Ekonomisk jämställdhet och jämlikhet för par – tips och tankar
Svar på läsarfråga kring hur vi gör och om Richard Thaler som har fel om AP7
Kvinnor tjänar i genomsnitt 86 % av vad vi män tjänar samtidigt som de enligt undersökningar lägger 26 timmar obetalt arbete i förhållande till våra 21 timmar. I det här avsnittet resonerar jag och Caroline om ekonomisk jämställdhet, ekonomisk jämlikhet och hur vi gör i vår egen relation. Samtidigt kommenterar jag även läsarfrågan kring nobelpristagaren som kritiserade PPM och fonden som jag hyllade i förra avsnittet.
I det här avsnittet och artikeln har jag utökat vissa resonemang, ger källhänvisningar och har lite fler tankar. Notera att våra tips framförallt kommer från vår undersökning och erfarenhet och vi har på intet sätt svar på alla frågor. På vissa sätt har jag och Caroline en väldigt ekonomisk jämställd och jämlik relation och på andra inte. Vi är (tyvärr?) ganska stereotypa i manligt och kvinnligt, även om jag egentligen inte anser att det har med kön att göra utan snarare handlar om preferens och energi.
Som Caroline också säger i podden, det här avsnittet är väldigt heteronormativt, men det får det väl vara eftersom det är så verkligheten ser ut för oss. Vi har verkligen inte listat ut allt, men några saker är vi medvetna om och har vidtagit åtgärder för en ökad ekonomisk jämställdhet och jämlikhet, och sedan finns det säkert saker som vi kan förbättra och saker som vi inte ens har sett eller inser att vi skulle kunna förbättra.
Dock, i början av det här avsnittet pratar jag om nobelpristagaren Richard Thalers kritik av sjunde AP-fonden (AP7 Såfa) som jag i förra avsnittet hyllade och tyckte var den bästa PPM-fonden. Jag tyckte dock att den delen i avsnittet var så viktigt att jag skrev en egen artikel om det igår. Läs den gärna, för jag tycker att hans kritik är felaktig.
- Nobelpristagaren Thaler har fel i sin kritik av AP7 aktiefond - Sjunde AP fonden är enligt mig den bästa ppm fonden, just pga. hävstången
I den artikeln fördjupar jag det resonemanget som jag för i början av avsnittet.
Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt
Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.
Hur gör vi i vår privatekonomi?
Idén till det här avsnittet föddes från André som ställde följande fråga:
Hur är er vardagsekonomi tillsammans. Som sambos eller gifta par. En av de största bråken inom parförhållande är just ekonomi. Många pratar om ekonomi och spara hit och investera dit. Men de flesta fall jag ser är det bara en person. Är sambon / make maka med på samma resa är det gemensamma målet? Har det varit en enkel resa om vem som bestämmer över den totala ekonomin. Gemensam ekonomi eller delad. Hur delar ni så fall. Har ni synergi i det ni gör i ekonomin.
Vad är det högsta ni kan acceptera i Kr som sambo/make maka kan spendera utan att ni bryr er. Hade varit jättekul att se Jan och Caroline prata om just privatekonomi i ett avsnitt. Deras mål och svårigheter att kanske få ihopa det eller har det varit en enkel resa i 10 år? Andrés läsafråga
I avsnittet pratar vi nästan i en halvtimme relaterat till det här ämnet, men i stor drag så kan man säga. Nej, det har inte varit en helt lätt resa. När vi träffades 2003 som studenter på en korridor på Delphi i Lund så hade vi väldigt olika syn på ekonomi. Jag tyckte inte att Caroline hade en bra relation till pengar (handen på hjärtat så hade jag inte det heller, men det såg jag ju inte då).
Jag själv nördade kring pengar redan då. Det som jag inte förstod då var att drivkraften till stor del var rädslan för en ekonomisk osäkerhet. Jag sticker inte under stol med att jag har den rädslan fortfarande och det är något som jag och min coach Moa Diseborn pratade om i avsnitt 24. Dock hade jag ju investerat pengar på börsen i många år så jag förstod att det åtminstone var en bra sak, men jag hade en ganska osund relation till börsens svängningar då med. I alla fall så var det ju alltid enklare att se till andras brister än sina egna och när Lyxfällan med Charlie Söderberg gick på TV3 såg jag vartenda avsnitt.
