Huvudprincipen med att kombinera multipla okorrelerade tillgångar för att skapa en riskjusterat mer effektiv portfölj är samma princip som ligger till grund för Harry Markowitzs Modern Portfolio Theory, som belönats med nobelpris.
Sättet att välja tillgångar på skiljer sig dock åt. I MPT används en korrelationsmatris baserat på historiska data och antaganden om framtiden. I allvädersmodellen är istället utgångspunkten de 4 klimaten. Det finns tyvärr inte någon akademiskt lika vedertagen forskning på detta vad jag känner till, utan man får själv avgöra om man håller med om att det är en användbar modell eller ej. Modellen har dock fungerat väl för att beskriva all känd data på börsutveckling oavsett geografi, t.ex. i Ray Dalios bok Big Debt Crises detaljstuderas 48 skuldkriser i olika länder från 1918 och framåt, och samma mönster återkommer alltid.
Beträffande huruvida allvädersmodellen är etablerad och fungerar i praktiken anser jag att svaret är ett otvetydigt ja, det är bara att strategin inte är så populär i Sverige. I USA uppskattade man att uppemot 1 biljon (10^12) USD var allokerade i riskparitetsstrategier år 2018. Några av världens största hedgefonder och institutioner använder sig av denna strategi. S&P har ett riskparitetsindex för sådana strategier att benchmarka mot.
I min allväderstråd skrev jag nyligen en översikt över befintliga allvädersfonder, både internationellt och i Sverige:
Jag planerar även att uppdatera första inlägget i min tråd med ovanstående eftersom frågan tycks återkomma 