Mot det får du ställa de enorma kostnader som ett sönderslaget liv innebär i ett samhälle som inte lämnar folk på gatan. Men skulderna är gissningsvis en del av symptombilden, inte rotorsaken.
Ett samhälle som det Svenska fungerar inte om människor inte tar sitt ansvar. För sin hälsa, för sin ekonomi, för hur man beter sig i det allmänna rummet. Lena verkar inte reflektera över att I USA kanske man inte förväntas ta sitt ansvar på samma sätt för att när det skiter sig så har man inte skattesubventionerat stöd. Finns ingen skuldsanering på samma sätt I USA.
Det är nästan hopplöst att förvänta sig att folk alltid ska ta individuellt ansvar och fatta rationella ekonomiska beslut när det gäller lån, spelande, konsumtion och liknande. Vi har redan bevis för att det inte fungerar. När en person fortsätter att ta nya lån direkt efter en skuldsanering visar det tydligt att systemet har stora brister.
Tänk efter: det blir nästan som en riskfri investering. Antingen lyckas man, eller så hamnar skulderna till slut i ett nytt problematiskt läge. Antingen reglerar vi situationen ordentligt, eller så kommer den bara att försämras ytterligare.
Att ränteavdraget för lån utan säkerhet togs bort förra året var ett bra steg, men det behövs betydligt fler åtgärder.
Jag fick intrycket av att hon menade att i USA så kunde privatpersoner få lånen avskrivna som en personlig konkurs, precis som företag som går i konkurs.
Däremot blev jag inte klok på vad som krävdes i gengäld, alternativt offrades typ aktiekapitalet för ett företag.
Eller egentligen inte om det öht krävdes något av privatpersonen, vilket i sin tur låter alldeles osannolikt generöst i synnerhet med amerikanska mått mätt.
Men kanske var det jag som missuppfattade alltsammans gällande den där jämförelsen med amerikanska förhållanden för skuldavskrivning för privatpersoner
Bara naiva människor tror att de allra flesta vill göra rätt för sig. En rejäl andel av befolkningen saknar skam. En till rejäl del saknar förnuft. De utgör inte en majoritet men inte heller kan Sverige överleva som välfärdsstat om de ges fritt spelrum. De måste tvingas till beteenden som de inte självmant väljer. Samma med företag.
Ja jag fick också den bilden, som inte stämmer med vad man får höra av amerikaner. Det faller på sin egna orimlighet att skuldsatta amerikaner lätt skulle slippa betala sina skulder.
Kan vara värt att flika in att cirka 4% av Sveriges vuxna befolkning hamnat hos kronofogden. De flesta övriga 96% har troligen ok marginaler och rimlig lånenivå, eller inga lån alls.
Ändå rätt ok betyg på befolkningsnivå. Sen behöver krav läggas på långivarna, inte bara på låntagarna.
Det är intressant statistik. Men av ren nyfikenhet: avser de 4 procenten vuxna som just nu har betalningsanmärkningar eller skulder hos Kronofogden, eller vuxna som någon gång i livet har haft ett ärende hos Kronofogden? Jag skulle gissa att det handlar om den första gruppen, eftersom andelen som någon gång i livet har haft ett ärende hos Kronofogden borde vara högre än 4 procent.
Såklart. En snabb lösning för att få bort många långivare från marknaden vore att införa ett räntetak. Rent matematiskt finns det en lägsta räntetak under vilken många aktörer inte längre kan bedriva en lönsam verksamhet. Alla oseriösa aktörer på marknaden har byggt hela sin affärsmodell på möjligheten att ta ut mycket höga räntor.
Bra poäng. Skulle trots Lenas synpunkter tro att största skillnaden mellan de 4 och de 96 är att de 4 levt över sina medel ev i kombination med att de haft otur som de inte buffrat för. Säkert en hel hög bland de 96 som lever likadant men hittills inte haft otur. Och sen finns en rejäl andel som inte skulle hamna hos kronofogden ens om de hade otur.
Om det inte rör sig om konsumtionsmönster utan otur, varför har de flesta av dessa 4% inte byggt upp en buffert under tiden innan de hade otur.
Varför är deras tillgångar borta? Svårt att påstå att det beror på faktorer bortom deras kontroll.
Det är väl alltid fallet. Sen räcker inte en buffert långt om man är ung, lånen stora eller man blir sjuk.
Även mediciner, mat, rehab, hjälpmedel, sjukresor, advokatkostnader, bostadsanpassning, nytt boende, osv, osv är konsumtion som ofta krävs. Råkar man tajma in skilsmässa, dipp i bostadspriser, hög inflation och dylikt, så hamnar man i skiten. Även med tre månaders utgifter i buffert. Sen så har många inte ekonomiskt utrymme att ens bygga upp en buffert.
Det är därför regler behövs för långivare, för när folk är i skiten och behöver välja mellan mat och medicin, så lär även ett dåligt lån vara lockande.
Som nämndes i avsnittet, de flesta köper inte lyxprylar för lånen, de flesta har hamnat i ett skithål och låneföretagen ser till att de fastnar där. För där är de mest lönsamma.
Tänkvärt att jakten på högst sparränta hos nischbankerna har en baksida med att nån annan stackare behöver betala betydligt högre låneränta, och vanligtvis då nån med riktigt låg kreditvärdighet.
Bra avsnitt. Lena och Jan/Caroline gör ett viktigt jobb här.
