Hej,
Jag skulle vilja lära mig mer om minimalism. Jag tror inte det är något som vi kan köra fullt ut, men jag är intresserad av ideer. Som vi har det nu är vi nog i nått slags maximalism tillstånd 
Boktips kanske ?
Tack
6 gillningar
The Art of Frugal Hedonism rekommenderades av en gäst i ett poddavsnitt. Själv läst den efter det och tyckte att den hade en del bra tips/insikter. Dock bitvis lite väl hippie-aktig för min smak. Lättläst i alla fall!
2 gillningar
Minium är att man har någonstans att bo, dvs tak över huvudet, kläder på kroppen å mat i magen…
1 gillning
Kolla in ”the minimalists” på netflix/youtube.
Jag anser mig själv vara minimalist utan att för den delen vara extrem. Jag köper det jag behöver och vill ha, fast med bra kvalité och med måtta. Jag köper inte sådant jag inte har användning för, eller som är ren impulsivitet. Jag planerar och rensar regelbundet ut sådant som inte tillför någonting för mig. Detta genomsyrar såväl saker, ekonomi, ytliga bekanta, och abonnemang.
Egentligen skulle jag inte kalla detta för minimalism i traditionell mening utan ett ansvarsfullt och enkelt liv. Utan att för den delen se ner på de som lever annorlunda.
Enkelhet, översikt, medvetenhet, harmoni och balans genomsyrar mitt liv och vardag.
17 gillningar
Det låter väldigt bra. Nästa fråga blir väl hur jag får detta att genomsyra resten av familjen också 
men jag ska börja med lite läsning helt klart.
Tack för tips
2 gillningar
Det är en svår fråga. Frugan ville leva sitt liv som hon ville och det var bara att respektera i slutändan.
Vi ”löste” det genom att ha separat ekonomi. Jag behövde inte vara med och betala för onödigt krafs, som jag inte ville och vi var överens om större inköp och delade på de kostnaderna.
Hon fick slösa bäst hon ville med sina egna pengar. På så vis fick vi bägge som vi ville. Innan vi löste det på det sättet var det ständiga konflikter att hon ville köpa allting och jag ville inte köpa någonting.
11 gillningar
Separat ekonomi är en bra kompromiss, blir fortfarande inte perfekt eftersom Spara i slutändan antagligen kommer att “behöva” dela med sig till Slösa* senare; men bättre än att konstant bråka om pengar.
*) Spara som spar 10000 mer i månaden över 30 år kommer antagligen ha minst 6 miljoner mer än Slösa vid pensionen, blir ett rätt skevt förhållande om Slösa försöker överleva på sin fattigpension medan Spara drar linor i sin Ferrari på sin weekend-trip till Milan.
1 gillning
Jag håller med. Däremot är det slösas eget val 
det är synd om vi delar 50/50, hon slösar bort sitt och jag måste ge den andra parten mer sen. Då blir det totala kanske 60/40 i den andras favör tyvärr.
Det ända jag kan tipsa om är att försöka få den andra som slösar att spara lite och få den andra parten att förstå varför.
1 gillning
Beror ju på inom vilka områden man menar. Om man menar att man vill konsumera mindre och bördas mindre av det man redan äger så tänker jag att ett ”shoppingfritt” år där man bara ersätter saker som man absolut behöver som går sönder samt ett ”packing party” där man packar ner allt man äger och bara plockar fram det man behöver är en bra början.
Andra går lite längre och tar bort alla sociala medier (skulle inte räkna RT hit), har inget internet hemma eller på telefonen… kollar bara mejlen en gång per dag vid en bestämd tid etc.
Själv har jag svårare att ”pracka på” denna typ av livsstil på barnen eller partner, utan tänker att de behöver upptäcka meningslösheten med tanklös konsumtion på egen hand. Samtidigt när jag tänker tillbaka på mina egna föräldrar, särskilt min far, så var det ingen personlig ”shopping” att tala om. Möjligtvis något jaktvapen här och där, men annars ingenting utöver någon flanellskjorta när en gammal blev för sliten och tobak/snus. Men det ansågs helt normalt och kallades inte för något särskilt.
1 gillning
Jag är en sådan som inte har sociala medier. Jag har också alltid helt rensat i mailen, meddelanden, om jag har svarat på dom. Jag har också ytterst få kontakter i telefonen och väldigt få appar.
Ända anledningen är att jag gillar att ha ordning&reda runt mig.
1 gillning
Rekommenderar boken Konsten att städa av Marie Kondo. Tycker boken har fel titel då den har en djupare mening kring hur man kan se på livet och hur man kan rensa bort brus i ens omgivning.
3 gillningar
Två böcker jag tycker är läsvärda på temat:
”Prylbanta” och ”Hej då saker”.
4 gillningar
Bra ide. På den digitala sidan har jag bantat bort Facebook sedan några år tillbaka. Är väldigt nöjd med det, har inga andra sociala medier längre. Jag läser mer eller mindre två forum bara.
Mycket verkar handla om städning. Vi har städerskor så det är egentligen inte den vinkeln som triggat detta. Trots det är även den delen intressant för mig. Kan nog tänka mig att slänga en hel del.
Jag började först tänka på detta för att frigöra mer tid, dvs ett rent tidsperspektiv. Men breddar man temat så bottnar ju mycket av den tid man lägger på saker ofta i projekt och prylar eller prylar till aktiviteter.
Det nämns även relationer ovan, eller ytliga bekanta och att säga nej till saker. Definitivt något att fundera på.
Tanken är ju att du efter ett år säljer/skänker bort allt du inte packade upp.
Jag har slutat planera saker. Inte på en idiotisk nivå så att jag inte kan svara på om jag kan skjutsa någon till flyget eller hjälpa till med barnpassning en specifik dag, men liksom överflödigt planerande. Tar bara onödig tid/energi.
1 gillning
“Vem gråter vid din grav” och " Munken som sålde sin Ferrari", båda av Robin Sharma.
" Konsten att leva enkelt" av Shunmyo Masuno.
2 gillningar
Tycker att Minimalisterna har en hel del bra tips 
1 gillning
I grunden ser jag minimalism som ett tankesätt. Eller ett filter. Allt i prylvärlden (framför allt) som är ’villhöver’-saker går liksom bort rakt av och sånt jag ’behöver’ köper jag med urskiljning. Inte spontant. Inte utan att veta att det matchar den kvalitet och därmed livslängd jag har behov av osv.
Leo Baubata har en Blog… Zenminimalism heter den kanske? Följde honom för många många år sedan och inspirerades storligen.
Googlade.
Zenhabits heter den. Se vad du gillar den/honom:
3 gillningar
Om man ”planerar” även ”onödiga” köp, så tillför de antagligen ett visst värde i sitt liv, oavsett om det är ett behov man tillfredställer, eller en längtan efter en pryl. Men just impulsiviteten ser jag som en ”fiende” i mitt liv. Om jag planerar att köpa en 90 tums tv för att få mycket glädje av att se fotboll på med familjen, ser jag inte det som något jag skippar att köpa. Att spontanhandla ett par kalsonger däremot när jag redan har 137 stycken, ser jag som onödigt.
Det ska fylla en funktion och ge en viss glädje eller ha behov av det för att jag själv ska köpa. Köper dock sällan saker numera. Kallar mig själv för en ”selektiv minimalist”
3 gillningar
Bra tänkvärd tråd. Jag tenderar till att försäka maxa allt… utom disciplin… funkar sådär 
1 gillning