Mitt råd är att börja så snart som möjligt och inte sitta och vänta tills du blivit antagen till “rätt” universitet.
På min tid kunde man byta till de “bättre” universiteten/linjerna/programmen, eftersom det blev lediga platser, vilket det oftast blir efter ett antal terminer in på utbildningen.
Har en vän som började på KTH:s “låg”-status linje och sedan bytte till en mycket mer prestige-inriktad linje på LiTH, efter ett år men eftersom man läser likartade(samma?) kurser så kunde hen tillgodoräkna sig det mesta på LiTH, av det hen läst på KTH. Även om det blev lite hackig kursgång för hen eftersom det hen läst år 1 på KTH återkom år 2 på LITH, så de veckorna fick hen läsa in det som LiTH hade läst under år 1.
Håller med men det beror säkert på vilken branch man söker sig till. Är personligen självlärd utvecklare och har jobbat med väldigt många som varit detsamma.
Jag är civing från teknisk fysik i Uppsala, men jag har aldrig haft ett jobb i Sverige så jag kan inte uttala mig om det spelar nån roll i Sverige. Jag har däremot doktorerat i astrofysik på ett “topp 10” universitet i USA och sedan jobbat på Harvard och SpaceX (och nästan på Google, tackade nej). Kan säga att ingen av dom hade den blekaste aning om svenska universitet, så det berodde helt och hållet på vilken kunskap och förmåga jag kunde visa upp.
Men framför allt är min erfarenhet att det väldigt fort inte spelar nån roll alls vad du läste. Jag brukar roa mig med att det är precis de kurser som jag valde att inte läsa på UTH som jag sedan jobbat med!
Det viktigaste jag haft med mig från civilingenjörsutbildningen är en bra grund inom matte och grundläggande fysik. Är det något jag önskat att jag hade läst är det teoretiska grunder för reglerteknik och grundläggande algoritmer och datastrukturer. Beror naturligtvis vilket område man kommer att jobba inom.
Jag tror som du att det handlar om att skaffa sig rätt kunskaper och använda dem rätt så går man framåt.
En fråga jag funderat på som framför allf gäller civ ing utbildningar är ifall man får ett anlytiskt sinneslag eller om man har det från början för att söka sig dit?
Att man sedan kan träna upp det genom att studera och problemlösa och kanske lära sig olika verktyg är en annan sak.
Men formas man av utbildningen eller är det ett hygienkrav för att komma genom?
Skulle säga att det inte är superviktigt inom IT/data iaf, vilken skola man gått på dvs. Inriktning kanske. Examensjobbet är den enklaste vägen in i arbetslivet. Jag fick mitt första riktiga jobb på den vägen, och det stämmer för de flesta jag känner.
Välj en studentstad, skulle jag säga. Studerade själv på LTH och det va “supermysigt” med allt studentliv. Hela stan känns nästan som ett enda stort campus. Uppsala borde vara liknande känsla.
Skolan spelar roll för första jobbet om du vill ha “toppjobb” - managementkonsult, trainee-program osv. Annars, not so much.
Vidare i karriären spelar det mer eller mindre ingen roll.
Du gör det onödigt svårt för dig själv om du inte läser på någon av de stora dvs kth, cth, umeå, lund, linköping. Ett hack är uppsala som kommer undan något pga bra skola i övrigt. Du hamnar ca 2 år efter direkt vid examen eftersom kth och liknande får sommarjobb redan år 2 medans du kanske får jobb i 4an som är relevant.
När du jobbat 5 år kommer du förmodligen tjäna ca 10-20k mindre om du pluggar på ett skituniversitet. Finns såklart undantag men om vi generaliserar tror jag vi pratar de summorna.
Du kommer absolut inte tjäna 10-20k mindre beroende på Universitet efter 5 år. Ignorera den kommentaren helt och hållet.
Som många varit inne på; vissa universitet gör det lättare att komma igenom första sållningen vid intervju för första jobbet, sen har det noll betydelse i arbetslivet. Dina valbara kurser och inriktning har mycket större betydelse för första intervjun än vilket universitet.