När han och Lennart släppte sin bok ”Ett rikare liv” så köpte jag den, läste den och tänkte ”den här borde Caroline läsa”. Noll självinsikt. Det här var i samband med jul och en kul parentes är att Caroline på något sätt insåg vartåt det barkade och berättar för mig:
Jag hoppas att du inte har köpt någon jävla självhjälpsbok till mig i julklapp. Caroline, en jul för många år sedan
Ridå. Det löste sig med en akutinköpt pulsklocka. Hon gillade boken och till skillnad från mig gjorde hon alla övningarna i boken och det slutade med att vi sedan tog kontakt med Charlie och Lennart, gick utbildningarna i Balansekonomi. Det gjorde så stor skillnad för mig och tillsammans med en konflikt med andra ägare i mitt dåvarande företag gjorde att jag köpte in mig i Balansekonomi och har varit kvar där sedan dess. Det gjorde i alla fall att vi började prata om pengar, vi började prata om våra mål och vad vi ville. Vi insåg då att vi önskade friheten som pengar kunde ge, inte nödvändigtvis som många pratar om att ”sluta jobba” utan snarare ”få välja själva”.
Det bästa tipset jag någonsin fått om böcker
I avsnittet gör jag och Caroline ett sidospår just kring böcker ca 11:00 minuter in. Jag önskar att jag kom ihåg vem som gav mig följande tips eller var jag läste det, för det har verkligen gjort skillnad för mig. Tipset var:
Om du får ett tips kring en bra bok som har gjort skillnad för en annan människa. Köp den direkt! Fundera inte ens på det. Den potentiella skillnaden som en bra bok kan göra för dig är ingenting mot kostnaden som den för med sig.
När jag skrev min egen bok ”Gör ditt barn rikt (annonslänk)” så insåg verkligen vad man menar med att en författare ”destillerar 20 års kunskap på 200 sidor”. För så är det verkligen, man anstränger sig oerhört mycket på att ge bort allt man kan på ett lättfattligt sätt med en röd tråd. Jag kan idag verkligen säga att där finns böcker som har förändrat mitt liv i grunden. De fyra böckerna som dyker upp för mig på rak arm är:
- ”Rich dad, poor dad (annonslänk)” av Robert Kiyosaki – nytt sätt att se hur man kan tjäna pengar
- ”4-hour work week (annonslänk)” av Timothy Ferriss – förändrade synen kring att göra sig själv överflödig
- ”How a Second Grader Beats Wall Street (annonslänk)” av Allan Roth – sparande i passiva indexfonder
- ”Ett rikare liv” av Charlie Söderberg / Lennart Göthe – balansen mellan tid, pengar och energi
- ”Never eat alone (annonslänk)” av Keith Ferrazzi – prioritera relationer i karriär och privatliv
När jag pratade om det med Caroline i bloggen så blev vi inspirerade om att göra separata avsnitt om dessa böckerna. För de förtjänar verkligen egna avsnitt. Men jag hoppas få återkomma till det senare.
Olika attityd och tro kring pengar
Vi pratar också om hur vår tro och attityd skiljer sig kring pengar och hur de leder oss till olika aktioner. Inom personlig utveckling så finns det en klassisk modell som ser ut ungefär som följer:
- Tro => Attityd => Aktion => Resultat => (tillbaka till) Tro
Det vill säga att det man tror på ger en specifik attityd. Attityden i sin tur leder till att man gör vissa saker och inte gör andra. Att man gör vissa saker och inte andra leder i sin tur till att man får vissa resultat. Resultaten i sin tur bekräftar tron. I avsnittet pratar Caroline om drömmen att dyka med sköldpaddor som hon naturligt inte tar tag i. Om vi använder ovanstående modell och generaliserar grovt så låter det så här:
- Tron = det finns inte tillräckligt med pengar
- Attityd = det är dyrt
- Aktion = ingen då det ändå inte är lönt
- Resultat = ingen dykresa
Utmaningen med den här tro-cirkeln är att den är väldigt begränsande och resulterar i att det inte blir någon resa. Vi har alla sådana här ”program”, vi är bara mer eller mindre medvetna om dem. Det är dock just självinsikten som ger oss en möjlighet att göra något åt dem. Sedan är det också viktigt att påpeka att programmen i sig varken är bra eller dåliga. Värderingen kommer först när vi sätter dem i relation till något mål eller en dröm. Som i det här fallet har ju beteendet en mängd positiva effekter (vi lever på relativt sätt låga utgifter) men en del negativa då det t.ex. inte har blivit någon dykresa.
