Jag är omkring 30 år gammal och jobbar i privat sektor inom en bransch som erbjuder goda arbetsmöjligheter och löneutveckling. Efter några års erfarenhet ligger min nuvarande månadslön på drygt 50k plus årlig bonus på 10-15%, jag är nöjd med det.
Under senaste tiden har jag dock upplevt alltför mycket stress på jobbet, så pass mycket att det har börjat påverka mitt välmående och min fritid. Jag överväger nu att byta jobb. Optimalt skulle jag vilja ha ett lugnare och bättre betalt jobb, men om jag måste välja ett av dem så blir jag väldigt kluven.
Jag har nyligen varit på intervju för en tjänst inom offentlig sektor som verkar erbjuda bättre work life balance, men också ligger på en lägre lönenivå. Jag kommer att ge ett löneanspråk på över 50k, men enligt lönestatistiken ligger lönen på 40-45k, bonus saknas.
Det blir alltså en löneskillnad på 10-15k/mån (räknat med bonus). Utöver det blir det självklart skillnad på insättningar till pension. Övriga förmåner är ganska likvärdiga. När jag har siffrorna framför mig blir jag kluven över vilket beslut jag ska ta om jag blir erbjuden jobbet.
Har någon av er erfarenhet av att ta ett nytt jobb för mindre betalt av någon anledning? Hur resonerade ni?
Vad skulle ni göra om ni var i min sits?
Jag skulle vara försiktig med se det som en enkel ekvation, att lägre lön = mindre stress, om det handlar om att byta till samma roll fast på ett annat företag. Finns många företag med hög stress som betalar dåligt, och tvärtom.
Jag skulle intervjua hos olika företag och vara noga med att försöka ta reda på arbetsbelastningen och företagskulturen, och sen stå fast vid ett löneanspråk på 50k+. Stress och kaos på jobbet hänger mer ihop med dålig företagskultur än lön i min erfarenhet.
Går det att påverka stressen på ditt nuvarande jobb? Om du känner att dina arbetsmöjligheter är goda så kan det vara läge att försöka vara hård och säga nej till en arbetsbelasning som gör dig stresasd. Inte alltid lätt, och det beror på var stressen kommer ifrån, men låter ju inte som att du har något att förlora.
Jag har valt en arbetsplats med 6h arbetsdag framför högre lön. Att ha en kort löne-arbetsdag är viktigt för mig. Så är man sen fri att använda den extra tiden till att antingen umgås mer med familj eller jobba extra.
Du kan driva ett eget företag vid sidan av under de 10h / vecka. Eller bara använda den extra tiden för att läsa bra böcker, umgås…göra sånt du hade gjort om du redan nått FIRE. Att gå ner i tid är en genväg till lite FIRE / pensionsliv. Om du har möjlighet att gå ner och fortfarande överlever, men det låter det som i ditt fall.
Jag har alternativ som erbjuder mycket högre lön men på ställen där jag måste jobba 8h+ / dag.
Som @savecake säger, är du säker på att den nya arbetsgivaren är en schysstare arbetsgivare och att du kommer bli mindre stressad där?
Fundera annars på att gå ner till 75% på din nuvarande arbetsplats. Och inte som någon slags “åh nej, jag är sjukskriven 25%”, utan helt frivilligt gå ner för att du värderar din tid och är inte villig att sälja 40h / vecka till det där jobbet.
Många tar för givet att man måste sälja 40h / vecka. Du kan sälja eller behålla så många timmar du vill.
Håller med övriga om att lägre lön inte automatiskt innebär mindre stress.
Fundera på vad det är som stressar dig. Korta deadlines? Otydliga arbetsuppgifter? Stora grupper? Små grupper? Dåligt ledarskap? Att vara ledare?
Det viktigaste är att lära känna sig själv och våga säga nej. Jag är ambitiös på jobbet och dom få gånger något stressar mig så har jag lovat flera saker med ungefär samma deadline och ungefär samma prioritet till samma ”nivå” av stakeholders. Jag har vid alla tillfällen valt att acceptera stressen istället för att säga nej.
Jag har gått från hyffsat hög lön som IT projekt ledare i 8 år med massiv stress och mycket globala resor i privat sektor till en tjänst nästan helt utan ansvar, utan resor och mer work life balance i offentlig sektor.
