Hej!
Jag står inför ett svårt beslut och skulle verkligen uppskatta lite input.
Idag har jag en trygg anställning med bra lön där jag är väldigt etablerad och betraktas som expert inom mitt område samt med ett personalansvar för 10 personer. Arbetsbelastningen är periodvis hög och de senaste två åren har varit ganska tuffa för bolaget. Jag upplever att utmaningarna sannolikt kommer fortsätta ett tag framöver.
Det har också påverkat stämningen internt och lett till visst missnöje bland kunder. Många kanske hade kunnat se förbi det, men jag har höga krav och känner ofta att vi inte riktigt lever upp till det som kunderna förväntar sig. Det påverkar min egen arbetsglädje mer än jag hade önskat och gör att jag tar med frustrationen hem från jobbet.
Kort om mitt nuvarande jobb:
• Lön: 63 000 kr
• 30 semesterdagar
• Friskvård: 2 500 kr
• Mindre förmåner ca 500 kr/mån
• 40 timmars arbetsvecka (blir ofta mer)
• Relativt låg flexibilitet
• Jag har nått taket i organisationen utvecklingsmässigt
Nu har jag fått ett erbjudande om ett nytt jobb – men i en annan bransch och utan personalansvar. Det innebär att jag till stor del börjar om karriärmässigt, men det finns sannolikt goda utvecklingsmöjligheter på sikt.
Det nya jobbet:
• Lön: 52 500 kr
• 30 semesterdagar + 5 extra lediga dagar
• Friskvård: 4 000 kr
• Träning på arbetstid
• Bonus motsvarande ca en halv månadslön (har betalats ut 9 av de senaste 10 åren)
• Förmåner värda ungefär 3 500 kr/mån (sjukvårdsförsäkring, rabatter, lunchkort m.m.)
• 37 timmars arbetsvecka
• Hög flexibilitet
Rent lönemässigt innebär det alltså ungefär 10 500 kr lägre fast lön per månad, men en del kompenseras av bonus och förmåner.
En annan sak som lockar är att företaget har ett väldigt starkt varumärke och mycket hög kundnöjdhet.
Jag är 38 år och har två barn på 4 och 8 år, så balans i livet är givetvis en viktig del.
Just nu lutar jag spontant åt det nya jobbet eftersom arbetsbelastningen och flexibiliteten lockar. Samtidigt tvekar jag kring lönesänkningen och att börja om karriärmässigt.
Hur hade ni resonerat i min situation?
Hade ni gjort ett sådant byte vid 38 års ålder med två små barn – eller stannat kvar för tryggheten och den högre lönen?