RikaTillsammans-portföljen 2021 | Låt oss samskapa och hjälpas åt

Det här är den riktigt svåra frågan. Klarar portföljen att leverera när räntorna utgår från noll? Och hur illa är det egentligen om den inte gör det?

Hur illa är det om räntor inte kan göra sin del av jobbet?
En av de smarta grejerna med portföljen är till att börja med att att inget tillgångsslag väger mer än 25 procent, vilket innebär att ingen nedgång i en av delarna kan vara förödande för hela portföljen. Det vill säga att även i ett scenario där aktier går ner 50 % men räntor inte kan gå upp för att väga upp det så kommer portföljen bara att backa 12,5 procent, allt annat lika. Absolut inte roligt, men inte alls en katastrof för vårt kapital. Tack vare ombalansering kommer portföljen sedan att återhämta sig betydligt fortare än aktiemarknaden, vi kommer alltså på sikt att tjäna lite pengar över tid genom volatiliteten i tillgångsslagen även om alla tillgångsslag i sig går +/-0 över samma period.

Kan räntorna bara gå upp nu?
Nja… I teorin kan räntan vara negativ och därmed finns egentligen ett oändligt utrymme både uppåt och nedåt. I praktiken kan man knappast få hur mycket pengar som helst för att låna pengar och vi ser också i coronakrisen att centralbankerna har ett motstånd mot att sänka räntan under noll och hellre håller på med allt möjligt annat för att stimulera ekonomin. Men om de MÅSTE sänka räntan är det inte uteslutet att de gör det, det måste vi nästan ha en spåkula för att kunna utesluta.

En annan fråga är om räntan verkligen är noll. De riktigt långa obligationerna, de som ingår i permanent portfolio, ger fortfarande lite ränta.

En poäng som görs i guiden till permanenta portföljen (skriven av Rowland och Lawson) är att räntan har ansetts vara för låg för att köpa obligationer tidigare, men sedan har det visat sig att räntan har kunnat gå ner mer ändå och att portföljen har fortsatt att fungera. Frågan är dock om de (eller Harry Browne för den delen) såg framför sig ett scenario där räntorna träffade noll när de skrev boken/designade portföljen.

Rowland och Lawson nämner också ett annat fenomen: Att investerarna flyr aktier till bland annat säkrare statsobligationer när det börjar storma, vilket trycker ner räntan och höjer värdet. Den potentialen finns fortfarande när centralbankerna inte kan sänka räntan, dock kommer såklart ränterörelserna inte att bli lika explosiva.

Vad händer i en ekonomisk nedgång om inte räntan kan sänkas? Hur påverkar det tillgångsslagen i portföljen?
Detta är så klart lite svårt att sia i, men det vi lärt oss från coronakraschen är följande:

  • Centralbanker och regeringar har många andra sätt att simulera ekonomin och det finansiella systemet än bara räntesänkningar.
  • Stimulanserna (och sökandet efter avkastning på annat håll när räntor ger noll) får aktier, guld och eventuellt bitcoin att gå upp.

Vi får nog se det som högst sannolikt att ekonomin kommer att stimuleras i nedgångar även i framtiden. Dessa stimulanser kommer att ha någon form av effekt på finansiella tillgångar. Många ser till exempel guld som ett tillgångsslag som går bra av detta på grund att mer pengar nytryckta i systemet skapar inflation och vissa förespråkar att delar av (eller i vissa fall hela) räntedelen i en klassisk 60/40 byts ut mot guld. I ett sånt scenario skulle portföljen fortfarande må helt okej eftersom den innehåller lika mycket guld som aktier.

Enligt teorin bakom Permanent portfolio ska ett tillgångsslag gå så bra i tider som gynnar det att det kan bära hela portföljen. Denna roll KAN alltså fyllas av guldet om räntorna inte kan komma till undsättning.

Den svåraste frågan: Kommer guld att kunna fylla samma funktion i framtiden eller hotas dess roll i finansvärlden av bitcoin?
Jag har ingen aning. Det som talar för guld är att det har historiken som en värdebevarare. Det som talar emot är att det måste förvaras, försäkras med mer och på det sättet är bitcoin betydligt lättare och billigare att ha att göra med. Men vi kan omöjligt veta hur det blir i framtiden och bör egentligen verkligen inte börja spekulera i detta innan vi vet mer, men vi måste vara medvetna om risken att guld tappar sin investeringsroll till förmån för bitcoin när vi investerar 25 % där.

