Jag tar examen iår från KTH som civ. ingenjör och undrade hur ni resonerar kring att få en hög ingångslön vs. att få jobba med saker som man är intresserad av/kan vara meriterande för framtiden.
Har vänner som går in på 44k, 60k, 39k, 34k+bonus och 38k så väldigt spretigt på bransch och arbetstider. Vissa blir managementkonsulter 60tim+, andra på mer “vanliga“ ingenjörsbolag med 40 timmars veckor.
Min fråga, till er som jobbat länge som civilingenjörer (20+ år), har ni genom karriären valt jobb baserat på vad ni får jobba med för arbetsuppgifter, kultur, förmåner, kollegor, geografisk plats eller lön, eller alla nämnda? Och önskar ni att ni valt annorlunda? Och om ni tog examen iår hade ni prioriterat annorlunda? Eller tog ni bara det jobbet som erbjöds utan att tänka er för?
Hur stor roll spelar den tekniska kunskapen i karriären som civ. ingenjör? Till exempel så är jag intresserad av klimatarbete så jag har resonerat så att om jag får jobba med CSRD, ESG, LCA, EPD:er, laddinfrastruktur, elektrifiering och liknande saker så är det iallafall i rätt riktning, eftersom jag vill jobba inom det området. Lönen har kanske inte varit prio ett för mig, men när jag läst i forumet så verkar det kanske vara något man ska tänka lite på också.
hahaha ja namnet kanske signalerar det. Skulle säga att jag gärna jobbar! Men med saker som är intressant och värdefullt, både för mig och andra Intressant att höra hur andra har resonerat som är lite äldre och vilka lärdomar man kan dela med sig av till någon som är lite yngre och inte varit i arbetslivet (påriktigt) något
Menar du då att yrkesval som är mer tekniska och mer kompetensbaserade ger en större frihet att välja bort chefer och kollegor? Eftersom man inte kan “ersättas“ så lätt? Eller tänker du mer på val av bransch och företag då?
Jag innehar själv bara en Bachelor så kanske inte kvalificerar in som Civilingenjör.
Ersättningen är viktig men inte allt. Jobba med något man är intresserad av med dåligt betalt är inte heller bra enligt mina erfarenheter.
Ofta brukar lönen bli rimlig i slutändan och jag hade inte fokuserat allt för mycket på ingångslön. Jobbar man med något som man finner intresse i kommer man troligtvis avancera och bli duktig inom området som i slutändan oftast betalar sig.
Jobba med något man ogillar för pengarnas skull brukar bli dåligt i förlängningen. Arbetslivet är ett Maraton och det gäller att ha skoj på vägen och inte bränna ut sig.
Jag har valt arbetsuppgifter efter vad jag tycker är roligast och är mer än nöjd med min ersättning framförallt eftersom jag varit intresserad och byggt på mig mycket erfarenhet inom mitt område. Men det har inte alltid varit ekonomiskt lönsamt för mig att komma hit.
Tror dock att detta är individuellt och för vissa kan status och pengar vara viktigare än att trivas. Du får helt enkelt rannsaka dig själv.
Stirra dig inte blind på lönen men ta heller inte “drömjobbet” till vilket snålpris som helst är väl min input. Tidigt i karriären har du ju faktiskt möjligheten att bilda dig en uppfattning av vad du tycker är roligt. Dvs oavsett vad du väljer att vikta mot så är ju inget kört - du kan gå vidare som en erfarenhet rikare.
Låter väldigt rimligt! Tack för input. Somsagt så ska man ju jobba länge så det reder ut sig Känns som många stirrar sig blint på lönen av mina kamrater, fascinerande hur vissa kan vara supermissnöjda/stressade med livet trots hög lön och andra väldigt nöjda med en lägre lön. Känns som att de som jobbar med något ok och har en rolig hobby är de som är gladast iallafall i min krets
Det låter ju vettigt, tänker att det dock kan vara värt att göra ett drömjobb några år där man sen får värdefull erfarenhet till senare? Ett exempel är en vän som jobbar i Bryssel för 16k i månaden men lär sig ovärderliga saker om EU och internationella regelverk som sedan kan appliceras i arbetslivet när man kommer hem. Men det är ju väldigt kortsiktigt jobb. Typ ”intern” liknande nivå
Klart att det kan vara värt det. Speciellt om du ser det som en språngbräda. Men till vilket pris som helst? Vart den gränsen går kan inte vi berätta för dig, tyvärr.
Nej såklart inte. Alla måste nog känna efter själva. Jag tänkte mer om det var någon som jobbat länge och har gjort val som de ville dela med sig lite reflektioner kring. Det finns ju många saker man vet mer om när man jobbat 20år+ vs 0
Ett yrke med fler potentiella arbetsplatser i fler städer ger större möjlighet att välja bostadsort samt att byta om arbetsplatsen inte passar. Kan ha större effekt på välmående än lönenivå, i min erfarenhet.
