De senaste åren har börsen gått exceptionellt bra. Det är tydligt att det finns en generation som kommit att uppfatta det här läget som något normalt. Med generation menar jag inte enbart personer i en viss ålder utan även något äldre som under den här perioden fått möjlighet att börja spara mer ordentligt. Jag har några sådana här personer i min närhet och upplever det som svårt att hantera dem på något bra sätt.
Att säga åt dem att ”följa RT:s råd och köpa indexfonder” blir ungefär som att ge någon rådet att skaffa en billig och trist minibil för att sedan på motorvägen bli omkörd av alla teslor. Att villigt acceptera medioker avkastning samtidigt som andra plockar hem de stora lättförtjänta pengarna är inget lätt budskap att sälja in.
Om man tänker sig att personerna i fråga har ”normala” sparanden kanske det pedagogiskt mest riktiga är att låta det gå åt helvete och få det till att ”bränt barn skyr elden”.
Någonstans skulle jag önska mig ett ”folkbildningsavsnitt” som kunde förklara det dåliga med att satsa massor på kryptovaluta, att det inte är normalt/vettigt/hållbart med smala dyra aktivt förvaltade fonder som avkastar 30-50% på ett halvår osv. Den här metodiska ansatsen med ämnen som avhandlas resonerande i timslånga avsnitt fungerar inte riktigt som antabus mot suget efter snabba pengar. Det skulle behövas något kortare, mer slagkraftigt med one-liners som effektivt slår hål på alltsammans. Är det någon som har några idéer eller förslag?
Jag vet inte om det är rimligt att här och nu ”bromsa upp” alltsammans men det vore värdefullt med ett antabus-avsnitt som man iallafall kunde prata om. Om inte annat kommer de lyssna på det efter att ha bränt sig rejält. Det kunde i sin tur leda in på en mer konstruktiv väg.
Nu är det ju inte så att alla bolag har gått exceptionellt bra. Hade dessa personer köpt indexfonder och dessutom haft is i magen att dubbla köpen vid bottnen 2020 hade de tills idag haft väldigt fin återbäring, speciellt om de köpt globalfonder, som har kraftig slagsida av amerikanska teknikjättar som har haft en löjligt stark värdeökning. En liknande resa får också tillskrivas de som köpte svenska “heta” bolag som t.ex. EVO.
För de som sitter på gamla klassiska värdebolag har det knappast varit en sådan häftig resa. Vi äger mestadels värdebolag i vår aktieportfölj, och 2020 var ett förlorat år, men i år är vi upp drygt 40%. Förra året var det våra fonder med globalfonderna i spetsen, samt dopade av TIN Ny Teknik som stod för den stora uppgången.
Nästa år kan det vara något helt annat som “drar”. Förr eller senare måste dessa hypade bolag börja tjäna pengar, det måste visas sig intressant att äga dem långsiktigt, annars kommer aktieägarna att plocka hem vinsterna och sälja, och då får vi ett “fingerprint”.
Kanske kan du försöka förklara för dina kompisar att aktieförvaltare inte har några kristallkulor hemma på sitt skrivbord. De kan ha lite tur att lyckas förutspå att en viss bransch kan gynnas av X eller Y som händer i världen, men det kan lika väl gå åt skogen totalt. Titta bara på Max Mitteregger och Gladiator. Han körde ju helt i diket med Oncopeptides, först sålde han på den absolut bottnen, istället för att dubbla, då aktien kort senare rusade 250%. Den fonden som historiskt gått mycket bra, har på senare år haft urusel avkastning.
Det är ju kul för de som har köpt krypto och lyckats göra vinst, så är det ju alltid om man tar extremt hög risk, man kan antingen göra sitt livs vinst, eller förlorar man allt man äger. Tänk så här, hur många av ägarna i Fingerprint köpte när aktien var värderad som ett frimärke, och sålde där på toppen? Antagligen är de lätträknade, jag skulle säga att de flesta köpte nära toppen, och sålde någon gång på ned snabba nedförsbacken.