Jag gick ner ca 15kSEK per månad. Det var helt otroligt för mig att man kan tjäna så passa bra ändå helt utan stress. Det var en kombination av följande skäl:
vi fick vårt första barn, jag blev VAB ansvarig
vi byggde nytt hus
hälsoskäl
min inkomst var ändå låg i relation till min sambos, den är ca 12%
Jag måste sluta jobba 15.15 på em numera för att hinna med hundens promenad innan hämtning på dagis för att det ska funka. Innan kunde jag jobba stor del av veckan utomlands och ofta till 20 på kvällen, sen följa upp med mail på mobilen under off hours. Det är som natt och dag.
Har inte stått inför detta valet så kan bara spekulera. Jag hade resonerat istället som hur mycket är min tid värd för mig. Hur mycket pengar är en timme i mitt liv värt för mig?
Hur mycket stress är jag beredd att stå ut med för vilken mängd pengar?
Givet det så skulle jag spontant gissa att gå ner i lön och ta ett tidsmässigt bättre jobb är det givna valet. Men det beror ju helt på hur mycket mindre stress det blir och hur mycket bättre det nya jobbet skulle vara. Det kanske finns andra jobb som är ännu bättre än just det där alternativet du hittat nu? I vilket fall låter det spontant som att titta sig om eller få mindre belastning än du har nu är det rätta.
Man kan ju resonera som så att om din nuvarande arbetsgivare är beredd att betala en viss summa för att du ska lägga en timme för dem (inklusive alla kostnader såsom arbetsgivaravgifter) samt även tjäna pengar på ditt arbete. Då borde du värdera din tid ännu högre än din nuvarande arbetsgivare. Där du accepterar att sälja din tid billigare än det rena timvärdet p.g.a. din arbetsgivare står för stor del av den ekonomiska risken.
För mig brydde jag mig inte så mycket om fritid när jag satsade på karriären (hade ingen ) dock tror jag det är grymt viktigt att lyssna på sina egna signaler angående välmående och stressnivå! Där skulle jag säga att det är värt att investera i sin hälsa på lång sikt genom att trappa ner innan det går snett. Lite extra pengar gör det inte värt det att bli utbränd, jag har sett många exempel.
Jag bytte jobb för ca 2 år sedan. Var specialistläkare i ett område och valde att börja specialisera mig i ett annat. Anledningen var att jag kände att jag inte var helt nöjd med mitt val. Försökte förändra saker men det gick trögt. Grämde mig en hel del och var på väg att bli lite bitter. Något jag absolut inte ville bli.
Egentligen ville HR sänka min lön men jag bråkade och fick behålla den. Men dåså?! Njae. Hade jag varit kvar på min gamla arbetsplats ett par år till hade jag snart varit överläkare vilket hade inneburit ett lönepåslag. Nu får jag nöja mig med att gå kräftgång tills jag är dubbelspecialist. (Fick 0,8% i senaste revisionen utan att ha underpresterat, alltså en reallönesänkning). När jag blir dubbelspecialist finns ingen policy om högre lön vad jag vet.
MEN jag har ett roligare jobb. Något kortare arbetsdagar (30 min) då vi har måltidsuppehåll istället för lunchrast. Inte minst känns denna arbetsgivare mer flexibel med kontinuerligt komputtag etc vilket gör att jag för hoppningsvis kan få lite mer tid över till annat framöver. Det är värt mer än pengar för mig just nu.
En annan aspekt som varit högst aktuell för mig är arbetsinsatsen och energin man måste lägga ner på att byta. På mitt gamla jobb var jag rätt bekväm. Nu får jag lägga mycket energi på att lära nytt, gå kurser, slita jourer etc. Något jag tycker man ska ha med i sin ekonomiska kalkyl.
Antar att du försökt tala med din chef. Det är svårt att hitta bra personal. Hen borde vara flexibel.
Om det nya jobbet är roligare skulle jag övervägt det. Jag skulle aldrig ta ett jobb där måndagar kändes som att stiga in genom helvetets portar och där lönefredagen är den enda positiva dagen på hela månaden.
Arbetsbelastning är ofta sekundärt.
Vad händer om du skulle jobba mindre / långsammare? Får du sparken. I Sverige är det i princip omöjligt. Kan du inte bara chilla lite mer där du är?
