Vilken börsnedgång tycker ni känns jobbigast för välmåendet och som ni anser påverkat er mest, denna inflationskrasch om man nu ska kalla den för det eller Coronakraschen?
I både fallen så har börsen gått ned ungefär lika mycket från respektive topp.
Personligen så tycker jag att nuvarande läge känns jobbigare då det känns som ett långdraget problem och som att det värsta ligger framför oss, dvs djupare nedgångar.
Mvh, Johan
Denna nedgång är såklart svårare.
Förra gången hade centralbankerna (speciellt The Fed) ordentligt med ammunition att ta till.
Denna gången måste de höja räntor och stoppa stödköp i mitten av nedgången.
Jag missade hela nedgången och följande uppgång under Corona.
Var upptagen med annat viktigt i livet att jag hade noll koll på hur börsen gick.
Hade ett hum om att börsen rört sig neråt pga oro men visste inte omfattningen och hade därmed noll oro.
Nu har jag varit aktiv med köp kontinuerligt i 6 månader och följt allt gå neråt.
Så nu känns det rejält 
Haha hög igenkänningsfaktor 
hann knappt köpa på mig i dippen innan det gick upp igen, det var väl någon dag i mars 2020 som börsen gick ned 11% eller så, helt sjukt.
Coronakraschen var ju över relativt snabbt men det visste men ju inte då i början.
Tror att den aktuella kraschen alltid kommer kännas som den jobbigaste för då har man inte facit på hur det gick sen
Helt klart corona, var helt ny mark, hade sjukdomen visat sig vara mycket värre än vad den i slutändan visade sig vara så hade vi suttit rejält i skiten som befolkning på planeten jorden och då hade kanske pengar inte varit det viktigaste.
Denna gång känns det mer som vi är på väg in i en gammal hederlig lågkonjuktur, så bara hålla i hatten, hoppas att man har inkomster hela vägen igenom och att den inte blir alltför långvarig.
Lite sidospår kanske, men jag har börjat fundera på om det historisk kommer att beskrivas som att det vi ser nu egentligen är coronakraschen (med fördröjning) eller att dom i alla fall är en och samma. Två år känns som lång tid nu, men om 20 år när dom tittar tillbaka på den här tiden så kommer man kanske inte att beskriva det som två separata krascher? Utan mer beskriva det som den där perioden i början av 20-talet då en pandemi fick börsen att krascha några år.
Alternativt beskriva det som covidkraschen och post-covidkraschen 
OMXSPI är fortfarande högre än den var i februari 2020, om detta ska betraktas som fortsättningen på coronakraschen måste vi nog ner betydligt mer.
Ja allt som händer just nu är ju trots allt kopplat till pandemin och dess ringar på vattnet! 2 år är otroligt kort tid på en börsgraf!
Kan kanske se 2021 benämnas som någon form av ”corona-tjurfälla” eller ”stimulans-eufori”. Följt av ”Inflations/Räntefrossan 2022” och vad vi nu ska komma att se framgent! Givetvis omöjligt att förutspå men ändå roligt att spekulera i mitt i allt 
Angående TS tycker jag coronakraschen var mycket värre av humanitära skäl innan det stod riktigt klart hur farligt viruset var! Börsen var ytterst sekundär även om jag följde den och bottenfiskade efter förmåga.
I coronakraschen satt jag dessutom och doomscrollade tidig info från Kina redan i januari 2020 och undrade varför börsen inte hade kraschat än 
Inte för att jag agerade på det utan jag tänkte ”Marknaden är ju effektiv och jag är ju inte den enda som sett detta”. Men månadssparandet februari 2020 tog verkligen emot
… Sedan när OMXSPI stod i ~500 tänkte jag bara ”Ja det är klart att den inte ska vara värd mer än så” 
Absolut, håller helt med dig, jag svarade utifrån frågeställningens premiss att det här var en krasch som vi är i nu men jag anser inte heller att vi kan säga det ännu.
Vi var på väg in i en lågkonjunktur innan pandemin, så snarare sköts den upp av de ekonomiska corona-stimuli?
2020 märkte jag knappt av då jag var för upptagen med att stirra på grafer över dödstalen för att notera vad som hände på börsen. 2022 har varit marginellt mer påfrestande så här långt, men mest för att jag känner att jag inte är tillräckligt likvid för att kunna shoppa loss på börsrean i den utsträckning som jag hade önskat.
