Jag upplever att i många avseenden finns det flera fördelar med att vara sparsam än att saldot på banken växer.
Att exempelvis laga mat hemma gör att man, om man vill, kan äta nyttigare. Mindre fett, salt och socker i maten mot en bråkdel av priset, samtidigt som man får använda sin kreativa och (kanske överdrivet) konstnärliga sida. Sällan dåligt att använda huvudet.
Transporter är ett annat exempel. Försöker undvika bil och buss i den mån det går. Det ger dels (vardags-)motion, i form och cykel och gång, och dels frisk luft, samt några sparade kronor.
Ett sista exempel från min sida - aktiviteter. Istället för kostsamma göromål inne i städerna kan man istället åka och se på naturens skapelser. Grottor, fall och forsar eller bara njuta av en stilla insjö eller kustremsa med medhavd picknick slår minst lika högt som bio- eller restaurangbesök, och då har man sannolikt sett något betydligt finare än asfalt och betong och avvarat en slant till indexfonden.
Men givetvis går även jag ut och äter på restaurang emellanåt - men är där någon med liknande exempel eller tankar?
Att laga maten tillsammans med någon/några är ju 2/3 av grejen. Sedan vill man nog knappt tänka på vad som försiggår i många restaurangkök
En självklarhet att ta sig runt till fots eller cykel där detta är möjligt och praktiskt, oavsett storlek på plånbok.
Jag skulle i 9 fall av 10 föredra picknicken vid vattnet framför restaurangen, och bio skulle jag i dagens läge knappt orka gå på ens om det var fribiljetter. Men där har man ju olika preferenser
De stora fördelarna med sparsamhet är att man med tiden öppnar upp för så många möjligheter, oavsett om det gäller saker man vill göra eller situationer man vill undvika. Får man en kass chef eller bara vill prova på att vara sin egen, inga problem. Vill man flytta till plats x av anledning y utan ordnad försörjning är det bara att dra. Blir man sjuk och Försäkringskassan krånglar eller dröjer med utbetalningarna är det bara att luta sig tillbaka. En del av friheten, bara genom att avstå helt meningslös skräpkonsumtion i vardagen - helt otroligt lyxigt egentligen.
Jag är hellre bra på att hushålla med resurser än är sparsam. Dvs fokus på att få ut bra värde och glädje av det man kostar på sig, snarare än att generellt avstå så mycket utgifter som möjligt. Sparsamhet riskerar så lätt att glida in på snålhet.
Jag själv brukar laga mycket mat hemma, men rent ekonomiskt är det inte så fördelaktigt som man kan tro om man värdesätter sin tid. Du ska först spendera tid på att handla in varor, vilket oftast innebär att ta bilen och lägga mellan 15 min till 1h på att handla. Sen ska du plocka ut maten och lägga i skåp. Därefter ska du göra i ordning råvarorna och tillaga maten. Till sist ska du diska tallrikar etc. Total tidsåtgång fördelat per måltid är minst en timme. Denna timme äter upp mycket av vinningen jämfört med att bara beställa en varmrätt från valfri restaurang med Uber eats eller liknande.
Notera att jag inte argumenterar säger om näringsinnehåll eller smak i maten.
Då uppskattar du ju inte att laga mat, så kanske fel ställe att ”spara in” på för dig.
Vad gör du under timmen du sparar? Det är sällan matlagningen kräver 1h effektiv uppmärksamhet, så man ex. RikaTillsammans-surfar under samma tid blir tidsåtgången knappt märkbar.
Sparsamhet är en färdighet som gynnar en själv och miljön hela livet. Det ger beredskap inför sämre tider, det gör alltid nytta oavsett inkomster osv.
kan ge trevliga bieffekter MEN kan också gå för långt eller begränsa ens liv utifrån vad man själv gillar då det kanske istället ses som en nackdel. Är själv uppväxt på landet MEN alla tycker inte naturen är det bästa som finns. Vissa får ”lappsjuka” av en träddunge och vill ha ”stadspuls” gå på event, utställningar, restauranger osv. Vissa gillar att åka bil/kommunalt och ser stora fördelar med det och kan/vill inte cykla/gå. Vissa tycker att laga mat är tråkigt osv.
Så vi är alla olika och ser olika på saker. Det som är + för en kan ses som - för någon annan.
Det är rätt bra att ha en bortre gräns i privatekonomin. Något att förhålla sig till. Utan hushållsbudget blir det svårt att prioritera i vardagen och att staka ut mål och riktning.
För livsorienteringen snarare än pengarnas skull, alltså.
