Lite spretigt avsnitt, men bra samtal. För mig slog det kanske in lite öppna dörrar, men jag misstänker att det är värdefullt för många. Jag lyckades stoppa resan själv, innan jag totalt kraschade i väggen för ett gäng år sedan. Insikten om att alltid vilja göra så att alla man möter får en positiv upplevelse av mötet med en är väldigt dränerande i längden. Man måste inte vara polare med alla… och det får man ibland inse den hårda vägen.
Numera gör jag precis som den där “lagompresterande” kompisen som alltid sa att han skulle kolla almanackan. Jag både säger och gör det. Det brukar funka bra. Oftast ställer jag upp ändå, men det blir mer på mina premisser än den som behöver mig.
Jag kan också känna igen mig i @carolinebolmeson som behöver röja undan innan annat kan bli gjort. Men jag kämpar för att lära mig ignorera. Men det här med att ha varit hushållets enda bofasta vuxenperson under 15+ år gör väl sitt till. 
(No pun intended! @janbolmeson)
Bonus 1:
Jag känner en annan Book som låter så lik Johan att jag var tvungen att kolla fb om de var bröder. 
(Inga tecken på det. Vi hade bara en gemensam bekant.)
Bonus 2:
Hand upp alla som minns Hassansketchen