Haha då hade jag haft allt spikat, när jag började var karriären spikrak!
Ja det kan bli en del, dock är det något jag aktivt undviker.
Lugnet som råder på sjukhus under jourtid är oslagbart. Även på en proppfull akutmottagning med dåliga patienter i korridorerna, så blir ofta läkare, sköterskor, och organspecialiserade konsulter i hemmet, både samarbetsvilliga och trevliga. Om det inte vore för familj skulle jag bara joura. Jobba sällan, tjäna mycket, ha det gött. Men alla är vi olika.
1 gillning
När jag gick jour var ”lugnet” av en lite annan karaktär. Man undvek att dricka vatten, eftersom det inte fanns tid att gå på toaletten. 16 timmars konstant springande, där man ibland önskade att man kunde klona sig eftersom det kunde komma flera larm samtidigt. Mot slutet av jourpasset är man både törstig och kissnödig samt svimfärdig av sömnbrist. Då är det inte lätt att vara trevlig eller samarbetsvillig. Eller när man väcks upp mitt i natten flera gånger som bakjour och ska upp om några timmar och jobba nästa dag.
Att sova, äta eller ens vila som primärjour var bara att glömma. Så ”jobba sällan, tjäna mycket, ha det gött” var åtminstone inte riktigt min upplevelse av jourlivet.
Vilken specialitet/jour pratar du om? Jag har jobbat på flera akutsjukhus över hela landet och känner verkligen inte igen beskrivningen. Varför det skulle bli lugnare på jourtid när bemanningen kraftigt reduceras och patientinflödet ökar begriper jag inte. Eller är det din uppfattning som patient att det är lugnt på akuten på natten eftersom du inte ser vad som pågår bakom kulisserna?
Jag minns en man som gick förbi akuten mitt i natten och ville passa på att komma in och kolla sitt knä som krånglat i flera månader. Han tänkte att det nog var lugnare på natten och att vi ändå inte hade så mycket att göra. 
2 gillningar
Akutsjukvård, på länsortslasarett och en av Sveriges största akutmottagningar mätt i patienter per dygn. Visst, man kan ha mycket att göra, och flera larm där man måste jobba parallellt är hemskt, men extremt ovanligt. Jag upplever att folk är samarbetsvilliga, som att alla gemensamt måste överleva natten, tillsammans med patienterna. Man löser det som kan ha ihjäl någon, resten får vänta. Mindre tjafs om platsbrist, ska nån läggas in läggs den in. Man jobbar mot en/få radiologer som är lätta att få tag på för att diskutera bilder. De patienter som mår dåligt men är stabila får någon pigg hjälpa dagen efter.
Jag är alltid sjukhusbunden, så upplevelsen som bakjouren har jag ingen erfarenhet av. På båda de sjukhus jag har mer erfarenhet av brukar man ha gemensam nattpaus åtminstone två gånger, då alla läkare tar 20 min för allmänt tjöt. Har man oturen att ett svårt larm kommer precis när man tänkte gå på toa kan det ju vara jobbigt att hålla sig, men toalettbesök går före nästan alla patienters åkommor (larm undantagna).
Men det stora skillnaden för mig är få läkare på plats, som ofta känner gemensamt ansvar för att alla patienter ska ta sig igenom natten utan fara. Det, jämfört med 150 olika organspecialiserade konsulter dagtid som har åsikter och råd (på gott och ont), är stor skillnad.
Men, man har ju hört många historier som liknar din. Det är säkert en fråga om vilket sjukhus det är, vilken specialitet, och såklart att tiderna förändras (upplever jag).
Är du utbildad inom något av detta nu?
Alltså en specialistspsykolog med mångårig erfarenhet plockar inte ut några 140k+ i månaden. MAX MAX 75k.
Knappt jour-specialist-läkare på landsbygden har sådana löner. Är kanske få specialistmottagningar där lön + utdelning hamnar i den häraden. Hur du skulle kunna “sol och våra” högpresterande människor i storstan är jag tveksam till.
Nej, jag väljer väg om ca 2 år.
Efter mer insyn så har psyk strax över 90k, allmän runt 100k.
110-140k finns, mer ytterst få som har den lönen.