Ekonomisk jämställdhet och jämlikhet för par - tips och tankar

Ekonomisk jämställdhet och jämlikhet för par – tips och tankar

RikaTillsammanspodden #28 - Svar på läsarfråga kring hur vi gör och om Richard Thaler som har fel om AP7

Kvinnor tjänar i genomsnitt 86 % av vad vi män tjänar samtidigt som de enligt undersökningar lägger 26 timmar obetalt arbete i förhållande till våra 21 timmar. I det här avsnittet resonerar jag och Caroline om ekonomisk jämställdhet, ekonomisk jämlikhet och hur vi gör i vår egen relation. Samtidigt kommenterar jag även läsarfrågan kring nobelpristagaren som kritiserade PPM och fonden som jag hyllade i förra avsnittet.

I det här avsnittet och artikeln har jag utökat vissa resonemang, ger källhänvisningar och har lite fler tankar. Notera att våra tips framförallt kommer från vår undersökning och erfarenhet och vi har på intet sätt svar på alla frågor. På vissa sätt har jag och Caroline en väldigt ekonomisk jämställd och jämlik relation och på andra inte. Vi är (tyvärr?) ganska stereotypa i manligt och kvinnligt, även om jag egentligen inte anser att det har med kön att göra utan snarare handlar om preferens och energi.

Som Caroline också säger i podden, det här avsnittet är väldigt heteronormativt, men det får det väl vara eftersom det är så verkligheten ser ut för oss. Vi har verkligen inte listat ut allt, men några saker är vi medvetna om och har vidtagit åtgärder för en ökad ekonomisk jämställdhet och jämlikhet, och sedan finns det säkert saker som vi kan förbättra och saker som vi inte ens har sett eller inser att vi skulle kunna förbättra.

Dock, i början av det här avsnittet pratar jag om nobelpristagaren Richard Thalers kritik av sjunde AP-fonden (AP7 Såfa) som jag i förra avsnittet hyllade och tyckte var den bästa PPM-fonden. Jag tyckte dock att den delen i avsnittet var så viktigt att jag skrev en egen artikel om det igår. Läs den gärna, för jag tycker att hans kritik är felaktig.

I den artikeln fördjupar jag det resonemanget som jag för i början av avsnittet.

Lyssna på hela avsnitt #29

Du kan lyssna på hela avsnittet via webbläsaren nedan eller via din poddspelare:

Du kan även prenumerera på avsnitten via t.ex. appen Podcaster eller motsvarande. Nedan följer en grov innehållsförteckning:

00.00 – 01.00 Introduktion
01.00 – 07.30 Nobelpristagaren Richard Thaler och varför han har fel i sin kritik av AP7
08.00 – 11.00 Lyssnarfråga: Hur fungerar er vardagsekonomi?
11.00 – 14.45 Några böcker som förändrade vårt liv
14.45 – 18.00 Bristperspektiv och olika lön
18.00 – 28.45 Hur vi tänker kring jämlikhet i vår relation
28.45 – 40.30 Sammanfattning och tips
40.30 – 41.32 Avslutning

Hur gör vi i vår privatekonomi?

Idén till det här avsnittet föddes från André som ställde följande fråga:

Hur är er vardagsekonomi tillsammans. Som sambos eller gifta par. En av de största bråken inom parförhållande är just ekonomi. Många pratar om ekonomi och spara hit och investera dit. Men de flesta fall jag ser är det bara en person. Är sambon / make maka med på samma resa är det gemensamma målet? Har det varit en enkel resa om vem som bestämmer över den totala ekonomin. Gemensam ekonomi eller delad. Hur delar ni så fall. Har ni synergi i det ni gör i ekonomin.

Vad är det högsta ni kan acceptera i Kr som sambo/make maka kan spendera utan att ni bryr er. Hade varit jättekul att se Jan och Caroline prata om just privatekonomi i ett avsnitt. Deras mål och svårigheter att kanske få ihopa det eller har det varit en enkel resa i 10 år? Andrés läsafråga

I avsnittet pratar vi nästan i en halvtimme relaterat till det här ämnet, men i stor drag så kan man säga. Nej, det har inte varit en helt lätt resa. När vi träffades 2003 som studenter på en korridor på Delphi i Lund så hade vi väldigt olika syn på ekonomi. Jag tyckte inte att Caroline hade en bra relation till pengar (handen på hjärtat så hade jag inte det heller, men det såg jag ju inte då).

Jag själv nördade kring pengar redan då. Det som jag inte förstod då var att drivkraften till stor del var rädslan för en ekonomisk osäkerhet. Jag sticker inte under stol med att jag har den rädslan fortfarande och det är något som jag och min coach Moa Diseborn pratade om i avsnitt 24. Dock hade jag ju investerat pengar på börsen i många år så jag förstod att det åtminstone var en bra sak, men jag hade en ganska osund relation till börsens svängningar då med. I alla fall så var det ju alltid enklare att se till andras brister än sina egna och när Lyxfällan med Charlie Söderberg gick på TV3 såg jag vartenda avsnitt.

När han och Lennart släppte sin bok ”Ett rikare liv” så köpte jag den, läste den och tänkte ”den här borde Caroline läsa”. Noll självinsikt. Det här var i samband med jul och en kul parentes är att Caroline på något sätt insåg vartåt det barkade och berättar för mig:

Jag hoppas att du inte har köpt någon jävla självhjälpsbok till mig i julklapp. Caroline, en jul för många år sedan

Ridå. Det löste sig med en akutinköpt pulsklocka. Hon gillade boken och till skillnad från mig gjorde hon alla övningarna i boken och det slutade med att vi sedan tog kontakt med Charlie och Lennart, gick utbildningarna i Balansekonomi. Det gjorde så stor skillnad för mig och tillsammans med en konflikt med andra ägare i mitt dåvarande företag gjorde att jag köpte in mig i Balansekonomi och har varit kvar där sedan dess. Det gjorde i alla fall att vi började prata om pengar, vi började prata om våra mål och vad vi ville. Vi insåg då att vi önskade friheten som pengar kunde ge, inte nödvändigtvis som många pratar om att ”sluta jobba” utan snarare ”få välja själva”.

