Jag fick en tanke från en tidigare diskussion här på forumet. Att slå ihop mitt egna långsiktiga sparande med barnens. Hjälp mig gärna med att se vad jag missar.
Tanken med barnsparandet, är inte att ge barnen en klumpsumma. Sparandet är till för att hjälpa barnen på vägen, när de visar en egen ansträngning. Det kan vara till körkort, första lägenhet osv. Jag vill även lära dem att spara långsiktigt, så en del av pengarna kommer användas för att starta ett långsiktigt sparande i deras namn, som de själva får ta hand om, vid en lämplig ålder. Så sparande till barnen, är för att jag ska ha råd att hjälpa dem i framtiden. Men det kan jag göra även om pengarna är blandade med mina…
Idag har jag barnens sparande i Kapitalförsäkring Barn på Avanza (i mitt namn). Mitt egna långsiktiga sparande på ett ISK på Länsförsäkringar. Så tanken är alltså att slå ihop allt i mitt ISK på LF.
Fördelar:
Jag tycker det är omständligt med KF barn p.g.a. skatten som dras varje kvartal, där det måste ligga kontanter på kontot. På ISK slipper man det.
Pengar som pengar. Det blir lättare att se över min totala risk om jag slår ihop barnsparandet med mitt eget sparande.
Jag är inte gift och planerar inte att gifta om mig. Så allt jag äger kommer ändå delas lika för barnen, om jag dör.
Om jag dör, så behålls ISK kontot med tillhörande värdepapper. Så de kan behålla innehaven och låta de växa. På KF Barn, säljs allt av och de får ut pengarna i kontanter.
Nackdelar:
Det är inte tydligt hur mycket pengar jag sparat till barnen. Om det nu är viktigt.
Om jag mot förmodan skulle gifta mig i framtiden, så är inte pengarna öronmärkta till barnen. Men i det fallet, så skulle jag kunna flytta tillbaka pengarna till en KF barn och öronmärka pengarna igen. Eller skriva ett testamente.
Om jag mot förmodan får fler barn. Så kommer allt delas lika mellan barnen. Vilket är OK för mig. De behöver inte få olika mycket beroende på ålder osv.
Själva flytten skulle så fall vara att jag flyttar alla värdepapper till ett ISK på Avanza. Sen flyttar jag hela det ISK till mitt ISK på LF. För att slippa onödig extra skatt. Är det rätt tänkt?
Varför inte ha det på ISK, men ha det på ett eget ISK? Så kan du enkelt hålla koll på eventuella öronmärkningar. Du kan ju när som helst slå ihop det om du vill, stökigare att sära på det sen vid klar tillväxt etc.
Så har jag.
Så länge du inte gifter dig går det ju att hålla helt skilt från eventuell partner. Och om du gifter dig kanske det ändå går att testamentera ett ISK? Osäker på denna. Skaffar du fler barn blir det väl extra stökigt.
Det är sant. Jag skulle kunna flytta deras KF till ISK. På så vis slippa strulet med skatt och samtidigt får de behålla ISK med innehav om jag dör. Hur menar du med att öronmärka ISK, går det? Eller du menar att barnen får varsitt ISK med lika mycket pengar på, där jag namnger kontot med deras namn typ?
Ja du kan ju ha ett ISK per barn till exempel, om du så vill. Du kan ju ändå tänka att det är alla barnens pengar sammanlagt. Eller så har du ett ISK för alla barn. Själv har jag ett ISK per barn, men har dem i en egen kategori i Avanza så jag samtidigt ser hela summan och utveckling etc.
Att öronmärka ISK menar jag helt enkelt bara att de är ämnade för något särskilt. Jag har ett för långsiktigt sparande, ett för pension (som jag låtsas att jag inte får ta från alls förrän jag gått i pension men jag kan ju såklart göra det om jag vill), ett för målsparande, för barn, etc.
På avanza är det väldigt enkelt att ha många ISK och kategorier iaf.
Med KF Barn så säljs tillgångarna och betalas ut till förmånstagare (barnen).
Jag hade önskat att barnen får ta varsitt ISK i dödsboet, som de sen kan behålla och låta växa. Men om jag förstår det rätt så kan man inte överlåta ISK till annan person? Så de blir tvungna att sälja av innehaven även med ISK? Hur har du tänkt där?
Vad spelar det för roll om innehaven säljs? Bara att köpa tillbaka. Men jag hade pratat med en jurist och gått igenom mitt testamente om jag ville optimera det.
Om jag dör och jag har ISK, så blir ISK en del av dödsboet. Dödsbodelägarna får sedan välja om de vill flytta värdepapprena till egna ISK eller sälja av innehaven och dela på pengarna.
