Några av de mest motiverande grejerna jag fått med mig från RT är:
1200 kronor i månaden (i global index) i 12 år är 1200kr i månaden resten av livet.
Och 7 % avkastning är ungefär en dubblering på 10 år.
Det motiverade mig att spara och investera mera och på ett annat sätt.
2 år senare jobbar telningen heltid, försöker ta reda på vad denna vill göra med sitt liv, tjänar och sparar en hel del pengar och gör inte 90% av mina egna misstag i den åldern. Snarare tvärtom vill man spara och investera långsiktigt, förstår problemet med inflation och sparkonton och att höga avgifter i princip alltid är kasst och hur investeringsbedrägerier kan se ut. Samt hur man deklarerar och gör avdrag. Och försäkringar.
Det finns fortfarande utrymme för hen att fucka upp sin privatekonomi ordentligt. Men det får bli på något annat sätt.
Uttrycket tjejmatte har förmodligen ursprung från verkligheten.
Många kloka råd i tråden. Gillar framför allt rådet att prioritera spara/investera direkt efter hyra och räkningar.
En annan aspekt är att balansera sparfokus mot att uppfattas som snål i sin vänkrets. Kanske extra känsligt att få ryktet snåljåp när man är i 20-årsåldern.
Anledningen till min spaning är att mina barn har vänner (som förmodligen hänger på RT) som prioriterar investeringar till den grad att det uppstår bisarra situationer ibland, vilket gör att snål-vännerna undviks.
Bra tumregler! Lättare att motivera sparandet om man kan sätta ord på vad avkastningen innebär.
För egen del var det Pikettys slutsats att tillgångar växer snabbare än lön som motiverade mig. Jag översatte det till att min portfölj får högre löneförhöjning än mig varje år.
Sant kanske man vända det till kärvhet (grit) som Mr Money Mustache så kan det vara en mer positiv beskrivning av sparsamhet.
Pete? som jag tror han heter skriver på ett speciellt tillspetsat sätt som kanske faktiskt tilltalar yngre personer, och kanske yngre män mer?
Lite som “killgissning” tänker jag att det finns gott om exempel både på folk med snippor och snoppar som uppvisar beteendet, men visst kan det vara övervikt åt ena hållet.
Fokuset på små utgifter före höga intäkter, är ett mantra som farsan dragit sedan 70-talet när jag var en knatte.
Det är ständigt närvarande.
Killräckligt tycker jag är ett fantastiskt uttryck som jag gärna använder själv.
Intressant, säg gärna lite mer om detta!
Har du kommit på något sätt att kolla om denna slutsats verkar stämma, t ex i Sverige eller för personer i din situation?
Vad har denna slutsats fått för praktisk konsekvens för ditt eget agerande?
Detta fick jag också höra. Jag har dock helt omvärderat det och anser att fokusera på att öka intäkterna är det som ger bäst effekt över tid. För det förbättrar ens liv så fort man börjat resan. Och det ger ränta på ränta i form av att ju längre man kommit i karriären desto färre har liknande CV att va med och tävla med. Och lönehöjningarna blir allt större.
Att fokusera på de små utgifterna håller en flytande där man är. Men det förbättrar inte livet i sig och har inte alls samma potensial att fortsätta växa.
Jag förstår och tänker att det är ett bra fundament att kanske tänka ett varv till om det är läge att byta bil eller att oxfilén kanske ska ätas nästa helg med gäster istället för framför tv:n på torsdagen.
Absolut är intäkterna av stort värde men samtidigt är det inget måste att konsumera i samma takt.
Nej det måste man absolut inte. Man bör sköta både intäkter och utgifter. Det var påståendet om vilket som bör va ens huvudfokus jag svarade på.
Tala om hur mycket valet av livspartner påverkar ekonomin. Kan verkligen slå åt båda hållen.