Jag tror att jag börjar landa i att tänka litet tvärtom mot vad jag gjort tidigare. Istället för att tänka “hur mycket ska jag investera eller spara av min lön den här månaden för en avlägsen framtid”, ska jag istället tänka “hur mycket pengar vill jag ta av månadslönen för att leva det liv jag trivs med i närtid”.
Jag inser att jag hittills har lyft bort alltför stor del av månadslönen till att spara för framtiden. Det är dags för mig att styra upp så att det faktiskt enbart blir omkring 10% som jag lägger till detta.
För 90 % av lönen kan jag leva ett liv där jag känner att jag inte försakar någonting.
…och som flera har skrivit: Det handlar inte enbart om att konsumera. Det handlar också om att ta sig tid att vara med människor man älskar och göra saker tillsammans med dem och samla på fina upplevelser och minnen. Det är sådant pengar ska användas till.
Läser runt på många olika finansbloggar, forum med inriktning privatekonomi och dylikt. I många fall lever dessa snålt idag för att kunna “leva imorgon”. Exempelvis sparar pengar idag, för att kunna sluta jobba för pengarna inom X antal år.
Vill inte vara den som undviker att leva idag för att kunna spara så mycket pengar som möjligt. Därför försöker jag unna mig saker. En fin bil, hobbyprylar men ännu viktigare upplevelser för mig själv och andra. Ska dock sägas att många månader ligger man och skvalpar runt noll kronor kvar på lönekontot, för att man sparat så mycket pengar. Så tack för detta ämne, det får mig att fundera på om man verkligen lever och njuter idag också. Kan jag förbättra mitt liv idag genom att spara lite mindre pengar, en fråga som jag ska ställa mig själv.
Jättebra tråd som jag missat. Min egen far dog när han var 78.
Han var frisk, stark och spänstig, och höll igång. Samt jobbade fortfarande i sin firma?!?!
På vissa sker det en gradvis försämring av energi, ork och hälsa. Man förbereds på att personen har levt ett långt liv och att kroppen försämras. Själv började jag få lite vita strån på huvudet efter 40. Ju fler de blir ju mer påminns man att man inte är ungdom längre.
Min far dog av cancer på ett halvår. Ingen ungdom, men det var oväntat eftersom han var så frisk och stark. Andra sladdar av vägen och dör i olyckor, eller dör oväntat när de är unga, 10 år, 16 år 30 år 40 år, 60 år.
Att tänka på framtiden och ett långt liv gör nog de flesta som är friska idag. Men att tänka på att våra liv är sköra och att saker både inom och framför allt utanför vår kontroll avgör hur länge vi lever. Det är lätt att tänka att man är odödlig när man är frisk.
En tanke slog mig. Om jag hade vetat att jag bara skulle bli 60 år. (Är 44 år nu). Då hade jag nog lagt om mitt liv. Gjort något mer meningsfullt. Men om jag istället visste att jag skulle bli 80 år, då skulle jag nog leva på som vanligt. Men vilken ålder det blir vet jag inte idag. Bästa alternativet är nog att ha båda alternativen öppna. Njuta av dagen och nuet, göra den där drömresan, men även sätta av en liten slant till framtiden också.
Vi är alla olika, men något jag personligen alltid kommer ha svårt att emotionellt förstå med andra är de som måste konsumera för att skapa lycka. Jag konsumerar näst intill ingenting (jämfört med andra) men kan inte komma på något jag skulle vilja spendera på för att göra mig glad. Menar inte att på något sätt klanka ner på någon annans livsstil men snarare att väcka tanken med “måste man konsumera för att vara lycklig?”. Och då såklart, om man måste, gör det!
Inte direkt relaterat till frågan, men den fick mig att tänka på en idé “paternity dad” yttrade i en pod:
Tänk om man kunde ta en del av pensionstiden för att spendera den med sina barn. Som det är nu så blir det barnbarnen som kan få ens tid.
Det är något jag tänker på mycket just nu, speciellt när #3 är på gång.
Jag har tidigare tagit hela min hink 2 (den var drygt större än bufferten) för att kunna vara heltidsledig utan närmare bekymmer.
Jag tror att man måste konsumera det man måste, t.ex. till mat och till någonstans att bo, för att vara lycklig. Onödig, enligt mig, konsumtion behöver man inte för att vara lycklig.
Risken finns ju alltid att man dör imorgon, men tänk om man inte gör det?
