I den här tråden hoppas jag att ni vill dela med er av exempel på hur ni faller för grupptryck rörande ekonomiska beslut.
Själv har jag nämligen en svag punkt: idén om att köpa bostad.
Att köpa en bostad går emot mina värderingar. Jag tycker att man ska äga så lite som möjligt och att man helst ska ha låga fasta utgifter. Det ger den frihet jag uppskattar och mår bra av. Ändå går jag in på Hemnet varje vecka och tittar på svindyra lägenheter! Jag har ibland till och med räknat ut vad månadskostnaden för en köpt bostad skulle vara och funderat på hur jag skulle få ihop min budget att räcka varje månad med bostadsrätt.
Att köpa en bostad skulle kraftigt sänka min levnadsstandard och är inget jag kommer att göra. Ändå lägger jag tid på frågan. Jag tror att det beror på att det är ”medelklass” med ägd bostad. Då tillhör man samhällets vinnare och vem vet, man kanske blir rik på köpet! Så det är inte en bostad jag vill ha, bostad har jag redan. Det som hägrar är att vara en av samhällets utvalda. Här tror jag det spelar roll att min familj hade ont om pengar när jag var barn.
Jag tycker det är intressant att jag som är vuxen och van att gå emot samhällets konventioner har fallit för denna dröm som inte alls är min, utan som skapats av samhället omkring mig och på något sätt nästlat sig in i mitt undermedvetna och mitt begär.
Har ni också sådana erfarenheter? När faller ni för grupptrycket och hur förklarar ni detta för er själva?
Jamen helt klart bostad! Jag får också hela tiden för mig att vi borde köpa bostad när jag egentligen precis som du tycker att låga fasta utgifter och inga stora överraskningar är frihet. Det är väl en norm tänker jag, och väldigt allmänmänskligt att påverkas av.
Faller väldigt lite för grupptryck. Köpte däremot en sommarstuga kontant, för att det ger mig och familjen värde i livet. Hyr lägenhet nu och är väldigt nöjd med det. Grupptryck från sambon faller man dock för ibland, för husfridens skull.
Jag är annars som du. Ser frihet som låga kostnader och äga lite, fast mycket pengar på banken.
Om jag var själv, skulle jag nog hyra en 1a mitt i stan och spara allt-vilket i sig inte tillför någon vidare livsglädje.
Du får gärna berätta mer! Vad tänker du att din 30-årskris handlade om? Vilket grupptryck förstärktes av din kris? Och hur har din relation till grupptrycket påverkats sedan dess?
Det var villa, hund, ungar osv. Varför man inte tagit sig dit som samhället förväntade sig när det gällde allt sånt. Jag tror det är ganska vanligt för 30-årskris. Sedan för 40-50-årskris så funderar man nog ofta tvärtom, varför man gjort samma som alla andra, när det fanns så mycket andra spännande val på vägen som man kunde tagit
Grattis till att du inte påverkats av grupptryck sedan mellanstadiet! Det låter skönt!
”Gruppen” är nog framför allt personer som jag inte känner, utan som finns i sociala medier och andra medier. De bor fint. Det är ”hemma hos” eller inredning/renovering. En karaktär i en film går hem till ett romantiskt intresse och förundras över hur fin lägenheten är. Osv.
Varför dessa främlingar lyckas påverka mig? Jag tror det beror på en kombination av att de känner så starka känslor ”det här är min drömbostad!” och att jag matats med samma budskap så många gånger att det till slut nått in.
Detta kombinerat med en skavande självmedvetenhet som jag har pga min knapra barndom.
Så intressant. De enda andra personers åsikter jag bryr mig om är de som är mig närmast, för att jag tänker de vill mig väl och bara vill hjälpa till.
Menar du grupptryck = frestelse? Alltså att du köper saker du egentligen inte behöver för att du får dopaminkickar av att se bilder på det?
Med grupptryck tänker jag typ: Jag måste köpa den här jackan jag egentligen inte har råd med för annars kommer okänd person X tycka sämre om mig som människa
Låter som detta tar en del energi ifrån dig dessutom? Mitt råd vore att minska rejält på sociala medier om du är så “lättpåverkad” av vad andra helt främmande människor gör med sina liv och hur de bor. Eller åtminstone låta bli att följa just dessa personer i sociala medier.
Hur man än räknar så har de flesta som köpt sin bostad varit ekonomiska vinnare historiskt. Så länge man inte överkonsumerar boende är det förmodligen inte dyrare att äga än att hyra, tvärtom.
Det kan såklart ändras och vill man vara helt fri som fågeln så ska man inte äga bostad, men är man långsiktig och rotad är det svårslaget.
Vad man lägger i ”levnadsstandard” eller ”värderingar” är ju fritt.
För mig är avsaknaden av stökiga grannar, vetskapen om att jag bestämmer själv i min villa och oberoendet av hyresvärd en stor investering i livskvalitet. Dessutom till en mycket lägre kostnad än att hyra samma sak.