Summa summarum så har varken 2020 eller 2022 varit särskilt jobbiga så här långt, så länge som vi pratar i rent ekonomiska termer. Det finns säkert folk där ute som har börjat svettas en del, men i min omgivning så har folk knappt rynkat på näsan åt den senaste nedgången. Lite segt, men livet går vidare typ.
Visserligen, och det finns flera andra faktorer också som samspelar nu så det är inte så enkelt som att det bara handlar om covid. Men har dom tidigare kriserna varit så enkla att det endast är en sak som hänt? Jag gissar att det alltid är en komplex bild men att det är en sak som får ge namnet åt kraschen i efterhand. Och covid har nog ändå varit den utlösande faktorn.
Detta är Corona kraschen. En uppskjuten lågkonjuktur och vansinnes tryckande av pengar som har gjort att både börs och bostäder tjurrusat under två år.
Tyvärr tror jag jag att denna krasch knappt har börjat ännu.
Coronacrachen var flera nivåer jobbigare än någon annan krasch jag varit med om, och så har jag ändå haft pengar i fonder sedan innan 1987-kraschen. Jag hade rejäla undergångskänslor i början av Corona och det blev inte enklare av att depå sjönk med en månadslön om dagen och ibland 2-3 månadslöner. Före nätmäklarnas tid var det lättare att hålla distans, då fick man ett kontobesked varje kvartal. Det var lättare att hålla sig borta från säljknappen.
jag som är all in i Kina har haft en nästan konstant nedgång i alla mina portföljer i nästan 24 månader. 18 iaf.
nu har jag vant mig vid det och nu känns det jobbit när kurserna börjar återhämta sig för nu blir det dyrare att köpa nästa månad 
Jag ser dem mer som en sammanhängande krasch. 2020-2023 vad jag tror
Globalt känns det lite som 2008-2009 när man befarade att hela systemet skulle krasch.
I Sverige var det väl än tuffare 1991-1994.
Tyvärr har många inte varit med om ”riktiga” krascher som inte varit på börsen mer än 5-10 år. Det är helt normalt och en del av kapitalismen. ”Creative destruction” där dåliga bolag och investeringar ska gå under för att kapital, resurser och individer ska frigöras för mer framgångsrika affärer. Bara att vi vant oss av med det
2008 är för mig magnituder värre än vad vi ser nu.
2008 var ju en avgrund som öppnade sig under fötterna, denna gången kommer det lite mer gradvis.
Inflationen kan ej fortsätta vara så hög tror jag. Inflation driven av efterfrågan är kanske mer hanterlig men kan pågå länge, denna typen av utbudsinflation tror jag blir kortvarigt.
Priserna har gått upp, av olika anledningar, men jag tror att de helt enkelt stabiliseras på en ny nivå. Det kommer en ny jämnvikt av prisnivå och då upphör inflationen. Så. Jag är inte orolig.
Jag har haft mycket cash och väntar på det här, så jag köper glatt på mig mer.
Edit: 2008 så hade jag kollegor som kom till banken där de konsulade, och möttes av skylt att banken hade gått omkull. Konsultfirman vi jobbade på sa upp halva styrkan från en dag till nästa. Kunderna betalade ej sina fakturor.
Jag var i ögat av stormen, lite gran, eftersom vår firma Konsultade inom finans. Men. 2008 var verkligen från en dag till nästa ett totalt mörker.
Jag tycker att den här nedgången är klart värre.
Under nedgången pga. Corona kändes det som att det bara skulle bli under en kort period som senare skulle följas av en stor uppgång och så blev det också.
Nu vet man inte alls hur länge det kommer att vara men jag gissar på minst ett par år.
Det finns ändå två fördelar nu:
I bägge fallen kommer marknaden snart att blicka framåt igen och vända uppåt. Jag ser ser ingen större skillnad vad gäller jobbighet. Är det skakigt kan man kontra genom att växla över till innehav som gynnas av volatilitet såsom volatilitetsfond/ETF, hedgefonder etc. Så länge man ser öppningar och kan agera på läget, inklusive att kliva av helt om så behövs, känner jag inte någon oro. Oavsett läget brukar det alltid finnas några marknader som gynnas, det gör mig lugn i alla fall.