Så ett stort företag eller en bransch som är ”vanlig” dvs det finns mycket jobb inom just den branschen kan vara fördelaktigt? Intressant tanke! Har faktiskt inte tänkt på det viset
Om jag fått välja om så hade jag prioriterat en bra chef och goda utvecklingsmöjligheter på mitt första jobb. Frågan är dock hur man avgör det som nyexaminerad ~25-åring.
En bra ingångslön är också viktigt, men egentligen inte för pengarnas skull. En hög ingångslön signalerar att företaget går bra, jobbet är komplext och kvalificerat och att det antagligen finns många smarta och duktiga kollegor att lära sig av där.
En låg lön kan signalera att företaget gör tråkiga lågkvalificerade och repetitiva saker med låg lönsamhet och ingen hävstång på kompetensen de har.
Rimligt! Hur skulle du säga att ”goda utvecklingsmöjligheter” syns? Är det genom utbildningar eller interna satsningar eller ser man det genom att äldre kollegor har gjort lite ”karriär” inom företaget? Generellt sett känns det som att det är något man påverkar ganska mycket själv, dvs om man är driven och visar att man är nyfiken brukar man väl få möjligheter så småningom inom sitt område? Eller är det naivt tänkt?
På vilket sett är en bra chef viktigt? För trivsel eller för andra saker? Och vad menas egentligen med en bra chef
Oj är det så låga löner inom dom yrkena? Det är väll typ än av de svårare utbildningarna i Sverige att ta sig igenom om jag inte har helt fel tillsamans med typ läkarlinjen?
Som sagt kan inget om civ ing yrket men borde inte utbildningen vara rätt gångbar i andra länder med bättre lönenivåer om man har en okej engelska borde det inte vara några problem att få jobb med bättre lön, gissar att man tjönar mer i Tyskland eller Usa? Fast iofs kanske man ändå vill vara kvar i Sverige men tycker att tar man sig igenom en så pass svår utbildningen så hade åtminstånde jag krävt högre lön.
Jo men det klassas nog som en av de svårare utbildningarna i Sverige.
Hur svår utbildningen är behöver ju inte avgöra vad du får för lön dock? Det är ju behov som styr. Som ingenjör kan du ju jobba inom massor med saker! Vill någon ha kompetens inom AI så betalar det ju bra, medan en ingenjör inom områden som inte har behov har det svårare att få bra betalt. Så just ingenjörsyrket varierar nog otroligt mycket beroende på bransch (gissningsvis).
Tror man för bättre betalt i andra länder ja, samtidigt så är ju Sverige ett trevligt land att bo i! Så bara det är värt mycket tycker jag iallafall som i en annan tråd där de pratade om alla förmåner man får, bara med gratis utbildning till exempel
Det är ju ingångslöner? Man kan nå runt dubbla lönen efter 10 år om man gör rätt och hamnar på rätt ställen.
Framförallt ett företag som växer och en avdelning som växer. Relativt unga personer på högre positioner är ett tecken. Det betyder att det öppnas upp nya roller snabbare än man hinner fylla dem och man ger istället interna talanger chansen.
Sen också en kultur av att ansvarstagande och eget initiativ uppskattas, inte lika strikta roller och arbetsuppgifter.
Jag tänkte inte på trivsel även om det är viktigt, utan en chef som bryr sig och engagerar sig i sina anställda. Skulle säga att de allra flesta chefer är rätt passiva och bara administrerar. Man måste såklart vara drivande själv, men en engagerad chef gör det mycket lättare. Sen också bra om man kan connecta med chefen på något plan, en chef som inte gillar dig kommer aldrig att ge dig chansen till något.
Häng inte upp dig på att företaget ger dig ”utbildningar”, det är den allra lägsta graden av utvecklingsmöjligheter. Största skillnaden är kvaliteten och attityden på den chef du får och de kollegor du kommer jobba med. Ambition, kunskap och attityd smittar av sig.
Jag hade prioriterat intresse och inte minst utveckling. Löneklivet du kan ta på jobb nr 2 beror inte på vad du hade på jobb nr 1 utan på vad du har byggt för erfarenhet och expertis. Du har mycket bättre möjligheter att “välja” mellan jobb när du är etablerad, så du kan lyfta lönen då istället. Och det kan vänta nåt år mot att du får göra något du trivs bättre med både nu och antagligen även på nästa jobb.
Edit: På frågan om hur jag själv gjort så har det aldrig funnits någon plan, i alla fall inte någon jag har hållit mig till, haha! Det blev som det blev, jobbar inte ens inom ett område som stämmer med min inriktning. Så jag slår nog också ett slag för det som andra nämnt om att testa sig fram. Man vet inte sin plan för livet när man är nyexad 20-nånting (man vet inte allt som 20-30 år äldre gubbe heller) varken på eller utanför jobbet. Livet händer, det är bara att åka med.
iallafall i min krets