Det bästa tipset jag någonsin fått om böcker

I avsnittet gör jag och Caroline ett sidospår just kring böcker ca 11:00 minuter in. Jag önskar att jag kom ihåg vem som gav mig följande tips eller var jag läste det, för det har verkligen gjort skillnad för mig. Tipset var:

Om du får ett tips kring en bra bok som har gjort skillnad för en annan människa. Köp den direkt! Fundera inte ens på det. Den potentiella skillnaden som en bra bok kan göra för dig är ingenting mot kostnaden som den för med sig.

När jag skrev min egen bok ”Gör ditt barn rikt” så insåg verkligen vad man menar med att en författare ”destillerar 20 års kunskap på 200 sidor”. För så är det verkligen, man anstränger sig oerhört mycket på att ge bort allt man kan på ett lättfattligt sätt med en röd tråd. Jag kan idag verkligen säga att där finns böcker som har förändrat mitt liv i grunden. De fyra böckerna som dyker upp för mig på rak arm är:

  • Rich dad, poor dad” av Robert Kiyosaki – nytt sätt att se hur man kan tjäna pengar
  • 4-hour work week” av Timothy Ferriss – förändrade synen kring att göra sig själv överflödig
  • How a Second Grader Beats Wall Street” av Allan Roth – sparande i passiva indexfonder
  • ”Ett rikare liv” av Charlie Söderberg / Lennart Göthe – balansen mellan tid, pengar och energi
  • Never eat alone” av Keith Ferrazzi – prioritera relationer i karriär och privatliv

När jag pratade om det med Caroline i bloggen så blev vi inspirerade om att göra separata avsnitt om dessa böckerna. För de förtjänar verkligen egna avsnitt. Men jag hoppas få återkomma till det senare.

Olika attityd och tro kring pengar

Vi pratar också om hur vår tro och attityd skiljer sig kring pengar och hur de leder oss till olika aktioner. Inom personlig utveckling så finns det en klassisk modell som ser ut ungefär som följer:

  • Tro => Attityd => Aktion => Resultat => (tillbaka till) Tro

Det vill säga att det man tror på ger en specifik attityd. Attityden i sin tur leder till att man gör vissa saker och inte gör andra. Att man gör vissa saker och inte andra leder i sin tur till att man får vissa resultat. Resultaten i sin tur bekräftar tron. I avsnittet pratar Caroline om drömmen att dyka med sköldpaddor som hon naturligt inte tar tag i. Om vi använder ovanstående modell och generaliserar grovt så låter det så här:

  • Tron = det finns inte tillräckligt med pengar
  • Attityd = det är dyrt
  • Aktion = ingen då det ändå inte är lönt
  • Resultat = ingen dykresa

Utmaningen med den här tro-cirkeln är att den är väldigt begränsande och resulterar i att det inte blir någon resa. Vi har alla sådana här ”program”, vi är bara mer eller mindre medvetna om dem. Det är dock just självinsikten som ger oss en möjlighet att göra något åt dem. Sedan är det också viktigt att påpeka att programmen i sig varken är bra eller dåliga. Värderingen kommer först när vi sätter dem i relation till något mål eller en dröm. Som i det här fallet har ju beteendet en mängd positiva effekter (vi lever på relativt sätt låga utgifter) men en del negativa då det t.ex. inte har blivit någon dykresa.

Jag själv berättar om ett liknande program där jag använder en Ferarri som exempel. Om jag t.ex. hamnar i en situation där jag inte kan göra något, som att t.ex. inte ha råd att köpa en Ferrari eller göra något som någon annan kan, då kör följande program i mig igång:

  • Tro = ”jag är minst lika bra som någon annan”
  • Attityd = ”jag ska minsann visa dem”
  • Aktion = jobbar som en arbetshäst
  • Resultat = har möjligheten att köpa Ferrarin

Precis på samma sätt här, beteende i sig är varken bra eller dåliga. Det här är bra i förhållande till att det ger mig möjligheten att köpa Ferrarin, men det kostar mig ofta i andra områden i livet som t.ex. hälsa, umgänge och andra saker för att jag jobbar på, för jag ska minsann bevisa något. Den stora frågan som jag själv ännu inte svarat på är, vem ska jag bevisa det för? Det tar liksom aldrig slut.

Förväntningar kan verkligen ställa till det

I det här fallet har jag och Caroline tur för våra beteenden fungerar ganska bra ihop. Men jag kan lätt tänka mig att det skulle kunna ställa till det i en relation om en part t.ex. vill slösa och den andra spara. Vi skrattar ju åt det senare i avsnittet där jag pratat om hur jag tyckte att Caroline var ett ”ekonomiskt sänke” eftersom jag tyckte att hon som doktorerat skulle ha ett bra jobb med en bra lön. I mina Excel-kalkyler skulle det bara boosta oss till ekonomisk frihet, bara för att inse att Caroline var inte det minsta intresserad av att göra karriär på det sättet.