På lång sikt blir du en vinnare på börsen, men då gäller det att äga bolag som går att behålla på lång sikt. På kort sikt kan du lika gärna köpa en trisslott.
För att föra vidare din analogi, så är målet att åka så lång körsträcka som möjligt.
30% av teslorna kommer att krascha eller autopiloten kommer spöka och få dem att gå kortare. 70 kommer gå i princip exakt lika långt som din lilla minibil och endast 0,6 av alla teslor kommer att ha kommit längre än dig. Detta eftersom att det tas ut en dyr sportbilsavgift på alla teslor, medans den lilla minibilen har en billig småbilsavgift.
Den lilla småbilen har helt enkelt bäst odds att få högst riskjusterad körsträcka.
Det finns en otålighet därute bland delar av befolkningen som vill ha allt nu, detta går dåligt ihop med långsiktigt sparande.
Folk köper fortfarande trisslotter trots att det hur många gånger som helst har påpekats att chansen att bli miljonär den vägen är minimal.
Långsiktighet är för tråkigt tycker den del av befolkningen som är beroende av ständiga kickar.
Grundläggande insikter som att sparande är uppskjuten konsumtion och belåning är förtida konsumtion går in genom ena örat och ut genom det andra.
Jag förstår allt detta. Det är inga konstigheter egentligen. Samtidigt tycker jag att det är skillnad mellan ”klippare” och vanligt folk. Med klippare menar jag personer som tror att de är smarta efter att ha gjort att par tursamma satsningar på ”aktieraketer”. Med vanligt folk menar jag personer som inte alls har några märkvärdiga inkomster och sannolikt behöver alla pengar för olika kommande vardagsutgifter. Jag menar nu inte nödvändigtvis akuta behov men det finns ändå tydliga behov som kommer inträffa betydligt tidigare än pensionen. Dessa personers uppfattning är att de snabba klippen ska hjälpa dem att finansiera dessa kostnader. De erkänner villigt att de absolut inte kan någonting när man frågar. Utgångspunkten är ungefär att det finns vissa ”mirakelfonder” som bara går uppåt hela tiden och/eller ”orakel” i form av personer som har den av Gud givna gåvan att veta vilka tillgångar som kommer att gå upp. Har man bara hittat en sådan mirakelfond eller ett orakel så stoppar man bara in alla pengar där och skördar sedan de stora vinsterna. Det här är ett medvetet ironiserande från min sida baserat på de svar jag fått när jag ställt frågor.
Det är alltså inte en person utan flera. De är inte extremt unga, har högskoleutbildning och hyggligt bra jobb utan att sticka ut lönemässigt. Den enda förmildrande omständigheten är nog att de belopp de investerar är begränsade. Om de förlorar allt går det att reparera på 3-4 års sikt. Det känns bara lite trist att det ska behöva se ut så här. Framför allt önskar jag att de här personerna skulle anstränga sig att själva lära sig saker. Som det är nu verkar de se kunskap mest som hinder på vägen mot fler stora klipp.
En ironisk detalj är att flera av dessa personer anser det vara viktigt att leva miljömässigt korrekt, köpa ekologiskt etc. Samtidigt sitter de och pratar om hur mycket deras krypto-investeringar ökat i värde sedan förra veckan. Jag har lite svårt att få ihop den bilden.
Tro mig att jag har funderat på det här i 10 år och inte knäckt nöten. Jag tror det här tyvärr är en sådan sak som man måste bränna sig på för att förstå. Nedan är saxat från ett mejl jag fick häromdagen från någon som “fattat”:
Hittade din blogg ca 2014 och var på en heldagsutbildning som du höll för Balansekonomi 2015. Det förändrade verkligen oerhört mycket för mig och det finns inga ord för vilken skillnad det har gjort.
