Skriver åt min fru som håller på att söka jobb. Hon är 35 år, har 7 års erfarenhet som sjuksköterska i en region i södra Sverige. Ligger idag på grundlön 30100 kr. Har fått riktigt bra vitsord från tidigare chefer och är väldigt energisk och engagerad, det vet jag som har levt med henne i 12 år.
Hon sökte ett jobb som kommunssk i en närliggande kommun (2 mil bort). Hon har rekommendation från en som jobbar där. Var på intervju, gick bra. Hon hade som löneanspråk 36" vilket hon och jag anser rimligt, medellön kommunssk ligger på 41" i södra Sverige år 2020, och har antagligen ökat sedan dess. Först hade vi (jag coachade henne) tänkt lägga oss på 38" och sen kanske vara beredda att backa lite för att “mötas på mitten”, som man normalt sett brukar göra, så att båda parter känner sig nöjda och glada. Men vi valde till slut 36 som i vårat tycke var ett ganska lågt bud och inget som får motparten att sätta i halsen.
Hur som haver, idag återkopplade chefen och meddelande att tjänsten var hennes om hon ville. Lönen de kunde ge var 34200 kr. Inte långt ifrån 36 men ändå under 35 som vi hade satt som ett sorts minimum. Min fru tyckte inte det var okej, och tyckte vi kunde mötas på 35. Chefen sa att detta kunde denne inte besluta om utan måste prata med HR. Varningsklocka 1: väldigt konstig att en “chef” inte har mandat att besluta om en femhundring hit eller dit… min fru kontrade då med att ni tillämpar ju individuell lönesättning och att detta inte på något sätt borde skapa orättvisor bland anställda. Bra jobbat frugan! Chefen kunde inte ge något bättre svar och skulle kontakta HR och sen återkomma.
Sen efter nån timme ringde chefen upp, och meddelade att “HR och hon hade kommit fram till att 34500 är en mycket rätt lön och att de måste tänka på att lönenivåerna ska vara rättvisa mot de som arbetar hos oss nu”.
Detta skapade såklart lite vankelmod hos min fru. Jag kan ärligt säga att jag absolut inte hade förväntat mig detta. Dock har jag noll och ingen erfarenhet av vare sig kommuner eller regioner och hur deras rekryteringsprocesser fungerar. Att regioner jobbar har en dålig personalpolitik och jobbar med svängdörrar, låga ingångslöner och struntar i att 20 sjuksköterskor säger upp sig i missnöje, det genererar bara mer jobb hos de som var dumma nog att stanna kvar, samt 20 nya platsannonser på arbetsformedlingen.se. I övrigt verkar de inte bry sig. Lönerna är ju därefter.
Däremot känns det märkligt att kommuner om möjligt har en ännu mera skum rekryteringsprocess. En kommunssk är ju ett jobb med stort ansvar, mycket eget arbete och där tjänster annonseras ut väldigt sparsamt, det kommer väl 2-3 sådana tjänster per år i närheten av där vi bor. Denna tjänst var därför intressant för min fru. Dessutom har ju många här tidigare skrivit när löner har diskuterats att 30" är alldeles för långt och att hon borde ligga mycket högre. Byt jobb, sagt och på gång då!
Vad anser ni om kommunens “taktik”? De fick ju den lön de satte från början, om nu min fru tackar ja till jobbet. Argumenten “mycket rätt lön” och “rättvisa” ger jag själv inte mycket för, har aldrig hört något liknande från en privat arbetsgivare när jag har haft lönesamtal eller sökt jobb. Ofta har chefen ett lönespann man vill hålla sig inom, och kan jämka några tusen hit eller dit beroende på hur intresserad man är av personen mittemot. Då min fru är högpresterande, aktiv, ansvarstagande (enligt tidigare chefers vitsord samt att jag känner hennes karaktär) tycker jag det är märkligt av en kommun att bemöta hennes extremt anspråkslösa motbud på detta sätt.
Hade varit intresserad av att höra lite från ni som jobbar inom HR eller sitter som rekryterande chef. Vad är det vi har att göra med för organisation egentligen? Vad säger det om framtida karriärmöjligheter? Lönesamtal , osv?
Det är trots allt en löneresa på 4,5 år (om man räknar 1000 kr brutto/år i höjning) min fru gör genom att skriva under ett papper. Det är inte fel, däremot tycker jag sättet kommunen rekryterar ger en lite besk smak i munnen. Man blir liksom inte fylld av framtidshopp om en lönekarriär när de inledande samtalen började så här…
/