Det roliga är att Caroline hade EXAKT samma syn på mig när jag drev frågan om att jag ville flytta till hus. Hon tyckte att hela husprojektet var ett stort ekonomiskt sänke med både hög risk och framförallt att alternativ kostnaden var alldeles för hög. Det vill säga att de pengar som vi nu satte i huset, skulle kunnat vara ute och jobba i aktier och fonder.

Jag tror att det många gånger kan vara sådana här subtila saker som ställer till det. Att det är en kombination av att man inte har synkat sig kring målen och vad man vill i sin ekonomi samtidigt som man kör sina ”program”. Jag kör ”jag ska minsann visa dem att vi kan ha ett stort hus” och Caroline ”det finns inte tillräckligt med pengar”, då är det ju inte så konstigt att det blir konflikt – många gånger utan att man ens kan sätta fingret på vad det handlar om. Man bara tycker att den andra parten är konstig och inte förstår.

Lägg därtill fakta som att de flesta faktiskt kämpar ganska mycket i sin ekonomi:

  • Varannan svensk är stressad över att de har för lite pengar på sparkontot
  • En av tio har inget sparkonto och var fjärde person har mindre än 20 000 kronor på sparkontot.
  • Var femte svensk klarar inte en oförutsedd utgift på 11 000 kr utan att ta lön.
  • Var fjärde svensk tycker det är jobbigt att prata ekonomi med sin partner
  • Var tredje tycker det vore bra om banken tog ett större ansvar i att informera om hur relationen kan bli ekonomiskt jämställd.

Så är det inte så konstigt att man kanske generellt undviker att prata om ekonomi eller att det är ett laddat ämne.

Måste ekonomisk jämställdhet och ekonomisk jämlikhet betyda att man delar exakt lika?

Med risk att sticka ut så blir jag många gånger så förvånad över att debatten i Sverige om jämställdhet i allmänhet och ekonomisk jämlikhet i synnerhet. Det känns om att alla tips handlar om att man ska göra lika. Man ska ha lika mycket föräldraledighet, man ska göra lika mycket i hemmet och man ska tjäna lika mycket. Jag vet, men jag tror inte på det eftersom vi har helt olika förutsättningar. Nu pratar jag inte förutsättningar som man och kvinna, utan förutsättningar som individer.

Googlar man på nätet så finns där mängder av tips om att man ska ta ut hälften av föräldraledigheten, man ska ta hälften av ansvaret i hemmet, man ska kunna både sy, virka och byta däck. Jag och Caroline har varit inne på det här många gånger och konstaterat att det fungerar dåligt för oss i vårt förhållande. I början, innan vi hade pratat om det så ställde det ofta till med konflikt eftersom Caroline är feminist och hon skulle minsann också byta däck på bilen när det var dags. En gång kom det här till sin spets och lösningen kom när jag sa något i stil med – ”älskling, att jag gör det betyder inte att jag inte tror att du är kapabel att göra det, jag gör det för att jag tycker mindre illa om det än vad du gör.” På samma sätt som att bara för att jag inte tvättar inte betyder att jag inte kan det.

Jag tror snarare att tricket för oss har handlat om att dela upp vårt liv i sysslor som fungerar för oss, ungefär som man gör på ett företag. Alla behöver inte kunna bokföra, det räcker ju att den som tycker det är roligast och är bäst på det gör det. Det viktiga är att allt fungerar. Tricket är som jag har varit inne på många gånger ovan – det gäller att prata om hur man vill ha det och om förväntningarna och farhågorna. För mig och Caroline handlade det om att prata om vad vi vill och hur saker och ting ter sig.

Prata om hur ni vill ha det. Vad tycker du är kul och enkelt? Vad kan du ta ansvar för? Vad är det pissigaste som du vet? Var är målen? Vad är förväntningarna? Vad är farhågorna? Vad kommer naturligt? etc.

I vårt liv konstaterade vi:

  • Jag jobbar i snitt 60 – 80 timmars veckor och jag gillar det
  • Det är viktigt för Caroline med ett lugnt och harmoniskt hem
  • Caroline är bättre på relationer och jag tjänar mer pengar
  • Caroline gillar laga mat med kärlek och gillar fixa saker
  • osv.

Det har gjort att vi har under åren försökt organisera vårt liv på det sättet där vi får göra mest av det som vi gillar. Sedan har vi andra saker som ingen av oss uppskattar och dessa hjälps vi åt med eller försöker outsourca till andra genom köpa in tjänsterna. Att nå dessa målen har ju inte gått över en natt, utan det är något som vi har jobbat mot i flera år. Det har ju lett till att nu jobbar vi tillsammans och Caroline kan gå ner i lön.

Däremot har vi aktivt valt att motverka den klassiska fällan att Caroline skulle förlora på det här genom att t.ex. hennes pension blir mindre. I vårt förhållande har vi valt att jämställa det som man kan kalla för det ”emotionella arbetet” med det ”pengaskapande arbetet”. Skulle man ge ett grovt exempel så kan man säga att vi värderar en timmes matlagning lika mycket som en timmes betalt arbete. Det är ingen skillnad. Det i sin tur leder till att vi kompenserar så att Caroline får en lika stor pension som jag även om jag tjänar mer. Det är annars ett ganska klassiskt problem där kvinnan vid en skilsmässa ofta har relationskapitalet medan mannen har det ekonomiska kapitalet.

Delad ekonomi, blandad eller gemensam ekonomi?

