Vi läste nog alla innerstaden, men visst, då är jag med på resonemanget. Jag kommer inte flytta till Östersund nej.
Läser du om så tror jag inte du läser det som lgh i stan igen.
Jag skriver att jag vill köpa lgh till barnen i stan jag, men skriver uttryckligen sedan “om man har råd att lägga 20M på ett hus”.
Absolut jag hör dig
Hmm ja, när du säger det är avsnittet lite i stil med:
“Paret vi ska prata med i dag har tillsammans bestämt sig för att göra allt lagom. Bo i en lagom stor stad, jobba lagom mycket, spendera lagom mycket pengar och så vidare. När de gjorde livshjulet ihop visade det sig att de fick precis lagom på alla punkter. Hur kan det komma sig!?
”
Jag tolkade det istället som; det här paret har ändrat sitt liv för att förbättra det. Nu vill de fortsätta med det.
När jag stöter på personer som upprepat sneglar mot “lagom”, så som jag läser ditt och Tidigpensions senaste inlägg här, där ni sätter stort värde på att röra er bort från lagom, så slår det mig att ni fortfarande på ett sätt styrs av lagom/förhåller er till lagom. Varför är det så viktigt med “lagom” och vad andra gör eller inte gör? Gör det du själv gillar istället.
Älskar jag en tavla så köper jag den, även om den säljs av IKEA, utan ängsliga blickar runt om den är för “lagom”.
Tänk om det är poängsättningen på hjulet som skaver? Genom att inte våga maxa betygsättningen av sitt liv så väljs en lagomnivå. Kanske är det en rädsla för att säga “ nu är det fantastiskt bra, en 10a!” därför att det sticker ut mot övrigas negativitet och därifrån kan det dessutom bara gå nedåt i betyg.
Ett tips är att föra dagbok och öva på att sätta höga betyg när det faktiskt är fantastiska dagar.
Jo, men kan det inte ligga något i att det är svårt att förbättra allt samtidigt? Vill man maxa det sociala kanske det får gå ut lite över det ekonomiska och kanske även hälsa? Och vice versa.
Man kanske ska se det som att sannolikheten att lyckas blir lägre desto mer man försöker åstadkomma samtidigt. Att slå en sexa på tärning är osannolikt, men att slå en sexa på tio tärningar samtidigt mer osannolikt.
Att prioritera ett mål borde öka sannolikheten att nå det.
Att öka ytan i mitten av livshjulet kanske är ett slags mål? Vad kan man förbättra utan att det kostar mer någon annanstans? Låter rätt svårt att maxa karriär, boende och ekonomi utan att sänka sig i hälsa och relationer en period.
Men det kanske går att öka något snäpp i hälsa, personlig utveckling och relationer utan att sänka sig alls i karriär, boende, ekonomi?
Hälsa borde nog vara prio ett. Med dålig hälsa kommer allt annat i livshjulet kännas sämre - oavsett hur bra det är. Men är man mätt, frisk, stark och utvilad blir man glad och upplever allt annat i livshjulet bättre också, tror jag.
För mig ärndet centralt hur jag mår när jag gör det, är jag hyffsat nöjd eller är jag tvärtom missnöjd så länge som jag har ett mål jag inte nått. Det första som händer när man når ett mål riskerar i min erfarenhet vara lättnad, och sen ett nytt mål. Riskerar att inte bli mkt tid för välmående då.
Efter att ha bott i Östersund några år efter att ha lämnat Stockholm vill jag sticka hål på din bubbla.
“Utflyttade Stockholmare” är absolut överrepresenterade här uppe, Östersund och hela vägen till Åre/fjällvärlden är fullt av dem.
När valet står mellan 15 miljoners villan i Stockholm och hus+fjällstuga+4 dagars vecka är vi många skidåkare som väljer det senare.
Skidåkning handlar lika mycket om att välja rätt dag, inte bara “bästa ställena”. Då är de bra att kunna flexa ut när det slutat snöa och solen skiner.
Ses i backen!
Det liv de valt leva kommer enligt mig väldigt begränsande.
Och således inte ett avsnitt jag kände tilltalade mig.
Om du ändå inte vill vara hemma, vad spelar bostadsorten för roll?
Det skulle den säkert göra och det vore ju bra.
Om jag var “bara ledig” och gjorde “ingenting” skulle jag ha mera energi och vara mera motiverad att göra saker när min hustru också var ledig.
Kan du förklara vad du menar med sista meningen?
Det här är väl ändå för kategoriskt uttryckt?
Det finns säkert många som tycker att de får mer för pengarna utanför storstäderna men det kan omöjligt vara så att det är det enda skälet för alla som gör det.
Man kanske har intressen så som skidåkning, jakt, vara ute i skog och mark etc. vilket är lättare att få in i vardagen på många andra platser i Sverige.
De flesta vill väl bo i närheten av familj, vänner etc. och det brukar ju vara där man råkade växa upp.
Stockholm med kringorter ligger varken högst upp eller längst ner på min önskelista men då är jag inte heller därifrån.
Känner mig alltid som en tämligen udda person som hellre betalar för att bo lantligt än att få betalt för att bo i en stad. Att besöka - och kanske till och med övernatta i - en storstad kan väl förvisso vara värdefullt på många sätt under vissa omständigheter, men kan inte i min vildaste fantasi komma på något som skulle kunna få mig att vilja bosätta mig i en stad överhuvudtaget, och än mindre en storstad.
Tänker att det är skillnad på “har inte råd” och “får mer för pengarna”.
Det som blir viktigt är ju vad “mer” det är du vill ha av, såsom boendeyta som du såklart får mer av annanstans.
Man kanske har intressen så som skidåkning, jakt, vara ute i skog och mark etc. vilket är lättare att få in i vardagen på många andra platser i Sverige.
Känner många jägare i Stockholm. Skog, mark och dessutom vatten har vi gott om. Det är Stockholm, inte betongdjungeln i Manhattan vi pratar om.
Känner mig alltid som en tämligen udda person som hellre betalar för att bo lantligt än att få betalt för att bo i en stad
Nej du är nog rätt vanligt. Många föredrar natur och lugn framför att bo nära Stockholmare.
Det är Stockholm, inte betongdjungeln i Manhattan vi pratar om.
Absolut, men det var bara exempel, det finns många andra, t.ex. skidåkning som jag också skrev men som du ignorerade.
Vissa vill kunna göra sådana grejer flexibelt vilken dag som helst utan att behöva åka någonstans.
Jag vänder mig bara emot det absoluta uttalandet att ingen överhuvudtaget villigt kan flytta från Stockholm med annat skäl än att de inte har råd att bo som en kung i Stockholm.
Det stämmer helt enkelt inte.
det finns många andra, t.ex. skidåkning som jag också skrev men som du ignorerade.
Jag ignorerade det inte, men de flesta som gillar skidåkning brukar tycka Sveriges backar är ganska b så då går hela Sverige bort.
Jag skrev inte att det stämde, utan att det beror på vad det är för “mer” man vill ha, det ignorerade du ![]()
De flesta startar inte familj i Sölvesborg och sedan flyttar till Danderyd sådär helt utan anledning.