Finns ju olika typer av terapi. Parterapi för att undvika separation har nog blivit vanligare och har förhoppningsvis inte så mycket med traumatiska upplevelser att göra. Tycker det finns två sidor av detta; bra att det är mindre av ett stigma att ta hjälp av tredje part men kanske mindre bra att det blivit ett närmast överdrivet fokus på att ”känna efter” och vara introspektiv. Det har aldrig gjort några positiva saker för mitt eget psykiska välmående. Mindre grubblande → bättre psykisk hälsa. Sedan kan säkert många vara hjälpta av terapi för att just grubbla mindre, men mediabilden tycker jag har varit att det är bra att grubbla och söka efter en ständigt flyende mening som egentligen är livet du missar medan du navelskådar.
4 gillningar
Jag har ofta funderat över detta. Det finns säket många skäl, men några jag kommit fram till spelar in på ett eller flera sätt är:
- Vi lever mer privata liv där gruppen inte är den naturliga sociala stöttepelaren längre.
- Vi byter snabbare partner.
- Vi har färre barn.
- Vi lever längre.
- Välståndet har ökat (i e livsfrågor och terapi är högre upp i Maslows behovstrappa).
- Religions roll har minskat i medelsvenssons liv.
- Kraven på att lyckas och kunna visa detta sätts högre och högre.
- Uppkopplingen och därmed insyn i hur andra lever (eller upplevs leva) ökar.
- Samhällets vilja att sätta etiketter på allt och alla (från epitet till syndrom).
- Döden är ingen naturlig del av vår vardag.
- Det finns tjänster för allt så länge man kan betala.
Just nu kommer jag inte på fler, men jag tror att allt detta påverkar. Det är inte alltid svart eller vitt heller. Vissa av sakerna ovan innebär inte att det var bättre förr utan jag avser bara påverkan som på något sätt ökar vår vilja och vårt behov av att söka extern hjälp med det själsliga måendet.
13 gillningar
Det verkar finnas minst två olika livsfilosofier… Ingen är rätt eller fel. Men jag känner att det som tas upp i avsnittet denna gång och med just de tre personerna företräder ett tankemönster jag inte alls har. Jag förstår det, absolut, men jag delar det inte. Detta mönster har jag sett i tidigare inslag och med samma känsla. Jag känner inte igen mig. Jag behöver inte “protestera” men det är bra att det kommer fram helt andra tankesätt också. Det är ju lättare att förstå andra liksom sig själv om man har insikt i hur olika man kan tänka.
2 gillningar
Om något är trasigt eller ej tror jag till stor del beror på betraktaren. Själv har jag en något större tendens att “tro” att något är trasigt…vilket jag insett på senare år är dåligt för mig. Nu försöker jag mer aktivt köra på istället för att allt för mycket försöka laga saker. Livet är ett mer eller mindre kaos och det är endast de större problemen som man skall lägga tid på att laga har jag insett. Lutar åt att ha som nyårslöfte att tillföra saker som gör dig lycklig snarare än att laga allt som är trasigt under 2023.
6 gillningar
Just dom här avsnitten är dom allra bästa tycker jag. Jag är ganska trött på index, dollarkursen osv ger inte mej personligen något alls längre och jag tappar fokus ganska direkt.
Det här är på riktigt värt att lyssna på och ser fram emot nya avsnitt med liknande teman.
9 gillningar
Det fina är att det är man själv som avgör vad som är trasigt, vad andra anser i motsvarande situation behöver man inte följa. Det är samma med problem allmänt, de finns bara i vår hjärna och om man tar kommandot via överjaget eller vad vi nu ska kalla det så kan det mesta trollas bort och man blir lyckligare bara genom att ändra sitt tankesätt. Det kanske inte är så “bara” för vissa, det har jag full respekt för.
Amerikanisering, där snart varje karaktär i TV-serier sitter i psykologsoffa.
