Har saknat en debatt gällande hårdare krav på amorteringar på höga bolån som instället för att öka räntorna.
Detta hade fått bukt på den höga skudsättningen samt stramat åt konsumtionen.
Varför är inte en debatt i samhället? Någon som vet?
1 gillning
Hej,
Håller helt med! Med hårdare amorteringskrav och tuffare KALP hade priserna på fastigheter stått still istället för att hela tiden skjuta i höjden. Den enda effekten av att fastighetspriserna går upp till fantasisummor är att bankerna äger mer och mer av våra hus och riskerna i ekonomin ökar.
Naturligtvis måste en förändring av regelverket fasas in försiktigt så inte fastighetspriserna plötsligt störtdyker, utan helst bara står still i 10-20 år.
Mvh
F
1 gillning
För att vi är ett socialistiskt land? Amorterar man hårt och boendet ökat i värde så är man ju rik till slut, så kan vi väl inte ha det! 
2 gillningar
Högre räntor stramar åt för fler än de hushåll som idag omfattas av amoteringskrav.
T.ex leasing av bilar, belåning hos företag m.m.
1 gillning
Intressant inlägg från ett nytt konto, någon som vet?
I Sverige kan du behöva amortera upp till 3%
Menar du att om vi gör folk bostadslösa så kommer skuldsättningen minska ?
Förstår inte vad du vill, berätta gärna!!
2 gillningar
För att hela vårt monetära system bygger på konsumtion genom utlåning. Pengar skapas genom utlåning och blir denna utlåning för stor vilket händer vid låga räntor ökar snart inflationen vilket vi ser nu. Tyvärr ett återkommande tema i vår ekonomiska historia.
Vad hade vi kunnat köpa om vi inte kunde ta lån?
Och aktörerna i det monetära systemet tjänar ju pengar på denna verksamhet så de lär inte förändra den. Byteshandel hade varit ett alternativ eller s.k Talley-sticks som användes under en period.
Charlie Söderberg skrev detta för 10 år sedan. Och han fick rätt. 
2 gillningar
Jag tänker följande tankar rörande detta. Det blir inte heltäckande då räntenivåerna påverkar andra saker än bara bostadspriser (kronkursen exempelvis) så det blir ett haltande resonemang. Jag uppmanar till att försöka se poängerna dock.
Vi ger idag en statlig subvention för att låna pengar i form av ränteavdraget. Detta tillåter privatpersoner att låna mer pengar än de haft råd med utan detta stöd. Något som ökar belåning, driver priser på varor som i högsta omfattning lånas till (jag tänker fastighet och bilar).
Om vi på motsvarande sätt som vi höjer räntorna nu för att bromsa ekonomin ökade kraven på amortering av skulder skulle några saker hända.
1 - likviditeten skulle minska i samhället. Med ökade amorteringskrav snarare än höjda räntor skulle effekten kunna slå igenom snabbare då vissa har bundna bolåneräntor. På så sätt bromsas ekonomin snabbare. Kanske får vi därigenom få en snabbare minskad inflation?
2 - Skuldsättningsgraden sjunker snabbare. Denna ligger i vissa fall absurt högt med allt för hög belåning vilket kan leda till att människor behöver sälja sina hem för att bo. Detta då de inte har råd att betala räntan. Detta bevisar återigen för mig att människor i grunden är idioter. (Jag räknar mig själv till människa och därmed idiot). Det finns därför ett behov från samhället att styra om detta för att undvika att detta händer igen, och igen, och igen…
Att ställa samma krav på amortering som räntan ökar skulle därmed ge samma risk med personer som skulle behöva sälja sina hem och bli hemlösa. Dit vill ingen så därför är det klokt att strama åt reglerna så vi inte hamnar här igen i framtiden.
Det finns såklart negativa effekter också. Bankerna kommer att tjäna mindre pengar. Dock bör de ha samma marginaler för belåning från RB och mot svenska banker. De internationella räntorna och affärer med utländska banker kanske dock blir lidande. Har inte den kunskapen om hur detta sker så kan inte på ett klokt sätt bedöma detta.
Bankerna skulle dock minska sin utlåningsrisk, ha samma likvidflöde in bara att utlåningssidan skulle minska och på motsvarande sätt ränteintäkterna. I kronor får de samma flöde av pengar men resultaträkningen skulle få en smäll.
