Jag är nyfiken på vilken forskning som finns bakom denna tumregel. Låter ju vettigt och jag själv använder mig av det. Skulle ju kunna vara så att forskning faktiskt säger något annat mer exakt så som 12% aktier per år pengarna är orörda eller 8% för att få bästa riskjusterad avkastning? Eller så kanske denna tumregel med 10% redan är byggd på forskning?
Jag tror att tumregeln bygger på statistik som visar att om sparhorisonten är minst 10 år finns en stor sannolikhet att få en positiv avkastning om man har 100% aktier.
10% regeln funkar då fint över en cykel (upp och ned) utan ombalansering.
Personligen tror jag att om man är aktiv en gång per månad, känner av var i cyklen börsen är och vid nedgång viktar hårt mot räntor och vid uppgång övervikt med aktiefonder.
För mig känns det fel att mitt i en uppgång sitta med en massa räntefonder pga min ålder.
I teorin låter det väldigt bra, men i praktiken så brukar det inte funka lika bra. Du har stor chans att råka pricka av att sänka risken när vi väl har fallit en bra bit redan och sedan höjs risken när vi har gått upp en bit, på så sätt så hamnar du efter lite varje gång du justerar och gör minsta vinst på detta sättet. Visst kan det fungera ibland men med största sannolikhet så kommer du hamna efter.