Hej! Har på senare tid funderat en del kring min löneökning och när jag har börjar räkna på den ökning som har skett under åren så har jag kommit fram till att den nästan är obefintlig. Eller tänker jag helt fel?
Började arbeta på mitt arbete (inom vården) vid 18 års ålder och hade då en ingångslön på 17820kr i månaden. Detta var i juni 2017. Idag 2023 har jag en lön på 24900kr. Alltså en lönehöjning med 7080kr på 6 år.
Kollar jag på ekonomifakta.se och använder deras inflationskalkylator kan man se att 17820kr är med dagens penningvärde 22647kr. Med detta borde man ju kunna säga att min löneökning istället för 7080kr har varit 2253kr, på 6 år. Eller 375.50 per månad. Eller 2.27 kr per timme räknat på heltid (165 timmar)
Har jag efter 6 års arbete bara fått upp min lön med 2.27kr per timme eller tänker jag helt fel?
Efter ett aktivt val att gå över till att jobba endast nattetid så har min lön nästan dubblats, så jag klarar mig absolut på min lön med ob (cirka 35-40 tusen) men löneökningen ska ju inte ta hänsyn till ob. Om jag inte skulle jobba nattetid och istället endast dag hade jag nog inte klarat mig på min lön i längden, utan hade behövt ta av sparkapital om jag exempelvis skulle vilja ha familj. Och det känns ju lite kontraproduktivt med tanke på min unga ålder och att jag just nu egentligen ska bygga upp min ekonomi.
Enligt tidigare inlägg kan man förstå att jag inte har det dåligt ekonomiskt, tvärt om. Men oavsett sparkapital så ska väl lönen för en heltidsarbetande inom vården räcka till och inte ätas upp av inflation.
Ja, det är sällan man blir rik av att stanna kvar på samma tjänst inom offentlig sektor. Att du ens blev kompenserad för inflationen och mer därtill är lite av en bedrift så tycker du ska vara nöjd!
Nä det är klart. Alltid bättre att byta jobb då och då, men svårt när man trivs…
Sant, har kollegor som har haft ännu ”sämre” utveckling, förmodligen inte kommit ikapp med inflationen. Upplever dock många vara väldigt nöjda över löneutvecklingen ändå, för att man öht inte tar inflationen i beaktning. Kanske bättre att leva nöjd och ovetandes…
Du tänker rätt men i stort sett är det så det ska vara. Löneökningen är till för att kompensera för inflationen. Vill man få upp lönen mer än så är det nog byta jobb som är lösningen för de flesta.
Du har fått lönehöjningar som till stor del försvunnit iom inflationen, det är korrekt uppfattat.
Så långt är egentligen allt som det ska vara, för varför skulle du ha högre reallön om du inte levererar mer värde?
För de allra flesta så krävs att man kvalificerar sig till andra tjänster för att få upp lönen markant högre än inflationen.
Tänker ändå att jag levererar mer värde ju fler år som går, då mötet och hanteringen av psykiskt sjuka människor blir bättre ju mer erfarenhet jag har. I de flesta yrken är det väl så att man generellt sett blir bättre på det man gör, om man gör det många gånger, och där med ökar också produktiviteten/kvalitén.
Ja, för kollektivet, men individen som har exakt samma roll och levererar exakt samma värde kan inte få mer pengar skapat från tomma intet. Det var därför jag nämnde reallön vs skapa värde.
Så är det ju i teorin och kanske även i praktiken. Problemet är att du arbetar för en arbetsgivare som inte har råd att särskilja särskilt mycket på dig och någon som har mindre erfarenhet eller förmåga att skapa värde så länge ni har samma tjänst.
Det tycker inte jag. Vissa läkare drar in absurda mängder pengar och sätter i system att arbeta på sådant sätt så lönen maximeras snarare än att maximera effektiviteten.
Om man nu vill vara sån, finns det även större möjligheter för alla inom vården att tjäna bra med pengar, om man är villig att ta chanserna som kan vara obekväma lösningar.
Kval-öt finns i överflöd på de flesta ställena, jobba natt ger bra OB, finns en hel del bemanningsföretag som betalar bra. Om man har nära till norge exempelvis kan man dubbla lönen.
En av få fördelar med vården. Om man orkar/vill kan man jobba hur mycket som helst.
En annan fördel är det förbättrade pensionsavtalet med 6% avsättning till TJP.