Jag själv berättar om ett liknande program där jag använder en Ferarri som exempel. Om jag t.ex. hamnar i en situation där jag inte kan göra något, som att t.ex. inte ha råd att köpa en Ferrari eller göra något som någon annan kan, då kör följande program i mig igång:
- Tro = ”jag är minst lika bra som någon annan”
- Attityd = ”jag ska minsann visa dem”
- Aktion = jobbar som en arbetshäst
- Resultat = har möjligheten att köpa Ferrarin
Precis på samma sätt här, beteende i sig är varken bra eller dåliga. Det här är bra i förhållande till att det ger mig möjligheten att köpa Ferrarin, men det kostar mig ofta i andra områden i livet som t.ex. hälsa, umgänge och andra saker för att jag jobbar på, för jag ska minsann bevisa något. Den stora frågan som jag själv ännu inte svarat på är, vem ska jag bevisa det för? Det tar liksom aldrig slut.
Förväntningar kan verkligen ställa till det
I det här fallet har jag och Caroline tur för våra beteenden fungerar ganska bra ihop. Men jag kan lätt tänka mig att det skulle kunna ställa till det i en relation om en part t.ex. vill slösa och den andra spara. Vi skrattar ju åt det senare i avsnittet där jag pratat om hur jag tyckte att Caroline var ett ”ekonomiskt sänke” eftersom jag tyckte att hon som doktorerat skulle ha ett bra jobb med en bra lön. I mina Excel-kalkyler skulle det bara boosta oss till ekonomisk frihet, bara för att inse att Caroline var inte det minsta intresserad av att göra karriär på det sättet.
Det roliga är att Caroline hade EXAKT samma syn på mig när jag drev frågan om att jag ville flytta till hus. Hon tyckte att hela husprojektet var ett stort ekonomiskt sänke med både hög risk och framförallt att alternativ kostnaden var alldeles för hög. Det vill säga att de pengar som vi nu satte i huset, skulle kunnat vara ute och jobba i aktier och fonder.
Jag tror att det många gånger kan vara sådana här subtila saker som ställer till det. Att det är en kombination av att man inte har synkat sig kring målen och vad man vill i sin ekonomi samtidigt som man kör sina ”program”. Jag kör ”jag ska minsann visa dem att vi kan ha ett stort hus” och Caroline ”det finns inte tillräckligt med pengar”, då är det ju inte så konstigt att det blir konflikt – många gånger utan att man ens kan sätta fingret på vad det handlar om. Man bara tycker att den andra parten är konstig och inte förstår.
Lägg därtill fakta som att de flesta faktiskt kämpar ganska mycket i sin ekonomi:
- Varannan svensk är stressad över att de har för lite pengar på sparkontot
- En av tio har inget sparkonto och var fjärde person har mindre än 20 000 kronor på sparkontot.
- Var femte svensk klarar inte en oförutsedd utgift på 11 000 kr utan att ta lön.
- Var fjärde svensk tycker det är jobbigt att prata ekonomi med sin partner
- Var tredje tycker det vore bra om banken tog ett större ansvar i att informera om hur relationen kan bli ekonomiskt jämställd.
Så är det inte så konstigt att man kanske generellt undviker att prata om ekonomi eller att det är ett laddat ämne.
Måste ekonomisk jämställdhet och ekonomisk jämlikhet betyda att man delar exakt lika?
Med risk att sticka ut så blir jag många gånger så förvånad över att debatten i Sverige om jämställdhet i allmänhet och ekonomisk jämlikhet i synnerhet. Det känns om att alla tips handlar om att man ska göra lika. Man ska ha lika mycket föräldraledighet, man ska göra lika mycket i hemmet och man ska tjäna lika mycket. Jag vet, men jag tror inte på det eftersom vi har helt olika förutsättningar. Nu pratar jag inte förutsättningar som man och kvinna, utan förutsättningar som individer.