Som jag förstår inflationen är den till största grad driven av privatkonsumtion. Här kan jag dock ha fel. Men med ovan hantering får vi samma utfall med minskad likviditet för hushåll, detta snabbare och dessutom en snabbare minskad skuldsättning.
Det finns alltid vinnare och förlorare i en sådan förändring. Jag tror att samhället i stort hade mått bra av en sådan kursomläggning. Här vill jag tillägga att jag är långt ifrån expert inom området och inte ser alla saker som kan gå åt helvete på vägen. Men slutmålet gillar jag.
1 gillning
För att dom flesta älskar det som det är idag. Kapitalister är glada eftersom folk konsumerar som idioter när det är högkonjunktur och allt kan belånas väldigt billigt och när det är lågkonjunktur så kan man köpa dom där grejerna väldigt billigt från dessa personer då dom inte har råd och leva längre på grund av sin ohållbar konsumtion.
Konsumterna är glada då dom kan tillfredsställa sina behov av allt onödig inhandlade och att dom kan skryta bland famil och vänner vilken fet villa eller bil dom har köpt. Är det lågkonjunktur klagas det på den aktuella regeringen att dom inte gör nånting och att det är deras fel.
Sånt som du kräver krävs tyvärr bara för att 90% inte kan styra sina behov av konsumtion
1 gillning
Ditt resonemang haltar lite då du tror att “kapitaliser” inte konsumerar, de konsumerar. De kanske inte köper fyra nya jeans i månaden, men kanske handlar i en saluhall och köper dyra viner.
Ja det borde vi avskaffa.
Tänkt också på att ändringar vi gör har liten effekt på inflationen idag. De som redan har lån kommer inte bli berörda, precis som så det blev med amorteringskravet.
Om vi leker med tanken att elpriserna stabiliserar sig på låga nivåer och att bensinpriset även det kan hamna på mer normala nivåer då kommer inflationen att sjunka på många områden.
Att många varor blivit dyrare handlar inte bara om inflation utan om att omvärlden förändrats och att det råkar vara varor vi inte klarar oss utan.
Justerad inflation tar ju inte hänsyn till att varor blivit dyrare för att de el och olja blivit dyrare…Finns säkert något modell som tar hänsyn till det, men ingen som jag sett.
1 gillning
Det är otroligt mycket som behöver tas hänsyn till. Jag tror inte att man bör ta bort skatteavdraget. Det skulle få för stor effekt. Och för ekonomin är det som det redan nämnts bra med belåning/belåningsmöjligheter. Det får ekonomin att gå snabbare. Att höja amorteringskravet tror jag inte heller hjälper i tider som dessa. Lågkonjunktur kommer och går av många anledningar. Och dom går ej att stoppa. Så för att se till att folk inte är mer belånade än dom klarar av vid en lågkonjunktur skulle mitt val bli att lagföra en högre kalkyl för bankerna vid utlåning. Tex att man ska klara 10% i ränta för att få låna. Om dom ökar det kravet sakta så bör inte priserna falla och hushållen kommer att klara en kris som kommer igen om 10-15år när kravet då ligger på 10%i kalkyl hos bankerna.
Tror tvärtom. Man behöver se över ränteavdragen och påbörja en avtrappning när räntan börjar falla tbx. Nu är det för sent denna gången men så fort räntan börjar att falla så bör ränteavdragen följa med.
Även den låga amorteringen behöver ses över. Det är helt orimligt att man skuldsätter sig med förvissningen om att aldrig betala tbx.
Detta betende har skapat en växande snöboll som bara rullas framåt
3 gillningar
För att Riksbanken ska hantera inflationen och deras spak är räntan, amorteringsregler mm är nån annans bord.
Det handlar mer om vad man prioriterar i livet och hur man hanterar pengarna. Min granne är ett så fint exempel, där står liksom 2 bilar på trädgården som är väldigt fina och kostar minst 250.000 kr styck men samtidigt så säger han till mig att han inte vet hur han ska ha råd med pellets till sin uppvärmning.
Även om man anser sig själv som kapitalist så ska man ju kunna köpa sig själv fina saker som man vill, men man tänker nog isf mer över om man verkligen behöver allt man vill ha och om man verkligen ska finansiera det med ett lån.