Balans genom hela livet är väl det de flesta som har funderat på frågan försöker uppnå. Men framtiden är ju okänd så det går ju bara att planera utifrån något slags “basecase”.
Att vänta med att göra roliga saker till pensioneringen är ingen bra idé. Har du inte gjort några utlandsresor göre 65 så lär du inte gör dem därefter heller.
Likaså fritidsaktiviteter. Jag tror mig vara en någorlunda duktig alpin åkare och en helt ok golfspelare. Jag hade inte varit i närheten av detta om jag hade börjat som 66-åring.
Ok. Jag hade varit förmögnare om jag hade sparat pengarna, men mitt liv hade varit bra mycket tråkigare.
Har du en stabil ekonomi. Njut av livet. Det är ingen merit att vara rikast på kyrkogården!
Rikast i kyrkogården är ju ingen höjdare, men jag nog bara den tråkiga typen. Visst… jag ha en säck pengar, men det är för att investera i nästa generation. Att ens barn ska få det bättre än en själv. Ge de mer möjligheter. Så min sparhorisont är bortom mitt eget liv. I ett allt hårdare klimat där man helt enkelt inte kan lita på att staten kommer ge mina barn samma möjligheter som jag fick. Då får jag vara proaktiv.
Den tuffa frågan jag ställer mig som funderar likadant är; gör jag det för min skull eller för barnens skull?
Lite enligt principen jag skrev om tidigare med björntjänst. Många av oss här i forumet hade sannolikt inte varit där vi är om vi hade fått en stor summa pengar av våra föräldrar tidigt i livet.
Det blir en björntjänst om man inte skolar barnen i vardagsekonomi. Det gör man enklast genom att själv vara en förebild genom att inte leva slösaktigt. Är barnen “rätt” skolade kan de också hantera ett stort oväntat tillskott i kassan.
Samtidigt är jag en stark förespråkare för att arv är på många sätt irrelevant för förmögenheten. I ett samhälle som Sverige
Visst, jag har fått ett arv på 10k men för att föra min poäng:
-Jag hade en ingångslön på 25k
-Jag har jobbat i 6 år
-Jag har BARA “knegat” ihop mina pengar,utöver att investera på börsen
-Jag har inte haft någon form av drömhistoria på börsen
Idag
-Äger en bostadsrätt som är värderat till ca 2,7m
-Jag hade kunnat köpa den i kontanter i dagens läge
Själv är jag förvånad över hur folk gör så omedvetna val eller inte inte jobbar med sig själv eller sina känslor där allt bara slutar i en väldigt omedveten ekonomi.
Arv påverkar om man vill vara super förmögen eller super super förmögen. Individen påverkar resten.
EDIT:
Självklart finns det de som har bättre resultat. Menar bara att föra poängen att det är fullt görbart att starta från scratch och få en stabil ekonomi
Nja, när mitt arv efter föräldrarna trillade in när jag var över 50.
Mina barn kommer att få bättre löner än vad jag någonsin haft så att spara på kistbotten till dem känns inte relevant. Men visst, de fick en slant på myndighetsdagen, och jag har stöttat dem i samband med bostadsköp.
Absolut! Alla kan! Som @JFB skrev i en annan tråd. Lyckas man fan inte i Sverige. Då lyckas man inte någon annanstans. Gratis utbildning, från grundskolan hela vägen till universitetet. Humana bostadspriser (om man absolut inte måste bo i en etta på Södermalm).
Jag har fått ärva men jag ser det inte som mina pengar utan de representerar tidigare generationers slit. Det känns inte rätt om jag skulle blåsa de pengarna på mitt liv, om det nu inte skulle vara absolut nödvändigt.
Däremot kan jag använda pengarna till att få avkastning på något sätt, använda avkastningen och sen skicka kapitalet, gärna med påspädning, vidare till nästa generation så att de kan göra samma sak. Då är jag en länk i en kedja och det känns meningsfullt. Min “uppgift” är att få mina barn att tänka i samma banor.
Jag lever inte snålt utan unnar mig verkligen saker här i livet. Tillexempel så åker jag över påsk på säsongens 3:e skidsemester. Men jag tycker inte heller att köpa en ny platt-tv bara för att det har kommit nån ny funktion är att “leva livet”. Leva/ konsumera genomtänkt och spara lagom tycker jag är en bra strategi. Givetvis är detta personligt men jag njuter mer av livet med en välfylld och diverserad investeringsportfölj än en dito garderob.
?
Det var en bekant som invandrat som sa det!