Ekonomi ett bra gymnasieval?

Det är snart tid för val till gymnasiet.

Dottern planerar att gå ekonomiprogrammet.

Jag tycker själv det verkar som ett okej val.

Finns det någon här med några bra argument för eller emot det valet, eller något annat man kan läsa på gymnasiet? :blush: :pray:

Det är inget dåligt gymnasieval eftersom det allt jämt är “samhällelig inriktning”. Om man väljer det skulle jag rekommendera att lägga till extra kurser i matematik. Min upplevelse från högskolan var att alla som kom från ekonomi på gymnasiet hade rent av bristfälliga kunskaper i matematik.

Däremot skulle jag säga att natur/teknik är ännu bredare och framförallt mer studieförberedande om målet är att läsa på högskola framgent. Sen ska hon ju givetvis välja något som HON är intresserad av.

7 gillningar

Emot: det begränsar dig så du kan inte studera vidare mot till exempel ingenjör, om detta är något som intresserar dig.

Du läser för lite matematik så jag hade lagt till så mycket matematik som möjligt

1 gillning

Beror nog på vad hon vill göra efter gymnasiet. När jag skulle välja till gymnasiet var det lätt få uppfattningen att många program var studieförberedande men sen när jag började läsa på universitet fick jag snarare bilden att om man vill plugga vidare till något annat än socionom så bör man välja naturvetenskapsprogrammet, om man vill lära sig något. Ville man bara få höga betyg var det bättre att välja något samhällsvetenskapligt och sedan ta ett basår. Men det kan ju ha ändrats.

3 gillningar

Ekonomi (liksom många andra ämnen) är en bra ”livskunskap” för alla så i det avseendet är det ju aldrig fel att sätta sig in i ekonomi.

Är hon intresserad av det så kör på. Är hon mer intresserad av teknik så kör på det.

Vi diskuterade som så med döttrarna att ”Breda linjer med högskolebehörighet” är att föredra MEN ett starkt intresse/fokus mot ett enskilt ämne var också viktigt. Där man i så fall som förälder kanske ska försöka ”förorda” att man kanske läser en valfri/extra kurs under gymnasietide som ökar på behörigheten.

Så äldsta dottern gick Samhälls och den yngstagår idag musikfokus (Rytmus) men kämpar på med lite extra matte osv.

Gick själv Teknik och pluggade sen ekonomi mm.

Så man ska nog inte göra frågan allt för ”ödesmättad”.

6 gillningar

Nej, jag håller med!

Vi har egentligen inte lagt oss i hennes val annat än erbjudit oss som bollplank om hon vill diskutera något.

Tanken med frågan här är att det sannolikt finns en del att tänka på som vi missat…

Ett tips är att åka med toånringarna på olika ”öppet hus” när olika skolor har besöksdagar. Eller att många gymnasieskolor erbjuder ”prova på dagar”.

Vi insåg t ex efter besök på två skolor med ”musikinriktning”. Att i ena fallet den som låg hyfsat nära hade de 1 sångpedagog medans där hon går nu på Rytmus som låg betydligt längre bort finns 14 sångpedagoger! Dock var det 30 min resp 1,5 tim enkel resa till respektive skola. Så ”restid” är också en viktig parameter. Bra skola långt bort kan snabbt bli fel/jobbigt. Vi ”provåkte kommunalt” till de olika skolorna i förväg så dottern skulle få en bild av hur det skulle bli.

Vi valde sen själva ganska snabbt efter dottern väl börjat att flytta nära den skolan pga det. Dock var det inget vi planerade när dottern stod i valet mellan skolorna.

Genom flytten fick ena dottern närmare till gymnasieskolan och den andra som precis gick ut gymnasium fick närmare större ”arbetsmarknad”. Då fick även jag och frun ”närnare” till vissa jobbmöjligheter. Så lite win/win.

Sen kom Covid, äldsta dottern fick jobb på orten vi flyttat FRÅN osv. Så även om man funderar och planerar så blir det ändå alltid annorlunda! :grin:

2 gillningar

Mycket bra tips. Jag hade kanske inte landat på det gymnasiet jag gjorde om jag testat detta. Innebar nämligen att jag i tre års tid gjorde följande manöver:

  • Springa stressad som tusan till en buss tidigt på morgonen, för vilken gymnasielev är inte morgontrött?
  • Sitta på bussen 25 min
  • Springa till pendeltåget eftersom tidtabellen var så tight, om bussen var minsta sen blev det bråttom.
  • Sitta på pendeltåget 20min
  • Gå till skolan 10min

När skoldagen var över var det väl ungefär samma förfarande fast baklänges med undantaget för att jag då fick sitta utomhus och vänta på en buss efter pendeltåget.

Efter dessa år har jag knappt satt mig i kollektivtrafik av ren protest. Bilen är min frihet från det nu.

2 gillningar

Det viktiga vid val av gymnasium och inriktning är i min värld två saker:

  1. Se till att det inte saknas kurser som leder till senare begränsning när
    hon vill söka till högskolan. Det kan oftast styras med egna val men är viktigt
    att ha koll på.
  2. Se till att de egna val som aktuell skola erbjuder är relevanta. Det finns ganska stora valdelar i dagens gymnasieskola och då bör man ju helst välja något som är relevant. Jag menar då dels utifrån perspektivet att man lär sig något man har nytta av och dels att man är tillräckligt duktig på det man väljer för att få ett högt betyg.