Frågan är väl hur man genomför olika förändringar utan att slå undan benen på vissa grupper, tex unga som precis klivit in på bostadsmarknaden.
Över lag tycker jag att det är skevt att lägga all belastning på de som äger sin bostad och har (höga) lån för att få bukt med inflationen. På nationell nivå kan det se sunt ut men ur ett individperspektiv och rättviseperspektiv är det orimligt. Varför inte i så fall höja skatterna så får alla vara med och dra sitt strå till stacken?
Först och främst, välkommen till forumet 
Vad är det som motiverar dig att anse att skattebetalare ska finansiera privat skuldsättning? Kan du låna pengarna ska du kunna bära din egen ränta. Belåningsmöjligheten finns fortfarande kvar, däremot till en lägre samhällsrisk.
Att bara höja det nu direkt vore nog idiotiskt, det skulle slå för hårt mot alla i dagsläget. Om man på ett magiskt sätt skulle kunna ersätta räntekostnader med ökad amortering så kassaeffekten var 0 av denna förändring är jag helt för detta. Jag vill poängtera att det är omöjligt idag. Men att succesivt minska ränteavdrag, att öka kraven på amortering (för alla som har lån ner till rimlig nivå) tror jag vore hälsosamt.
Vi har ju en “hög” kalkyl idag på ca 7 procent. Ändå verkar en del av hushållen inte klara av en ränta på 4-5 %. För mig handlar det om skuldsättningsgrad och att många felbedömt hur värdeutveckling på fastigheter kan ske. Precis som med aktier kan dessa både öka och minska i värde. Det sistnämnda verkar vi som kollektiv glömt bort.
Jag tror vi är ute efter exakt samma sak i våra resonemang. En lägre skuldsättning och minskat risktagande. Båda dessa hanteringar leder till samma sak som jag ser det. Alla förändringar jag tänker mig måste införas långsamt. Detta för att ge förutsägbarhet och struktur för medborgare. För egen del anser jag att det är sunt att i grunden ha som mål att betala tillbaka sina skulder. Därför ser jag en snabbare återbetalning som en vettigare ekonomisk hantering än högre räntebetalningar.
Problemet med en ekonomi som går lite för snabbt är att det skapas bubblor. Vi ser detta om och om igen och det säger mig att vi människor inte klarar av inte gasa lite för hårt när chansen ges. Om vi vill ha en långsiktighet och en ekonomi som tuffar på jämnare kanske takten måste sänkas. Jag ser hellre en börs som faktiskt går ca 7 procent per år till följd av regleringar istället för +68 % ett år och ner -52 % ett annat.
Nu är det ju dock inte så att räntan bara höjs för de som äger sin bostad. De ökar även för alla de som äger hyreshus och detta slår därigenom på hyrorna och påverkar även de som inte äger sin bostad. Så på något sätt i något led är alla med och bidrar till detta. Frågan är bara när i tiden detta får genomslag.
Oavsett hur vi gör kommer någon betala mer och någon mindre. Vissa mer i kronor och andra mer i personlig marginal. Detta kommer nog tyvärr aldrig bli rättvist.
Har vi (alltså finansinspektionen) inte redan gjort detta? Jag tänker på amorteringskraven där de med stora bolån måste amortera 2-3% om året. De orsakade ju rejäla prisfall på bostäder när de infördes ~2017 så den stenen är väl redan vänd på så att säga. Klart man skulle kunna sätt nivån ännu högre, men jag tycker ändå att det är en rimlig nivå som det är nu. Bättre med hårdare skuldkvotstak för att skydda folk från att belåna sig för mycket, typ att ingen kan låna mer än 5ggr inkomsten. Borde innebära liten skärpning mot idag iaf även om många banker nog redan ligger där.
Att människor till stor del känner sig tvungna att skuldsätta sig upp över öronen, för att få ett boende i ett så när trevligt, familjevänligt och tryggt område att bo i kan vi tacka våra politiker eller rättare sagt den dysfunktionella hyresmarknaden (hyresavtalsregleringar) i Sverige för.
Det är väl positivt att många i Sverige har en tradition av rörliga bolån och högt belånade vilket gör att riksbankens räntehöjningar blir mer effektiva och snabbare för att få ner inflationen.
1 gillning