Tes: Kan Sverige och Japan ge en fingervisning?
Sverige hade redan nollränta och Japan hade -0,1 när vi gick in i kraschen. Hur hade det då gått för en Permanent portfolio här i mars och april.

Vi har tyvärr ingen tillgång till 20+ åriga räntefonder för något av länderna. Jag har därför tittat på detta genom att räkna med Nordea Obligationsfond (8 år duration) gånger 3 (se det som en hävstång för att nå upp i mist 20 år duration) och Xtrackers ETF med Japanska statsobligationer (11 år duration) gånger 2.

När det gäller Sverige ser vi att portföljen i princip inte fick någon hjälp alls av räntefonderna. Vi ser en rejäl spik i fondens avkastningskurva som dock sedan rasade direkt ner igen, kan det kanske bero på förväntningar på en räntesänkning till minus som grusades när riksbanken gav besked? Hur som helst var toppen så kort att man ska ha haft sagolik tur för att hinna ombalansera just då, så den får vi räkna med att man hade missat.

Inte heller i Japan har portföljen fått någon hjälp av räntorna, som snarare gick ner några procent (här är jag oklar på om räntan verkligen gick ner eller om den är en valutaeffekt som gör det på grund av att ETF:en inte prissätts i yen).

Dock gick såklart guldet upp under perioden, om än inte lika mycket som aktierna gick ner. Men sammantaget gick inte portföljerna ner särskilt mycket och bör sedan ha tjänat pengar om de ombalanserades någonstans på aktiernas väg upp.

Disclaimer: Jag har som ni ser inte gjort några exakta uträkningar här utan bara försökt göra mig en bild av hur portföljerna klarade sig.

Största risken: Hur reagerar portföljen om/när räntorna höjs?
Detta är vad som oroar mig mest. Aktiemarknaden går på stereoider i jakten på avkastning när räntorna inte ger något, det gör att investerare accepterar högre värderingar eftersom den riskfria räntan är obefintlig. Det borde rimligen innebära att aktier faller eller stagnerar när räntan till slut höjs. Samtidigt vet vi att obligationer går ner när räntan höjs, och att guld inte heller gillar detta scenario…

Kan allt utom kontanter gå ner av en räntehöjning? Hur mycket? Hur stor är den risken? Jag vet inte…

Jag lägger in en disclaimer direkt här att jag inte har något skin in the game. Jag har haft en Permanent portfolio i början av min sparkarriär men avvecklade den när jag kom fram till att den mer var en portfölj för att bevara sin förmögenhet när den byggts upp. Jag har dock ambitionen att ha en PP i framtiden.

Konstruktionen av portföljen
Min bild av rikatillsammansportföljen är att den inte är helt optimalt konstruerad. I teorin finns fyra centrala delar som påverkar möjligheterna för oss att bygga portföljen i Sverige:

  • Man ska ta så lite valutarisk som möjligt, helst ingen alls.
  • Man ska ha statsobligationer, inte bostad eller företag.
  • Om man inte har tillgång till minst 20-åriga räntor kan man använda sig av kontantedelen för att uppnå en genomsnittlig duration på 10-15 år mellan kontantdelen och obligationsdelen (tänk att det vanliga är att hälften är i 20-30 och den andra hälften i 0-1).
  • Det allra bästa är om man har obligationsfonder mot samma ekonomier som aktiefonderna, eftersom olika ekonomier möter olika utmaningar. I andra hand kan man övervikta amerikanska obligationer.

Bästa alternativet: Kan vi göra portföljen helsvensk?
För oss blir det tyvärr omöjligt att bygga portföljen helt optimalt. Vi har inga svenska obligationsfonder med bara stat och dessutom har vår längsta obligationsfond, Nordea Obligationsfond icke-utd, bara en duration på 8 år (vi behöver minst 10 år och hade då kunnat väga upp att durationen bara är hälften av vad vi vill ha med att lägga även hela kontantdelen i fonden, nu når vi inte dit utan belåning).

Vi måste alltså ta valutarisk eller acceptera att den genomsnittliga durationen på räntorna är 20 % för kort och att en stor del av obligationerna inte är stat.