En vanlig fråga handlar om hur man ska organisera sina ekonomi. Det finns ju egentligen bara fyra alternativ:

  • Helt gemensam ekonomi – alla pengarna läggs i en pott
  • Delvis gemensam ekonomi – pengarna läggs i en pott och sedan delar man på det som blir kvar
  • Helt uppdelad ekonomi – gemensamma utgifter delar man på
  • Proportionerligt uppdelad ekonomi – den som tjänar mest betalar mer

På samma sätt tror jag att den bästa lösningen är att prata om hur man vill ha det. Jag har en personlig preferens kring att jag tycker att gemensam ekonomi fungerar bäst om man är gifta och framförallt om man har barn. Det skulle i mitt liv kännas väldigt konstigt att ha en uppdelad ekonomi – även om det är vad andra sparekonomer som t.ex. Ingela Gabrielsson på Nordea rekommenderar.

Det är väldigt glädjande att andelen par som har en helt gemensam ekonomi har sjunkit från 70 till 51 procent de senaste 7 åren,  en delvis separerad ekonomi är det bästa sättet att få en jämställd ekonomi. Ett alternativ är att ha ett gemensamt konto för hushållskostnaderna, där båda bidrar efter egen förmåga, beroende på vilken inkomst man har. Utöver det var och en ha varsitt sparkonto och varsitt lönekonto för egen konsumtion. Ingela Gabrielsson i Göteborgs Posten, 2 juni 2017

Hennes motivering verkar vara att om man har delad ekonomi, så kan var och en bestämma vad de vill lägga sina pengar på. Jag kan se logiken i det, men samtidigt så har jag svårt att se hur det skulle gå till rent praktiskt om man inte tjänar exakt lika. Jag har hört om kompisar som delar på alla möjliga sätt och varianter:

  • Man delar på gemensamma kostnader som boende, mat och barn
  • Man delar genom att man betalar samma procentandel av sin lön, t.ex. båda betalar 50 procent av sin lön
  • Den som tjänar minst bestämmer kring utgifterna

Men jag ser problem med de här. Betyder det att om jag är mer sparsam och investerar bättre att jag ska åka på resa utan min partner som har prioriterat andra saker? Eller, kul för mig jag är ekonomiskt oberoende, trist att du behöver gå till jobbet. Tricket är väl att se till att båda i förhållande mår bra. Att må bra kan sedan betyda att någon behöver spara, konsumera elektronik, skönhetsprodukter eller något helt annat. Men jag är kanske ute och reser här.

Ett problem som man också undviker med en gemensam ekonomi är de så kallade gråzonsutgifter. Vad man många gånger har sett är att det är ofta kvinnan som ser t.ex. barnens behov och täcker dessa genom att använda sin del av pengarna i en uppdelad ekonomi, medan mannen ofta köper kapitalvaror. Det här ställer ju till det med den ekonomiska jämlikheten eftersom kvinnan ofta både får mindre pengar till sin egen konsumtion och vid en eventuell uppdelning inte kan hävda att hon har bidragit lika mycket till egendomen i förhållandet.

Det bästa rådet jag fick höra vid något tillfälle var faktiskt:

Testa de olika modellerna! Om ni inte gillar en modell så kan ni alltid byta till en annan.

Att just testa saker är något som jag tror mycket på.

Ha koll på juridiken och skillnaden mellan gift och sambo

Den sista saken som vi pratar om i avsnittet är att ha koll på de juridiska skillnaderna mellan att vara gift och sambo. Det sa nämligen alltid min mentor Claes-Erik till mig och Caroline:

Ni måste ha mycket pengar eftersom ni har råd att vara sambo och inte har gift er än.

Jag fattade inte förrän han skämtsamt undrade hur mycket pengar vi lade på jurister i och med att vi inte var gifta för att reglera alla de ekonomiska faktorerna i händelse av att vi gick skilda vägar eller om en av oss skulle gå bort. Extra viktigt är det här om man har barn och inte är gift. Jag är verkligen inte expert på det här, men jag håller på att jobbar på ett samarbete med en juristfirma så kommer att kunna hjälpa till här på bloggen med just sådana frågor.

Det som man framförallt bör ha koll på är:

  • Sambor ärver inte varandra
  • Om man har bostad för gemensamt bruk så ska den delas lika vid separation – oavsett vem som lagt in kontantinsats, står på lånet eller kontraktet.
  • Samma sak som ovan gäller bohaget.

Det finns fler specialregler men här rekommenderar jag som sagt en jurist (eller att ni gifter er :-).

Sammanfattning – tips för ekonomisk jämställdhet

Om jag skulle försöka mig på en sammanfattning, så skulle den väl låta som följer:

  • Prata, prata och prata om ekonomi – vad har ni för förväntningar, vad är målen, vad är viktigt, vad är inte viktigt, vad kan du ta ansvar för, vad slipper du helst ansvar för, vad kommer naturligt för dig, vad ska outsourcas, vad ska göras gemensamt och så vidare.
  • Kompensera den parten som tjänar minst – jag tycker att det är viktigt att man kompenserar den parten som tjänar minst eller som t.ex. gör obetalt arbete i hemmet.
  • Se upp för gråzonsuppgifterna – så att inte en part i den uppdelad ekonomi lägger mer av sina pengar på uppfylla behov som den andra parten kanske inte ser.
  • Testa de fyra modellerna för ekonomi – testa t.ex. i 3 månader vad som fungerar bäst helt gemensam, delvis gemensam, uppdelad eller proportionerlig ekonomi.
  • Sambo? – ha koll på juridiken och upprätta ett samboavtal.

Om du har fler bra tips som andra skulle kunna ha glädje av, eller om du kan tänka dig berätta hur du och din partner gör – skriv gärna i kommentarerna! Tack. :-)

PS. På grund av tjänsteresa i veckan är det möjligt att det inte kommer ett avsnitt nu på onsdag utan då kommer det sannolikt på lördag. DS.

Kommentera

33 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Hej!

