Exakt 
“Säkert” är en juridisk konstruktion konsumenter får betala dyrt för. Det handlar mer om att slå konkurrenter i skallen och skydda sig juridiskt eller politiskt, snarare än att på riktigt maxa livskvalitet för låg- och medelklass.
Risk har inte en entydig definition. Allt beror på sammanhang. Det får stor betydelse för importörers riskavvägning och konsumentpriserna i EU.
En produkt måste såklart vara säker - ja, men vad är “säkert”? Man kan luta sig mot svindyra standarder och självutnämnda experter för att bygga ett case att försvara sig med om någon skulle anklaga en för att sälja något “osäkert”. Eller så kan man chansa och hoppas att domstolen köper ens hemmasnickrade definition av “säker”.
De svindyra standarderna lutar sig mot färgkoder som i sin tur (ibland) representerar olycksintervall, vilka i sin tur är helt skattade om det rör sig om en ny produkt eller sällanköpsvara.
Hur stor sannolikhet är det att du tappar en solcellslampa så den spricker och en 6-månaders bebis kryper fram och sätter i halsen på bitarna? Knappast noll; alltså måste konsumenten informeras med massa löjliga klisterlappar. “Ät inte solcellslampor”. Precis som när amerikaner påminns om att inte bränna sig på starbucks-kaffe. Än så länge är det inte på den låga nivån men utvecklingen har rört sig snabbt i den riktningen sedan ce-märkningen infördes.
Skillnaden är att i USA/anglosaxisk rätt krävs att det öht skett en olycka, medan CE-märkning sker s.k. ex-ante, innan olyckan skett.
Ingen vet på förhand hur en domstol kommer döma (dollarstore fick återkalla en solstol som någon idiot lyckats slå sig själv i huvudet med, eller klämt sig på eller vad det var 
). Ingen vet vilken av alla upptänkliga händelser som kommer inträffa. Självklart blir varje vara då en juridisk risk att importera. En risk alla tar bra betalt för, för juridiken är extremt tråkig att hantera.
Jag misstänker att vi européer får betala en massa extra utan att det ger ökad säkerhet i motsvarande grad.
Det kan vara 10x prisskillnad eller mer på vissa varor som omöjligt kan bli 10x säkrare för att de verifierats av en importör. De garderar sig bara mot jurister. Det är alltså ett juridiskt fulspel som inte gagnar konsumenten.
Och som många påpekat; man räknar inte med att en superbillig vara ska vara perfekt. Traditionellt gör konsumenten en bedömning. Att gå över huvudet på konsumenten och istället lyda vad byråkrater kanske tycker låter som ett enormt ingrepp i marknadens funktion.
Lite som att förbjuda äcklig glass, man kan inte bestämma vad som är äckligt. Det beror på individ och sammanhang. Traditionellt låter man konsimenten avgöra vad de tycker om och avstå från att köpa resten. Vill man ha garanterat god glass kan man köpa något en stjärnkock rekommenerar eller något från ett känt fabrikat.
Det här “säkerhetstänket” har gått från giftiga läkemedel, där det givetvis behövs, men det är himla olyckligt om det sprids till alla varor och fördyrar och begränsar utbudet för låg- och medelklass, samt sinkar utvecklingstakten i EU utan motsvarande nytta.