Näst bästa alternativet: Sprida felriskerna
Jag landar i att det bästa vi kan göra är att sprida de extra riskerna som kommer från att vi måste bygga portföljen “fel”. Det vill säga att vi gör en del av portföljen svensk och accepterar att en liten del av obligationerna inte blir statliga. Samtidigt accepterar vi också att ta en valutarisk med resten av portföljen.

Andra länder/valutor vi kan investera i
Valutarisken vill vi sprida ut på så många valutor som möjligt för att diversifiera. Därför vill vi leta upp alla länder som vi har tillgång att investera i både aktieindex och i obligationsfonder med minst 20 år duration. Sist jag kollade igenom alla tillgängliga ETF:er var i somras, då kunde vi göra detta med USA, eurozonen och Storbritannien.

Så kan vi bygga portföljen

Andel Typ av tillgång Typ av fond Fondförslag
10.0 % Aktier Svensk Indexfond PLUS Allabolag Sverige Index
5.0 % Aktier USA indexfond SPP Aktiefond USA
5.0 % Aktier Eurozon indexfond Ishares Core MSCI EMU UCITS ETF EUR Acc – SXR7
5.0 % Aktier Storbritannien indexfond Ishares MSCI UK UCITS ETF GBP Acc – SXR3
10.0 % Kontanter Bankkonto Saldo på kontot eller bankkonto med insättningsgaranti
15.0 % Kontanter/Långa räntor Svenska räntor Nordea Obligationsfond icke-utd
10.0 % Långa räntor Svenska räntor Nordea Obligationsfond icke-utd
5.0 % Långa räntor Amerikanska räntor iShares $ Treasury Bond 20+yr (EUR) – IS04
5.0 % Långa räntor Brittiska räntor SPDR Bloomberg Barclays 15+Year Gilt UCITS ETF – SYBL
5.0 % Långa räntor Eurozon räntor Xtrackers II Eurozone Government Bond 25+ (EUR) – DBXG
25.0 % Guld Fysiskt guld

Håll koll på Kina
Kina är i dagsläget mycket intressant för Permanent portfolio eftersom de faktiskt har en ränta att tala om (omkring 3 %). Just nu har vi ingen tillgång till någon fond med långa räntor, men jag skulle tro att det kommer i takt med att Kina blir mer attraktivt för europeiska investeringar. Frågan är väl sedan om detta verkligen är en stat man vill låna ut sina pengar till, av rent etiska skäl.

Något eller några av följande:

  • Att räntan alltid kan sänkas när ekonomin viker.
  • Att guld går upp av de övriga ekonomiska stimulanserna.
  • Att guld kommer att förbli den värdebevarare som investerare vänder sig till vid osäkra tider och inflation.
  • Att portföljen tål en räntehöjning efter en lång tids nollränta och ekonomiska stimulanser.
8 gillningar

Var inte jag som gjorde backtesting med AMF Räntefond Lång men ja det var inte så stor skillnad mellan en portfölj med dem vs. de amerikanska långa räntorna.

Det här kanske verkar lite dumt men vad är chansen att räntorna fortsätter sjunka till -1, -2, -3% och så vidare? I 700 år har räntorna sjunkit. Antagandet är ju att räntorna inte ska sjunka mer.

6 gillningar

Mycket bra skrivet! Tack för att du delade med dig.

Jag tycker att skillnaden är att räntecykler är 30-40 år långa. När räntorna vänder upp så kommer det att ta en årtionden att komma ikapp tills alla gamla obligationer värkt ur fonden, om man ens lever då :slight_smile:

Men visst enligt Hussman skulle man nog inte köpa något alls närmste årtiondet, förutom möjligtvis värdeaktier i tillväxtmarknader, men det kanske är lite väl björnigt.

Jag har bestämt mig för att ha kvar en RT portfölj enligt original 4*25%. Det blir mitt enda innehav av långa obligationer :wink: I resten av portföljerna så undviker jag långa räntor så får den som lever se hur det gått.

1 gillning

Haha, jag tror att till och med de tycker han är övervärderade. :joy:

Jag själv lutar lite åt samma sak. Köra en klassisk 4 x 25 %. Enda skillnaden att de korta räntorna får vara bankkonto med insättningsgaranti.

Intressanta tankar, Kev.

