Jag planerar att göra som dig när jag är 57. Det är pga. att min hustru är åtta år äldre än mig och jag vill gå i pension samtidigt som henne.
2 gillningar
Säg inte upp dig. Prata med arbetsgivaren först och se om ni kan hitta en lösning. Deltid eller prova nya arbetsuppgifter. Kanske vara tjänstledig för studier en termin eller liknande. Det är möjligt att du kommer sakna ditt gamla jobb och komma tillbaka med ny kraft några år till.
4 gillningar
För att ta en lite ansats än de andra svaren som du fått ovan (som är bra) så kommer här lite oombedd coaching.
Försök lista ut vad det är som gör att du har blivit likgiltig inför jobbet. Känslor kan man ofta bara se som information. Ofta är det information om att något skaver i förhållande till de värderingar, intentioner eller grundläggande egenskaper som vi har.
Om det t.ex. för mig är viktigt att vara generös och jag hänger i en miljö där alla är snåla, så kommer det skava. Om det är viktigt för mig att vara i en miljö där alla hjälps åt och ingen har tid och bara gör sitt eget så kommer det skava. Ja, jag tror du förstår poängen.
Genom att lista ut var det är det skaver, så kan man många gånger vara mycket mer precis när man gör en åtgärd. Typ man kan fixa till exakt det som behöver fixas till istället för att ta till en trubbig storslägge-lösning som att säga upp sig. Vi vill ju ändå alltid få bidra och komma till användning.
Du har en ledtråd i det som fungerade för din kollega, men det ligger förmodligen något djupare än så. Mitt tips är att ta kontakt med en duktig coach och få hjälp med att identifiera din “kompass”. Jag brukar rekommendera @MoaD här på forumet som är duktig på att hjälpa till med sådant. Du når henne enklast via mejl på moa@molodi.se
7 gillningar
Det är vanligt bland egenföretagare inom vissa branscher. Jag har vid utlandsvistelser träffat folk som jobbar som hantverkare i olika länder under sommarhalvåret och lever i ett varmare land under vintern.
Om du har ett konkret erbjudande så vore det väl värt att utforska. Att jobba i ett småföretag kan vara mer stimulerande just för att det oftare handlar om att hugga i på olika håll och att “helheten” är begriplig på ett annat sätt.
1 gillning
Tack för alla svar. Jag har i princip bestämt mig för att sluta till 1 mars. Väntar dock med att lämna in avskedsansökan ett tag utifall världsekonomin får fnatt innan dess…
Har informerat mina vänner/bollplank samt närmaste kollegan.
Härnäst på tur står att sälja av fonder för 1-1,5 mkr helst innan kvartalsskiftet. Frågan är om allt ska ligga på räntekonto eller om delar av kapitalet ska styras till Lysa? Pengarna ska tas ut under en sexårsperiod.
4 gillningar
Försök få till tjänsteledigt som nämnts tidigare i tråden. Så kan du känna efter i 3-6-12 månader. Kanske vill du komma tillbaka dom sista åren och dryga ut pensionen trots allt efter ett tag? Skönt att bara kunna hoppa på något tryggt då, sista perioden.
Annars tycker jag 100% kör! Pengar är bra men man lever bara en gång och du verkar ha en solid, realistisk plan på hur du vill att ditt liv ska se ut framöver.
2 gillningar
Säg upp dig, du klarar dig bra. Gör en pensionsprognos på minpension.se och sätt 0kr i lön så ser du vad du får i pension när du är 64.
Med de 2,5milj du har klarar du dig bra på 7 år. Om du inte vill gambla så sätt det mesta i räntor. första året ta ut 1/7 eller max 250K, andra året 1/6 och så vidare.
Du bör klara dig att ha summan i aktier istället. Summan du behöver ta ut är sammanlagt 1750K
1 gillning
Du kanske tom har en inkomstförsäkring som gör att du knappt behöver ta ut någonting första året med skatteåterbäring (A-kassa).
Inkomstförsäkring gäller inte om man säger upp sig själv. Däremot kan det ju eventuellt gå att få till en deal som skulle innefatta uppsägning pga. arbetsbrist men det är osäkert.
Unionens inkomstförsäkring gäller när man själv säger upp sig.
Dock är det en lång karréns tid, 52 dagar.
Kanske olika beroende av vilket fack man tillhör.
Sen är det bara att löpa linan ut tills man är utförsäkrad.
1 gillning
LO-fackens inkomstförsäkringar är det jag pratar om och där ser det ut så.
1 gillning
Du måste fortfarande stå till arbetsmarknadens förfogande, söka jobb, gå på möten du blir kallad till osv.
1 gillning
Hörde om någon som var ofrivilligt arbetslös och blev tillsagd att söka jobb i norra Sverige när han bodde med fru och småbarn i södra Sverige. Han skrev “Ja vill ha jubbet” på en smutsig ihopknycklad servett. 
Tack för tipset. Den simuleringen gjorde mig än mer övertygad om att jag har fattat rätt beslut.
Det är kanske olika i olika delar av landet men där jag bor blir man inte längre kallad till möten om man är född i Sverige. Alla resurser går till att hjälpa personer ej födda i Sverige. Jag säger inte att det är fel, bara att det är så det är.
Jag var själv arbetslös i tre år 2003-2006 och blev kallad till två möten. Jag skulle också uppdatera min handlingsplan ibland men det kunde jag göra via mail.
Varför kan du inte tillämpa 4% regeln? Hur ligger de 2,5 Mkr placerade? Kan du inte t. ex placera en större del defensivt på Lysa 60/40 och göra löpande uttag?
Vad kan bli svårare eller omöjligt för mig de åren som det blir ett glapp mellan arbetsliv och pension? Att få lån. Att byta lägenhet. Jag brukar förlänga mobilabonnemanget med ny telefon, det går nog inte utan fast inkomst. Jag får behålla eller byta abonnemang och köpa ny telefon. En sak som oroar mig, till skillnad mot vad jag räknat upp ovan, är om de två bankerna som jag har kort hos inte förnyar korten när de går ut? Något annat?
Sedan igår är det 1.4 Mkr i fonder hos Avanza och 1.1 Mkr på banken. Vad det gäller Lysa så vill jag ha de pengar jag ska ha under övergångsfasen på bankkonto. Det blir för känsligt annars. Sova gott osv…
Han går i pension om 7 år och behöver 250k om året tills dess. Med 4%-regeln kan man plocka ut 100k om året i 30år med 2,5 milj i kapital. 4%-regeln är inte användbar i det här fallet.
5 gillningar