Du får heller inte magiskt 5k mer i lön för att du har examen från KTH, du får mer i lön om du presterar bra på ditt jobb och gör något/några byten under karriären. Statistiken ser säkert skev ut då det är svårare att komma in på KTH än annat universitet vilket innebär att de som tagit examen därifrån tenderar att vara satsiga, men har du examen från KTH och tror du kan glida på det för att ha något argument för bättre lön utan att prestera så lever du bland molnen.
Söker du sen vidare till 2a, 3e, 4e jobb så vet jag inte en kotte som jobbar med rekrytering som bryr sig om vilket universitet du gick på. Då spelar endast arbetslivserfarenhet roll.
Varför ljuger du? Är extremt mycket lättare att få bra sommarjobb om du pluggar på kth. Har du haft 4 internships och ett deltid vid examen kommer du tjäna mer än någon som inte haft ett relevant sommarjobb. Du har nästan 1-2 års erfarenhet vid examen.
Det gör extremt stor skillnad i vilka jobb du har möjlighet att få. Sen ramlar inte 10-20k i månaden extra ner från himlen av inget. Men börjar du på Google/Spotify/Mckinsey/../ istället för Accenture/Sweco/big4 vid examen pratar vi absolut de summorna. Lättare att få de jobben om du pluggat kth eller motsvarande.
Jag pluggade inte på kth, fick mitt första relevanta sommarjobb först i 3an och kände alltid att jag hade underläge mot dem på kth. De hann få sommarjobb på de coola företagen innan examen och flera gick in med 10k mer i ingångslön än mig. Jag upplever att jag behövde slita mer för att jag inte pluggade på kth för att nå en lön som är över 70/mån. Det påverkar ju främst första 3 åren men det kan verkligen ge dig en annan bas. Under mina första 3 år på arbetsmarknaden så ångrade jag flera gånger att jag inte körde ett bättre universitet.
Idag spelar inte min utbildning någon roll så jag förstår vad du menar men jag tycker alltid att jag måste säga till i desssa trådar att det är enorm skillnad om du siktar högt och vill nå fire runt 50 eller bara vara allmänt välbetald.
@Ghostan Gratulerar till ditt yrkesval! Du kan få uppleva så mycket som student och yrkesverksam. Det beror mest på dig själv.
Jag har examensår 1985, fast inte från KTH eftersom jag inte kom in där. LOL
Som jag minns det slutade jag känna mig misslyckad typ två dagar in i studierna. Det gällde att hänga med. There was no looking back.
Några av de bästa jag jobbat med under åren har för övrigt gått på vad som av några här i tråden skulle benämnas som sk*tuniversitet. Några av dessa kollegor har högre befattning än jag.
Generellt: Du kommer ha 10k mer i månadslön om du jobbar i storstäderna, där ingenjörslöner är högre än i småstäderna. Men så är ju levnadskostnaderna 10k högre där också. KTH och Chalmers ligger i storstäder, och leder såklart till jobb i respektive storstad, och 10k mer i månadslön.
Om du kommer in på en utbildning i en stad du kan tänka dig att bo i, så kör på den. Vänta inte.
Jag är inte ingenjör men som andra har skrivit så spelar övriga studenter roll.
Oftast är det kontaktnätsgrejen som tas upp men ambitionen och kompetensen spelar också roll, tycker jag.
Går du på ett universitet som är lättare att komma in på så kommer dina studiekamrater att vara på en lägre nivå.
Men det kan vara lite på gott och ont, det är enklare att överprestera i förhållande till övriga på ett “sämre” lärosäte och det kan för vissa vara det som avgör att de faktiskt slutför utbildningen.
För många finns det inget som gör en så omotiverad som att vara omgiven av folk som är smartare och bättre än en själv medan det för andra kan vara sporrande.
För vissa kanske det är bättre att vara bäst på ett sämre lärosäte än att vara sämst på ett bättre lärosäte.
Det finns ändå en hel del avhoppare från toppuniversitet (även Harvard m.fl.) och många av dem kanske hade slutfört utbildningen om de valt ett annat lärosäte med lite mindre press där de inte kände sig mediokra i bästa fall eller sämst i värsta fall.
Jag skulle hellre vara bäst/bättre på ett medelbra universitet än sämst eller medioker på ett bättre.
Skulle rekommendera att inte lita på boomers som inte har koll. Det har förändrats för mycket sen de tog examen. Jag överdriver ju lite för att provocera men mest för att de inte är särskilt rimliga. Är man på rika tillsammans så vill man väl inte jobba på sweco i flen och vara underbetald?