Har aldrig förståt mig på de där me grupptryck… Har alltid varit typ käringen mot strömmen…
Varför göra som alla andra??? Människan har väl en fri vilja…
För mig är en köpt bostad frihet då man speciellt om man kan casha en liten ägarlägenhet eller stuga kan hålla sina fasta kostnader minimala och ej vars beroende av en börs som går bra eller att hyresrättens hyra höjs kraftigt.
Jag investerar princip alla mina pengar och känner att ibland skulle jag bara vilja göra något riktigt korkat som köpa en dyr bil bara för skita i ens principer.
Men har mycket annat o stå i så tänker jag fortsätter hamstra ett par år till minst.
Oftast är ju drömmen om nå målet roligare än faktiskt nå det.
Jag har inga illusioner om att jag är helt opåverkad. Däremot står jag ofta emot de impulser som många verkar ge efter inför, t ex
spendera nästan allt de tjänar
lägga pengar på yta eller för andra istället för en själv
lyssna på folk som inte har någon påverkan på ens liv
Jag kan absolut spendera pengar, mycket pengar dessutom. Men nästan alltid för mitt eget höga nöjes skull. När jag tänker efter är de flesta av mina onödigt dyra prylar sådant som omvärlden sällan eller aldrig ser att jag har, t ex:
svindyr espressomaskin och kvarn från Rancilio
köksknivar som kostade en halv njure
hörlurar från Focal (Utopia)
kontorsstol från Herman Miller
gymutrustning i proffskvalitet, t ex Concept2 roddmaskin och Eleiko-vikter.
fiskeutrustning som definitivt borde användas oftare
underkläder i merino och lyocell
Allt det där är definitivt sådant jag köpt för att jag uppskattar bra grejer på vissa områden, men inte för att någon annan bryr sig.
Däremot bor vi i ett vanligt hus, kör vanlig bil, klär barnen i vanliga kläder och det syns nog inte särskilt tydligt utåt att vi skulle ha råd att bo i ett tre gånger dyrare hus och ställa två nya Teslor på uppfarten…
Jag skulle säga massor av gånger. Jag tror att vi hela tiden faller för grupptrycket. Problemet är att vi nog ofta inte ser vår egen grupp utan det är ofta “jag faller inte för (den andra gruppens) grupptryck”
Jag ser dock inte grupptryck som något negativt. Det är väl bara något som är där. Det är varken bra eller dåligt förrän man sätter det i relation till något annat. Alla har vi t.ex. fallit för grupptrycket:
Hur man är klädd och för sig på ett bröllop.
Hur man beter sig i olika situationer.
Få skulle ju t.ex. uppskatta att man dök upp i träningskläder på ett bröllop, eller hur? Varför gör vi inte det? Grupptryck, eller snarare gruppens förväntningar och den känsla av skam som hade infunnit sig om vi gjort det.
Så om jag istället definierar det som grupptryck som jag fallit för som inte varit i linje med mina värderingar så skulle jag säga:
Läsa civilingenjörsutbildningen i teknisk fysik.
Köpa hus.
En hel del investeringar som jag inte borde ha gjort.
Inte göra lumpen.
etc.
Upplever dock att det blir lättare ju äldre jag blir att identifiera detta som är inautentisk för mig.
Men jag förstår vad du menar. Mina föräldrar pushade inte alls men jag hade många vänner på gymnasiet som jag ”tävlade” med. I efterhand kan man ju känna att det var ett jäkla produktivt grupptryck istället för typ ”skaru inte testa cigg ändå”…
Tror du är inne på något, tänker att grupptryck ofta är någon som man brukar associera med något negativt.
Men tycker även att grupptryck ofta kan vara positivt, även om det sällan nämns/tänks på.
Det finns väl ändå någon typ av grupptryck från samhället att man ska studera vidare, sköta skolan och bli en produktiv del av samhället. I slutändan är det ju positivt.
Haha, absolut. Hellre civ. ing. än fängelse och droger en del av min grundskoleklass ägnat sig åt… Men i efterhand kan jag ju också känna - var det värt allt pluggande och stressen när civ.ing. sedan visade sig ha nästan fritt intag? Snacka om att ha suboptimerat…
Absolut. Jag upplever att grupptryck är neutralt i sig. En av mina mentorer brukade sig - vill du ha ett nytt resultat i ditt liv - gå och häng med människor som har det du önskar? Hänger du med folk som äger fastigheter så kommer du förr eller senare också få ihop en fastighet (eller sluta hänga med dem).
Men få använder grupptryck medvetet.
Jag brukar skoja att vi är genomsnittet av de 10 personer som vi spenderar mest tid med (behöver inte vara fysiskt). Vi har ofta barn i samma ålder, eller samma utbildning, eller på samma jobb etc. Ofta tjänar vi dessutom inte långt från medlet i gruppen etc.