Om mänskligheten finns kvar om några decennier så borde guld att fortsatt vara investeringsbart. Om mänskligheten däremot inte finns kvar eller inte längre har kontroll utan juridiska och andra AI-styrda ‘personer’ (ex Google m.fl) regerar, lär kryptovalutor vara mer investeringsbara. Detta förutsatt att dessa AI-enheter behåller oss människor. Annars försvinner nog också kryptovalutorna till förmån för “direct trading”, dvs byteshandel utan behov av “något särskilt” (pengar, guld, kryptovalutor mm) som visar vem som äger vad. Det kommer enheterna, utan dessa bevis, ändå att hålla reda på med kuslig precision.

Jag kanske har missat något väsentligt ang räntor/kontanter-delen, men borde man inte ha just korta räntor för att få effekt av en snabb ränteändring?

Jag har svårt att hänga med. Varför bankkonto istället för en kort räntefond?

Som flera redan har diskuterat så tycker jag att det ligger en stor risk i tron om att guldet alltid ska vara mänsklighetens safe-haven.

Om vi tänker efter…

  • Aktiedelen av portföljen är väldiversifierad med ett tusentals olika företag över hela världen.
  • Delen med lång ränta sprids ut över flera ”stabila” statsobligationer.
  • Korta räntedelen är skyddad av insättningsgarantin (kanske borde denna del ändå spridas mellan banker).

Men när vi går till den delen som förväntas gå starkt i ett klimat av märkbar inflation så är det endast ett stort guldägg som ligger i korgen. Det finns mycket som talar för att delar av guldets historiskt roll som ”safe haven” kommer att kompletteras av cryptovalutor (främst bitcoin) som på många sätt i framtidens samhälle kommer att passa bättre som värdebevarare. Om efterfrågan sjunker så kommer inte nödvändigtvis guldet att kunna kompensera för den starka inflationen.

Jag säger inte här att guldet har spelat ut sin roll - jag har själv 8% i min basportfölj som är inspirerad av Harry Brown - men det finns gott om plats för diversifiering. 25% är ett stort bet i en enskild råvara.

För rikatillsammans-portföljens ändamål föreslår jag istället följande fördelning:

Andel Typ
10% Guld
5% Silver
5% Bitcoin
5% Fastigheter

Min egen fördelning ser ut som följande:

Andel Typ
8% Guld
2% Silver
8% Bitcoin
2% Ethereum
5% Fastigheter

Spännande diskussion är det iaf. Fortsätt med det goda arbetet!

2 gillningar

Varför tar risk för att få en avkastning på 1 % när jag kan få samma avkastning på ett bundet sparkonto med insättningsgaranti?

Om man gillar den riskjusterade avkastningen som man får i Rikatillsammansportföljen men vill köra ännu defensivare eller ännu mer offensivare, så har jag tre förslag på varianter av portföljen varav det andra förslaget är dagens variant. Alla varianter har samma sharpekvot.

Defensiva Rikatillsammansportföljen:

  • 11% Aktiefonder
  • 11% Långa räntefonder
  • 11% Guld
  • 67% Sparkonto

Balancerade Rikatillsammansportföljen:

  • 25% Aktiefonder
  • 25% Långa räntefonder
  • 25% Guld
  • 25% Sparkonto

Offensiva Rikatillsammansportföljen:

  • 1/3 Aktiefonder
  • 1/3 Långa räntefonder
  • 1/3 Guld
  • 0% Sparkonto

.
Hur det gick för de tre varianterna under 2000-2020:

.

Hur det gick under 1978-1983 när man fick höja räntorna ordentligt för att parera inflationen:


.

Hur det gick 1978-2020 (42 år):


.

Ibland omnämns en 20% aktiefonder + 80% sparkonto som en försiktig lågriskportfölj. Om vi jämför en försiktigt Rikatillsammansportfölj med den samt mot 100% kontanter.

Sedan 1978 till 2020:



.

Man kan tydligt se hur räntan avtagit de senare åren och hur det blivit sämre och sämre att låta för mycket pengar ligga på sparkontot. Bockar vi i inflationsjusterat så ser grafen ut så här:

Under 2000-2020 ser grafen ut så här:


image

Inflationsjusterat ser grafen ut såhär:


.