Googlar man på nätet så finns där mängder av tips om att man ska ta ut hälften av föräldraledigheten, man ska ta hälften av ansvaret i hemmet, man ska kunna både sy, virka och byta däck. Jag och Caroline har varit inne på det här många gånger och konstaterat att det fungerar dåligt för oss i vårt förhållande. I början, innan vi hade pratat om det så ställde det ofta till med konflikt eftersom Caroline är feminist och hon skulle minsann också byta däck på bilen när det var dags. En gång kom det här till sin spets och lösningen kom när jag sa något i stil med – ”älskling, att jag gör det betyder inte att jag inte tror att du är kapabel att göra det, jag gör det för att jag tycker mindre illa om det än vad du gör.” På samma sätt som att bara för att jag inte tvättar inte betyder att jag inte kan det.
Jag tror snarare att tricket för oss har handlat om att dela upp vårt liv i sysslor som fungerar för oss, ungefär som man gör på ett företag. Alla behöver inte kunna bokföra, det räcker ju att den som tycker det är roligast och är bäst på det gör det. Det viktiga är att allt fungerar. Tricket är som jag har varit inne på många gånger ovan – det gäller att prata om hur man vill ha det och om förväntningarna och farhågorna. För mig och Caroline handlade det om att prata om vad vi vill och hur saker och ting ter sig.
Prata om hur ni vill ha det. Vad tycker du är kul och enkelt? Vad kan du ta ansvar för? Vad är det pissigaste som du vet? Var är målen? Vad är förväntningarna? Vad är farhågorna? Vad kommer naturligt? etc.
I vårt liv konstaterade vi:
- Jag jobbar i snitt 60 – 80 timmars veckor och jag gillar det
- Det är viktigt för Caroline med ett lugnt och harmoniskt hem
- Caroline är bättre på relationer och jag tjänar mer pengar
- Caroline gillar laga mat med kärlek och gillar fixa saker
- osv.
Det har gjort att vi har under åren försökt organisera vårt liv på det sättet där vi får göra mest av det som vi gillar. Sedan har vi andra saker som ingen av oss uppskattar och dessa hjälps vi åt med eller försöker outsourca till andra genom köpa in tjänsterna. Att nå dessa målen har ju inte gått över en natt, utan det är något som vi har jobbat mot i flera år. Det har ju lett till att nu jobbar vi tillsammans och Caroline kan gå ner i lön.
Däremot har vi aktivt valt att motverka den klassiska fällan att Caroline skulle förlora på det här genom att t.ex. hennes pension blir mindre. I vårt förhållande har vi valt att jämställa det som man kan kalla för det ”emotionella arbetet” med det ”pengaskapande arbetet”. Skulle man ge ett grovt exempel så kan man säga att vi värderar en timmes matlagning lika mycket som en timmes betalt arbete. Det är ingen skillnad. Det i sin tur leder till att vi kompenserar så att Caroline får en lika stor pension som jag även om jag tjänar mer. Det är annars ett ganska klassiskt problem där kvinnan vid en skilsmässa ofta har relationskapitalet medan mannen har det ekonomiska kapitalet.
Delad ekonomi, blandad eller gemensam ekonomi?
En vanlig fråga handlar om hur man ska organisera sina ekonomi. Det finns ju egentligen bara fyra alternativ:
- Helt gemensam ekonomi – alla pengarna läggs i en pott
- Delvis gemensam ekonomi – pengarna läggs i en pott och sedan delar man på det som blir kvar
- Helt uppdelad ekonomi – gemensamma utgifter delar man på
- Proportionerligt uppdelad ekonomi – den som tjänar mest betalar mer
På samma sätt tror jag att den bästa lösningen är att prata om hur man vill ha det. Jag har en personlig preferens kring att jag tycker att gemensam ekonomi fungerar bäst om man är gifta och framförallt om man har barn. Det skulle i mitt liv kännas väldigt konstigt att ha en uppdelad ekonomi – även om det är vad andra sparekonomer som t.ex. Ingela Gabrielsson på Nordea rekommenderar.
