läget ett annat.
Den krassa och enkla sanningen är att man behöver ha en “aura av framgång” för att komma någonstans alls i samhället. Det är inget man föds med utan något man skaffar sig. Jag har själv “suttit i skiten” under en period i mitt liv och det tog ett tag att åtgärda det. I mitt fall kunde jag söka nya tjänster på vanligt sätt och successivt styra skutan rätt. Skulle jag vara äldre, och framför allt sakna högre utbildning, skulle det varit helt kört att göra den förändringen utan att skaffa en ny utbildning och därmed “tvätta bort” den historik som annars skulle ligga mig till last.