2 gillningar
Kan det vara en statusgrej? Det lär kosta att gå i terapi. Att visa att man har råd med en dyr terapeut.
1 gillning
Ja, kanske en statusgrej. Men det är också så man “ska” göra. Precis som man “ska” göra karriär, “ska” sträva efter högre lön, större hus, finare bil, robotdammsugare, ha personlig tränare och allt det andra som ingår i paketet “duglig svensk”.
Grejen är att alla de sakerna är bra saker i sig. Det blir bara nästan lite komiskt och förutsägbart när man staplar de på varandra.
Återkommer senare med en reflektion men intressant att se hur snabbt det blir en ganska nedvärderande syn på terapi.
Själv blir jag fascinerad av den här ensam är stark attityden som är så förhärskande - när jag skrev att jag tog hjälp att byta däck så skulle man göra det själv, när jag hade problem med V70 så skulle jag direktimportera lambdasond från Tyskland, fondrobot är bara dem som inte kan, är man inte aktiv i sitt sparande har man bara inte fattat och nu är det tydligen statussignalerande att ta hjälp av en terapeut för att sortera ut sina tankar.
Jag tycker det är synd. Särskilt eftersom det inte finns någon skam i att be om hjälp, att inte kunna, att vara förvirrad. Jag är ganska less på att många håller upp en tillrättalagd fasad där man är så himla rattad, kompetent och snygg. Inte förvånande att den psykiska ohälsan är på rekordnivåer i Sverige för att alla är så ängsliga kring att inte misslyckas, att passa in och inte göra fel.
Även om det kanske inte är intentionen så kan jag säga att man känner sig inte så sugen på att dela med sig eller kommentera i tråden och den kan lätt upplevas som väldigt gubbig, vilket gör att andra inte känner att det finns ett utrymme för dem. Hoppas att ni kan se det här som en gåva för att beteendet här är sådant som gör att folk inte känner sig välkomna eller att det är ett generöst eller välkomnande utrymme att dela med sig.
39 gillningar
Huvudet på spiken. Folk går runt och grubblar och har FOMO över rena skitgrejer.
Så berätta för mig vilka är skitgrejerna som jag har FOMO över och vilka grejer är det okej att gå till en terapeut med?
Tror du övertolkar. Jag har ingen nedvärderande syn på terapi, jag ser inget nedvärderande i det i alla fall. Men jag kan tänka mig att andelen som går i terapi, oavsett bakomliggande orsaker, är mycket högre bland de som är välbeställda. Men jag kan ha fel.
Vad gäller gubbighet och att folk känner sig ovälkomna. Vill du bara ha ryggdunkande? Jag tolkar det lite så, men kan ha fel även här. Men problemet är ju att de som inte känner igen sig i gruppen av ryggdunkare kan se det som att de inte är välkomna och måste hålla tyst om de vill ta upp hur de ser på frågorna ur sitt perspektiv.
1 gillning
Hur ska jag kunna veta det? Inlägget är inte riktat mot dig Jan, utan är bara en reflektion på @nhbs inlägg om hur folk är. Att fysisk aktivitet samt att hålla sig upptagen är bra för den mentala hälsan.
1 gillning
Fast vad var de angivna orsakerna till det du raddar upp i första stycket? Hade ju knappast med ”ensam är stark” att göra. Det är absolut ingen skam att be om hjälp, ingen kan någonting överhuvudtaget utan att lära sig av andra.
Nej, jag vill självklart inte ha ryggdunkande. Jag älskar ju att ha forumet som challenge-network. Men inbland är ingen feedback också feedback och jag vet flera som har messat eller mejlat om avsnittet som inte skriver i tråden för det upplevs som en trist attityd.
Jag har inga problem att stå för att jag har bokat tid hos en terapeut nu då jag känner att jag fastnat och önskar lite tankespjärn och få andra perspektiv. Men utifrån alla kommentarer såsom ”jag stängde av”, ”jag skippar dessa avsnitt” så är det ju inget som bidrar till att ta konversationen framåt. Vad är värdet med att skriva det utan att komma med förbättringsförslag, fundera på varför det skavde för en själv eller vara nyfiken över varför andra tex tyckte att det var årets bästa avsnitt?