    Vad roligt att höra att böcker har en särställning i er familj. Jag hör er också sedan säga att priset på böckerna spelar ingen till och man köper de böcker man blir rekommenderad för böcker kan förändra liv.

    Jag vill ge er ytterligare en approch på böcker. Klä er i något bekvämt, ta med er en fika och gå till närmsta bibliotek. Det är fantastiskt att se alla dessa böcker och det är gratis att låna =) Beroende på biblioteket kan man också få nyss om kulturella evenemang, kurser, konserter, politik med mera med mera.

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Christian
  2. Vit pil

    Jag och min fru har i huvudsak gemensam ekonomi men med varsitt lika stort belopp för fickpengar. De pengarna ska räcka till ens egna utgifter i form av kläder, uteluncher, mobil, träningskort el liknande, nöjen etc. Allt gemensamt betalas från gemensamma konton, inklusive allt till hemmet (om den ena inte vill ha något dyrt/onödigt som vi inte kan komma överens om men det har hittills inte skett) samt allt till våra 2 barn. Det fungerar bra för oss. Innan vi fick barn hade vi i stället ett proportionerligt upplägg där vi betalade alla gemensamma utgifter tillsammans men att detta delades upp proportionerligt efter inkomst. Den med högst i inkomst fick alltså en större summa ”kvar” efter att det gemensamma var betalt men betalade också en större summa i pengar till det gemensamma. Nu betalar vi in alla inkomster i en stor pott och sedan betalar vi ut (i praktiken behåller) identisk ”fickpeng”.

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Martin
  3. Vit pil

    Första 4 åren medan vi studerade och jobbade bredvid så satte vi båda in ett fast belopp till gemensamt konto som skulle täcka boende, mat, bil etc. Efter studierna så kör vi nu gemensam ekonomi och att vi båda får ”fickpengar” (fast belopp för båda) som används till luncher, kläder, nöje etc. Rester går till utgifter, resor och sparande. Fungerar bra för oss. Min fru tjänar rätt mycket mer än mig men vi delar ändå vilket vi båda tycker är fine. Jag tjänade mer än henne första åren. Skulle nog inte vilja ha ett konto som vi båda använder för allt eftersom skulle nog störa mig på vad min fru lägger pengarna på eftersom jag är mer sparsam än henne och värderar andra saker. Fickpengen är då ypperligt eftersom man får göra vad man vill med den och är tillräckligt stor för att täcka allt man kan behöva.

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Sebastian
  4. Vit pil

    Det är roligt att du har ”4 hour work week” av Tim Feriss som favoritbok och jobbar 80 timmar i veckan :) Men jag ska inte säga så mycket jag jobbar 40 och vill ändå påstå att jag inspirerats av den boken, Tack för en bra blogg och podd!

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Katarina
  5. Vit pil

    Hur kompenserar man sin frus bristande pension enklast? Hon var föräldraledig längre än mig. Hon har gått ned i arbetstid (tar två halvdagar i veckan). Jag arbetar heltid och tjänar ca 30% mer än henne. Vår ekonomi är helt delad (ett gemensamt konto för samtliga inkomster samt utgifter, varsitt kreditkort med en gemensam faktura). Vi amorterar en hel del på vårt bolån, vi har nyligen kommit igång med sparande i fonder åt både oss och dottern. Vi sköter våra egna inköp, om de inte är alltför stora, dock är vi rätt sparsamma båda två.

    Vi är gifta, skulle vi skiljas så delar vi på allt, alltså får hon ta del av överskottet jag har bidragit till i vår familjs ekonomi. Både i huset samt sparande. Håller detta resonemang? Kan det ses som kompensation nog?

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Jesper H
    1. Vit pil

      Mitt bästa tips är att hon tar en halvdag ledigt per vecka och du gör detsamma, dvs ni jobbar lika många timmar! Då får även du möjligheten att vara ledig lite mer. Tycker dock inte en halvdag räcker, slå till med en hel dag var.

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Joppa
    2. Vit pil

      Man skulle kunna vända på frågan. Hur kan du kompenseras för att du jobbar så att hon ska kunna vara ledig? Av egen erfarenhet kan jag säga att att jobba deltid under barnaåren är en tillgång i livskvalité och hälsa. Så jag håller med om rådet att ta vara på din rättighet att få vara f-ledig deltid.

      Och ha inte dåligt samvete för att du tjänar mer! Allt det där handlar i grunden om prioriteringar och ens egna skicklighet. Man kan inte säga vilket som är bäst heller, allt handlar om vad man innerst inne tycker är viktigast. Ekonomisk trygghet, ledighet, kul jobb… Man får komma fram till sin väg själv.

      Men för att hjälpa sin gemåls pension kan man spara i ett ISK som en privat pension. De här pengarna ärvs sen om du skulle dö tidigare. Innan dess kanske ni fortsätter ha delad ekonomi och då stödjer du henne så istället. Ett till förslag är någon sorts livförsäkring.

