Trine - ett dåligt sparalternativ

Jag tillhörde dem som satsade ganska mycket i Trine. Det kändes som ett reko alternativ. När jag nu varit med ett tag kan jag summera bilden. Trine är inte ett bra sparalternativ.

Trine växte fram under eran med extremt låga räntor och erbjöd till synes attraktiva räntenivåer för lån till olika solcellsprojekt i främst Afrika. Under en period använde de en uppgift om en väldigt låg andel defaults som aktiv marknadsföring. Det har de av förklarliga skäl slutat med nu. Istället saknas denna information helt.

Trine fungerar i princip som investeringsalternativ så länge målet är att göra gott, inte att tjäna pengar. Man bidrar till utbyggnad av solceller och minskad fattigdom. Detta är självfallet positivt.

Vid ett tillfälle träffade jag en av Trines grundare, Christoffer Falsen, och resonerade lite med honom. Jag undrade om det inte vore vettigt att försöka nå ut till människor som t.ex. är månadsgivare hos Röda korset. Jag tänkte att Trine kunde ses som en sorts ”smartare välgörenhet” snarare än regelrätt investering. Han var väl inte helt avfärdande men menade att det är enklast att nå ut till personer med intresse för investeringar.

Just det här uppfattar jag som det fula med Trine. Skulle Trine marknadsföras som ett alternativ till att vara månadsgivare hos Röda korset eller till att ha ett fadderbarn så vore allt okomplicerat. Då skulle bilden bli rättvisande. När man istället vänder sig till personer som har avkastning som mål blir bilden betydligt mer tveksam. Eftersom en betydande del av avkastningen typiskt sett äts upp av förluster blir den faktiska avkastningen väldigt låg eller så uteblir den helt.

Säkert finns det någon som har en delvis annorlunda bild och som lyckats undvika de (ganska många) lån som aldrig återbetalas.

Trine har i marknadsföringen gjort en poäng av sin grundliga due diligenceprocess för att släppa in låntagare. De har också sagt sig ha någon sorts smart övervakning av låntagarna. En del av de projekt som gått i konkurs har gjort det mer eller mindre genast. De har aldrig kommit igång ordentligt alls. För mig motsäger det här bilden av den gedigna processen.

Trines räntenivåer var intressanta när räntan på ett sparkonto var noll. När räntan på sparkonton nu är hygglig är Trine inte intressant som sparalternativ längre. Om målet är att maximera avkastningen så är ett sparkonto bättre än Trine. Att det ser ut så gör mig också orolig över Trines framtid. Om den tänkta målgruppen erbjuds bättre alternativ på annat håll förstår jag inte riktigt var pengarna ska komma ifrån.

4 gillningar

Jag tänker att det är ganska givet att trine är dålig riskjusterad avkastning utan att det i huvudsak ska ses välgörenhet. Att de väljer att vända sig till folk som investerar kan väl dock vara rimligt eftersom där troligen finns ett större intresse för denna typ av välgörenhet, samt att det nog är svårt att få personer som inte investerar att förstå konceptet och riskerna.

Sen kan jag hålla med att det kan bli dumt om det marknadsförs eller uppfattas som säker eller bra riskjusterad avkastning. Jag menar det är i praktiken företagsobligationer hos företag av varierande storlek i medel- och låginkomstländer.

2 gillningar

Att det är låg riskjusterad avkastning är korrekt och det har konstaterats tidigare. Risken är betydligt högre än i en high-yieldfond.

”Uppsidan” i Trine handlar helt och hållet om att förbättra världen. Det är i sig inte dåligt men väsentligt att komma ihåg. Att du kan ha 1000 EUR rullande kapital i ett projekt som löpande förbättrar världen är inte fel eller dåligt. Du får en avkastning men sannolikt äts den upp av att en tydlig andel av lånen aldrig återbetalas.

Det har inte funnits någon ”substantiell” information om risker kopplade till Trine. Att det kan uppstå situationer i vissa länder som drastiskt förändrat förutsättningarna är naturligt. Jag har haft ett antal sådana projekt och det har redovisats tydligt. De största enskilda förlusterna har dock kommit från projekt som lagts ner innan de börjat och utan att något väsentligt hänt i landet. För mig framstår det som sannolikt att det ligger någon korruption i botten av det hela.

Att det finns aktörer som prioriterar ”världsförbättring” framför avkastning är inget konstigt. Jag tror dock att det är väldigt få som skulle investera i Trine om det gav 0-2% avkastning. Det är den höga avkastningen som hela affärsidén bygger på och småsparare utan tydlig kunskap om risker som är en viktig målgrupp.

