Du har säkert rätt, men ett allmänt tips är att dubbelkolla direkt med respektive pensionsinstitut.
Många som t ex står uppräknade på “minpension” som möjligt uttag från 62 år stämmer inte när man kollar direkt. Då kan man ta ut de från 55 år men kan säkert finnas olika varianter där man gjort upp om annat.
Jag loggade in på pensionsinstitutet i fråga och läser: “Du kan tidigast ta ut tjänstepensionen från och med månaden du fyller 61 år.” Min tjänstepensionsdel är så uselt låg ändå, så jag lär nog bränna av den så tidigt jag får och istället investera den. Jag kan inte heller välja själv hur den ska placeras idag nämligen. 
Ja, av någon outgrundlig anledning fixar inte minPension.se att räkna på t.ex. ITP2 från 55.
De skriver :
Pensionen betalas normalt ut livet ut, men du kan välja en annan utbetalningstid från 55 års ålder. På minPension.se kan du av beräkningsmässiga skäl endast räkna från 62 år under förutsättningen att du slutar din anställning i pensioneringssyfte
minPension.se lämnar en del övrigt att önska för den som vill räkna på tidig pension.
Medvetet kanske…?
Japp, jag är inte särskilt konspiratoriskt lagd, men i detta fallet tror jag det är medvetet.
Det går inte heller att vettigt räkna in en studieperiod mitt i livet och sedan en ny yrkesbana med andra förutsättningar, något som är mer regel än undantag för många numera.
Menar du att du ska leva på avkastningen på ditt kapital eller att du ska leva upp ditt sparkapital i 10 år fram till ordinarie pension vid 67 års ålder?
Börsen gick ner tre år mellan 2000 -2003. Tre år ned 1929-32.
Är du beredd på ett sådant scenario?
Jag tycker du ska ha minst 3 års täckning av utgifterna, gärna mer.
Pluss ett kapital du investerar för att få vinster.
Går börserna ner i tre år och du “bara” har haft 3 års utgifter att leva på, då tvingas du sälja investeringar med förlust på botten, innan allt vänder. Mer än 3 års konsumtion behövs i cash, om historien skulle upprepa sig.
Tack för svaret.
Jag tänker att jag ska leva upp delar av sparkapitalet.
Det är fortfarande några år kvar så många olika scenarier kan inträffa. Det kan komma ett par superår som gör att jag känner att jag kan “säkra” pengar till alla år. Det kan också komma ett antal riktigt dåliga år som gör så att jag känner att jag måste fortsätta jobba ett par år till.
Om jag hade ett jobb där jag självklart kunde gå ner i arbetstid så skulle nog det optimala vara att jobba 2-3 dagar i veckan från 57 och sedan trappa av mer och mer. Då skulle jag inte behöva fundera på hur börsen går på kort sikt (några år).
1929 varade kraschen 3 år, och i slutet hade börsen gått ner ~90% 
Så stod det om en av mina också, men när jag ringde dem sa de att det är standardinställningen för första uttag och därför står så, men att jag kunde ändra datum för första uttag och då kommer det stå det nya datumet. Beror alltså på vilket datum du valt.
Men helt rätt är att inte alla kan man ta vid 55.
Japp, visst är det så. Och utan att jävlas på något vis så är det ju också lätt att t ex säga att 1814 var senaste gången Sverige var i krig. Det kanske är dags igen? Samma sak gäller världskrig, militärkupper, EU-kollaps, terrorangrepp, större kärnkraftsolyckor, pandemier, miljöförstöringens mer direkta påverkan på mänskligt liv på Tellus osv. Vi vet inget om sådant heller.
Min äldsta släkting dog i veckan. Lycklig 102-åring som överlevde sin syster med ett halvsekel. Ingen vet ju heller vad vår interna biologi har att bjuda på. Vad jag menar är att man kan inte ta höjd för allt om man vill ha ett lyckligt liv. Då går man bara och oroar sig. 
I värsta fall får man omsätta något som kan bli pengar. Är det huset, prylarna eller den tid man har över. Det får man själv avgöra.
Kanske värt att slå dem en pling trots allt. Mest för att veta och höra hur de räknar. Exempelvis kan jag inte heller välja bort efterlevandeskydd. Vilket trams.
Man kan väll säga så här utan att lämna ut för mycket: Jag har inte perfekt hälsa, det får mig mindre riskbenägen.
Hälsa brukar bli sämre med åren. Tänk om du står där med sämre arbetsförmåga, och börsen har gått ner 3 år.
Jag tänker 3 års utgifter vilket jag kan stretcha till 5 år med bas-utgifter (bra/ok vardagsliv men ingen lyx). Då klarar man sig igenom de allra flesta björnmarknader utan att behöva sälja vid fel tillfälle.
Pengar som kan behövas inom 3 år vill jag ändå inte ha på börsen så de får allt ligga på sparkonto med vettig ränta.
Menar du efter att jag har slutat jobba och inte längre har någon sjukpenninggrundande inkomst? Om min hälsa har blivit sämre innan jag har tänkt sluta jobba så kommer jag förmodligen inte att sluta jobba, trots att det kanske är då jag verkligen borde göra det!
När jag väl har slutat jobba är det väldigt osannolika att jag börjar jobba igen så även om jag är frisk så kommer jag nog hellre att sälja vid en dålig tidpunkt än att jobba igen.
Jag antar att alla som slutar jobba före pension tar en risk eftersom helt säker avkastning väl är ovanligt, eller? De som slutar jobba redan vid 40 och tänker att de ska leva på kapital och avkastning måste ta en mycket större risk än mig som funderar på att sluta vid 57, bara några år innan pension.
Utifrån de kommentarer jag har fått känns det kanske som att tre års utgifter “säkrade” verkar rimligt, beroende på hur börsläget är när det närmar sig. Om börsvärdet är “normalt” kanske 500000 är rimligt eftersom det utan alltför mycket ansträngning täcker mina kostnader för minst tre år. Om börsen är väldigt högt värderad kanske jag känner att jag vill sälja mera för att säkra vinster och då kanske det är rimligt med några hundratusen till. Om börsen är lågt värderad kanske jag ska fortsätta jobba istället och kanske ta reda på möjligheterna att jobba mindre istället så att jag ändå har en lön.
Jag svarar mig själv och berättar att jag laddade ner pdf:en med avtalet. 61 är det som gäller. Då hinner jag fila på matematiken kring att ta ut det livsvarigt eller så snabbt jag får.