Hej,
Jag resonerar ungefär som du kring barnsparandet, att syftet är att hjälpa barnet på vägen snarare än att ge en klumpsumma.
Risken med klumpsummor är på tok för stor då de kan brännas på sådant man som förälder tycker är onödigt men som en nybliven 18-åring tycker är högst rimligt, exempelvis partyresor eller husdjur. Lägg därtill att man som förälder har i värsta fall kan ha försörjningsansvar till dess att barnet fyller 21.
Därav går en sparform i barnets namn som vederbörande tar över på 18-årsdagen bort.
Dessutom så kan det vara en nackdel att som ung vuxen ha ett förhållandevis stort kapital eftersom samhället ogärna hjälper den som har tillgångar (där får ju dock var och en avgöra vart deras moraliska kompass pekar).
Jag har valt att separera barnsparandet helt ifrån mitt eget sparande. Mitt eget sparande har jag på Avanza och barnets sparande har jag i ISK på Nordnet i mitt namn.
Detta ger som jag ser det två fördelar:
Jag kan lätt följa utvecklingen i barnsparandet specifikt (det går ju lika bra om det ligger på en egen ISK på Avanza också).
Jag kan handla courtagefritt till barnet så länge sparandet understiger en viss summa.
Precis som du så har jag inte några ambitioner på att gifta mig så pengarna är ju skyddade så sett, däremot så skulle ett potentiellt arv bli så stort att kommunens överförmyndare skulle behöva blandas in ifall jag avlider.
Hur man skyddar tillgångarna från kapitalförstöring från en potentiellt inkompetent överförmyndare vet jag inte men det problemet lär ju vara lika litet eller stort oavsett vems namn jag barnspar i tänker jag.
Själva upplägget på sparandet speglar mitt eget men med färre olika aktier av praktiska skäl. Här väljer jag att plocka russinen ur kakan. Jag satsar på utdelningsaktier i såväl mitt eget som i barnsparandet och har satt upp ett litet ”regelverk” kring vilka kriterier som ska uppfyllas för att en aktie ska vara lämplig i barnsparandet, när det ska diversifieras osv.
I nuläget har jag bara ett barn men i händelse av att det blir fler barn så kommer jag fortsätta med endast ett barnsparande.
Antingen så löser jag det då genom att de kommer att få dela lika på tillgångarna eller ett system med andelar (typ som en fond) där jag beräknar respektive innehav utifrån när i tid respektive investering gjordes. Spontant tänker jag att dela lika på tillgångarna vore det mest rättvisa. Det är ju faktiskt inget som säger att man inte kan börja spara till ett barn innan det är fött. Men det där tänker jag att man löser när det börjar närma sig uttag av kapitalet, det känns för långt bort att kunna planera här och nu.
Utöver detta så har mitt barn även ett gåvospar i sitt eget namn (detta ligger på Avanza) där syftet är att släkt ska kunna sätta in en slant vid födelsedagar och liknande, tanken är inte att detta gåvospar ska vara värt hundratusentals kronor vid barnets 18-årsdag, utan en mindre summa som barnet faktiskt får bränna på vad den vill.
Ambitionen är såklart att lära barnet att förstå ekonomi så att den själv vill förvalta och investera i sitt gåvospar och att det faktiskt används till något vettigt.
Kanske inte några konkreta råd i mitt svar men lite hur jag själv har lagt upp det och förhoppningsvis så ger det ändå lite idéer kring barnsparande.
Jag håller med och tänker likadant. Tanken med barnsparandet är ju som sagt för att ha råd med att hjälpa och lära barnen, istället för att smälla pengar på nöjen.
ISK konto verkar passa mig bättre, framförallt nu när jag inte är gift längre.
Sen är frågan om jag kommer inkludera det i mitt egna sparande och blanda pengarna. Men det kan finnas ett värde i att ha det separat ändå. Framförallt för den mentala bokföringen och överblicken. Dessutom kan det vara positivt att ha pengar utspridda på två banker, om en skulle strula. Jag ska fundera på det…
När jag ändå går över till ISK, kommer jag ha ett ISK till båda barnen, blir enklast så. Om jag vill dela upp det i två delar, så kan jag göra det när barnen blir stora. Idag har barnen varsitt KF Barn mest för att det bara gick att ha en förmånstagare per konto (utan blankett).
En fara med att inte ha pengarna separata från övriga pengar är att man kan lockas att låna eller ta av dem när ett läge uppstår. Har ett sådant exempel i bekantksapskretsen där föräldrarna har lånat av pengar tänkta till barnen när de skulle köpa en fastighet. Den risken är mindre när pengarna står i barnens namn, man tar inte av dem på samma sätt och det är inte otydligt eller öppet för diskussion hur mycket som är tänkt till dem.