Så länge matchningen mellan vad man är intresserad av och det man väljer är bra blir det sällan fel. När det gäller ekonomi specifikt är det ju en variant av samhälle. Båda är bra och det du lär dig specifikt inom ekonomi är inte tillräckligt djupgående för att göra någon skillnad. Ska du läsa vidare inom ekonomi är det du har läst på gymnasiet sådant som du får repetera på introduktionskursen.

Jag läste själv samhälle på 90-talet och läste sedan till civilekonom. Det är inget dåligt val men det finns ju många vägar att gå. Vad som är rätt bör styras främst av egna intressen och förmågor, inte av olika omvärldsfaktorer.

1 gillning

Från en som gått elutbildningen till att sedan bli ingenjör inom ett annat yrke så skulle jag föreslå något av de praktiska utbildningarna och samtidigt läsa till så man får behörighet till högskolan.
Sanningen är ju att de är enklare att läsa i efterhand till högskola än att bli elektriker/rörmokare/snickare/mekaniker i efterhand. Skulle även säga att samtliga av dessa utbildningarna ger värdefull erfarenhet. Många av dem är även några av de bättre betalda yrkena om man ser till livstidsinkomst och när man faktiskt behöver pengar. Kan vara bättre att ha hög inkomst som 25-30 åring än som 30-35 åring.

Men i slutändan är de ju så att man ska välja utbildning efter intresse! Risken som jag ser de är att vissa utbildningar stryks av fördomar.

2 gillningar

Hör och häpna men jag hade ingen som helst ambition att plugga på universitet när jag var 15 år. Jag var intresserad av sport och fritid och valde därför Barn och Fritid. Som skoltrött tonåring så kunde jag glida igenom det programmet utan större ansträngning (tentade t.ex. Matematik A och B andra veckan och slapp därmed all matematik under gymnasietiden).

Jag insåg först när jag var 22 att jag borde skaffa mig en ordentlig utbildning men Barn och Fritid ger ingen behörighet till fortsatta studier. Jag pluggade upp 3 ämnen på komvux och blev antagen till en utbildning men fick ett attraktivt löneerbjudande så valde att fortsätta jobba istället.

När jag var 26 insåg jag återigen att en utbildning var nödvändig och valde då mellan IHM och en liknande utbildning i USA. Jag valde det senare vilket inte bara gav en bra utbildning utan också nyttig livserfarenhet.

I efterhand så känner jag att jag hade önskat att mina föräldrar varit tydligare med nyttan med en universitetsutbildning. Det är dock svårt att vara besviken då dom båda saknar en universitetsutbildning.

Så, hela poängen med det här långa utlägget: om ni som föräldrar har nyttiga arbetslivserfarenheter att dela med er, tveka inte att dela dessa med era barn. Jag hade kanske fortfarande valt Barn och Fritid men det hade åtminstone varit ett medvetet beslut och inte en omedveten konsekvens.

1 gillning

De flesta ungdomar är i hög grad påverkade av kompisar och omgivning. En av de viktigaste aspekterna vid val av både skola och program bör därför vara att skolan ska stödja utvecklingen mot höga betyg och att komma någonvart i samhället. Vill man läsa yrkesprogram så ska man naturligtvis göra det men då med målsättningen att jobba i det yrket. Att ha olika formella behörigheter som man inte underhåller är lika bortkastat oavsett vad det handlar om. Poängen är att bli riktigt duktig på något, inte att ha en massa ytliga halvkunskaper om allt möjligt.

Är målet att plugga så ska man söka till en skola med relativt höga intagningspoäng så att allt kreti och pleti effektivt sorteras bort. Man kommer då att läsa tillsammans med rejält smarta människor som har klart för sig att man genom ansträngning kan nå toppen i samhället, inte med några medelmåttor som inte vet vad de vill göra.

Min bild är att det här är mycket mer väsentligt än exakt vilken utbildning man väljer. Genom kloka val kan man alltid korrigera eventuella brister som är förknippade med själva utbildningen.

Det tråkiga med den här bilden är att det (sannolikt) finns en tydlig klassdimension när det gäller skolor och betyg. Jag gick själv i en skola i Stockholm där betygsssnittet låg i topp. Var lärarna där riktigt vassa och mina klasskamrater särskilt smarta? NEJ!!! Lärarna var i bästa fall ok. Jag tror inte vi hade någon lärare i toppklass över huvud taget faktiskt. Mina klasskamrater var till stor del en samling lagom blåsta medelmåttor, inga toppstudenter. Det här är alltså inga värdeomdömen som handlar om att jag tycker illa om någon, även om det förstås fanns sådana personer, utan ett försök till att vara objektiv. På gymnasiet kom jag sedan till en “smalare” skola där nivån iallfall var hygglig. Där hade vi bra lärare och en miljö som främjade pluggande i rimlig grad. När Stockholms stad började med mätningar låg den skolan i topp. Det här var länge sedan nu så det kan vara annorlunda idag.

1 gillning