Har länge följt denna sida men aldrig skapat någon egen tråd, idag blir det äntligen ändring på det :).
Är en student inne på sitt sista år, och har så mycket i huvudet att jag känner att jag måste skriva av mig. Kanske kan någon vänlig människa hjälpa mig att plana ut vad…
Jag och min pojkvän bor just nu i en lägenhet i en av landets universitetsstäder. Vi är båda utbildade inom ämnen som relaterar till miljö, han biolog och jag miljöingenjör. Vi har försökt söka jobb nu i ca 4 månader utan framgång, och ju närmre sommaren vi kommer desto mer stressade blir vi över vad som ska komma sen.
Kort och gott: Vad gör vi om vi inte får jobb?
Hur har ni andra akademiker gjort som har svårt att få jobb? Får man helt “enkelt” ta ett okvalificerat jobb så länge i väntan på att något jobb dyker upp? Eller blir ens studier “utdaterade” om man jobbar något år i hemtjänsten eller på lager eller vad det nu skulle kunna vara? Fortsätta plugga och ta att man får fortsätta vara fattig student?
Just nu går väl tankarna mot att studera ett år till inom ämnen som förhoppningsvis breddar det vi redan har. Samtidigt har jag läst i andra trådar där vissa menar att det är bättre att jobba sig till kunskap snarare än att läsa sig till den. Jag gillar det tänket, men hur?
Hoppas inte denna text är allt för svår att följa, är så mycket tankar och oro som snurrar i huvudet…
Finns inget enkelt svar på frågan. För min del så tog jag rätt jobb på fel ort. Det resulterade i två år med långdistans där jag träffade min respektive när vi orkade. Efter två år med ny kunskap så kunde jag få ett nytt jobb på rätt ort. Universitetsstäder brukar svämma över av jobbsökare, är ni villiga att under en period söka jobb ”långt” bort så brukar det vara enklare att få in en fot i dörren när arbetslivserfarenheten påvisar att man klarar av att tillämpa utbildningen.
Har andra vänner som pluggade kemi och biologi som läste till ett år ekonomi för att lättare sticka ut ur massan, men beror ju lite på vad ni vill jobba med på sikt.
Jag är förvisso verksam i en helt annan bransch, men gjorde en del ideellt arbete och obetald praktik för att få erfarenhet och komma in på en arbetsplats. Praktiken ledde till mitt första heltidsjobb.
Eller något liknande på Länsstyrelser, dvs miljöprövningsdelegationerna.
Eller behöver man samla lite erfarenhet på kommunal förvaltning först?
Några arbetar på olika verk, skogstyrelser osv
En del företag behöver miljötekniker/ingenjörer som arbetar med tex provtagning i verksamheten och rapportering , då ofta kopplad till tillständ.
Jag tror att ett visst mått av kunskaper i miljöjuridik öppnar en del yrkesmässiga dörrar.
Ren grön biologi är nog svårare.
Det är också ett område som länge haft stora studentkullar men inte fullt lika stor arbetsmarknad. Näringslivet anställer gärna ingenjörer före naturvetare.
Jobben finns ofta inte i universitetsstäderna där utbildningarna finns som påpekats.
Yes, vi söker även i andra delar av Sverige. Men trots det stora spannet blir man ändå lite vemodig av att i princip alla tjänster kräver flera års arbetslivserfarenhet, inga napp ännu etc. Men tack för dina insikter, vi har också läst att det är svårare med jobb just kring studentstäder men problemet är att vi inte har kopplingar till platser långt ifrån dessa- då blir vi ju helt avhängiga av det (stundtals lilla) utbud som finns ute på jobbsajterna.
Ta reda på någon som jobbar i din bransch, gärna mitt i karriären. Se om du får bjuda på lunch, mot att du får karriärtips. I bästa fall får du en mentor.
Första jobbet är det svåraste att få. Behöver inte vara helt rätt, det kanske räcker att det finns något moment som ger en bra rad på CVet som ger en kunskap som uppfyller kravet på arbetserfarenhet till nästa jobb. Rådet jag kan ge är sök i princip allt som låter någorlunda intressant. Var öppen för att flytta. Att komma på intervju ger även det erfarenhet inför nästa intervju.
En utbildning är egentligen inte ett bevis på att man kan något, utan ett bevis på att man kan lära sig. Arbetslivserfarenhet är ett bevis på att man gjort jobbet och förhoppningsvis kan något
Jag har försökt göra detta, men hittills har jag 1. Inte fått svar (av de flesta jag skrivit till. Visserligen inte erbjudit lunch, kanske kan vara något. Men är inte det ganska framfusigt, att bjuda på lunch?) och 2. Lyckades få möte med en person som tom erbjöd sig att vara mentor åt mig, men som i övrigt inte visste några platser/företag att söka sig till utan som snarare menade att mitt område just nu är ganska svårt att ta sig in i. För mig var det lite av en chock att höra, då jag i min utbildning fått höra av så många att vi är så eftertraktade…
Ja, det är inte enligt jantelagen. Själv skulle jag accepterat lunchen och försökt ge några goda råd. Och vara lite imponerad av den modiga studenten.
Vad fint att du fått en mentor ändå. Tydligen hade hon/han rätt, fast det var trist för dig att höra.
Jag har själv varit mentor inom ramen för ett fackförbund. Kolla hos Akavia t.ex. Det finns också karriärcoacher. Det finns kanske liknande hos andra fack.
