Ett ämne som kom upp under middag här om kvällen: “Slow Living”.
Det lät intressant, vissa verkar kombinera det med minimalism. Om jag förstått det rätt så är det ett slags motdrag mot att hela tiden tidsoptimera, ett motdrag mot att hela tiden vara produktiv?
Har någon provat eller har några insikter om detta ? Boktips ?
När jag var i Thailand sist utövade jag lite slow living omedvetet för jag hade ingen mobilsurf så enda gången jag kunde surfa på nätet var när jag var på hotellrummet.
Det var fantastiskt att bara koppla ner och koppla av från internet och vara helt närvarande i stunden.
Att släppa och slippa alla måsten och borden och alla krav. Det var fantastiskt
Det lockar mig att ha allt jag äger i en ryggsäck och luffa runt i Sydostasien. Det verkar så skönt.
Det beror på hur man definierar det. Jag har aldrig provat det så tillvida att jag aldrig kallat mig en minimalist/”slow liver” eller liknande.
Däremot har det alltid varit en del av mitt DNA. Jag har alltid mått som bäst när jag tagit det lugnt, efter förutsättningar. Istället för att prestera och jaga framgång, materialism och pengar. Jag går inte igång på det bara…
Jag har alltid trivts som bäst när jag är på tältsemester i naturen, snarare än en hektisk badstrand på någon turistort. Eller på väg att checka av en bucket list med sevärdheter och upplevelser.
Boktips skulle väl vara ”Jag kan ha fel”. Eller egentligen allt som har med buddhismen att göra.
Intressant. Jag har haft en ganska lång del av min karriär där helt klart har varit raka motsatsen till “Slow Living”. Det är nog lätt att vänja sig vid högt tempo och att optimera i takt med att man går mot högre prestationer och högre karriärmål. Så jag har nog gått igång på att jaga framgång och speciellt höga löner / bonusar. Inte så mycket materiella saker dock.
Håller med dig om turistorter, och om bucket lists verkligen
Men bara för att man gjort på ett sätt länge så betyder det ju inte att det är det bästa, eller ens bra. Jag kan se att buddhismen knyter an till detta. I diskussionen om slow living förekom tex meditation.
Termer som “slow living” blir ofta väldigt konstruerade, men ja, ett visst mått av slow living står på mitt FIRE-schema, liksom minimalisttänk etc.
Att våga umgås med sig själv och leva i stunden är ju centralt, men det är svårt med alla ljud och bilder vi bombas med. Jag testade en dag med hörselkåpor, utan mobil och dator förra sommaren. Det var både underbart och skrämmande på samma gång. Se det som en utmaning.
Jag är inte så mycket för kloka självhjälpsböcker, men det finns ju en del värt att lyssna till på tuben (man behöver inte bild) om enkelhet, att uppskatta vardagen etc.
Jag har saktat ner rätt mycket när jag är med min unge.
I vanliga fall tar jag raska steg till vänster i rulltrappan. Avskyr att vara ineffektiv. Är jag på kontoret äter jag gärna wrap framför datorn istället för långlunch ute.
Med honom går jag gärna i hans takt, även om promenaden tar 25 minuter istället för 5.
Oftast, såklart. Allt har sina begränsningar och man får plocka upp och bära honom.
Det är lite tidigt att låta honom vara med och bygga eller liknande, men med honom hade jag gärna låtit en ikeamöbel ta 2 timmar istället för 20 minuter.
Allt beror väl på. Det är underbart att kunna sakta ned när man gör något härligt, och roligt. Men varför vara långsam när man gör något nödvändigt ont. Som att pendla.
Jag tror generellt att små barn är bra förebilder. De brukar ha lätt för att förundras av det som finns där de är. Gruset på vägen. Fjärilar och blommor. Själv brukade jag se att diska och städa som ”nödvändigt ont” men om man har gott om tid kan även det bli en njutning.
Det låter helt rätt. Det jag fick höra var att slow living inte betyder att man gör allt som vanligt, bara saktare. Vissa saker gör man kanske snabbare eller mer effektivt, men man ser till att ta tillräckligt med tid regelbundet för att sakta ner, vad det nu än är. Man kan få ut mer om man försöker sakta ner (upplevelsen av) tiden. Nått åt det hållet.
För några år sedan blev jag sjuk, och var tvungen att ställa om mig till slow living. Det visade sig vara både ett straff och en välsignelse. Jag saknar en del saker som jag inte kan göra längre, men är också glad att slippa mycket stress. Jag är tvingad att alltid ta det lugnt, och nu ser och uppskattar jag de små sakerna i tillvaron.
Rekommenderar läsning över huvud taget, all läsning! Klassiker! Debutanter! Go nuts!