Jag har en fråga till er som är lite mer teoretisk orienterade än vad jag själv är i ämnet, angående 4 %-regel.
Enligt 4%-regeln, så ska man ju kunna leva på de 4 % man säljer av årligen.
Jag undrar om samma princip även gäller för portföljbelåning?
Alltså att man, enligt samma teori, ska kunna leva på att belåna 4 % av portföljen, varpå denna belåning därefter “äts upp” av portföljens avkastning årligen.
Lite tunt förklarat kanske, säg gärna till om något i frågeställningen behöver förtydligas.
Oavsett blir det en konstant belåning på inflationsjusterade 4%, vars ränta blir en kostnad som gör att du måste börja med mer pengar än utan belåning.
Det finns till att börja med en felaktig premiss i frågan, då 4%-regel inte handlar om att ta ut 4% av kapitalet varje år.
Om vi bortser från den aspekten, så är väl svaret ja det kan du i teorin, men du utsätter dig för en enorm risk att stå överbelånad vid en sättning och därför tvingas sälja av allt och stå barskrapad.
Här är en trivial simulering där inflationen är 2%, nominell avkastning efter skatt och avgift 7%, och belåningsränta 3% (och vi använder 4%-regeln som den är definierad, dvs vi börjar med en kapital motsvarande 25 årsutgifter och räknar sedan upp denna utgift med inflation). Får du en sättning här efter 10 år kommer du plötsligt stå med en väldigt hög belåningsgrad, för att inte tala om vad som skulle hända vid 25 år.
När jag ströräknade på detta för åratal sedan (fast med konstant procentuttag) kom jag fram till att belåningsgraden tenderade att stabiliseras vid tio gånger uttaget. Så tar man ut 4 % genom belåning tenderar man att landa på runt 40 % belåningsgrad efter lång tid. Lite udda att det var såpass lika under olika antaganden, och du fick liknande resultat här.
Till TS: Det här är ju hur många riktigt rika lever på sina tillgångar. ”Köp, låna, dö”, kallas det ofta. Har man inte ISK utan vanligt depåkonto (vilket är normen i andra länder) så kan man på detta sätt helt slippa skatt. Kruxet är att man som simulationen visar måste ha en rejält låg uttagsnivå. Kan du leva på 1 % årligen så är detta en attraktiv strategi. Men på 4 % blir det ruskigt riskabelt.
Early Retirement Now har en genomgång om att använda belåning för att hjälpa 4%-regeln. Orkar inte leta rätt på den nu, men från minnet var det inte helt lätt att använda det för att förbättra uttagen.
Tycker ändå att den här frågan var intressant och en frisk fläkt. Jag har aldrig tänkt eller läst belåning på belåning på detta sätt tidigare.
Säg att man har 7 miljoner obelånat så kan man belåna den portföljen med stegvis till åtminstone 20 procent och därmed få ut 1,4 miljoner till. Det motsvarar isk-skatten på hela isk-beloppet i 16 år. 20 procents belåning torde vara relativt riskfritt. Räntan på ett sånt lån på montrose är 1,6 procent vilket också skulle kunna betalas med lånade pengar.
Du får räkna med räntekostnader för lånet samt skatt men i övrigt spelar det ingen roll om du väljer att spendera dina uttag på ränta eller på modellflygplan.
Men som andra har skrivit, det är 4% av kapitalet när du börjar dina uttag du ska räkna med hela tiden, inte 4% av kapitalet vid varje givet tillfälle.
Du justerar bara upp uttagsbeloppet med inflationen varje år, så efter ett år med 2% inflation 0,04 x = 1,02 = 4,08% av det ursprungliga uttagsbeloppet osv.
Men med stor hävstång vid större nedgångar kan det bli dyrt p.g.a. höjd ränta och kanske t.o.m. tvångsförsäljning, och det senare är ju verkligen inte något man vill behöva göra i FIRE.
Så det bör i så fall vara en väldigt liten hävstång med låg ränta, vilket kan bli fallet om portföljen växer och du inte får en riktigt kass och långvarig nedgång.
Det kanske inte funkar för vissa perioder om du ska öka på lånet med flera procent varje år.
Det känns som att din sequence of returns risk borde öka med ett låneupplägg där du har mer investerat i nedgång och sen lån på det.
Är inte en stor del av poängen att man skulle kunna göra en sån låneaktivitet vid början av Fire/pension till exempel. Och hålla pengarna på depå istället för IDK för att slippa isk skatten. Vid ev. nedgång i början av pensionen kan man ta ut pengar av kapitalet utan att skatta. Vid uppgång lånar man på kapitalet och tar ut skattefritt.
Fast det ena utesluter inte det andra? Den latenta skatten borde väl rimligen betalas först, och sen arvsskatten efteråt.
Ser inte varför det skulle vara mer rättvist eller bättre på något sätt att någon som sålde huset eller aktierna och kolade vippen två minuter senare betalar mycket mer skatt.
Man kan såklart även ha båda, mig veterligen fungerade det så i Sverige innan arvskatten avskaffades. Av någon anledning så ansågs det vara för mycket och ena togs bort, och det blev arvskatten.
Där jag bor så är det tvärtom, arvskatt finns men kontinuitetsprincipen tillämpas ej.
Vid diskussioner om borttagandet av arvskatten här så skulle det medföra att kontinuitetsprincipen skulle börja tillämpas.
Så, det verkar inte helt ovanligt att olika länder väljer att implementera antingen eller.
Skattesystem är inte alltid utvecklade för att vara rättvisa, eller bättre för alla parter.
Vilket system som är “bäst” beror på situation, och vem du frågar.
Ser fortfarande inte vad poängen är med att ha olika skatter beroende på vem som realiserar vinsten dock, det öppnar bara för skatteplanering (och andra negativa sidoeffekter som att arvingar har ekonomiska incitament till att förmå arvlåtaren att avstå från att realisera värdet av tillgångar, även om det vore bra för arvlåtaren).
Att man betalar mycket skatt på inflationen finns det bättre sätt att lösa det på tycker jag.
Om arvlåtaren realiserar vinsten innan hen dör så betalas mer skatt än om arvingarna realiserar vinsten direkt efter arvskiftet. Arvtagarna kan alltså tjäna miljoner på att se till att arvlåtaren inte realiserar någon vinst innan arvskiftet.