Ja, du missar att du inte kan ta pengarna från barnen eftersom pengarna är barnens om det ligger på konto i deras namn. Jag tycker det är självklart att pengarna ligger på föräldrarnas konto så har inte det där problemet men du får väl göra separata isk:n i ditt eget namn och börja sparandet där. Då finns det både ett sparande på ditt konto och dina barns. Kanske blir ännu bökigare att hålla reda på
Ok jag tror du missförstod mig. Alla konton är på mitt namn och ska förbli det.
Frågan är mer om jag ska separera deras sparande med mitt. Så att jag har konto för dem (på mitt namn) och mitt egna konto (på mitt namn) eller bara ha ett stort konto med allt (på mitt namn).
Ah det var nog jag som läste lite för snabbt. Nä jag kör allt som mitt eget. Har inget separat sparande och ser ingen poäng med det om det bara är jag som sparar till barnet. Om externa parter sparar och vill ögronmärka pengarna så kan man ha separat isk
Jag tycker att det är bäst att sparande till barnen inte är i ISK i barnens namn. Jag förstår att vissa kan lockas till att nalla barnens sparande men samtidigt så tänker jag att barnsparet är något man gör för att man vill och kan. Om man som förälder plötsligt och oförutsett drabbas av svårigheter kan tillgång till dessa pengar vara avgörande, kanske även för barnen. Dessutom är ju inte sparandet till barnen deras förens dom fått den.
Om det blir kris är det väl inga problem att ta av barnens pengar, det säger sig självt. Det jag pratar om är när du har tex 500 000 på ett ISK, varav ”en del” är tänkta till barnen, räntorna för tillfället är höga och du råkar hitta en bil/båt/sommarstuga som du gärna vill köpa, så är risken att du tar av det som från början var tänkt till barnen. Är pengarna mer tydligt separerade är risken inte den samma.
Vi har vårt sparande samlat på ett ISK som står i mitt namn, men min fru har också fullmakt över det. När det gäller vår ekonomiska plan för våra barn delar vi din åsikt om att det inte bör finnas någon förutbestämd “klumpsumma” som de ärver. Istället avser vi att hjälpa dem ekonomiskt när vi anser att det behövs, förutsatt att sådant behov överhuvudtaget uppstår. Det är möjligt att våra barn klarar sig utan vår direkta hjälp. Vid behov, exempelvis för att finansiera en bostadsköp, planerar vi att sälja värdepapper från vårt ISK. Vi föredrar att hålla vår ekonomiska strategi enkel och tydlig. Ibland kan jag uppfatta att vissa på forumet tenderar att komplicera det med “mental bokföring” och skapar en jädrans massa konto som de sedan ångrar att det gjort. Min rekommendation är att hålla det enkelt och smidigt, ha allt samlat på ett ISK!
Jag nämnde inte att det skulle få några konsekvenser. Men visst, det betyder väl att man har ångrat sig om man återigen flyttade allt till ett konto? Ta det här exemplet med en person som har skapat KF, där är det till exempel inte möjligt att överföra värdepapper mellan ett ISK och KF, vilket medför lite extraarbete helt onödan enligt mig.
Min tanke var att påpeka att många här på forumet gör saker mer komplicerade än nödvändigt, trots att det egentligen borde vara enkelt.
Här tycker jag du har en poäng man kanske ofta glömmer bort när man pratar sparande. Att det inte har något egenvärde i sig självt.
Låt säga att barnet blivit tonåring och man hunnit spara ihop 150 000 kr. Man drabbas av långtidsarbetslöshet eller sjukskrivning och behöver leva på marginalen. Då kan det vara värt att ta en del av sparandet för att finansiera en ny mobiltelefon åt barnet, låta vederbörande fortsätta köpa märkeskläder eller möjliggöra att barnet kan följa med sin kompis på semester.
De där sakerna kan vara ack så viktiga statusgrejer i tonåren som (inom rimliga gränser) vida överstiget värdet av att få en lite större klumpsumma pengar senare i livet.
Ponera att barnet är 15 år och man behöver ta ut 50 000 kr till konsumtion åt barnet av de sparade 150 000 kr och man fortsätter spara som vanligt. Jag är övertygad om att tonåringen blir lyckligare av att “hänga med” när den jämför sig med sina kompisar än att få ut 60-65 000 kr mer några år senare.
Sen att jag tycker det är sjukt att det ska krävas så mycket statusprylar är en annan fråga