Väldigt överkomligt värsta år och väldigt liten största nedgång för “Försiktiga RT” till en större avkastning vilket gör den till ett bra alternativ jämfört med 20/80-portföljen eller 100% sparkonto. Dock är det baserat på US-innehav för amerikaner som slipper valutarisk, sedan är fondavgifter etc inte inräknade så det påverkar.

6 gillningar

Poängen i PP är att kontanter-delen inte ska svänga på en ränteändring och att räntedelen ska svänga väldigt mycket. För det senare krävs att durationen är minst 20 år, vilket är omöjligt att komma upp till med de svenska räntefonder som finns tillgängliga idag. Däremot kan man istället satsa på att nå ett genomsnitt på 10-15 år mellan kontant- och räntedelen (kontantdelen ska enligt teorin vara 0 och räntedelen 20-30), vilket blir fallet här genom att använda en räntefond som egentligen har för kort duration och kompensera genom att även ha en del av kontandelen i den.

Helt klart spännande. Frågan är dock om det inte är för tidigt att börja inkludera några stora mängder bitcoin i Permanent Portfolio. Personligen känner jag att bitcoin inte är moget för traditionella portföljer än på grund av att det pågår så mycket spekulation vilket ger hög volatilitet, bubblor, andra plötsliga rusningar och ras. Dessutom går det inte att köpa en ETF med “fysiskt replikerad” bitcoin på avanza/nordnet, utan du måste ge dig ut och hitta rätt ställe att köpa på med allt vad det innebär i bökig ombalansering, risk för bedrägerier, eventuella säkerhetsluckor och krångel med skattedeklarationen.

Därför vill jag personligen inte ta i bitcoin med tång i dagsläget. När det blir mognare, om det någonsin blir det, lär vi veta mer om vilka effekter det får på guldet och hur det kan inkliuderas i portföljer. Problemet är väl bara att när vi vet det så är det troligtvis redan för sent och har redan orsakat problem för guldet i PP…

1 gillning

Ah, ok. Tack för förtydligandet :slight_smile:

Ah, såklart :+1:
Nu hänger jag med :slight_smile:

Jag gillar enkelhet så mitt förslag på Rikatillsammans-portfölj är:

iShares Core MSCI World (EUNL) 25%
Sparkonto 25%
iShares $ Treasury Bond 20+yr (IS04) 25%
|Xetra-Gold (4GLD) 25%

2 gillningar

Riktigt intressant artikel, men tog ett tag att ta sig igenom, med många googlingar och många läsuppslag, som t.ex. Sleeping on a Volcano. Men denna slutsats låter ju som att Harrys portfölj inte är någon hit längre, såvida man inte blandar in kinesiska värdepapper. De anser utryckligen att nollräntan minskar avkastningen samtidigt som det ökar downside risk relative to its upside potentional:

“Obviously, at near-zero yields, the bond portion has a near-zero expected return. And because there is a limit to how much yields can fall and no limit to how much they can rise, the bond portion has a limited upside return and an unlimited downside return. A zero bond yield also raises the risk related to the equity portion. In economic downturns, the bond portion can no longer provide capital gains to offset losses in the equity portion. And lacking the ability for interest rates to fall, there is less ability for an interest rate cut to stabilize a decline in economic growth and earnings, as well as less ability for a decline in the discount rate to cushion a decline in prices due to a decline in earnings. The net of it is that zero bond yields reduce the return of the traditional 60/40 portfolio while raising its downside risk relative to its upside potential.”

Och vidare:

“The diversification benefit of holding nominal bonds with stocks is due to their opposite exposure to economic downturns, as shown below. With zero bond yields, this diversification benefit is no longer significant.”

Lösningen verkar vara Inflation-Linked Bonds och guld.
Så nu undrar jag vad ni investerar-hajar har för Inflation-Linked Bonds i bakfickan?

Här är förslagen som @guus har. TIPS anger att det är inflationsskyddat.

1 gillning

Finns det en anledning att du föredrar SPP Aktiefond Global A över Länsförsäkringar Global indexnära? Jag frågar för att LF Global Indexnära kostar 0,22%, men SPP Aktiefond Global A kostar 0,34%

Jag gissar för det faktum att SPP Global följer ett bredare världsindex, och har därmed t.ex. mycket mer Kina.

Se @janbolmeson’s eleganta tråd om detta Skillnad på MSCI World och MSCI ACWI (dvs LF Global och SPP Global) :slight_smile: