Kanonbra att de betalar hyran direkt och ger matkuponger. Det visste jag inte. Annars försvinner pengarna till onlinekasinon och lyxresor.
Men när lån uppfattas som ett hot om evig skuldsättning kommer för få att prova sina “vingar”. Vi får alltså vissa som prövar tex att starta ett eget företag och misslyckas och blir fast i evig skuldsättning, och andra som inte ens provar eftersom de är rädda för att misslyckas och bli fast i en skuldfälla.
Tror den allmänna konsensus i Sverige är att allt för många är löntagare och vi har för få företagare. Här hjälper verkligen inte våra regler för skuldsättning till alls.
Och vips har du ett incitament för att inte betala sina skulder.
Mitt inlägg var tänkt som ett svar på inlägg om diverse begränsande åtgärder mest riktade mot låntagaren, men jag misslyckades att svara/citera. T.ex. att man blir diskvalificerad från att ta nya lån. Jag menade att det ska svida även för långivaren, inte i stället för.
Här är lite kött på benen vad gäller olagliga räntor:
Det senaste ockermålet gick igenom rättssystemet och slutade i Högsta Domstolen, som 1995 slog fast att en effektiv ränta på 132 % på ett ettårigt lån var att betrakta som ocker. Ägaren av låneföretaget dömdes till dagsböter. Sedan dess har inte ett enda mål angående olagligt höga räntor setts till. Kanske för att lånemarknaden rättade sig efter denna prejudicerande dom? Knappast.
Den senaste gedigna genomgången av konsumtionslån som Finansinspektionen gjort genomfördes 2022. Då var den typiska effektiva räntan för ett snabblån 819 %. För den dyraste tiondelen av lånen fann FI att räntan var i genomsnitt 107 820 %. Det tål att upprepas: i genomsnitt.
En googling på snabblån ger en ögonblicksbild av läget just i dag: Lumify erbjuder kredit med 270,13% effektiv ränta. Om de inte godkänner min ansökan (vilket jag tvivlar på) kan jag försöka med Ekomni, där den effektiva räntan ligger på 473,67%.
Så lagrummet finns men ingen prövar målen.
Det är intressant eftersom övriga ekonomiska brott verkar vara hyper intressant och ge otroligt hårda straff för privatpersoner.
Här är lite om den svenska skuldsaneringen, eftersom jag ser en del missuppfattningar:
Vad gäller tiden för skuldsanering: 3 år är normaltiden för företagare, för privatpersoner är det 5 år. För att få kortare än 5 år måste du ha särskilda skäl - barn, sviktande hälsa eller hög ålder till exempel.
Kan vara värt att komma ihåg att ett villkor för att få skuldsanering är att man varit överskuldsatt under lång tid. Den som alltså går in i 5 år på existensminimum har i det typiska fallet redan levt länge med löneutmätning, det vill säga existensminimum.
Det finns synpunkter i tråden om att existensminimum inte är så farligt. Den åsikten skulle väga tyngre om den kom från någon som genomlevt det själv. Av de jag träffat som gått igenom skuldsanering skildrar alla det som en stor och grym prövning, en lång vandring innan man når skuldfrihet. Bland de som beviljats skuldsanering är dödligheten 30 gånger högre än för befolkningen i övrigt i samma ålder:
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:378555/FULLTEXT02.pdf
Vad gäller uppgiften om att “svenska skuldsaneringssystemet är ett av de mest förmånliga i västvärlden”, blir jag nyfiken och skulle bli glad över källa till det. Så gott som allt jag känner till och har uppgifter om säger nämligen motsatsen.
Måste bara dela med mig av hur imponerad jag är av inläggen här i tråden. Stor nyfikenhet och djup kunskap hos deltagarna. Ett frejdigt givande och tagande. Knivigare frågor har jag väl sällan fått. Det gör det väldigt intressant att följa diskussionen för en skuldsättningsnörd som jag.
Det är något som inte stämmer här. Om det finns lagrum och överträdelserna är så flagranta så borde det vara enkelt för tex ekobrottsmyndigheten att sätta tänderna i det?
Effektiva räntan får vara max lånebeloppet alltså är 1000kr max på ett lån på 1000kr. På ett lån med kort löptid så kan den effektiva räntesatsen bli väldigt hög utan att vara olaglig.
Tack för svar!
Då är det ungefär som jag trodde, att företagen följer det väldigt tydliga maxtaket för den nominella räntan (just nu 22%), men att den effektiva räntan kan bli väldigt hög på små lån på grund av höga fasta avgifter. Ockerlagstiftningen är ju dock tyvärr väldigt luddig eftersom den bara säger:
ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen.