Nånting som är viktigt att komma ihåg är att man kan inte säga att bara för att de som gått på en “topp-skola” har högre snittlön efter examen så är undervisningen bättre.
Skolor som är svårare att komma in på får i allmänhet studenter med bättre bakgrund, så de har därmed en fördel som gör att även om undervisningen är helt identisk som på en andrasorteringsskola så kommer statistiken att visa bättre resultat helt enkelt därför att de i snitt har elever som gör bättre ifrån sig.
Jag vet inte hur viktigt det är i Sverige, men i andra länder så ser man också en tydlig effekt där studenter som kommer från en bättre socioekonomisk bakgrund får bättre resultat eftersom det tex är mer sannolikt att pappa eller mamma kan rekommendera praktikplatser/sommarjobb/exjobb inom sitt kontaktnät. Såna studenter är också av diverse anledningar överrepresenterade på “toppskolor”. Och då räknar jag inte in mer uppenbara faktorer som tex att om föräldrarna gått på Harvard och ger pengar till dem så får barnen preferens i antagning.
Det största som förändrats sen jag var student är väl att det nu finns mycket fler civilingenjörsutbildningar. Det gör ju att man får en mycket bredare studentpopulation, dvs folk med betyg som aldrig kommit in på nån utbildning för 30 år sedan kan nu komma in nånstans. Det gör, precis som jag sa ovan, att resultaten för elever som gått på skolor som är lätta att komma in på kommer att se sämre ut, men det är för att dessa elever hade sämre förutsättningar att börja med. Utan att göra mycket mer kontrollerade studier kan man inte säga att en individ som skulle komma in på alla skolor skulle få ett sämre resultat på en sån skola.
Jag tror resultatet av en utbildning beror mycket mer på individen än vad du tycks tro.
Därmed inte sagt att det inte finns några fördelar med att gå på KTH. Till exempel har säkert de som undervisar på KTH ett bättre kontaktnät än på en liten skola som inte har något större forskningsprogram. Men att det därmed skulle löna sig att vänta några år bara för att komma in på KTH tror jag inte på. Alternativkostnaden med att vänta är ganska hög…
Just @Ghostan hade väl redan skrapat ihop någon miljon i 20-årsåldern. Dubblas den var 10:e år blir han ju fire vid 50 nästan oavsett utbildning/ inkomst.
(Skulle svarat Rikkitikki men lutorm har redan sagt vad jag skulle)
Skulle du vilja se tillbaka på ett liv där du vantrivdes stora delar och bara försökte tävla i lönenivå? Jag skulle tonat ner den där prestigehetsen rejält om jag skulle valt igen. Vad andra presterar och trivs med ska inte styra den enskildes val av framtid.
Kan inte en trivsam skitutbildning vara mycket bättre än en topputbildning där man vantrivs? Samma gäller senare i yrkeslivet; “toppjobb” man vantrivs med kan bli en riktig fälla man bara ångrar i efterhand.
Jag tror de brukar ta upp något liknande i fälthandböcker. Psykologisk uthållighet är avgörande för framgång. Och knepet för psykologisk uthållighet är trivsel.
Något man tragglar på alla ingenjörsutbildningar är integraler. Tänk att din framtida lön är arean av en rektangel där höjden är genomsnittlig månadsinkomst och längden är hur många månader du orkar hålla ut på den nivån.
Har du valt utbildning och karriär över din förmåga för att du vill spela tuff och smart är ju risken att du får en lite högre men mycket kortare rektangel. Du orkar några månader/ år och går sedan in i väggen eller får gå ner till något lugnare/ enklare. Arean blir inte särskilt stor om du ens klarar utbildningen.
Men med trivsel kan du få en “halvhög” lön som möjliggör högt sparande och hävarm genom bostadslån o.s.v. men som du orkar i 15-20-30 år och t.o.m. tycker är kul tillslut. Plötsligt blir arean större trots att ingångslönen var lägre. Och ffa ångrar du inte ditt liv i efterhand.
Ni har väldigt bra argument och resonemang så jag känner att mitt jobb som djävulens advokat är klart. sorry för provocerande svar, men kände att diskussionen behövde lite nej sägare för att bli mer nyanserad.