Håller med om tesen att det råder obalans mellan hur långivare och låntagare behandlas I Sverige.
I mitt tycke är det dock självklart att lösningen är att gå efter oseriösa långivare, inte att pumpa in ännu mer skattemiljoner in i desamma genom ännu mer skuldsanering till låntagare som bevisligen levt över sina medel, för att inte tala om de otaliga miljoner skattemedel som går till att också försöka lappa ihop de liv som oseriösa långivare slår sönder, bortom själva skulden.
Man kan givetvis ha marginaler så att man klarar att man blir arbetslös, genomgår skilsmässa och blir sjuk samtidigt. Här på RT är vi garanterat en mycket större andel som skulle klara det än befolkningen i stort, just eftersom vi är mer intresserade av ekonomi.
Jag har lyssnat på Lenas bok tidigare och det ger verkligen perspektiv. Det är inte bara uppenbart ansvarslösa människor som kan hamna väldigt snett.
Kan du förklara? Inget I intervjun fick mig att förstå varför någon som t ex blir av med jobbet, särskilt om dessa sparat upp en buffert, inte kan t ex downsizea för att undvika att bygga upp en skuld de inte kan betala. Har de levt på marginalen eller t om redan tagit konsumtionslån blir det ju svårare men då är de ju uppenbart ansvarslösa.
Är poängen att det är synd om någon som är van vid en dyrare livsstil istället behöver dra åt svångremmen?
Jag hänvisade till boken. Inte till intervjun. Det var ett tag sedan jag lyssnade på boken. Men där finns exempel där en serie av delvis otur gör att man hamnat snett.
Kanon! @janbolmeson Äntligen ett avsnitt för Level 0 dvs alla de med negativt eget kapital… Dår jag själv befann mig för 30 år sedan
Håller med de som kommenterat om att någon form av starkare lagstiftning krävs mot ocker lånen som marknadsförs i tid och otid i media. Jag blir skogstokig varje gång
Tack @Agaton-Sax för en sansad bild av problematiken.
Det har diskuterats flitigt på det här forumet under den korta tiden jag hängt här hur märkligt det är att varannan konsument har mindre än 10 000 kronor i buffertsparande på ett sparkonto enligt FI.
Man behöver inte ha läst många poäng statistik på högskolan för att inse vilket problem det är.
Spridningen av utfall gör att det kommer gå helt åt helsike för jättemånga av dom.
Vissa kanske klarar sig på familj & vänner men en stor andel tvingas låna om kylen går sönder.
Lite raljant kan man säga att det är fler som åker till Thailand än som har buffert…
Med det sagt så vill jag förtydliga lite att självklart behöver branschen styras upp. Det är inte ok att ha som affärsidé att sabotera folks liv.
Jag betalade av mitt blancolån i förtid och det var INTE lätt att få banken att acceptera en inbetalning på 200 000. Det tog timmar i telefonen för att först flytta pengarna till annan bank och sen betala av lånet.
Det tog väsentligt mycket längre tid att betala av lånet än att teckna lånet.
Självklart är det för att bankerna är rädda för sanktioner för penningtvätt.
Mao sanktioner fungerar!
Inför ett skuldregister i Sverige, gör djupare kontroller av låntagare och skärp sanktionerna mot företag som utnyttjar!
Angående avräkningsordningen, vad tänker vi att skillnaden ska vara om pengarna går till huvudbeloppet istället för räntan? Obetalda räntor läggs ju i regel till huvudbeloppet och orsakar nya räntor, så i slutändan blir det sammalika.
Ska det inte vara så så känns det som ett avsevärt avsteg från grundläggande principer.
Historiskt har det väl snarare varit bra att pengarna går till räntan först, då man får gagna sig av ränteavdraget (vilket man numera inte får för skulder utan säkerhet).
Enligt KFM hamnar en av tjugo som tar snabbkrediter hos dem. Tänk efter vad ni offrar för de 19 som inte hamnar där om ni ska dra åt snaran kring smslåneföretagen, kanske är de också personer som hamnat i en svår situation utan eget fel, där snabbkrediten hjälper dem att ta sig ur gropen. Kanske handlar det om en kvinna vars make har tagit kontrollen över ekonomin och umgängeskretsen och hon behöver låna till ett hotellrum över natten, eller någon som behöver kunna betala hyran tills kommunen tar beslut om försörjningsstöd.
Jag förstår. Men det handlar rimligen ändå om en för personens förändrade livssituation “för dyr” livsstil som denne inte varit kapabel att anpassa?
Annars påstår man väl att under vissa omständigheter så är det obligatoriskt att hamna hos kronofogden I Sverige och det låter mkt underligt.
Att äga ett hus är inte en mänsklig rättighet ens för de som vant sig vid att äga hus. Sen är jag inte blind för den mänskliga tragiken i att t ex inte längre vara villa-ägare och få sin vardag slagen i spillror. Men vi kan inte bygga bort allt som är tragiskt I livet även om vi hade velat.
I avsnittet nämns att det finns ett räntetak på 20% och lagar mot ansvarslös kreditgivning, men att ingen åklagare driver sådana fall sedan början på 90-talet och att oseriösa aktörer då kan fortsätta. Som exempel nämndes att Finansinspektionen funnit att räntan i medel var 4000 % när räntetaket var 40 %.
Finns det något sätt för oss som en grupp människor att få ett fall att tas upp och se till att de lagar som finns tillämpas?