För mig blir det lite som plogbilsmetaforen - att man avdömer saker som bra / dåligt, rätt / fel eller sant / falskt vilket jag tycker är synd. Men det bottnar ju i min värdering om att det alltid finns ett guldkorn att hämta - särskilt i det som gör att man blir trött, irriterad, arg Eller gör att man checkar ut. Det slår nämligen an någonting, men det kräver ju både mod, nyfikenhet och ett intresse för personlig utveckling. Vilket det är självklart att inte vara intresserad av, men då behöver man ju inte göra det svårare för dem som tycker det är intressant.
15 gillningar
Jag håller med dig. Jag älskar dessa avsnitt och det är därför jag lyssnar på er podd, är också intresserad av fakta, siffror och ekonomi förstås men just det psykologiska är det som verkligen skiljer er från andra. För min del, att lyssna på era grubblerier och ältandet har hjälpt mig otroligt mycket, fått mig att reflektera. Ibland håller jag inte med, men det är just det som är poängen, att jag reflekterar varför jag inte håller med, varför jag får en viss känsla, osv. Det är så man växer som människa.
Tycker det är trist på dessa trådar där möjligheten att diskutera avsnittet finns. Jag hade velat se en mer konstruktiv diskussion. Inte alla behöver hålla med vad som diskuteras men att iaf man kommer med vettiga argument till varför inte, eller varför just avsnittet var inget för en.
Ibland har jag tyckt att vissa “fakta” avsnitt har varit lite tråkiga, men jag känner ingen behöv av att kommentera det om jag inte har något konstruktivt att säga och särskilt gör jag inte det när jag ser att det finns andra som kommenterar och vill diskutera vidare.
12 gillningar
Tänker att man kan välja att ignorera kommentarer om “jag stängde av” eller “jag skippar dessa avsnitt”. Jag har inte lyssnat på hela för jag tillhör gruppen som kan ha lite svårt för Helena men jag har ändå gjort ett “försök” på valda delar eftersom jag håller med om att det kan finnas guldkorn här och där. Men då du själv sa i början på avsnittet att det kan vara polariserande så kan man väl också förstå att det kommer lite hugg här och där i tråden.
De som messat eller mailat dig om trist attityd kan väl också bidra genom att faktiskt aktivt delta i tråden, att själv lämna bidrag som är intressanta. Några “hugg” kan väl ignoreras om den delen ligger i minoritet? Det är väl ändå inte onaturligt att man tycker olika här.
1 gillning
Jag är inte religiös, men har (av anledningar jag inte behöver gå in på här) tillbringat en hel del tid vid (fri)religiösa tillställningar och sammankomster. Om man bortser från själva trosaspekten har dessa sammankomster till stor del liknat gruppterapier, där vänner delar med sig av sina problem och stöttar varandra.
2 gillningar
Generell reflektion efter att ha lyssnat på det senaste avsnittet och de tidigare lite “mjukare” avsnittet. Jag kan ha fel, men jag får en känsla av att @janbolmeson större delen av sitt liv jobbat med att försöka “levla upp” (inledningen till varje avsnitt hintar ju till det, “ta din privatekonomi till nästa nivå”), men att du nu hamnat på en nivå där du inte längre ser en “högre” nivå som något eftersträvansvärt och att “knee-jerk reaction” blir då att ändå titta på vad som är fel på den nuvarande nivån och försöka röra sig bort från den.
Kan som sagt ha fel, men kan känna igen symptomen hos min fru som har en förmåga att aldrig vara nöjd där hon är utan hela tiden ska ha förändring. Medan jag är lite tvärtom och är lite för nöjd med nuvarande läget och stretar emot när det skall ändras på saker.
10 gillningar