Förstår jag dig rätt som att du tror att ökningen av den psykiska ohälsa beror på att föräldrar bryr sig för lite idag?
Det är mycket möjligt (stressiga livspussel osv).
Men t.ex Shrier försöker snarar visa på motsatsen, att vuxna bryr sig för mycket. (Självklart inom en grundram av kärlek). De äldre generationerna var nog betydligt, betydligt mindre intresserade av sina barns förehavande än dagens t.ex.
Jag säger inte att det ena eller andra har rätt, jag vill bara höra olika infallsvinklar.