Jag har två yngre barn (pojkar) som efterfrågar fysiska leksaker. Berget av leksaker växer hela tiden.
Jag har läst att barn idag inte leker på samma sätt som tidigare. Vid någon viss ålder blir datorspel och liknande det dominerande.
Stämmer detta? Vad ska jag förvänta mig på längre sikt? Att sportgrejer och dyrare/finare kläder kan öka i aktualitet förstår jag men jag tänker nu på leksaker och andra fysiska prylar som tar plats.
Undrar det med. Än så länge är det ffa släktingar som ger massa skit för att vara “snälla”.
Går det inte sätta upp ett system med max antal leksaker per barn? För att få en ny leksak behöver man välja ut en gammal att sälja eller slänga. Bättre ordning ger kanske möjlighet att köpa fler.
Mycket bra fråga! Vi har två killar på 12 &14 och det har östs in leksaker och lego i parti och minut från far och mor-föräldrar, farbröder och morbröder, kusiner och vänner. Alltid fungerande saker även om de varit väl lekta med. Efter 11 ungefär har det lugnat ner sig ganska rejält men det är klart de fick varsin dator vid 9 och 11, en stationär och en lap top för att de hade börjat skaffa sig intressen som gjorde att vi tog det plasket några år tidigt… Nu är datorerna i stort sett endast till för spelande och youtubande men dock dagligt användande så väl investerade pengar. Vi har till och med kunnat få dem till att hänga med på loppisar för att släppa iväg leksaker och få en liten peng att spara i fonder för framtiden 
Knappt en enda bit lego har dock förverkats förutom de som av misstag gått upp i dammsugaren… eller EN lego-gubbe och lite andra “tråkiga” legon har sålts av den äldste sonen som använder sina färdigheter att sälja och köpa annat lego. Prylbehovet kommer aldrig att minska men sakerna blir färre och priserna högre… Boys will be boys skulle jag tro? Flest prylar när han dör vinner? Tyvärr tror jag att det är vi vuxna som har det alldeles för gott ställt och göder prylbehovet… Jag vet att jag sa till min barn när de var 5 & 7 att ni har mer leksaker mellan er än vad jag och mina två bröder hade tillsammans fram tills vi flyttade ut från farmor och farfar
Två pojkar här. En numera passerat tonåren och en gymnasieelev.
Skulle säga att det övergick från leksaker till gaming till högstadiet. Nu skaffar de egen skit istälket. Mopeder, motorcyklar, båtar, tält, bilar, verktyg och smedja(!). Så det gäller att ha stort garage och trädgård istället. Samt enorma datorer skrivbord och gamingstolar
Dilemmat är att släkt vill köpa födelsedagspresenter, och swish/presentkort är så hiskeligt tråkigt. När de senare vill tonårsrensa sina rum så kastar de in alla halvtrasiga plastleksaker till sina lättlurade småsyskon 
.
Men det skiljer snabbt mellan olika generationer så detta kanske inte alls stämmer längre
Till högstadiet var ungefär som det var på min tid (80/90-tal). Det låter i så fall som att ingenting har hänt. Det som stått i media om att det skulle ha ändrats skulle alltså vara fel.
Tror det beror mycket på vad det är för barn man har. Mina kan inte ens skriva en önskelista till jul och födelsedag eftersom de inte önskar något. Vi får därför krysta fram en massa skit till dem som de kanske uppskattar.
Jag gissar att det varierar mycket från barn till barn, men jag kan bjuda på två datapunkter i alla fall: Min sjuåring leker fortfarande för fullt med leksaker, medan det har börjat klinga av så smått för nioåringen. För honom är det mer TV-spel, ritande och skrivande som gäller just nu.
Jag har exakt samma “problem”, mina ungar ber väldigt sällan om nya prylar. Däremot blir det ett jädra liv om man försöker göra sig av med deras befintliga leksaker.
Helt rätt att spara allt LEGO! Är klart mycket bättre än andra “plastleksaker” som blir tråkiga efter ett tag eller går sönder. (Förutom vissa specialbitar, långa och/eller smala, är det näst intill omöjligt att ha sönder LEGObitar!)
Min erfarenhet är att barn ytterst sällan kommer vilja göra sig av med saker, ens när de är i bitar. Det ligger i föräldrarollen att ibland se till att vissa saker som måste göras görs trots att barnen inte vill det och trots att det gör en mindre populär på kort sikt. (Man kan även säga nej till släktingar som alltför ofta kommer dragandes med skit till ditt hem, om detta vore ett problem).
