Hej på er, jag har jobbat inom tillverkning och industri i ca 17 år nu. Jag kan öppna med att jag tycker att jag haft tur i arbetslivet, jag har lyckats ta vara på de möjligheter som getts till mig och det är jag otroligt tacksam för. Jag och min partner har inga planer på att skaffa barn och det lär nog förbli så.
Jag är just nu 36 år och anställd hos en av sveriges största arbetsgivare, relativt trygg framtid och med bra förmåner och bra lön. Jag har dock fått ett erbjudande att kliva in i en tjänst hos ett företag som genomgått en rekonstruktion.
Nuvarande jobb:
Förutsägbara förmåner, bonus & vinstandelar har blivit nästintillt självklart
Långsiktig stabilitet och välskött företag
Bra balans mellan jobb och privatliv
Ansvarsområde på 90 medarbetare och 4 chefer.
Långsam utveckling, arbetssätt och kultur sitter lite i väggarna
Veckopendling
Nytt jobb:
Högre ansvar, större ansvarsområde (ca 160 medarbetare?)
Ca 25.000 mer i månadslön
Nära hemmet, ca 15 min.
Ingen garanti på ev. bonusutdelningar
Ostabil framtid, planen framåt är säkrad ca 18-24 månader
Långa arbetsveckor, förväntar mig vara lite “påkopplad” kvällar och helger under första året.
Här känns det som jag byter trygghet mot kompensation, jag sitter i valet om jag ska chansa på en ostabil arbetsgivare som verkar haft det problematiskt med lönsamheten eller fortsätta på det långa maratonloppet på en arbetsplats där folk är anställda i 30+ år. Jag velar rätt mycket fram och tillbaka och känner att det är lite jobbigt att gå ifrån den där trygga känslan, samtidigt lockas jag av det höga erbjudandet och ett högre tempo.
Hur tänker ni? Bollar gärna lite tankar och funderingar på vad jag ska vara uppmärksam på
Om enda drivkraften är pengarna hade jag inte bytt. Trivs du med jobbet du har så stanna kvar. Hade du bytt om du fick samma lön som du har? Om svaret är ja så byt.
Finns det något sätt för dig att testa på den andra tjänsten? Nu låter det lite som en konkurrent, så tjänstledighet kanske inte är aktuellt. Men du kanske relativt lätt kan få tillbaka din gamla roll om du inte trivs på det nya?
25 000 är visserligen en rätt stor skillnad, men jag tycker inte lönen ska spela någon som helst roll i detta valet.
Välj det som du tror är roligast om ett år, två år, fem år.
Hur verkar stämningen/kulturen på det nya stället. Är det personer som du tror du kommer trivas med?
Kommer du oroa dig väldigt mycket för framtiden pga osäkerheten, så kanske det inte är för dig, för då är det inte roligt. Å andra sidan är det inte heller säkert att ditt nuvarande arbetsgivare finns kvar om 5 år.
Hur värderar du att ha nära till jobbet? För mig är det mycket livskvalitet att kunna cykla till jobbet.
Hur värderar du att kunna släppa arbetet helt när du är ledig?
Om du inte byter, kommer du isf. fundera på “tänk om …”? Detta är en chans som kanske inte kommer igen.
Skulle det gå åt skogen så finns din nuvarande arbetsgivare. Du kan komma tillbaka med mer erfarenhet och nya kunskaper. Det kan också bli ett steg mot ännu mer intressanta jobb.
Förstår att du velar. Det hade jag också gjort, i din situation.
Du skriver att du lockas av den högre lönen och det högre tempot. Vilket av dessa två lockar dig mest?
Om det är det senare, då tycker jag definitivt du ska ta chansen. Jag tycker att du är för ung för att redan vara ”mätt och nöjd”, så att säga.
Är det däremot enbart det fetare lönekuvertet som lockar är svaret kanske inte lika givet.
Å andra sidan kan kanske den något mer osäkra anställningen vägas upp av att din årsinkomst (brutto) bumpas upp med 300k. Du indikerar att tjänsten åtminstone bör vara säkrad 18-24 månader, det är ju ändå ”garanterade” 450-600k extra under perioden. Även efter skatt är det ju en trevlig slant.
Jag tycker nog att du ska ta denna möjlighet. Man kan alltid ändra sig, längre fram.
Att kunna släppa jobbet när man kommer hem är otroligt mycket värt. Man kan ta ett år där man ”köttar” på men blir det längre än så är risken att det blir vardagen och man inte kan trappa ned sedan. Sinnesfriden är värt mycket!
Sen så…15min istället för att veckopendla, värt mycket det med!
Men som andra ovan har skrivit, vart ser du dig om X antal år? Är pengar eller det mentala mest värt? Kommer du ångra dig när du är 70 för att du inte vågade ta chansen?
Jag tänker såhär: Du är 36år, mitt i livet och i någon form av peak vad gäller såväl kognitiv förmåga som attraktivitet på arbetsmarknaden. Är det någon gång du ska chansa och testa din potential så är det nu. Förstår verkligen lockelsen med tryggheten men här känner jag att du också en trygghet i ditt humankapital och ålder. Skulle du känna att du inte uppskattar tempot och tillvaron på den nya arbetsplatsen så kan du säkert byta igen?
Av de gånger jag befunnit mig i liknande situation har jag än så länge inte ångrat att jag prövat något nytt, de gånger jag känt lite ånger i efterhand är de gånger jag inte valt att ta klivet.
Många bra funderingar som jag tackar för. Försöker svara på så mycket som möjligt.
Stämningen känns bra som den är beskriven i processen, ganska ingenjörstung och prestationsinriktad vilket passar mig rätt bra. Av det jag hört byavägen har det varit rätt hög personalomsättning och lite interna problem som ska ha lett till att det blivit tungrott ett tag.
Jag trivs hittills bra med att utmanas och tycker sånt är roligt, det blir snarare tvärtom för mig att jag “klättrar lite på väggarna” om det blir för mycket samma vanliga.
25k extra är en löneökning på drygt 40%, för mig är det en ganska stor summa. Däremot känns utmaningen och uppgiften mer lockande än själva lönen (även om jag tycker att det är väldigt bra betalt). Jag tänker mer i spåren om jag faktiskt fixar jag det här…?
Det är dock en fråga jag bara måste ställa mig själv - Men jag hoppas att ni förstår hur jag resonerar.
Jag bad om ett besök innan jag ger besked och ska få komma dit på fredag! Har aldrig varit med om att få över en veckas betänketid men tänker inte klaga över det.
För mig hade det varit en större fördel att det nya erbjudandet ligger 15 min från hemmet till skillnad från veckopendlingsavstånd, än att lönen är 25000 högre när du troligtvis redan har en saftig chefslön.
Välj det som är roligast för dig. Att det är ett företag som kanske inte är lika stabilt spelar mindre roll. Du kan nog lätt få ett nytt om det skiter sig.
Utan barn så blir jobbet det viktigast i ditt liv så då vill man ju att det ska vara intressant.
Om det hade varit mitt beslut hade jag inte tyckt det varit värt det. Dels för att det efter skatt “bara” blir ca 12tkr mer än idag men framför allt för att, från mitt perspektiv, låter nersidorna större än uppsidorna (ostabilare framtid och mer arbete).
Jag gjorde faktiskt själv för ett år sedan ett omvänt kliv där jag gick ner 10-15tkr i lön (brutto) för en stabilare framtid och framför allt betydligt mindre arbetsbelastning