Att vara "högpresterande" i Sverige

Hej!

Jag får uppfattningen av att många på detta forumet skulle kunna klassificeras som “högpresterande” i den bemärkelsen att många lägger mycket tid på personlig utveckling, jobbar hårt, relativt hög utbildning.

Jag har under senare år börjat känna mig mer och mer utanför när det gäller detta, på något sätt känns det lite “fult” eller “konstigt” att vilja fortsätta utvecklas genom studier, bättre jobb etc. (i alla fall om man bor i en mellanstor stad som jag). Det har för min del gått så långt att jag inte längre vill dela med mig alls om framtidsvisioner eller drömmar pga rädsla av att bli “dömd” för det.

Jag kan inte komma på något klockrent exempel kanske, men får ofta lite känslan av att andra tycker “räcker det inte nu” när man pratar om vad man drömmer om eller att man funderat lite på att läsa någon kurs extra på distans för att man är nyfiken.

Finns det någon där ute med liknande erfarenheter, hur har ni tacklat detta genom livet? Bryr man sig för mycket om vad andra tycker kanske? :slight_smile:

God kväll!

13 gillningar

Svar på frågan: Ja

16 gillningar

Ja!

Våga vara dig själv och stå för dina drömmar och framtidsvisioner! :slight_smile:

Bry dig inte om vad andra tycker och tänker. Oftast vill de hålla tillbka andra från att utvecklas då de inte har drivet eller orken att göra det själv fastän de innerst inne kanske skulle vilja.

12 gillningar

Eller så vill de inte helt enkelt. Man får respektera att alla har olika drivkrafter. Man får gå på den egna känslan. Får man mothugg behöver man ju inte försvara den egna ståndpunkten, man kan låta saken bero och bara agera i tysthet så att säga. Ibland kan man få andra att följa efter bara genom att gå före, det är ett alternativt sätt att “övertyga” eller inspirera andra.

7 gillningar

Ja
och
Ja :grinning:

Klassiskt svenska jantelagen. Tackla det genom att tänka att det ÄR ditt liv. Du bestämmer! Ingen annan. Punkt.

Sen finns det gelikar som man träffar genom åren. Ingen i min hemby tyvärr. Så man fick fiska upp dessa vänner senare i livet.

I vissa situationer kan det helt klart vara lämpligt att låta det gå. Inte tvunget tala om alla sina visioner och drömmar i tid och otid. Många orkar inte med det för de har fullt upp med sina liv. Det får man ju också acceptera. Folk kan få upptäcka det om en i verkligheten senare istället.

Dock viktigt att ha åtminstone en eller gärna ett par människor man kan tala med det om :slight_smile:

7 gillningar

Tyvärr är nog många människor rädda för utveckling och förändring och det bottnar nog i en rädsla att man ska förlora kontakten men den som utvecklas.
Lite tragiskt att vi människor fungerar så, vi hämmar ju på så sätt varandra. Det blir kanske tyvärr ännu mera tydligt i nära relationer.
Trygghet är för oss människor viktigare än frihet. Detta är väl också anledningen till att människor stannar kvar i destruktiva relationer då dessa konstigt nog ger en viss trygghet. Att dessa relationer naggar på individens frihet spelar inte så stor roll.

2 gillningar

Rent krasst finns det ju bara två vägar; tala tyst om dina drömmar eller byt umgänge till något som är intresserat av att lyssna på dig.

3 gillningar

Som alla andra redan skrivit… skit i vad andra tycker.

Min erfarenhet är dock den motsatta. Efter 20 år i den heta IT-branschen med fina titlar har jag avancerat upp till högsta höns (well, inte riktigt men typ IT-chef). Tjänar bra men börjar bli rätt less på att allt ska handla om ”utveckling” och ”det eviga lärandet”. Inte för att jag är emot det, men börjar för mig, kännas tröttsamt. Räcker ju att råka klicka fel och få igång linkedin för att få ångest av spektaklet…

Men visst, har du orken och drivet, kör på! Själv tänker jag att lagom är bäst för just mig.

Och en liten trigger… känns det inte lite ängsligt? Jag menar, har alla verkligen koll på inom vilket område de skulle må bra av att utvecklas eller är det trend eller image som styr?

10 gillningar

Bryr du dig kanske lite för mycket om vad andra människor tycker? Testa t.ex att läsa igenom ditt inlägg igen, och byt ut varje förekomst av “man” med “jag”. Om det tar emot, kan det finnas en poäng i att undersöka varför?

1 gillning

Det är sunt att bry sig om vad andra tycker. Att skilja sig för mycket från sin grupp kan få dig att må dåligt. Anpassa dig till gruppen eller byt grupp. Tror det finns forskning som stödjer detta.

2 gillningar

Ett av de bästa sakerna man kan göra i livet är att se till att hamna i en grupp eller på en arbetsplats där det ses som positivt att anstränga sig, att lära sig nya saker och att ha drömmar och ambitioner. Det låter inte som att du hamnat i en sådan grupp. Kör ditt eget race eller byt grupp, dock är det nästan omöjligt att köra sitt eget race i längden eftersom man växer ifrån övriga i gruppen.

Jag håller med, det blir jobbigare och jobbigare med åren att aktivt försöka lära sig nya saker. Gissar att det ligger någon slags survivorship bias i grunden. Av 1000 saker man provat så har kanske 50 varit riktigt användbara, men man stirrar sig blind på de 950 sakerna man lärt sig som inte blev något i slutändan. Tricket är nog att kasta sig in i situationer där man tvingas lära sig nya saker, t.ex. genom att byta jobb eller hoppa på nya arbetsuppgifter.