Det är väl en balansakt (som så mycket annat) åt bägge håll? Finns även överdriven generositet/gästfrihet som kan bero på osäkerhet eller dumhet, men det luktar sannolikt inte lika illa för omgivningen…
Det finns å andra sidan väldigt mycket som är billigt eller gratis att göra inne i städer också. Någon kan invända att en del saker är betalda via skatten och därför gratis. I praktiken spelar det inte så stor roll.
Tror att man gör mycket av bekvämlighet. Då kostar det extra. Jag själv väljer att beställa hem mat från ICA, istället för att handla själv. Det sparar tid, energi och humör, men jag betalar för det pga den dyrare avgiften. Helt okej tycker jag.
Samtidigt har jag valt bort bil, eftersom jag bor i stan och nära jobb+dagis. Motion, frisk luft och pengar sparade.
Mycket är alltså bekvämlighet, tid, energi vs pengar.
Jag kan inte låta bli att le när jag läser trådstarten - oj vad jag känner igen mig i argumentationssättet. Man vill något men antingen behöver man försvara det gentemot andra eller så skaver det hos en själv. Spara pengarna och bli rik - räcker inte det?
Själv hamnar jag nuförtiden oftare i motsatsen, köpa den svindyra krämen för att jag vill ha den - räcker inte det? Nej, oj var jag kan komma fram med argument om effektivitet, hur dryg den är … Jag har nog hållit på längre än TS så jag ska ge lite motstånd som förhoppningsvis får dig att vässa argumenten
Mat hemma - på krog. Finns många krogar som kan laga nyttigare mat än jag kan göra hemma genom att använda mindre fett, koka ur ben och grönsaker etc. Kreativitet? Tja lite vagt formulerat. Man ska inte glömma krogens smakpalett som kan få en att upptäcka/lära sig fler smaknyanser, bra för hjärnan. Tips, miljö - att kunna äta i säsong och vara säker på var maten kommer ifrån, kunna välja leverantörer …
Transporter - motion är bra men stryk frisk luft - i stan är inte luften frisk och man får dessutom i sig mer skit om man cyklar än går eftersom munnen kommer närmare marken
Aktiviteter - För att åka ut till alla naturens aktiviteter krävs det nästan alltid bil och bensinen är ju inte billig. Som andra påpekat så finns det mycket gratisaktiviteter i städerna. Att asfalt och betong inte skulle vara fint får du nog argumentera för. Dessutom är det mer sten än betong i de flesta städerna. Men här skulle du kunna få in den nyttiga friska luften
Jag har ett förslag till. Förlänga livslängden på kläder genom att kontinuerligt se över, fästa småtrådar, sy i knappar, lappa och laga etc. Detta tar tid men om man säger upp ett eller två abonnemang på streamingtjänster så borde man få lite tid över. Och se, två sparflugor i en smäll!
Oftast billigare än kollektiva alternativ när man är fler än en. För att inta tala om flexibiliten.
Behöver jag inte alls? Det är ju högst subjektivt vad man upplever som fint, men personligen tycker jag nog många naturupplevelser är betydligt grannare än de scener staden erbjuder.
Dagens skratt! Bemödar mig inte ens
Detta däremot. Jag lappar och lagar en hel del. Textillim är en stark rekommendation från min sida, för typ knäna på barnens byxor.
(Särskilt för uddaresor om man till vardags cyklar och därmed inte har månadskort på kollektivtrafik. Men även om man jämför tåg mot bil för en familj t ex.)
Jag vet inte om jag tillhör den skolan. Bilen har vi ju redan. Hur många nätter kan man bo på vandrarhem för en mångmiljonvilla? Haltande jämförelse, då pengarna bundna i huset sannolikt kommer igen. Men ändå!
Det är väl ingen mordutredning eller naturvetenskaplig tes som diskuteras? Finns inget objektivt fel eller rätt här. Det närmsta man kan komma är väl en gängse uppfattning om vad som är finast (om någon orkar bemöda sig med att göra en undersökning), men det är knappast “rätt” för det. Och jag gör enklast att tala för min egen åsikt och inte din. Min undrar var ju också den ifall någon hade liknande tankar och här skiljer vi oss visst åt - utan att du eller jag har mer rätt än den andre.
Håller verkligen med. Att vara ”ekonomiskt oberoende/fri” kan ha helt olika mått beroende på behovet. De är ju som bekant inte inkomsterna man blir rik på, utan de små utgifterna.
Vi samåker och sedan går jag inom stan. Äter hemlagat som vi oftast gör tillsammans och umgås gärna hemma eller i naturen.
Självvalt och innebär därför ingen uppoffring.
Jag har nog hållit på längre än TS så jag ska ge lite motstånd som förhoppningsvis får dig att vässa argumenten