Gör som normala chefer istället: Skyll på de anställda! 
4 gillningar
Har inte lyssnat färdigt men vill kasta ut en tanke …Jag tror man kan vara i faserna live/leave rich alldeles oavsett hur mycket pengar man har. Relationsfokus och att bidra till omvärlden kanske kommer som nyheter för en del som fokuserat hårt på det materiella i sitt liv, men vi är också ganska många som gör livet i motsatt ordning. 
Jo jag hörde att Jan påminna om att man kan vara FI på 200000 per år. Men min poäng är att man kan fokusera på annat än pengar antingen innan man blir intresserad av att spara, eller samtidigt som man bygger ett sparande.
6 gillningar
Dessa tre har vi uppnått.
- Vem du är när du inte längre behöver bevisa något
- Från framgång till bidrag: vad du vill förstärka i världen
- Arv som något du lever redan i dag, inte bara lämnar efter dig
Avstår att berätta svaren då det kan upplevas provocerande utan vår avsikt.
- Har alla pengar i världen utan RT måttstock.
- Ger lätt 30 lakan till en kristen stiftelse, utan ansträngning.
- Avveckling-stiftelse eller guldepå, inte ännu manifesterat.
V
3 gillningar
Vilket trevligt avsnitt. Moa är alltid intressant att lyssna på. Då hon inte bara konstaterar, utan även har förslag på nya sätt att tänka.
Något jag (som är i get rich) insett efter detta avsnitt och inte minst avsnittet med Stefan och Zandra är att jag INTE vill bli rik eller FI utan en väldigt tydlig riktning. Ensamhet, tomhet, kastrerad katt…. Och lite den avsaknaden av gnista jag upplevde hos Stefan och Zandra vill jag inte ha. Och jag checkar verkligen alla prestationsboxar. Då kanske ett mer strävsamt liv utan så många valmöjligheter passar bättre. Eller åtminstone ett annat utlopp för behovet av strävan och stimulans som kanske också kan innebära mer ekonomisk frihet.
7 gillningar
Jag väljer att tänka att Görel fixar partyhumör åt er. 
Men du har en poäng, för riskerar man tokhet, ett liv utan gnista och en deppig katt, då är det nog bättre med driv och arbetsfokus.
Tokhet är allt jag eftersträvar
…och där har jag ju Görel. 
2 gillningar
Jag frågar samma som jag brukar fråga jämt när det här kommer upp:
Varför behöver målet och drivet röra mer pengar?
Det går faktiskt att driva sig själv till att göra saker som man inte tjänar pengar på… Idrottare på hög nivå tex är väl bland de mest drivna personer som finns, men det är nog en liten minoritet som främst gör det för att tjäna pengar.
4 gillningar
Är det kanske adrenalinkicken bakom som är det egentliga skälet, även om man inte förstår det själv.
Det är en adrenalinkick att lyckas som idrottsman/kvinna som inte hänger ihop med pengarna. Utan genom alla år av träning har kroppen byggt upp ett behov av adrenalinkickar.
Finns massor med studier om att fd elitidrottare är kraftigt överrepresenterade i statistiken över personer som utvecklar missbruk i vuxen ålder.
Kan de vara samma sak bakom högpresterande som byggt upp sin ekonomi?
Precis som en elitidrottare har du under många år fått kickar fast då av mer pengar på kontot. När du plötsligt inte är ”aktiv” längre och lyckas med dina ekonomiska projekt utan bara behöver njuta och bibehålla så får kroppen inte längre sina adrenalinkickar.
2 gillningar
Jag ser entreprenörskap som en slags tävling, precis som idrott. Målet är i slutet av dagen tillväxt och lönsamhet.
Det betyder inte att ekonomiskt framgång är det enda som betyder något. Man kan både tjäna bra med pengar och göra gott. Men framgångarna mäts ändå främst i form av pengar.
Precis som för en idrottare, där framgång, istället för tillväxt och lönsamhet, mäts i form av vunna mästerskap, nya rekord osv.
Om man tar bort tävlingsmomentet från en idrottare så tror jag väldigt få hade haft kvar samma drivkraft.
Samma sak gäller för entreprenörer.
Jag tycker därmed inte man bör forcera sig till att försöka hitta andra typer av mål. Utan snarare att försöka hitta en bättre balans och inte låta drivet mot målet bli en besatthet.
Detta gäller oavsett vad man gör. Jag har sett gott om människor som låtit sitt driv/intresse bli en överdriven besatthet som tar över alltför stor del av livet. Spelar ingen roll om det gäller entreprenörskap, idrott, TV-spel, motorsport eller andra hobbies. Mönstret är detsamma.
