Det känns som att Karl Lans har plagierat och friserat till en amerikansk artikel, eller möjligen "inspirerats av ". Varför skulle han annars ens ha kommit på tanken att nämna dessa ETF:er? Och varför skriver han en artikel riktad till svenskar där resultatet är i USD, vilket han dessutom glömmer nämna? Och varför antas läsaren automatisk tänka att “börsen” är den amerikanska börsen?
Vi som hållit på lite längre känner känner väl till de ETF:er som Karl Lans nämner. Det är absolut inga konstiga grejor. Tvärtom, det är klassiska, gigantiska och välansedda ETF:er vi egentligen vill investera i. Men sent i december 2017 kom kallduschen. EU förbjöd med någon veckas varsel handel med amerikanska ETF:er för att skydda dig som europeisk investerare. Med kort förvarning försvann ett smörgåsbord av högkvalitativa värdepapper som inte har någon europeisk motsvarighet. Det är en av de sämsta ekonomiska nyheterna jag har upplevt under mitt liv som investerare, och det gör mig än i dag förbannad när jag tänker på det.
Egentligen är det inte fråga om ett formellt förbud, men regelverket är så komplicerat och missanpassat till den amerikanska marknaden att än i dag har ingen(?) värdepappersmäklare lyckats klura ut hur man ska kunna uppfylla villkoren. Drivkraften borde vara ofantlig att lyckas få till det, då detta är en enorm marknad. Ändå är det ingen som kan.
Jag får köpa sprit, tobak och socialdemokratiska kombilotter för min förmögenhet. Men högkvalitativa amerikanska värdepapper, där går tydligen gränsen.
Även om jag saknar de ETF:er som Karl Lans nämner, saknar jag främst de lite mer kufiska ETF:erna såsom QVAL, IVAL, QMOM och IMOM. De är svårersättliga, och ställer till stort besvär när man ska byta ut dem mot något annat. I praktiken måste man köpa screeningdata och komponera och förvalta sin egen utländska aktieportfölj. Dyrt och jobbigt!