Jag har en del bekanta och kollegor som är skickliga på kommunikation. De lägger upp olika inlägg på sociala medier där de drar ner mängder med likes med olika sorters historier från verkligheten, både i Sverige och utomlands.
Jag har länge funderat på hur jag skulle kunna göra för att själv bli bättre på det där, alltså att skriva ”drabbande” texter och nå ut mer. Det mesta jag skriver som når ut brett brukar höra till kategorin trams.
Notera att jag gör detta utifrån ett karriärperspektiv. Det där med känslor i text är inte min grej. Får jag skriva fritt blir det som ett inslag på Aktuellt.
Finns det någon bok man kan läsa som handlar om detta? Kan man kanske använda AI? Jag kan ju skriva en tråkig text och be AI skriva om det som om det vore skrivet av någon känsloinriktad föfattare. Det behöver förstås redigeras men det borde gå att lösa.
Jag har inget bra svar på dina funderingar men scrollade precis Linkedin och vissa verkar använda Linkedin som någon typ av facebook/instagram där det postas uppdateringar runt middagar, resor eller andra härliga stunder. Tycker dessutom att allt fler gör reklam för någon hedervärd uppgift som t.ex samla in pengar för Ukraina, cancer eller uppmärksamma att någon avlidit osv. Gillar inte heller när Linkedin används för människors politiska åsikter/diskussioner.
Jag är aningen negativ till denna inriktning på just Linkedin.
Frågan här handlar mycket om eget deltagande och engagemang i olika aktiviteter och frågor. Det handlar inte om privata grejer utan mer kanske rapport från en demonstration eller besök på något ställe.
Mitt torra svar blir nog att testa och se vad som flyger. Är det trams som funkar för dig och klicken och “lajksen” ger ett mer värde så är det nog det som gäller. Att konstruera en persona som skriver drabbande tror jag inte alls på.
Men vad är planen framåt? Att leva på detta helt eller delvis? Då behöver du på något sätt ändå tro på vad du gör. Jag som sitter och tuggar på YouTube gör det för att jag vill och sedan uppskattar jag återkoppling, tittare och gillanden såklart, men att sitta där och pressa ut skräp som jag tror ska gå hem hade varit rena döden, tycker jag.
Jag är halvaktiv på LinkedIn i marknadsföringssyfte. Men jag gör det på ett sätt som jag kan stå för.
Mitt tips är att börja med att leta upp personer och information du gillar och följ dem. Du behöver träna algoritmen lite med några likes och några ”vill se mindre av detta”.
Efter ett tag blir flödet mer relevant för din kompetens då kan du börja kommentera andras innehåll. Det är lite som Rikatillsammans. Visa uppskattning eller smågnabbas på ett schysst och nördigt sätt.
Sista steget är att om en av dina kommentarer blir lång och användbar för andra som jobbar i ditt område skriv ett eget inlägg eller posta orginalet i ditt flöde med kommentarer.
En sista sak. I mitt flöde har det dykt upp personer som jobbar med liknande saker i samma stad. Några har jag tagit luncher med och snackat jobb (nörderi helt enkelt) och annat. En har blivit en ny vän då vi delar andra intressen än jobbet.
Det är väl en hel vetenskap? Retorik är ett av de äldsta och första ämnena man lärde ut i skolan. När bara kungligheter och höga ämbetsmän utbildades.
Att fånga lyssnare har varit karriärsavgörande för makthavare i tusentals år. Det är sällan som våld ensamt kan övertyga tillräckligt många, på rätt sätt för att skapa särskilt mycket makt.
I modern tid är det bl.a författare, jounalister, marknadsförare, politiker, aktivister och ledare för större organisationer som behöver kunna nå ut effektivt med kommunikation. Och influencers, jurister, bloggare, diplomater o.s.v
Dels finns det böcker och kurser som går igenom grunderna, men i slutändan är det väl ett hantverk man får lära sig genom att läsa och ta efter framgångsrika kommunikatörer så man får en känsla för hur de gör. Och försöka själv. Skriv och korrekturläs. Mycket.
Där kan säkert AI vara en utmärkt hjälp för att peka ut svaga stycken och mönster i dina texter. Man jag skulle inte publicera rena AI-texter. Det är väldigt genomskinligt.
Det kurser och böcker gör är ofta att belysa mönster i berättandet. “Dramaturgiska valen” används t.ex för böcker och filmer. Joseph Campbell visade ett universellt mönster i myter, den s.k. Hjälteresan, med tillhörande arketyper som bl.a. inspirerat George Lucas Star Wars innan Disney tog över och medvetet bröt detta uråldriga mönster, genom s.k. subvertion eller dekonstruktion. Massiv kritik följde.
För enkel storytelling eller enkel argumentation finns det klassiska retoriska mallar att följa. Etos-logos-patos typ, men lite olika varianter.
Sedan är det ju snyggt om man gör det lätt att läsa och hänga med. Genom lagom långa meningar, styckeindelning m.m. Vissa sidor missbrukar nästan cliffhangers i varje stycke så man knappt kan sluta läsa. Lite som moderna tv-serier där allt är nedbrutet i kortare uppmärksamhetsspann. I en bra bok slutar varje kapitel med cliffhanger.
Man kan ju använda plattformen på olika sätt. Jag har låg tolerans för ai och LinkedIn sörja. Istället följer jag personer som skriver tips och nyheter inom mitt område.
Ofrånkomligt så är det mycket hype men det får man ta om man försöker hänga med i nyheter i ett teknikområde.
Håller med. Bara lite synd att LN blivit så hypat Tycker att det blivit värre senaste 5 åren tyvärr. I övrigt rätt användbart att få tekniknyheter, se vad konkurrenter pysslar med, nya produkter/tjänster som lanseras. Man får väl acceptera att bara skrolla förbi en massa ”I chased a squirrel” inlägg