2 gillningar
Är det verkligen drivet efter pengar som ifrågasätts och inte drivet i sig? Strävande är roten till olycka enligt t.ex buddhismen - oavsett om det rör idrott, konst, pengar eller gemenskap.
Jag upplever lite motstridiga signaler, för läser man om lyckoforskning kommer den inte efter framgången, utan inför. Innan man nått målet.
Då är ju strävan snarare något man blir lycklig av - oavsett om man når målet. Oavsett om det är i näringslivet eller annat.
Vet inte hur mycket det strider mot buddhismens grundtanke, jag kan ha missuppfattat den. De har väl övningar där man gör riktigt fin konst på sandplattor som de sedan bara suddar ut? Det kanske är mer processen än målet som räknas.
Kanske gäller samma sak för entreprenörer? Det är genuint kul att vara i processen och se fram emot nästa mål - inte pga pengarna utan processen.
2 gillningar
Jag tänker att förbättringslust förmodligen är någon grottgen vi har kvar. Det har varit fördelaktigt för ens avkommas fortlevnad att fortsätta förbättra på hyddan, och byn, skaffa mer boskap, mer skydd mot rovdjur och andra stammar och stärka sin status och inflytande i flocken på olika vis. Det görs alltid med risk för att i omgångar bli bakskickad en bit av naturen eller andra människor, så försprång och ytterligare säkerhet kan inte bli för mycket. Bättre uppbyggd byn med bättre faciliteter för kommande generationer kan inte bli för mycket.
Idén om att man ska bli färdig och sluta drivs mest av folk som själva har mindre av drivet eller fått mindre resultat av det, känner sig efter och vill att andra ska sluta. Och av religioner som vill att folk ska känna sig ofullkomliga som inte uppnåt det färdiga upplysta. För då behöver de religionens hjälp att nå detta fantastiska ouppnåeliga tillstånd. Om inte nu, så efter sin död.
2 gillningar
Nejdå, det är helt okej att skaffa sig en infarkt om man hellre vill det.
Dvs, jag delar inte din förenklade analys i andra stycket. Slutsatserna i första är rimligare, men inte särskilt användbara i vardagslivet idsg.
Det är klart att det är en grov förenkling. Och det är mycket av våra grottgener som inte är användbart idag. Och precis som med dem om vad vi vill äta eller vilka vi attraheras av så har vi väldigt svårt att stå emot deras inverkan bara för att samhället ändrats. Om de skapar stora hälsoproblem för en behöver man såklart kämpa emot dem. Men om de inte gör det finns det ingen anledning. Det skapar bara onödigt skav i livet att motarbeta urdrifter som i princip inte gör någon skada.
Jag kan inte svara för alla FIRE-människor men personligen så är attraktionen att få göra det jag är intresserad av och inte vad som krävs för att tjäna pengar. Och definitivt inte att sitta på arslet. Men det klart att man inte behöver hetsa. Behöver jag lägga all tid på familjen ett tag så kan jag göra det utan extern press. Och det tycker jag är rätt nyttigt.
3 gillningar
Att underprestera är hemligheten till livslång framgång! Om man inte försöker kan man inte missyckas.
1 gillning
Jag tror att det är här som attityden skiljer sig mellan average FIRE-person och de som älskar sin karriär eller att bygga företag.
För den sistnämnde är jobbet deras intresse. Det är inget som onödigt ont som krävs för att tjäna pengar.
I detta hänseende ser jag absolut ingen skillnad mellan entreprenören/karriär-människan som älskar sitt jobb och fortsätter att arbeta, eller personen som gör en FIRE och ägnar sig åt sina hobbys.
Bägge ägnar sig åt sina intressen, bara att karriär-personen/entreprenören även tjänar pengar på sitt.
Här tycker jag diskussionen ofta skär sig mellan folk vill göra eller har gjort en FIRE, och de som bara vill fortsätta att arbeta. Man har helt olika synsätt på arbete och därför svårt att förstå hur andra sidan resonerar.
10 gillningar
Tack för ett helt fantastiskt avsnitt! För mig blev det starten på flera timmars reflektion kring identitet och nästa fas i livet. Jag insåg att jag nog inte längre drivs av att ackumulera kapital, utan av att använda kunskap, teknik och kapital för att skapa nya möjligheter. Min favoritformulering från den processen blev: “Kapital är frihet i väntan på ett syfte.”
4 gillningar