1 gillning

Det är inget nytt, så har det alltid varit. Det har snarare blivit bättre tack vare internet där man kan finna likasinnade och dela sina tankar och åsikter samt lära sig mer. Detta forum är ett bra exempel.

Det beror på vad det gäller. Man kan behöva markera att man har andra behov än omgivningens, alla är ju faktiskt olika. I längden lönar det sig att våga stå ut snarare än att man ska slå knut på sig själv för att anpassa sig.

Jag har själv som exempel då och då behövt markera kring att jag personligen inte accepterar normen om att man ska supa så fort man ska ha någon typ av gruppaktivitet som anordnas via jobbet, typ åka iväg och jobba med värdegrund etc. där normen alltid är att det ska drickas efter maten och inpå småtimmarna. Jag har lärt mig att jag inte får ut något av detta och det respekteras snabbt att man är avvikande om man gör några markeringar.

Det kan faktiskt vara utvecklande att gå emot grupptrycket i olika sammanhang, det behöver heller inte bli någon strid kring det. Kan man göra det i ett sammanhang kan man göra det i andra. I en väl fungerande grupp måste man ha respekt för andras olika behov och perspektiv och vågar inte andra ta steget får man börja med sig själv och visa vägen. Det kommer snart andra som tänker på samma sätt men som inte orkat/vågat än, förrän att du har visat vägen åt dem och brutit isen.

6 gillningar

Jag tror att du är på fel plats och i fel sammanhang. Det är svårt i mindre städer, jag upplever att andelen människor som trivs med att göra som man alltid har gjort och tänka som alla andra är mycket högre än i större städer eller på landsbygden. Jante kanske kan vara en del av förklaringen men det är också som att människor som bor i mindre städer tenderar att ha den personligheten som ibland beskrivs som en grön personlighet. En majoritet förstår helt enkelt inte behovet att utvecklas eller det sättet att tänka.

Sen kan man ställa sig frågan om man måste flytta då eller om man kan fortsätta att växa där man är. Mycket inspiration kan ju hämtas via nätet. Men det är klart att inspirationen blir starkare av att ha konkreta exempel i sin närhet. Kanske behöver du målmedvetet söka nya lokala sammanhang? Åka iväg på kurser och hitta inspirerande människor?

1 gillning

Det kan vara jobbigt att vara högpresterande i ett land av lågpresterande individer. Om du känner att umgås med hlgpresterande individer skulle jag söka mig till en startup eller ett väldigt litet bolag som jobbar med något högteknologiskt. Där kimmer du troligtvis utveckla ett nytt kontaktnät med högpresterabde individer.

2 gillningar

du vet att det finns gott om arbetsplatser där normen inte är att det sups?

1 gillning

Av dom 6 arbetsplatser jag har varit på som tjänsteman är det bara 1 (nuvarande) där det drucks måttligt. Trodde knappt det var sant. Blev väldigt glad.

2 gillningar

Jag undviker iofs alla former av after work och liknande, men de arbetsrelaterade middagar och konferenser jag varit på under de senaste femton åren har varit rätt sansade. Nåt glas vin till maten och inte mycket mer. Intelligenta kollegor kanske.

Däremot brukar personalfesterna för produktionspersonal på våra fabriker ha en tendens att vara vildare. Förra året fick vi säga upp en lirare som daskade den kvinnliga VDn i stjärten samt slog ut tänderna på en kollega. Facken tyckte att det inte var hans fel, såklart, eftersom företaget ju bjudit på alkohol (en 33cl öl till maten)…

3 gillningar

Det är aldrig individens fel…

Det gjorde jag med tills jag började på mitt nuvarande bolag. Ser faktiskt framemot att träffa chef, vd och kollegor. Men på övriga 5 bolag har jag aldrig gått om jag inte varit nästintill tvungen.

Jag har uteslutande jobbat som tjänsteman så jag har enbart hört talas om de beryktade festerna som produktion har. Låter ungefär som om dom fastnat på samma nivå som resterande av oss var i tonåren när man först upptäckt alkoholens magnifika påverkan på hjärnan.

Har haft en hel del chefer och kollegor som druckit för mycket. Inte så att man daskar någon på stjärten, men några öl för mycket helt enkelt. Så det känns skönt att vara på ett bolag där man kan uppskatta en god öl eller ett glas vin utan att det ska drickas 6 öl.

2 gillningar

Grejen är den att i princip alla arbetsplatser har en policy som förbjuder alkohol och andra droger, man hanterar om det finns någon som har problem med missbruk etc. Men dubbelmoralen är stor, så fort det ska vara julfest, konferens med övernattning etc. så är normen mycket tydlig, vin till maten anses alla vilja ha och sen drar det igång med drinkar, öl etc. Jag har bara jobbat på större arbetsplatser och så här har det alltid varit. Och vissa kollegor har trillat dit varje gång då de ligger i farozonen för alkoholism och inte kan hantera att det bjuds på alkohol. Folk får göra hur de vill privat men jag har aldrig förstått varför man måste göra så i arbetslivet. Jag säger nej men är förstås med ändå och har trevligt med kollegor, nykter.

På min arbetsplats är det en tydlig policy kring att man inte får ha alkohol på arbetsplatsen. Men när det är julfest sups det på förfest i jobbets lokaler, med ansvariga chefer som ser mellan fingrarna. Eller alla dessa vinlotterier som sker i företagets lokaler.

1 gillning