Som nämnt ovan, ockerlagstiftningen är luddigt formulerad. Jag läste också på om domslutet från 1995 och även om Högsta Domstolen dömde den åklagade (Eurocredit) för ocker, så slog domstolen även fast att en hög effektiv ränta i sig inte är tillräckligt för att det automatiskt ska vara ocker, utan det är en helhetsbedömning av lånet som gäller. Därför kan en effektiv ränta på 1000% vara helt laglig verkar det som, beroende på övriga parametrar.
Eller om personen har vårdnaden om minderåriga barn, vilket är ganska vanligt vid skuldsanering.
Jag antar att resonemanget bygger på uppgifter som visar att vissa tar nya blancolån efter avslutad skuldsanering. Men innebär inte det att situationen under skuldsaneringen kanske inte upplevdes som tillräckligt avskräckande? Annars är det svårt att förstå varför man återigen tar stora ekonomiska risker och riskerar att hamna i skuldsanering på nytt.
Detta vet jag i så fall att det görs undantag ifrån. En nära vän till familjen fick nyligen efter ca 1-2 års skuldsättning. Hon har småbarn.
Just den vännens liv på skuldsanering är inte överdrivet spartanskt. Familjen lever ett liv som nog bland de flesta människor på jorden skulle beskrivas som direkt rikt, och som även i Sverige kan beskrivas som avskalat från överflöd men inte torftigt.
Visste du som arbetarklass inte att hon gick på skuldsanering skulle du inte märkt det. I medelklass skulle man nog notera avsaknaden av utlandssemestrar, Iphones, bil, dyra hobbies, och nya märkeskläder till barnen.
Hur förhåller sig lagstiftaren till uppläggningsavgift, aviavgifter, förseningsavgifter och annat otyg som tekniskt sett inte är ränta men kan vara en betydande del av kostnaden inte minst för små och korta krediter? Räknas det in i effektiv ränta och tas i beaktande i avgöranden om ocker?
Har lyssnat på boken och det var mycket givande. Sverige vill framstå som ett frigjort land, men här finns många pekpinnar - det ska svida och skammen ska framhävas. Det talas om betalningsmoral, men inte om utlåningsmoral, något som skulle behövas tas upp när finansinstitut lånar ut vidlyftigt och förlitar sig på kronofogden trots att den effektiva räntan är en ockerränta. Dessutom måste lagen ändras så att vi inte har några evighetsgäldenärer. Avbetalningar SKA gälla kapitalskulden och inte räntor på räntor i all evighet så att grundskulden är oförändrad. Det är ett pyramidspel som bara utlånarna tjänar på. De ska också ta sitt ansvar och inte låna ut t ex till folk som just klarat sig igenom en skuldsanering.
Är det inte något med senaste generationerna att man inte förstår att förmågan att känna skam är nödvändig i ett fungerande civiliserat samhälle?
Märks allra tydligast med nutidens föräldrastil. Det bästa där, kan jag tänka, är väl att medans att förklara för barnen vilka beteenden som bör framkalla skamkänslor tar tid och kan kännas jobbigt så kräver inte “du är världens centrum, låt ingen säga åt dig att du har ansvar” att man offrar tid på “uppfostring” och man får samtidigt känna sig som världens bjussigaste förälder/kompis.
Folk som hamnat i skuldfällan borde absolut känna skam. Det är bra. Ett större problem är nog de som inte känner tillräcklig skam.
Det är det som är effektiv ränta…
Bolån, t.ex? I det fallet hjälper väl inte “säkerheten”, för lånet följer personen - inte bostaden.
En bil som säkerhet har väl samma problem? Efter kort tid kan säkerheten vara värd mycket mindre än lånet vid försäljning.
Lånet sjunker inte bara för att säkerheten gjort det.
Under studietiden har nog många av oss levt under liknande förhållanden, särskilt om man hade perioder där man kanske inte hade fått ihop tillräckligt med poäng för att CSN skulle betalas ut. Vad jag kan se enligt statistiken så är det ungefär hälften av högskolestudenterna som inte har något jobb på sidan av.
Sen är ju sammanhanget (och målet) väldigt annorlunda, och för personer som har vant sig vid en viss standard och kanske skaffat familj blir det såklart jobbigt.
Där finns oftast marginaler då man inte får belåna till 100%. Så lånet kan lösas genom att sälja huset/lägenheten.
Så blir stor skillnad mot att det ska vara ok att ta nya blancolån.