Om du ändå vill byta - ta inte första bästa. Det finns bättre arbetsplatser med bättre lön - om det är det som är viktigt för dig.
När jag pratar med människor som vill byta jobb så brukar jag försöka få personen att lista vad som är viktigt just för denne person. Ett jobb beskriver jag som allt som händer från att du lämnar ditt hem tills du åter tar tag i handtaget till ytterdörren och här finns flera steg att beakta. Lönen är med som ett moln över huvudet i bedömningen men den ska endast vara en av bedömningspunkterna och likställas med övriga saker som är viktigt för dig och tänker du efter ordentligt sä är det många fler. Få sätter lönen som den viktigaste aspekten efter att ha tänkt klart och när man vet vad som är viktigt kan man söka den plats som kan leverera det som är viktigt för just dig. Att fly från ett arbete brukar brukar vara ett dåligt recept för att hamna rätt, bättre att ta reda på vad man söker och verkligen landa rätt in på en ny arbetsplats. Bara att gratulera om lönen sjunker lite vid byte, tyder på att det antagligen uppfyller så många andra av dina krav att du genomförde det trots lönesänkning.
Jag gjorde detta nyligen… gick substantiellt ner i såväl lön som bonus. Jobbar snarare mer än mindre, men det beror ju också på att allt är nytt och man inte har det nätverk och det förtroende man lämnar bakom sig utan att man behöver bygga upp det på nytt… och det kräver ju en insats. Mitt val grundade sig i att jag ville till ett företag med sunda värderingar samt arbeta med ett tydligare och för mig viktigare syfte.
Jag tänker att 40-45 k vid 30 år är också en bra lön.
Sen är det inte alls alltid så att mycket att göra är enda sättet att stressa ut sig. Man kan också bli sjukt stressad / frustrerad när det inte är något framdrift och saker går långsamt.
Först alternativet är, som andra varit inne på, om du kan göra något åt stressen på nuvarande jobbet både genom ditt eget beteende och ev chefens hjälp.
Sen bör du nog få bättre koll på nya jobbet. Kanske ta en dag ledigt och få hänga på i nya tjänsten för att känna på det. PROA typ. Om inte det går så försökt träffa ev ny chef och kollegor mer. Hänga på en fika, lunch eller AW för att höra hur snacket går.
En annan aspekt är att, som jag förstår det, så ligger hela din sänkta inkomst över brytpunkten dvs med 50% marginalskatt och omräknat per dag blir tappet ca 200 kr/dag.
Om jag hade haft alternativet mellan att må bra (om man är vettigt säker på det) och 200 kr/dag i fickan så hade mitt mående vunnit alla dagar i veckan.
Arbetslivet är långt. I ditt fall typ upp till 35 år till. Så man måste hålla. Det är ett maratonlopp, inte en sprint.
Själv var jag en tvärhand från den berömda väggen ungefär i din ålder pga av ett omöjligt men ”fint” jobb. Jag tog tjänstledig i sex månader (på den tiden fanns inte utbrändhet som diagnos riktigt) och reste med min tjej. Kom därefter tillbaka till samma arbetsgivare i en ny roll. Kostade lite i lön och utebliven bonus. Tack vara att jag hittade bättre balans i mig själv så har jag också därefter kunnat / vågat hoppa på lite tuffa jobb. Jag vet var gränsen går, så totalt sett tror jag att mitt temporära ”avhopp” lönade sig både i hälsa och ekonomi. Det är ett maratonlopp.
För det första, häng inte upp dig så mycket på din nuvarande lön. Bara för att du har en bra lön betyder inte att du måste stressa ihjäl dig. Glöm inte att du bor i Sverige, det är inte USA eller Kina där arbetsgivare kan göra lite hur de vill med både anställningar och löner. Kanske försvinner din bonus om du drar ner på tempot/engagerar dig mindre, men din fasta lön har du kvar.
Sen, mår du dåligt på något sätt eller är bara jobbet tråkigt? Om du inte mår bra har arbetsgivaren ett stort ansvar i Sverige att få dig på “rätt köl”. De kan inte bara dumpa dig när de känner för det. Är jobbet bara tråkigt och du egentligen mår ganska bra, säg upp dig. Mår du dåligt, ta kontakt med vårdcentralen för vidare samtal med psykolog/kurator, eller via företagets internhälsa, om det finns sådan. Kanske går det att hitta en kombination med lättare arbetsuppgifter, i kombination med deltids sjukskrivning/terapi/samtal? Det finns en hel del resurser på detta, men min erfarenhet är att man måste gräva lite själv.