Det är väldigt glädjande att andelen par som har en helt gemensam ekonomi har sjunkit från 70 till 51 procent de senaste 7 åren, en delvis separerad ekonomi är det bästa sättet att få en jämställd ekonomi. Ett alternativ är att ha ett gemensamt konto för hushållskostnaderna, där båda bidrar efter egen förmåga, beroende på vilken inkomst man har. Utöver det var och en ha varsitt sparkonto och varsitt lönekonto för egen konsumtion. Ingela Gabrielsson i Göteborgs Posten, 2 juni 2017
Hennes motivering verkar vara att om man har delad ekonomi, så kan var och en bestämma vad de vill lägga sina pengar på. Jag kan se logiken i det, men samtidigt så har jag svårt att se hur det skulle gå till rent praktiskt om man inte tjänar exakt lika. Jag har hört om kompisar som delar på alla möjliga sätt och varianter:
- Man delar på gemensamma kostnader som boende, mat och barn
- Man delar genom att man betalar samma procentandel av sin lön, t.ex. båda betalar 50 procent av sin lön
- Den som tjänar minst bestämmer kring utgifterna
Men jag ser problem med de här. Betyder det att om jag är mer sparsam och investerar bättre att jag ska åka på resa utan min partner som har prioriterat andra saker? Eller, kul för mig jag är ekonomiskt oberoende, trist att du behöver gå till jobbet. Tricket är väl att se till att båda i förhållande mår bra. Att må bra kan sedan betyda att någon behöver spara, konsumera elektronik, skönhetsprodukter eller något helt annat. Men jag är kanske ute och reser här.
Ett problem som man också undviker med en gemensam ekonomi är de så kallade gråzonsutgifter. Vad man många gånger har sett är att det är ofta kvinnan som ser t.ex. barnens behov och täcker dessa genom att använda sin del av pengarna i en uppdelad ekonomi, medan mannen ofta köper kapitalvaror. Det här ställer ju till det med den ekonomiska jämlikheten eftersom kvinnan ofta både får mindre pengar till sin egen konsumtion och vid en eventuell uppdelning inte kan hävda att hon har bidragit lika mycket till egendomen i förhållandet.
Det bästa rådet jag fick höra vid något tillfälle var faktiskt:
Testa de olika modellerna! Om ni inte gillar en modell så kan ni alltid byta till en annan.
Att just testa saker är något som jag tror mycket på.
Ha koll på juridiken och skillnaden mellan gift och sambo
Den sista saken som vi pratar om i avsnittet är att ha koll på de juridiska skillnaderna mellan att vara gift och sambo. Det sa nämligen alltid min mentor Claes-Erik till mig och Caroline:
Ni måste ha mycket pengar eftersom ni har råd att vara sambo och inte har gift er än.
Jag fattade inte förrän han skämtsamt undrade hur mycket pengar vi lade på jurister i och med att vi inte var gifta för att reglera alla de ekonomiska faktorerna i händelse av att vi gick skilda vägar eller om en av oss skulle gå bort. Extra viktigt är det här om man har barn och inte är gift. Jag är verkligen inte expert på det här, men jag håller på att jobbar på ett samarbete med en juristfirma så kommer att kunna hjälpa till här på bloggen med just sådana frågor.
Det som man framförallt bör ha koll på är:
- Sambor ärver inte varandra
- Om man har bostad för gemensamt bruk så ska den delas lika vid separation – oavsett vem som lagt in kontantinsats, står på lånet eller kontraktet.
- Samma sak som ovan gäller bohaget.
Det finns fler specialregler men här rekommenderar jag som sagt en jurist (eller att ni gifter er :-).
Sammanfattning – tips för ekonomisk jämställdhet
Om jag skulle försöka mig på en sammanfattning, så skulle den väl låta som följer:
- Prata, prata och prata om ekonomi – vad har ni för förväntningar, vad är målen, vad är viktigt, vad är inte viktigt, vad kan du ta ansvar för, vad slipper du helst ansvar för, vad kommer naturligt för dig, vad ska outsourcas, vad ska göras gemensamt och så vidare.
- Kompensera den parten som tjänar minst – jag tycker att det är viktigt att man kompenserar den parten som tjänar minst eller som t.ex. gör obetalt arbete i hemmet.
- Se upp för gråzonsuppgifterna – så att inte en part i den uppdelad ekonomi lägger mer av sina pengar på uppfylla behov som den andra parten kanske inte ser.
- Testa de fyra modellerna för ekonomi – testa t.ex. i 3 månader vad som fungerar bäst helt gemensam, delvis gemensam, uppdelad eller proportionerlig ekonomi.
- Sambo? – ha koll på juridiken och upprätta ett samboavtal.
Om du har fler bra tips som andra skulle kunna ha glädje av, eller om du kan tänka dig berätta hur du och din partner gör – skriv gärna i kommentarerna! Tack. :-)
PS. På grund av tjänsteresa i veckan är det möjligt att det inte kommer ett avsnitt nu på onsdag utan då kommer det sannolikt på lördag. DS.