Det har nu gått 6 år och jag har gjort flera misstag (dvs, litade inte helt fullt ut på allt du skrev…), men har nu fått ”svart på vitt” att indexfonder vinner över tid.
Jag har under de här åren sparat konsekvent 50% i aktier (som jag själv valt ut…) och 50% månadssparat i indexfonder. Efter de här åren syns det tydligt att aktierna ligger ca 48 % upp och indexfonderna på 66%.
Det säger ju allt…… ,men jag var precis som du ofta nämnt i podden tydligen tvungen att göra misstagen själv för att till fullo förstå hur rätt du har.
Nu ökar jag sparandet i indexfonder och minskar på aktiesparandet för att få en bättre balans.
Men hur många gör det här konsekvent i 6 år och sedan utvärderar? Ett väldigt litet antal och de tenderar redan att hänga här eller i communityn. Jag kommer aldrig ha någon framgång med att övertyga någon om en indexfond vs det som är mest populärt just nu.
Först när man har varit med ett tag inser man det oundvikliga i att det inte finns några snabba sätt att “bli rik snabbt”. Visst man kan ha tur med Tesla, krypto etc i perioder men eftersom det är svårt att till och med i efterhand urskilja tur från skickligeht så går det definitivt inte under tiden.
Därav resonerar jag som ovan, dock med tillägget att jag brukar försöka be folk att åtminstone sätta av en del i ett indexsparande som de kan tävla mot och vara nöjda med att de slår och att de därmed är bättre än mig. Sedan bidar jag bara min tid.
Jag minns att vi hade den här diskussionen på ett aktieforum …fast tvärtom. Tror det var under finanskrisen där typ “Faster Agda” som kan noll om aktier och ligger all-in i en Sverigefond hade lyckats prestera bättre än många skribenter som sysslat aktivt med aktier i flera år. Man upplevde nu en slags orättvisa i marknaden.
Att försöka läxa upp nyblivna kryptomiljonärer med att indexfonder minsann är bättre tror jag inte kommer gå något vidare. Det är knappast personer som är mottagliga för den typen av argumentation. Glauber Contessoto (a.k.a The Dogecoin Millionaire) fick under hela sin resas gång höra att han borde sälja och inte ligga belånad i en enskild memecoin. Han menar att om han lyssnat på alla dessa människor hade han varit i samma sits nu som för ett år sedan. Nu är hans Dogecoin-portfölj värd över en miljon dollar och hur har det gått för alla dessa? Så brukar hans argumentation låta och ingenting biter.
Men visst, det kan vara både imponerande och skrattretande att lyssna på någon som berättar om sin “fingertoppskänsla” på börsen. Någon som kanske gjort hundratals procent genom att ligga nästintill all-in i en aktieraket. Sedan framkommer det att personen i fråga aldrig har öppnat bolags finansiella rapporter eller ens vet vad P/E-tal är. Med andra ord hade det inte gjort någon skillnad för strategin om bolaget handlats till P/E 10 eller 10 000 för värdering är ingenting man fäster någon vikt vid.
Med det sagt så finns det ju inte en riskprofil som marknaden måste straffa. En person som ligger all-in i en enskild aktie utan att för den delen kunna något om bolaget kan ju rent teoretisk ändå få en bättre avkastning än någon som diversifierar sin portfölj. Hade själv en kollega som under sin sparkarriär enbart köpt Amgen. Ett bolag som gjort 121 123,53 % exklusive utdelningar sedan 80-talet. Att försöka argumentera med honom slutade mest upp i att man saknade tillräcklig kunskap om Amgen och därför inte kunde yttra sig. Det här var många år sedan nu men han har ännu inte bränt sig på sin strategi.
De personer jag känner är som sagt inga klippare som tjänat stora pengar i kronor räknat. Däremot har ju krypto under perioder gått upp 100% på en vecka och då har ju även investeringar på 30-50 tkr ökat i värde.