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Erik
    3. Vit pil

      Precis Erik! Det är en väldigt konstig debatt det här där man utgår ifrån att jobba och tjäna pengar är det bästa och att vara hemma med barn är ett straff som bara skapar en massa nackdelar. Om man läser forskning vad många äldre (framförallt män) ångrar mest i sitt liv så är det väldigt vanligt att man tycker att man jobbade för mycket och ägnade alldeles för lite tid med sin familj och sina barn. Vad spelar det för roll hur mycket pengar du lyckats skrapa ihop till din familj om du knappt ens fått umgås med dem? Tid med de man tycker mest om borde väl vara absolut högsta prio? Jag tycker inte man ska behöva ha dåligt samvete för att man tjänar mer. Det gör man eftersom man själv har sett till att man gör det genom slit. Tycker inte heller man ska behöva överföra några pengar, MEN precis som du säger så kan det ju vara bra att spara och sen när man blir pensionär och om man fortfarande är tillsammans med sin partner så kan man dela på pengarna de sista åren så att båda två får uppleva glädje tillsammans med hjälp av lite extrapengar

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Joppa
    4. Vit pil

      Jag har tjänstpension via ITP avtalet. Där finns en försäkring som betalar in din tjänstepension även när du är föräldraledig. Troligtvis inte hur länge som helst, men det innebär ju att du i princip inte missar några pensionsinbetalningar öht just när du är föräldraledig. Däremot så kan det ju fortf påverka din framtida karriär. Men hur mycket och i vilken riktning varierar nog kraftigt.

      Och jag håller med om att det måste värderas som en fördel att få vara med sina barn istället för att gå till jobbet när man skall göra en rättvis fördelning av pengar inom familjen.

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Kalle
    5. Vit pil

      Flytta över pensionspoäng till henne. Det är enklast.

      De saker du nämner ger henne del av kapitalet. Men du får ju lika stor del av kapitalet men dessutom mer pension.

      Detta är ju då förutsatt att man ser hemarbete och lönearbete som likvärdigt och att man vill dela det som familjen drar in. (Pension är också ersättning för det du gör nu, men att du får den senare. Därför tycker jag att den ingår i det som familjen drar in nu, och ska därför delas.)

      Ett par andra kommentarer påtalar att den som lönearbetar också ger upp nånting för familjen. Absolut, jag skulle påstå att det också bör kompenseras. Vilket det ofta görs, genom att man får vara med på middagar med ”parets” vänner, man får barn som man kan umgås med på helgen med istället för att man måste åka o handla kläder till dem, tvätta till dem etc, man kan umgås med en vän (eller partnern) istället för att fixa presenter till massa släktingar, skicka julkort eller vad det kan vara som måste göras för att underhålla relationer, hem, och barn.

      När man är tillsammans så ger den ena tid till arbetet, den andre tid till hem och omhändertagande av familjen. När man går isär så borde bägge få lika del av belöningen av bägge, dvs få lika ekonomi (kapital och pension) samt bägge får behålla barn, vänner, etc.

      Om man tvärtemot artikeln inte tycker att en timme husarbete är likvärdigt med en timme lönearbete så får man dela på nåt annat sätt. Men det är ju en helt annan diskussion.

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Lönearbetaren
  6. Vit pil

    Jättebra avsnitt med ständigt aktuellt ämne! Jag skulle gärna få mera konkreta tips kring hur man kan tänka kring föräldraledighet, VAB, en som arbetar deltid etc för att få det mer jämställt. Caroline uttryckte sitt intresse för beteenden och tankar kopplat till ekonomi – vore jättekul med fler djupdykningar inom det ämnet, likt det med din coach Moa. Tack för en alltid så bra blogg (och numera podd!) /Per

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Per
  7. Vit pil

    Jag saknar konkreta tips på hur man kan kompensera sin fru för uteblivna pensionsinbetalningar. Även om man sätter av ett separat ISK till hennes pension så kommer vi väl ändå dela 50/50 på detta vid en eventuell skiljsmässa? Rent juridiskt alltså?

    Hur fungerar det att överlåta sin premiepension? Kan det vara ett alternativ?

    Under vårt barns första levnadsår var hon hemma med barnet helt utan lön och utan föräldrapenning. Vår strategi var att maximera ledig tid, men bibehålla SGI så länge som möjligt.

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Daniel
    1. Vit pil

      Joppa:
      Det är ju inte enbart pensionen det handlar om, den som stannar hemma får ofta:
      – lägre lön under de åren (läs heltutan lön eller föräldrapenning)
      – utebliven tjänstepension
      – förändrad/försenad karriär
      Så jag uppfattar att Daniel på något sätt vill kompensera för ovanstående bortfall och då är det väl fair att ge honom ett ordentligt svar?

      Daniel:
      Det är väldigt enkelt att överföra premiepensionsrätten till sin fru. Det är bara att fylla i och skicka in en blankett på Pensionsmyndighetens sida. Överföringen går inte att göra retroaktivt och går att avbryta.

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Tjena
    2. Vit pil

      Tjena: Nu var det ju iofs pensionen det gällde och där KAN det vara så att man missar lite i tjänstepension (om man nu har någon sådan ens) men i övrigt så kompenseras den lägst betalde för pension under barnets fyra första år. Sen tycker jag debatten blir lite märkligt för hur kompenseras den som måste jobba mer? Borde inte den få kompensation för att den jobbar med och inte får vara ledig med sitt/sina barn? Den kompensationen borde väl ligga i lön/pension men tar man bort det så finns det ju ingen som helst fördel med att jobba utan bara nackdelar.

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Joppa
    3. Vit pil

      Här (http://pensionskoll.se/allman-pension/barn-och-pension/) står det om hur mkt pensionsrätt för barnår man får.

      Här (https://www.pensionsmyndigheten.se/forsta-din-pension/sa-fungerar-pensionen/overforing-av-premiepensionsratt) står det om hur du överför premiepensionsrätten till din partner.

      @Joppa,
      om man känner att mer pengar är enda kompensationen för att man lönearbetar istället för att hemarbeta så är väl lösningen att man delar lika på bägge.