Finns en stor övertro på teori inom den svenska universitetsvärlden. Näringslivet är inte intresserade av att lära upp unga personer och efterfrågar i allt högre grad relevant erfarenhet. Avsaknad av relevant praktik och få arbetstillfällen kan i kombination med en stadig ström nyexaminerade leda till utslagning på arbetsmarknaden. Sverige är illa ute och många duktiga talanger åker redan nu till andra länder.
Första jobbet är inte alltid något som räddar dig, i alla fall inte idag när relevant erfarenhet väger tyngre än något annat. Man har som sagt inte tid att lära upp folk hur begåvade de än är.
Läget är extremt och jag antar att man bör söka jobb över hela världen. Hade en vän som åkte till Baltikum år 2021 för sitt första jobb inom dataanalys, hade troligtvis fortfarande varit arbetslös annars. Hans fina masterexamen i nationalekonomi hjälpte honom föga i Norden där arbetsgivare hade krav på att han redan under utbildningen lärt sig grunderna.
Grejen är att jag har arbetat vid sidan av studierna inom relevanta jobb, problemet är ju att det sen inte står sig i konkurrens med de som jobbat heltid flera år . Det måste ju finnas något sätt att få jobb utan att söka sig till andra länder, det måste jag säga att det inte ens är på kartan faktiskt. Vi är ganska hemmakära, redan steget att söka i andra delar av Sverige känns stort och aningen jobbigt. Med det sagt tror jag absolut du har en poäng, särskilt med akademins övertro på teori. Tack för ditt svar!
Har full medlidande för er situation. Precis som @Skrivbordsbonden skriver så brukar det första jobbet vara det svåraste att få men det ett viktigt steg för att ni ska vara relevanta i framtida anställningsprocesser. Skulle rekommendera er att försök gå all in på att söka jobb ett tag nu istället för att plugga vidare.
Vissa typer av jobb får man, oavsett konjunktur, inte genom att söka genom annonser. Istället är andra varianter de huvudsakliga ingångarna:
Projekt. Man behöver jobba ett antal år i olika projekt innan man får tillräcklig erfarenhet för att kunna söka fasta tjänster.
Praktikplatser. Man börjar vägen till en anställning genom att göra praktik, så fungerar det hos Exportrådet, för att ta ett exempel.
Sekundär arbetsmarknad. Man jobbar initialt i exempelvis en NGO. Där är lönerna sämre men det ger en ingång till att jobba med rätt frågor.
Just nu är förutsättningarna för den här sortens strategier sannolikt dåliga. Fokus ligger på andra saker än miljö. Mycket har skurits ner. Man konkurrerar med mer erfarna som blivit över.
Med detta sagt är det ändå relevant att undersöka dessa spår. Även om de har begränsade förutsättningar nu kan förutsättningarna ändras. Det kanske finns något projekt på gång längre fram.
Poängen är att man själv behöver skapa strategier för att överbrygga nivån mellan att vara nyexad och rimligt erfaren, den nivå där tjänster finns att söka. Att bara sitta och vänta kommer att leda till långvarig arbetslöshet.
En viktig ingång är att identifiera nyckelarbetsgivare. Det kan exempelvis vara de stora konsultbolagen eller IVL. Genom att prata med dem går det att förstå vad som
normalt efterfrågas och vilka erfarenheter som normalt krävs, även om det just nu inte finns några tjänster.
Studiekamraterna som läste biologi hamnade inom lite olika saker efter studierna. Någon blev säljare av IT-system. Någon annan blev programmerare.
Miljöingenjör i en studentstad, nej den kommunen har nog redan anställt sina miljöingenjörer. Så många juniora behövs det ju inte i just studentstäderna, jämfört med hur många examineras. Jag antar att ni redan har förberett släkt och vänner att ni kan behöva flytta till tillexempel Karlskoga, Hudiksvall, Gislaved?
28 jobb som miljöingenjör ute på Platsbanken nu. Det ska jämföras med alla de miljöingenjörer som redan befinner sig på arbetsmarknaden, plus ni som examineras nu.
Det här var nog något ni kände på er lite när ni diskuterade studievalen med familjen innan?
När jag pluggade och umgicks med en del naturvetare hade många biologer och kemister extra jobb på lab. Det enda kravet var ofta labvana vilket man faktiskt får ifrån en universitetsutbildning som naturvetare. Jag gick ut 2019 och av de jag fortfarande har kontakt med jobbar de som var lite mer drivna på länsstyrelser, universitet och andra myndigheter eller som miljökonsulter. Vissa jobbar fortfarande med provanalys på lab. Några jobbar på lager. En på fabrik.
Universitetsstäderna är inte bra ur jobbsynpunkt. Våga flytta till jobben. Det är en tuff tid nu och lågkonjunktur, ni får ta det som finns tillgängligt. Sök brett.
Du skulle behöva skaffa dig en uppfattning kring om det är en tillfällig svacka kring de jobb ni önskar eller om det är permanent låg efterfrågan. Svaret på det ger lite olika vägar framåt.
. Det måste ju finnas något sätt att få jobb utan att söka sig till andra länder, det måste jag säga att det inte ens är på kartan faktiskt. Vi är ganska hemmakära, redan steget att söka i andra delar av Sverige känns stort och aningen jobbigt. Med det sagt tror jag absolut du har en poäng, särskilt med akademins övertro på teori. Tack för ditt svar!