Min tanke är som du säger att ha ett rullande kapital där som mest ska underhålla sig själv. Sen är det svårt att veta exakt vilken ränta som krävs för att kapitalet inte ska gå back, men 0-2% är ju uppenbarligen för lite. Skulle tro att gränsen går vid 4-7%.

En siffra som kan säga något om risken är att de tydligt redovisar “annualized return” som kan jämföras med räntorna som ges. Jag har noterat att den för ett år sedan låg på kring 6 eller 7% (vill jag minnas) men nu fallit till 3,1%, vilket är drastiskt.

Att projekt gått i konkurs innan de ens startat låter ju suspekt men borde samtidigt ligga i trines intresse att göra så bra koll som möjligt för att kunna visa att de inte gör för stora kreditförluster.

Tänker mig att det problemet hade varit ännu större om de istället vänt sig till personer som helt saknar kunskap om investeringar (exempelvis månadsgivare till Röda Korset som du nämnde ovan).

Det jag skrev om 0-2% avsåg alltså nettoavkastningen. Att det behövs mer för att kompensera förlusterna är helt givet.

Var står annualized returns någonstans? Jag undrar också om det är ackumulerat eller relaterat till perioden. Under flera år före pandemin hade de väldigt låga defaults. De använde det också som argument (helt öppet) för att det i deras projekt skulle vara stor skillnad mot upplevd och faktisk risk. Länder i Afrika har alltså helt oförskyllt dåligt rykte. Som så mycket annat här i världen kan det kanske förmodas bero på rasism. I korthet kan vi väl säga att allt det där pratet var bluff.

Okej, ser olika ut om man är inne på datorn eller mobilen. Är man inne på mobilen syns det på startsidan om man scrollar ner lite:

Sen under our progress:

På datorn skriver de default rate under our progress (oklart varför det ser så olika ut mellan dator och mobil):
bild

Tycker Trine är ett dåligt investeringsalternativ, men ett väldigt bra välgörenhetsalternativ, så jag är inne med lite pengar av det skälet.

Däremot kan jag tycka att det är konstigt att räntan på nya projekt är överlag lägre än den var på tidigare projekt, trots att ränteläget i världen gått upp kraftigt.

2 gillningar

Jag tycker välgörenhetsorganisationer som ska ge avkastning till investerare är knepigt.

Ger hellre pengar till välgörenhet utan motkrav, och investerar i vinstdrivande företag.

Att blanda är för mig lite som att gå på en restaurang som erbjuder både husmanskost och sushi. Ingen del brukar bli särskilt bra.

Om grundiden är att intressenter ska berikas så ökar dessutom risken att anställda eller ägare maxar sin egen vinst genom t ex höga löner eller höga arvoden som faktureras till bolaget.

Fast jag tror du missar en viktig detalj. Genom sitt upplägg får Trine väldigt mycket större kapital att nyttja. När din “gåva” är låg avkastning i förhållande till risk, skapar de en enorm hävstång jämfört med att bara be om den lilla risk-slanten som gåva.

(Sen ser jag det även som positivt att det inte bara är en gåva på andra sidan heller. Gratis har gång på gång visats vara utan värde, även under fattiga omständigheter.)

Är de garanterade? Det har varit en orsak till lägre ränta tidigare. De garanterade projekten har trots det haft oerhört mycket större efterfrågan än ogaranterade. Det är i sig rimligt. Att satsa på garanterade projekt är ett separat spår och betydligt mer vettigt överlag. Det var förekomsten av garanterade projekt som var min ursprungliga motivation för att satsa pengar i Trine.

Garantier är överlag en väldigt effektiv metod för att uppnå verkligt bestående resultat på olika områden. Normalt handlar det om att stimulera den lokala marknaden på olika sätt. Här i Kosovo där jag bor har Sverige satsat på att få ner räntan på krediter till vissa grupper företagare, kvinnor och personer från minoritetsgrupper. Det har lett till att det skapats väldigt många nya jobb. Vi talar om många tusen jobb och nettokostnaden är inte särskilt stor. Default-nivån på de här lånen är väldigt låg överlag. Allting görs genom vanliga banker som kan den lokala marknaden och hanterar kundens övriga affärer också.

Jag har faktiskt ingen aning om vilka projekt som är “garanterade”. (Du menar de som är backade av SIDA m fl?) Tycker snarare den grejen är märklig. Men såvida inte alla projekt nuförtiden är “garanterade” så har räntorna sjunkit kraftigt. Gick man in med 1000€ för ett antal år sedan var den satta räntan runt 8%, det är ju inte ens nära nu, trots mycket högre ränteläga.

Jo, det är klart att det är lättare att locka kapital om det finns rimliga garantier om återbetalning, och även på Trine har projektet historiskt inte gått sååååå dåligt, så garantierna är antagligen en ganska liten kostnad även där.