      Personligen lönearbetar jag hellre än hemarbetar då lönearbetet mitt är både roligare och mindre slitsamt än hemarbetet. Så min partner blir kompenserad ekonomiskt av mig (hälften av familjens inkomst för det kortsiktiga, och min premiepensionsrätt för det långsiktiga), och jag blir kompenserad av min partner genom att jag slipper en del av hemarbetet (slippa ta hand om ungen för några timmar om dagen för det kortsiktiga, en lycklig unge för det långsiktiga).

      Att diskussionen för det mesta handlar om hur den som är hemma ska bli kompenserad är för att utgångspunkten oftast är att en jobbar åt en arbetsgivare och en jobbar åt familjen. Så ”kompensationen” man pratar om är ju egentligen lönesättningen mellan arbetsgivaren ”familjen” och löntagaren ”den som är hemma”. Det är sällan arbetsgivaren ska bli kompenserad för att löntagaren arbetar. ;)

      Om du sedan tycker att din partner har ett bättre jobb (hemarbete) än dig (lönearbete), ja då är det ju den diskussionen ni ska ha istället. Att byta jobb (helt eller delvis).

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Löntagaren
    4. Vit pil

      Självklart tycker jag det är roligare och mer givande att umgås med och arbeta för min familj än att slava för en mer eller mindre okänd rik arbetsgivare ska bli ännu rikare. I hemmet är man fri att göra vad man vill! Man kan strunta i att städa en dag och bara umgås med sitt/sina barn. Man kan åka iväg till släktingar och vänner. Man kan åka utomlands, gå på promenader i skogen osv osv. Friheten är betydligt större och man får umgås med de man tycker mest om. Varför skaffar man ens barn om man tycker det är roligare att vara ifrån dem och stängas in med annat löst folk man inte ens själv valt?

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Joppa
  8. Vit pil

    Min man och jag sätter varje månad in pengar på gemensamt hus-, bil- och barnkonto. På huskontot sätter vi in procentuellt efter vad vi tjänar. Pengar vi får över på våra egna inkomstkonto bestämmer vi själva över. Min man tjänar ca 35% mer än mig, men jag är mer sparsam och får över mer pengar I månaden. Jag skulle inte alls ha trivts med att ha gemensam ekonomi, då jag vill ha koll på vart pengarna tar vägen. Det här fungerar kanon för oss!

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Louise
    1. Vit pil

      Haha, nej, man ska väl inte prata om kvinnors ålder, men Caroline är 70-talist. För er som vill räkna så är hon fyra år äldre än mig. Det är mest att jag gick i fällan vid ett tillfälle och skulle gissa en kvinnas ålder. Sedan dess säger jag alltid att alla kvinnor – oavsett ålder – inte är en dag över 22. Men inser att det landade lite fel i det här avsnittet. :-)

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  9. Vit pil

    Bra input. Viktigt att reda ut förväntningar och möjligheter med pengar som man tjänar.

    Jag och min fru Sofia har en variant av delvis gemensam ekonomi.
    Vi tar hushållets inkomster och betalar hushållets utgifter. När alla utgifterna är betalda splittar vi på det som är kvar med fri förfogande och slösarrätt. Utan att den andra parten senare får kommentera vad man lagt sina pengar på.
    Gråzonsutgifterna (och allt gemensamt som middagar, resor och prylar till hemmet) går på ett supreme card som blir till en räkning nästkommande månad.
    För att dessutom minska konflikter har vi sagt att man får köpa på kreditkortet upp till 1000 kr per tillfälle utan att behöva ta upp det för diskussion i familjerådet.

    Iom att vi tjänar olika mycket blir ovanstående lösning inte heller en issue när vi ska vabba eller vara föräldralediga då man alltid får ta del av hälften av kvarvarande hushållsintäkter.

    Win-win-win. (Jag-Sofia-Barn)

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Hasan Fransson
  10. Vit pil

    Jag och min fru kör med ”Helt gemensam ekonomi” och har alltid gjort det. Vi började med det redan under hennes studier. Vi är också typiska i den mening att min lön är högre samt att hon varit hemma längre med barnen, så för att kompensera det så har jag alltid överfört min PPM till henne (min tjänstepension gör ändå min pension högre). Vi har också allt sparande gemensamt.

    Varför?
    Jag har alltid tyckt att vi är en enhet som gör saker tillsammans och för varandra vilket också innebär att hon är högst delaktig i mina möjligheter till karriär på jobbet och bör därmed också ha del av den kakan (jag får ju del av den tid hon satsat på våra barn).

    Om vi skulle separera?
    Först och främst är det inget vi önskar eller tror ska hända. Skulle det ändå ske så är ekonomin redan hanterad och jag skulle, orättvist(?) nog, efter separationen fortsätta ha den högre lönen och bättre ekonomin. Så att hon i det läget äger det PPM hon fått av mig är inget problem.

    Ja, ungefär så har vi resonerat för att göra som vi tycker rättvist.

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Tjena
    1. Vit pil

      Du vet väl att den med lägst lön automatiskt kompenseras för pension under barnets första fyra år? Det så kallade ”pensionsrätt för barnår”. Sen tycker jag (rent allmänt) att det är väldigt mycket fokus på pengar och att det blir ”orättvist” för den som är hemma mer med barnen som då får mindre pengar. Jag tycker att det lika gärna kan vara tvärtom, dvs orättvist för den som jobbar mycket och får vara hemma med sina barn mindre. Jag ser det så här: Antingen får du fördelen att vara hemma mycket med de tycker mest om i hela världen men får då mindre pengar, eller så prioriterar bort det till förmån för mer pengar. Att den som arbetar mycket inte ens ska få ta del av mer pengar gör ju att den som arbetar mycket inte får någon fördel. Det här beror förstås på i vilken situation man är i och vad man prioriterar. Om båda föräldrarna prioriterar arbete och pengar högre så är det förstås så att den som ”tvingas” vara hemma mer bör bli kompenserad, men om båda prioriterar att vara hemma och en ”tvingas” jobba mer så ska den som jobbar bli kompenserad av mer pengar.