Att sitta och prata med någon är oerhört nyttigt, Regionerna har ofta kuratorer/psykologer och det finns även en mängd nätbaserade/privata tjänster att nyttja. De är duktiga på att luska ut vad som försiggås i huvudet. Ibland kan det vara saker som påverkar som man själv inte ens tänker på, i ens privatliv/förflutna.
Lite sen uppdatering
Jag blev erbjuden jobbet med lön på 47k, vilket var hög för just den rollen. Efter en lång fundering tackade jag dock nej till det nya jobbet och stannade kvar på mitt gamla jobb. Istället jobbade jag hårt med att ändra min inställning till jobbet.
Jag loggade ut när jag hade jobbat mina timmar oavsett hur mycket jobb jag hade kvar. Jag sänkte kravet på kvalitet av min leverans. Jag tog inte över arbetsuppgifter som mina kollegor inte klarade eller hann med. Jag brydde mig inte om bonusutfallet. Det var inte lätt men det var mitt enda alternativ för att må bra.
Sedan jag ändrade mitt beteende har jag inte fått någon dålig feedback från kollegor eller chef. (Eller det kanske sker bakom min rygg, men jag bryr mig inte så länge jag inte vet om det. ) Mitt senaste bonusutfall blev långt över medel. Framförallt började jag må bättre av att ha bättre work-life balance. Omständigheterna var egentligen oförändrad och arbetsbelastningen var lika hög, om inte högre, men min inställning ändrade hur jag tog situationen.
Och inte så länge sen blev jag kontaktad av en rekryterare från ett annat företag som ville erbjuda mig ett jobb med ~60k i lön. Det utlovas möjlighet till 100% distansjobb och en bra work-life balance (det återstår att se men jag har hört det från min bekant som jobbar där). Så ja, det blir ett nytt jobb med högre lön!
Jag är väldigt glad över att jag inte tog förhastade beslut och fly från en situation som jag kunde påverka. Så stort tack till RT för detta forum och till er som lämnade kloka råd och gav mig en tankeställare!
Stort grattis! Är det ungefär en likadan tjänst som du fick erbjudande på 47k? Om ja så tycker jag nästan synd om offentlig sektor. Dom tog säkert i med tårna när dom gav dig erbjudandet, och så behöver dom konkurrera med 60k.
Jag gick ner i lön när jag bytte jobb. Anledningen var att nya jobbet är i den stad jag vill bo i, är på ett mindre företag så jag lär mig vissa saker snabbare här och får färdigheter man inte får på ett megaföretag, samt schysstare miljö.
Dock är lönen viktig för mig så jag kommer att leta nytt i höst. Faktiskt vill jag dubbla lönen jag har nu, vilket jag tror är möjligt då jag lärt mig mycket (även gått kurs på 6 månader).
Det var faktiskt en lite annorlunda tjänst. Ett steg lägre i karriärnivån skulle jag tro, om jag behövde jämföra med mitt nya jobb med 60k i lön.
När jag tackade nej till tjänsten återkopplade jag till rekryterande chef att lönen var en av anledningarna. Rekryterade chef höll då med om att de inte var löneledande, och att de inte kan konkurrera mot löner i privat sektor. Offentlig sektor brukar dock ha bättre förmåner såsom friskvård under arbetstid, hel tjänstepensionsinsättning under deltidsföräldraledighet, och högre kollektivavtalad tjänstepension än t.ex. ITP1. Så det får man ta hänsyn till.
) dock tror jag det är grymt viktigt att lyssna på sina egna signaler angående välmående och stressnivå! Där skulle jag säga att det är värt att investera i sin hälsa på lång sikt genom att trappa ner innan det går snett. Lite extra pengar gör det inte värt det att bli utbränd, jag har sett många exempel.
) Mitt senaste bonusutfall blev långt över medel. Framförallt började jag må bättre av att ha bättre work-life balance. Omständigheterna var egentligen oförändrad och arbetsbelastningen var lika hög, om inte högre, men min inställning ändrade hur jag tog situationen.