Kruxet med båda de här måtten är att de utgår från hela Trines lånehistorik. Det är under senare år som förlusterna ökat. Räknar man per år är alltså avkastningen mindre och förlusterna större 2022 (till exempel), jämfört med 2018.

Alla sådana här affärsverksamheter går normalt bra när det är goda tider. Det fungerar så. Det är i sämre tider som det blir tydligt vilka riskerna egentligen är.

Det jag noterade på Trine var att de hade garanterade lån med 5% avkastning och icke-garanterade med 8,5% avkastning. Teoretiskt skulle skillnaden i avkastning motsvara en rimlig värdering av risken och efterfrågan vara ganska jämn. I praktiken har överefterfrågan varit enorm på den garanterade varianten. Marknaden har alltså bedömt risken annorlunda och marknaden har sannolikt haft rätt.

Garantier har ett helt annat syfte så hur de har gått är en separat fråga. Där finns inget mål att få någon avkastning, även om garantin tar ut en avgift. Iom att målet är att maximera verksamheten så är ett utfall där 15-20% av projekten går i konkurs inget problem alls. Hela den investerade summan garanteras inte och garantin ska ju ses i relation till helheten. Om du kan genomföra ett “köp av saker” enligt formeln “köp 5 betala för 1” och sedan dessutom köpa till 40% rabatt så är det ett helt ok resultat.

Ser Trine som ren välgörenhet. De pengar jag har där har jag aldrig tänkt att ta ut utan bara återinvestera i nya projekt. Sedan jag gick in med pengar första gången 2017 ligger jag ungefär plus minus noll i avkastning. Som investering är det ingen höjdare. Däremot är det kul att se hur mycket koldioxid man bidragit med att minska och hur många personer man hjälp få tillgång till el.

2 gillningar

Bra sammanfattning. Jag delar bilden helt och hållet. Det enda jag är orolig över är att de byggt verksamheten på att privatpersoner med finansiellt intresse ska bidra med kapital. Nu verkar Trine läcka pengar. De har flyttat runt knappen för uttag för att göra det lite krångligare och då öka återinvesteringsgraden. Det är kanske inte fel eller dåligt i sig men det är ett dåligt tecken. Det känns inte så kul om Trine skulle gå omkull.

1 gillning

Korslänkning till en liknande diskussion för ett år sedan:

Summa summarum: Trine och liknande projekt är bra för månadsgivande och inte månadssparande.

Min reflektion efter ett antal år är att tyvärr projekt som dessa som försöker göra fort och göra något nytt sällan lyckas - just eftersom det finns andra klassiska sätt och de stora pengarna kommer sällan dit. Jämför tex de mängder av pengar som biståndsfonder har.

Hur tråkigt det än låter så blir det varken hackat eller malet. Men det hindrar ju inte från att stödja det. Under flera år köpte jag ju alla Trines projekt.

1 gillning

Håller helt med. Jag håller på att avveckla Trine. Det är tråkigt.

Jag ska vara ärlig med att den diskussion jag hade med Christoffer Falsen inte alls handlade om att komma med någon kritik i reell mening. Jag var del i “fancluben” lika mycket som många andra. Idén om att försöka profilera affärsmodellen mot personer med intresse för välgörenhet handlade främst om att “vidga målgruppen”. Sedan kan jag nu i efterhand konstatera att den idé jag hade egentligen var mycket mer rätt än jag förstod då.

Det potentiella problemet med mycket av privatpersoners välgörenhet är att givarens ego väldigt ofta står mycket mer i centrum än det egentliga ändamålet. Givaren vill bli matad med bilder på barn med uppsvällda magar som får en påse mat som det står “Sven” på. Barnet ska dessutom gärna vara en flicka och bo i en by. Om just detta är det mest relevanta spelar mindre roll. Av det skälet blir solceller inte lika säljbart. Även om effekten blir mycket större än matpåsen så står det inte “Sven” på solpanelen, den har inget kön och var den finns mer exakt är ofta lite oklart. Jag är här medvetet ironisk men jag har egna vittnesmål om att det fungerar ungefär så här för många vanliga givare.

Jag håller med.

Problemet är också att så fort pengar och avkastning kommer med i bilden så “tar det över” hela göra gott biten. För allt fokus blir på pengarna, avkastningen och “det goda” hamnar så i skymundan att det inte ens är på andra plats eller på tredje, fjärde eller femte plats.

Jag försökte ju ett tag prata om “välgörenhet med möjlighet till avkastning” men det fungerade dåligt.

Och, jag vill understryka att jag gillar Trine, jag har ju till och med besökt deras projekt på plats i bl.a. Kenya.

1 gillning