Överdrivna högar av leksaker som det ofta inte leks med finns i hem med föräldrar som tillåter det, lite som alltför osunda matvanor eller alltför osunda skärmtider.
Instämmer. Min tonåring använder fortfarande lego till och från. Men nu för att bygga vacumdrivna sexcylindriga motorer med vartalsregulator. (Youtube tutorials)
Hmm. Jag skulle inte säga att barn har “behov” av prylar, däremot ofta en stark önskan efter prylar. Vi har medvetet försökt att ta avstånd från att köpa saker som de leker med i en dag och sedan glömmer bort. När vår åttaåring nyligen fyllde år köpte vi t.ex. nya fotbollskläder, ny fotboll, “presentkort” på höghöjdsbana, lego, målarsaker, “pysselsaker”, notställ, kläder… över lag mer “funktionella” saker och mindre “plast som tjuter och låter”. Hennes favoritpresenter var en ny pyjamas och ett hårband med hennes fotbollslags logga och hennes initialer på.
Sedan handlar det nog mycket om förväntningar, så klart. Om man redan har etablerat att det är “prylar” som gäller kommer det bli svårt att gå över till något annat innan de växer ifrån det utan att det blir några stora besvikelser när paketen ska öppnas.
Att sedan köpa massa saker mellan gåvodagarna tycker jag också är onödigt, måste jag säga. Där kan jag rekommendera veckopeng så får de köpa vad de vill för den i stället. Så lär de sig lite om ekonomi också!
Beror ju lite på hur hårt man vill tvinga in sina barn i off-mainstream-fållan. (Du får inte samma som dina kompisar, ät en morot) Men i princip håller jag med dig.
Jag förstår poängen. Min subjektiva känsla är att dagens föräldrageneration generellt verkar dåligt rustad, eller ointresserad, av att klara av att stå mot “men alla mina kompisar får/har ju X”-argumentet. Vi låter kanske någon slags oro trumfa vår plikt att också uppfostra inte bara underhålla.
Jag ser det inte bara ur ett vekhets/lathetsperpektiv gentemot barnen. Barns sociala klimat är styggare än vuxnas och de är ofta känsligare för att vara avikande.
Jag har reflekterat en hel del över “Vad har jag för rätt att lära (tvinga?) mina barn att vara avvikande?”
Det är en svinsvår balansgång att lära barnen rätt förhållningssätt till kost/hälsa/skärmar/umgänge/konsumtion/ekonomi ,när man själv inte tänker eller lever som många andra - utan att de ska känna sig som ufon
Jag är 60+ och tycker att prylbehovet har gått ner något på senare år. Jag har nu det mesta jag behöver.
Bra poäng. En för mig grundläggande sanning i det är att en förälder aldrig kan garantera att ens barn blir inkluderat/framgångsrikt socialt, hur mycket pengar/skärmtid etc man än slänger på dem. Och det finns ett pris, kanske t om ett högt pris, att betala för de barn som växer upp i ett hem med föräldrar som är rädda för att axla sin roll.
Som förälder försöker vi nog alla göra vårt bästa för våra barn, jag blir förvånad över hur ofta föräldrar idag tror att barnet själv vet bättre vad som är bäst för dem. Visste ert 6 åriga jag verkligen bättre än era föräldrar vad som på lång sikt var bäst för er?
Bra system kör på det för mig själv förövrigt
Jag är närmare pension än barnaåren. Jag tycker aldrig prylbehovet riktigt har upphört. Leksakerna blir bara dyrare med åren. Visst, jag har lättare att avstå ju äldre jag blivit, men för att bli riktigt nöjd så hamnar ribban högre för varje år som går. Lite som en junkie som hela tiden måste ha högre doser för att få en kick. 
Hett tips: Testa att säga nej.
Både till barnen och till “snälla” släktingar som köper en massa skräp.
Sedan tycker jag personligen att t ex Lego tillhör det mer meningsfulla, under förutsättning att det inte bara byggs en färdig modell som sedan står i hyllan utan det leks, byggs om och konstrueras annat. Värre är det med “modeleksaker” som är inne ett eller två år och sedan är helt ute igen. Mina kids är Bakugan-generationen. Mmm, just det. Minns du inte det så är det just därför. Du var inte i den själv eller hade barn i den…
Håller med, generellt sett.
Undantag finns förstås. Star Wars leksaker från 70-talet var väl “modeleksaker” som blev helt ute under en lång period men nu är inne igen. Problemet är väl att ingen ska ha öppnat förpackningen och lekt med sakerna…