Hej! Funderar på om värdering av räntefonder följer/inte följer samma principer som värdering av aktier/aktiefonder och om second level thinking kan tillämpas även när det gäller räntefonder.
Ett konkret exempel som har diskuterats: Om räntan höjs med 1 % så antar man att värdet på en 30-årig obligation/räntefond kommer att falla med 30 %. Min fråga är om det verkligen är säkert att räntefonden kommer att backa med 30 %? Kan det inte vara så att antagandet att räntan kommer gå upp framöver redan är inprisat och att man därför redan nu betalar ett lägre pris för räntefonden?
Och om det inte är så, varför skiljer sig räntefonder från aktier/aktiefonder?
Räntor, precis som aktier handlas på en marknad. Där spelar förväntningar en stor roll. På aktiesidan är det förväntningar om framtida vinster. På räntesidan är det förväntningar om framtida räntehöjningar och sänkningar.
Det förutsätter att räntan stiger med 1% över hela durationen.
Alltså att den förändring av räntan du såg nu forsätter gälla i framtiden relativt det som prisats in. Samt risken för framtida förändringar av räntan.
Din tumregel med % gånger löptiden gäller egentligen inte fonder utan fasta obligationer. Sedan äger fonden en blandning av olika obligationer med blandad återstående löptid.
Det finns ingen myndighet eller liknande som bestämmer 30-årsräntan utan den räknas matematiskt fram från marknadspriset på 30-åriga obligationer, så priset på obligationer kan inte innehålla antaganden om framtida ränteändringar eftersom definitionen på räntan är priset på obligationerna.
Om marknaden tror att räntan skall öka kommer priset på obligationer att minska och därmed har räntan redan ökat.
Edit: Sedan gäller det att skilja rörlig ränta från långtidsränta med olika löptid. Dessa kan röra sig åt olika håll vid olika tillfällen och behöver inte kortsiktigt följas åt.
Det finns en ganska viktig skillnad, för räntefonder har du alltid en förankringspunkt i och med att Yield To Maturity (YTM) alltid är känd. Du kan alltså alltid räkna ut den avkastning marknaden förväntar sig i varje givet ögonblick. Värderingen av en räntefond kommer därmed alltid att gå mot detta värde och det kommer inte vara jättestor skillnad på hur detta värderas mellan olika köpare eftersom värdet vid en viss tidpunkt är känd.
För aktier däremot saknas denna förankringspunkt och det är svårare att rent matematiskt beräkna värdet av aktier. Dessa blir därför mycket mera volatila och svårbedömda än räntefonder.
Det gäller, så vitt jag förstår, räntepapper men inte räntefonder. En räntefond med 20 - 30 års räntepapper kommer att ha en blandning papper med just den löptiden. Men allt eftersom kvarvarande löptid närmar sig 20 år kommer fonden sälja dessa papper och köpa nya med 30 års löptid. Hur detta påverkar slutvärdet jämfört med om man äger ett räntepapper med 30 års löptid och behåller detta hela tiden är jag inte man att räkna ut.
Det går på innehavet i räntefonden. Man kan beräkna YTM precis på samma sätt även om det är en blandning. Om ett papper försvinner/läggs till får man räkna om, men det går att beräkna det på samma sätt. Det går även att beräkna en exakt YTM på hela räntefondens innehav utifrån marknadens värdering.
Kanske rätt i teorin, men praktiken säger annorlunda.
Under min min i banken hade många storkunder lån vars ränta baserades på Stibor 3 plus ett påslag. Stibor är interbankräntan, det vill säga vad bankerna betalar när de lånar pengar av varandra Med 3 menas 3 månaders bindningstid. När det ryktades att Riksbanken skulle höja den korta räntan, vad hände då? Jo, Stibor steg. När sedan reporäntan väl höjdes med exempelvis 0,25 procent var detta redan inprisat varför Stibor kanske steg med 0,05 procent.
Även långa räntor behöver inte alltid följa givna mallar. Vi kan bara se på vad som hände Spiltan högräntefond under Coronakrisen. Kursen sjönk betydligt mer än vad som var matematiskt befogat.
Japp, ändring av räntan kommer ändra förväntningarna dvs. priset på räntefonderna uppåt eller neråt. När det händer behöver man räkna om YTM eftersom priset ändrats. Den kända informationen som finns på marknaden är dock redan inprisad, men kommer det ny information som man inte visste tidigare (som i ditt exempel) så ändras ekvationen. Det förändrar dock inte att man rent matematiskt kan räkna ut vad en ränteinvestering kommer avkasta under sin livslängd (=YTM) med den informationen som just nu är känd av marknaden.
Intressant, har du någon data som backar upp detta på statliga räntor? Till exempel svenska statliga räntor med exakt samma löptider eller Amerikanska med exakt samma löptider?
Gå in på Dagens Industris app och jämför Svenska 10 åriga statsobligationen med motsvarande amerikanska. Ta gärna tidsperioden 10 år så får du se kurvor som inte harmonierar.
Lyckas inte hitta något bra exempel, har du några ETF:er/fonder som uppfyller kriterierna: samma valuta, samma löplängd och samma utdelningsstrategi, samma land som låntagare samt ungefär samma avgift?
Ju mera lika fonderna är, desto mer lika blir förstås avkastningen.
Min poäng är denna: Om en fondförvaltare för 10 år sedan hade att välja på att köpa en tysk statsobligation och en amerikansk dito, så hade avkastningen blivit radikalt olika. Visst spelar fondförvaltarens kompetens en stor roll även på räntemarknaden.
Alltså, det är ju klart att det blir olika om du jämför olika länder inte ens en rimlig jämförelse. Man bör inte förvänta sig att en räntefond med 0% i ränta (eller till och med minus som i Tysklands fall) ger samma avkastning som en Amerikansk som har runt 2%.
Jag hävdar att svaret är nej här om man arbetar med räntepapper utgivna från stora stabila stater som till exempel USA och Sverige och därav jag vill ha en jämförelse med kriterierna jag beskrev ovan.
Däremot om man arbetar med företagsobligationer så kommer ju såklart fondförvaltaren ha en betydelse (vilket de flesta Svenska räntefonder har till viss del). Och i det fallet så blir de mera lika aktier och då blir osäkerheten betydligt större. Eftersom dessa starkt korrelerar med aktier ligger de dock utanför mitt investerings universum.
Jag har inget emot teoretiskt räkneövningar. Tvärtom, all grundläggande kunskanskap är bra.
Samtidigt är jag en praktiker som har jobbat som privatrådgivare, även om det är för väldigt länge sedan.
I 999 fall av 1000, eller ännu mer, är den kund som besöker banken för placeringsrådgivning ingen teoretiker. Hen är bara intresserad av att få en så bra avkastning på sitt kapital som möjligt. Eftersom vi pratar om räntor skall risknivån dessutom vara låg.
Om kunden får en fond som gått bättre på grund av att förvaltaren valt en amerikansk statsobligation i stället för en tysk sådan så blir hen nöjd. Hen struntar totalt i några teoretiska beräkningsmodeller.