Friskriver denna rapport riksbanken från deras skuld i inflationskrisen?
Det är svårt att göra prognoser när förutsättningarna drastiskt ändras. Det är tydligt när vi studerar tio centralbankers inflationsprognoser för inflationen 2021 och 2022. Vi observerar stora prognosfel över hela linjen – särskilt för 2022. Varken centralbankerna eller andra prognosmakare förutsåg hur snabbt inflationen skulle stiga och inflationsprognoserna uppvisade följaktligen stora prognosfel.
Enkla mått som sammanfattar prognosfel visar att Riksbankens prognosförmåga för 2021 står sig väl men att den för 2022 inte var bäst – men inte heller sämst. Inflationen steg relativt sent i Sverige och Riksbanken justerade inte prognoserna tillräckligt mycket i slutet av 2021 och i början av 2022. Prognosfelen för inflationen 2022 blev därför relativt stora under den här perioden. Slutsatsen i Hassler, Krusell och Seim (2023) att Riksbanken borde ha höjt beredskapen när inflationen började stiga i omvärlden är alltså en relevant kritik om man ser till endast dessa två prognostillfällen.
De enkla måtten som sammanfattar prognosfel jämför inflationsmålsvariabler som har olika egenskaper. Vissa länder är till exempel mer beroende av eluppvärmning, medan andra kan vara mer känsliga för utbudsstörningar. Andra länder har närmare kopplingar till Ukraina och kan därmed ha påverkats mera direkt av kriget. Ett sätt att ta hänsyn till dessa skilda förutsättningar är att standardisera prognosfelen. När vi gör det visar det sig att ”prognostävlingen” blir i princip oavgjord.
Man kan avslutningsvis notera att det vi studerar är genomsnittet av inflationsprognoserna för 2021 och 2022. Det kan vara så att en utvärdering av prognoser för enskilda kvartal eller vissa prognosperioder skiljer sig från de resultat vi presenterar i den här kommentaren. Olika angreppssätt kan också ge något olika resultat och studien ska alltså inte tolkas som Riksbankens samlade bedömning, eller utvärdering, av vare sig den egna prognosförmågan eller andra centralbankers.
Om alla har fel säger det väl en del om hur inskränkt tankemönstret är i förklaringsmodellerna. Varför lyssnade man inte på dem som hade en annan åsikt och så här i efterhand var mer rätt ute?
Vi blir lurade hela tiden av marknaden (medier) med lögner på inflations procent. På två år har det mesta av basvaror när det gäller mat stigit en bra bit över 100% och på byggvaror med 300%. Bygger nån idag med dom priserna?
Osb-skivor från 59,90 till 240kr. Gips från 59kr skivan till 129kr osv. Vissa mer och andra mindre. Samma med maten varje vecka extrapris blandfärs och ost 39,90kr/kg nu 79,90kr/kg. Ägg lite mer än 1kr/st nu mer än 3kr/st. Rapsolja 9,90kr/l och nu 34,90kr/l. Tomater och andra grönsaker och frukter flera 100%.
Du behöver inte förklara att priset på livsmedel har gått upp, det har alla märkt. Men allt har inte blivit 100% dyrare, men en matkasse har i snitt blivit 26% dyrare.
Jag tror en viktig aspekt i diskussionen som verkar vara förbisedd är att riksbankernas uttalanden bidrar till marknadens generella förväntningar. Om riksbanken prognotiserar för 15% inflation så är nog risken hög att flera aktörer tänker “då är det lugnt om jag höjer mina priser lite till”. Hökiga prognoser tror jag bidrar starkt till ökad inflation då prissättning utförs i förtid/framåtblickande. Det finns m.a.o ett argument för att medvetet optimistiska inflationsprognoser mot det låga hållet är inflationshämmande.
En stor del av inflationen är folkets förväntningar på inflationen. Så en enhet vilkas enda ansvar är att kontrollera inflationen bör därför säga att “nämen den går ned” för att sänka förväntningarna på att den går upp. Det åligger alltså i deras arbete att ljuga, för annars är de dåliga på sitt jobb.
Skulle vilja pasta att en betydande del av nuvarande inflation beror pa beslutet i folkomröstningen 2003 att behalla den svenska kronan och dess skvalpvärde utan att knyta detta till exempelvis Eurons kursutveckling.
Jag snackade med banken sa sent som igar och detta var deras största inflationsmässiga farhaga inför framtiden.
Personligen skall erkännas att jag röstade Nej när det begav sig…men det betyder ju inte att jag tycker att jag hade för evigt rätt.
Vi borde gjort som exempelvis Danmark gjorde.De fick det bästa av bada världar och deras ekonomi lider inte samma inflationsstress som den svenska.
I framtiden bör vi göra som Danmark anser jag…i detta specifika fallet atminstone.
Arre
delade upp denna diskussion i ett nytt ämne
20
Det är väl inte helt sant? I princip alla länder i europa har sett liknande inflation, och sverige verkar snarare legat på den undre halva än den övre. Just nu har inflationen droppat väldigt snabbt i Danmark, men titta tillbaka drygt ett år så låg de högre.
Nej tror inte det går att trixa sig ur inflationen bara genom att byta valuta.
Inte bara…men som del tror jag ända att en liten valuta alltid är mera spekulationsutsatt,särskilt i oroliga tider.
En valuta vars värde fluktuerar mycket är en större osäkerhetsfaktor helt enkelt.
Inte ens statsfinanser i bättre ordning än nagon gang under rimligt modern tid utgjorde nagot större skydd för SEK denna gang.
Jag tror tyvärr detta kan accelera ännu mera när nästa kris uppenbarar sig.
Jo men det var väl inte kursen på SEK vi pratade om? Att små valutor rör sig relativt mycket och tar stryk i “oroliga” tider är ju ingen nyhet.
Min poäng var att valutan spelar marginell roll för inflationen, annat än på mycket kort sikt. På mellan-lång sikt och om man har ganska bra bytesbalans, som Sverige har, är det helt enkelt inte en faktor. Det snackades ju mycket om importerad inflation för något år sedan, men man hörde inte mycket om exporterad inflation som rimligtvis borde varit ännu större (iom en positiv bytesbalans).
