Det här med miljötänk är ju mest en lögn/fasad för sig själv och andra. Om det känns bättre att odla sina egna grönsaker än att köpa på Ica så tycker jag det är helt rätt.
Måste ändå kommentera det här med att kvinnor halkar efter män i lön när man får barn. Jag tycker inte är något konstigt alls eftersom man både män och kvinnor får andra prioriteringar när barn kommer in i bilden och där är min erfarenhet att det kvinnor fokuserar mer på barn och familj än män. Därför känns inte arbetet lika prioriterat längre vilket innebär att man kanske nöjer sig med ett lugnt och stabilt arbete istället för att hoppa runt och göra karriär samt att man kanske går ned i tid för att få mer tid med familj och barn.
Av någon anledning ses detta som felaktigt beteende av kvinnor. De ska alltså inte få följa sina känslor och intressen utan det är arbetsgivaren och inte barnet som ska stå i centrum. Är det inte lite skevt? Varför är det bättre att prioritera arbete än sina egna barn? Visst, man får lite sämre ekonomi men man istället något annat, nämligen umgänge med det som jag tycker borde vara det viktigaste av allt som förälder, nämligen ens barn.
Den här gammfeministiska inställningen tycker jag ärligt talat känns förlegad och vi har ju sett exempel på hur det börjar slå tillbaka tex i form av softgirl-trenden. Det kanske inte är något jag ser som idealet men jag har full förståelse för de tjejer som tycker det är skitjobbigt med pressen att dra in pengar och karriär kontra de egna känslorna och intressena som pekar åt ett helt annat håll.
Jag tycker att det viktigaste är att man har frihet att göra som man vill oavsett vem man är och inte ska känna sig tvingade eller pressade till att agera på det ena eller andra sättet. Tycker det är dags att släppa dessa krav på hur kvinnor ska vara och inte. Man ska kunna känna att man kan gå den väg man önskar utan att behöva känna press från alla håll och kanter.
Jag vänder hellre på det: Varför väljer män att gå till jobbet istället för att umgås med nästa generation? Vi har ett anpassat föräldraförsäkringssystem. Ta ut era dagar grabbar!
Exakt men av någon anledning är det “mannen” som är förebilden. Kvinnor måste bli mer som män. Skita i familjen, vara känslokall, vara bossig, söka status, göra karriär, tjäna massa pengar, köpa dyra saker, gapa och ta plats. Kan det inte vara så att dessa egenskaper kanske inte är så trevliga och önskvärda? Kanske något man bör undvika snarare än att anamma?
Den här gammfeminismen är ju egentligen bara en fortsättning på könsmaktsordningen där mannen är normen.
För egen del var det för att min sons mamma ville vara hemma och jag ville jobba. Alltså en bra lösning ![]()
…eller inte. Det berorpå vad man vill nå genom beslutet. ![]()
Som med allt annat, beror det på, ja. För oss var det perfekt.
Ser dock inte problemet om bägge är nöjda, oavsett upplägg.
Själv har jag fått slåss med näbbar och klor för mina föräldradagar. Om jag får gissa hur det går till: kvinnor bär barn i magen i nio månader, hormoner drar igång som bara fan, anknytning blir stark redan då ungen är i magen, ungen föds och är fullständigt beroende av mamman som ökar anknytningen och prio sammansvetsningen till ungen. Sedan ska pappan komma in där någonstans och försöka vara behjälplig och närma sig barnet. Eftersom mamman har betydligt starkare band, mer hormoner och tillbringat betydligt mer tid än pappan blir det ju lätt att det fortsätter så och pappan vågar kanske inte kliva in i rollen. Då känns det bättre att tänka “amen, jag drar in pengar till hushållet istället så bidrar jag på så sätt iaf”. Fint! Båda är nöjda och glada… Men är de verkligen det? Bara för att det kändes enkelt och praktiskt att välja kneget så behöver det inte vara det bästa. Man missar otroligt mycket som man kanske fått ut betydligt mer från istället för att jobba. Människan väljer ju gärna den smidigaste och enklaste vägen men det betyder inte att det är den bästa vägen så får man nog tänka sig för lite.
Toppenavsnitt! Som vanligt hittade jag en egen golden nugget på något som sades i förbifarten vid 9.00-10.10. Vissa egenskaper eller strategier som tjänat en väl för de förutsättningarna man hade vid ett visst tillfället behöver inte vara konstanta sanningar genom hela livet. Vad behövs för de förutsättningar som du befinner dig i nu? Är du medveten om dina egna sanningar/kryckor/hanteringsmechanismer/comfort zones? ![]()
Varför skulle miljötänk vara en lögn? Jag kan däremot hålla med om att olika sorters hokuspokus som vissa håller på med har väldigt svagt samband med någon som helst miljömässig relevans. Jag menar nu typ att odla egna morötter istället för att handla dem på ICA.
Ja, där har du en anledning till att det är en lögn. Man bryr sig egentligen inte om vad som faktiskt har effekt och avfärdar gärna sådant som är alltför påfrestande och inte syns utåt. Man cherrypickar sina initiativ som syns utåt och känns lätta och smidiga att bibehålla och struntar i hur pass stor positiv påverkan det har för miljön.