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Joppa
    2. Vit pil

      Jo, jag känner mycket väl till pensionsrätten för barnår och vet också att rent ekonomiskt så kompenserar det inte på långa vägar eventuell karriär.

      Jag hålle helt med dig om att det är en förmån att kunna vara hemma med sina barn, men likaväl prioriterade vi att barnens möjlighet att vara hemma länge (jag tror inte att barnen mår bättre i dagisklasser) och då arbetade jag. Valen gjorde vi tillsammans och därmed tycker jag det är rimligt att vi delar på inkomsten. Hennes arbetsinsats hemma gav inte högre intäkter, men lägre utgifter och bör erkännas.

      Men som sagt så var och är detta något som känns rätt och riktigt för oss! Det ä inte meningen att vara mall för andra, men väl ett exempel.

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Tjena
    3. Vit pil

      Hur överför man sin PPM på ett sätt som verkligen gäller ifall man blir osams? Det är inte lätt att tänka tanken hur det blir om man skolje sig, men risken är att ens bästa vän som nye längre kommer vara så välvilligt inställd och omvänt…

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Skyking
  11. Vit pil

    Jag pratar så mycket pengar att min sambo inte vill höra ett enda ord till om pengar, så jag vill lyfta ett varningens finger att prata FÖR mycket :) Hur som helst kör vi delad ekonomi med gemensam hushållskassa som vi lägger lika mycket pengar i. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite var och en tjänar. Bara för att jag har jobb vid ett tillfälle och hon studerar betyder det inte att jag ska betala mer. Jag har också varit student vid ett tillfälle i livet och då var det knappast någon som betalade för mig. Ska man vara realist så bör man inse att det inte alls är säkert att man fortfarande är ett par om ett år. Jag vet alltför många exempel på partner som levt på den andre under tex studier och sen när studierna är klara så blir det separation. Där står man kvar med skägget i brevlådan och känner sig utnyttjad. Jag vill aldrig behöva känna den känslan. Att känna sig utnyttjad är bland det värsta jag vet. Har man delad ekonomi behöver inte det här ske, man behöver inte titta snett på sin partner som kastar iväg de gemensamma pengarna på något man själv tycker är skräp, och man kan spara bäst man vill och köpa precis vad man vill utan att känna dåligt samvete. Den enda nackdelen som jag ser det är det där med att det är tråkigt om den ena kan och vill göra något som inte den andre kan pga pengabrist. Har dock aldrig varit något problem för oss som inte har särskilt utsvävande liv. Vi har i princip aldrig bråkat om pengar och anledningen till det tror jag är just för att vi har delad ekonomi och total rättvisa. Visst kan jag tänka mig scenarier där den ena får skjuta till pengar till den andre… tex när barn är involverade så skulle man kunna göra överenskommelser om den ena hellre vill arbeta medan den andra hellre vill ta hand om ungarna.

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Joppa
    1. Vit pil

      Vi kör ungefär samma upplägg, men jag betalar lite mer till den gemensamma kassan. Jag tycker inte man kan hålla på och resonera att man riskerar känna sig utnyttjad i framtiden – det skulle ju i förlängningen innebära att man inte kan ge varandra presenter utan att hålla koll på att man når lika mycket tillbaks. Jag tycker det låter som en osund inställning.

      Jag betalar mer för att det annars skulle kunna bli så obalans i vad jag kan unna mig och vad hon kan unna sig. Risken är att man inte kan unna sig så mycket tillsammans. Tänk t.ex. på semesterresor: hur kul är det att åka på semester på Kanarieöarna när frugan får nöja sig med Säffle?

      Skall kanske tilläggas att jag har en frunsom inte ställer krav på detta utan att det är jag som valt att betala extra…

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Skyking
    2. Vit pil

      Köpa presenter till varandra? Det har vi slutat med för länge sen. Jag förstår inte alls den grejen.. om jag vill ha något så köper jag det och om hon vill ha något köper hon det. Det kan man göra om man med gott samvete om man har separat ekonomi! :) Vi båda sparar pengar för nöjen och reser tillsammans till Kanarieöarna eller vart det nu kan tänkas vara. Har aldrig varit så att jag känt att jag vill på svindyr kryssning till Karibien medan hon ”bara” haft råd med Kanarieöarna. Såå dyrt är det inte att åka på normala resor och utöver det så är det inte så mycket som kostar pengar förutom de vanliga hushållskostnaderna. Det har aldrig varit några problem med att jag vill göra saker som inte hon har råd med. Jag tror faktiskt många män blir utnyttjade. Mannen är oftast äldre och har mer pengar och ska sedan i nån konstig form av ”rättvisa” pytsa in mer pengar bara för att de råkar vara äldre och tjäna mer. Kanske ligger det lite strukturella förväntningar i bakgrunden också.. att mannen ska vara den ekonomiskt starke som ska försörja sin fru. Jag har dock varit stenhård mot det där. Jag är där jag är med de pengar jag har pga att jag pluggat, kämpat, jobbat, levt sparsamt osv. Det är ingen magi utan något alla kan göra! Jag har inte fått någon gräddfil över huvud taget så jag ser ingen anledning till att ge någon annan gräddfil. Nu är det ju knappast så att jag är stenrik eller har skitmycket pengar, men jag har bättre ekonomi än min sambo och det beror främst på att jag är äldre.

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Joppa