Jag är 50 år och planerar att sluta jobba, alternativt jobba mycket mindre, när jag är 57. Fram till “riktig” pension kommer jag att leva på sparat kapital.
Jag har börjat fundera på hur mycket likvida medel jag ska ha när jag slutar jobba för att slippa sälja aktier/fonder vid fel tillfälle för att klara löpande utgifter. Någon som har någon tanke kring det?
Jag är rjskbenägen och har det mesta av mitt kapital i enskilda aktier och vill inte ha alltför stor del av kapitalet som likvida medel. Hur lång tid tycker ni andra att man ska klara sig utan att sälja något i väntan på " bättre läge"?
Beror ju helt på uttagstakt och horisont. Men finns som en tabell hur det sett ut historiskt i USA för olika takt (3,5% eller 4% tex) vid olika viktning mellan aktier och räntor (eller likvider i ditt fall) samt horisonter. Googla 4% rule och bildsök så hittar du den.
Känns kanske mest relevant om man räknar fram till döden och det jag ska räkna på är tiden 57-65 (eller när jag kan få pension…) men jag kan ändå använda det för att tänka hur jag ska räkna.
Är det så kort tid du verkligen behöver pengarna för din försörjning så hade jag nog haft (beroende på kapitalets storlek naturligtvis) kanske 20% av summan jag vet att jag behöver under den perioden i likvider, resten aktier. Sedan plockat ut aktiedelen under goda börstider, från likviderna under mindre gynnsamma.
Mina kompisar i en liknande situation som du har nästan alla 5 års utgifter i kontanter. Det ger dem mycket flexibilitet att ta risk på andra ställen i ekonomin.
Om jag som exempel tänker att jag vill ha 200000 om året i sju år så tycker du att ungefär 280000 i likvider kan vara lagom? Det känns rimligt för mig.
Jag tänker att det är den tiden jag behöver pengarna eftersom min inkomst då kommer att vara 0. Den pension jag sedan kommer att få räknar jag att kunna leva på och guldkanten får komma från sparade pengar.
Det beror ju på den risknivå du valt, men också på hur mycket du har i faktiska årliga utgifter och även hur mycket du kan ha med en kortare period av svångrem.
Jag tycker det är viss skillnad på att behöva t ex 200000 om året och att vilja ha 200000 om året. För egen del planerar jag att alltid ha ett år i kontanter då jag räknar med att om det blir en längre baisse så får jag tulla på de fonder som behållt värdet bäst. Men jag har också ganska hög risk i portföljen och spelar hellre med detta scenario än att köra hängslen och livrem då jag faktiskt har väldigt låga levnadskosnader. Behöver man t ex en halv miljon om året för att enbart leva “normalt” kanske man ska ha lägre risk totalt istället?
p.s. Jag har 50-årsdagen som något av ett delmål för egen del också. Min yngste blir myndig, jag har då varit skuldfri i 10 år, jag räknar med att ha nått projekterad FIRE-nivå med vettig marginal och behöver väl ersätta den kommande livskrisen med något.
Högt räknat är 200000 ungefär de utgifter jag har nu och därför tog jag det som exempel. 200000 inkluderar ganska ny bil, CSN, bensin för några mil till jobbet etc. som jag inte kommer att behöva ha när jag slutar jobba så egentligen klarar jag mig på mycket mindre men jag räknar hellre för högt än för lågt.
Tänk på att du får en massa fritid att fylla dock, kan det också gå åt en del till Såvida man inte har väldigt okostsamma intressen förstås, det vore ju nice.
Det var precis detta jag menade. Hellre lite marginal, men en kort krasch a la 2020 är ju enkelt att överleva med några månaders kontanter.
Den där jävla bilen ja… jag hoppas min V70 varar några år till så jag slipper bestämma mig vad jag ska göra sedan. Jag försöker anteckna hur mycket och vart jag kör som inte är beroende av jobbet eller enkelt kan lösas med buss.
Bara tjänstepensionen. Allmän pension tidigast från 62 nu men det kommer säkert att höjas med några år innan det är aktuellt för mig.
När jag har räknat på hur mycket pension jag kommer att få så har jag räknat med 65 år och då ska den räcka till det nödvändiga. Om jag börjar ta ut pension tidigare än så kommer jag att behöva fylla på med sparade pengar även för de nödvändiga utgifterna, tror jag.
Såvida man inte har väldigt okostsamma intressen förstås, det vore ju nice.